fredag - måndag
På kvällen var jag iväg med en annan kollega, Marie, och gick runt en bit av Vittsjön. Oxå helt fantastiskt vacker med bokskog till största delen. Hundarna badade och njöt lika mycket andra rundan. Marie som är inte så van vid hundar, framförallt inte speedade flattar, fattade inte var de fick sin energi ifrån. *ler*
De sprang och simmade i ett par timmar. Men det blev nog lite för mycket till sist för jag såg att Shiva blev på gränsen till halt för första gången i sitt liv. Hon gick rätt stelt sista biten och fick gå i koppel.
En kul grej som hände på rundan var att jag hörde en "retriever inkallningssignal" mitt ute i skogen. En äldre labbedam hann dock komma och hälsa på oss några sekunder. En känd jaktlabbeägare kom med sina tre labbar, utan koppel, och de var absolut torra i pälsen... Vilken lydnad och vilken koncentration det måste krävas. Men jag skulle tycka det var lite trist hundliv ändå. Men det är väl därför man inte kommer någonstans i lydnaden kanske.....
På lördagen var det Spader Damens kursen igen på Söderåsen. Många nyttiga övningar både på land och på vatten. Sen var det bara hem och ut med den andra hunden och sen byta om och köra på 40 års fest. Min kusin i Vittsjö fyllde år ( på söndagen igentligen och min syster fyllde 41 på lördagen) Kusinen Anette bor vackert vid sjön och det var partytält ute i det gröna. Vi kom givetvis några timmar efter de andra och fick käka mat när de andra drack kaffet. Vilken god buffé hon bjöd på. Dubbelmarinerad kyckling, skinka och potatisgratäng, frukt i alla de sorter och goda ostar. Ananasen var så söt att den bara smalt i munnen. *mums*
Sen så var det söndag... Vi var inte så många för Scilla och Annalena var ute och hämtade hem sin 1:a i öppenklass och Fias pappa var sjuk så Sixten och Fia kom inte heller. Så det var "bara" Ingegerd och Olli, Cecilia och Nolte, Barbro och Julia och Shiva och jag. Det var varmt som tusan och vi låg lite lågt för att inte utsätta hundarna för för mycket. "Mesiga" som vi är hade vi dunkvis med vatten med oss ut i skogen till dem;-)))))) (internt skämt) Vi började med lite enkelmarkeringar och några gjorde även någon dubbelmarkering. Sen la jag några enklare linjetag till Shiva med tre dummies i en klunga; synligt utlagda och ökade avståndet för varje gång. De andra gjorde lite svårare linjetag men det lät som hundar och ägare inte var helt överens den dagen *ler* Jag tror värmen var lite väl jobbig - eller så gjorde de det för svårt?
Vi fick lite valpbesök ute i skogen oxå och de är ju bedårande söta när de är 4 månader. Han hade inga som helst problem med att vara ute bland okända hundar och kunde både vara busig och helt avslappnad.
Vi tog en välbehövlig fikapaus rätt snabbt och hundarna fick bada för att svalka sig. Shiva ligger ju ute och simmar hela tiden och låtsas "jobba" eller vad hon nu gör. Hon simmar efter luftbubblor, små vassbitar och allt annat som kan tänkas göra livet underbart. De flesta andra hundarna simmade ju ut och in men hon ligger lite lojt och paddlar hela tiden tills man kallar upp henne.
Efter fikat tränade vi lite vatten. Jag kämpar fortfarande med Shivas avlämningar men lite bättre blev det faktiskt. Men ibland lägger hon den vid fötterna. Men trägen vinner. Jag SKALL ha alla i hand så småningom.
Ikväll, måndag, var Vittra och jag på lydnadskurs igen ute i Norra Sandby. Det går så sakteliga framåt men jag kommer aldrig ha en hund som tittar upp på mig under fotgåendet. Det är bara att inse.....
Dagens Lindström:
Hammarmölledamm
Igår var Miamaria och jag ute på en kombinerad kvällspromenad och "träna vatten inför WT" träning. Var vi gick någonstans? Kommer ni ihåg dessa bilder?
Jag förberedde mig väl för idag och tog mina gåstavar med mig för att kanske få bättre fäste och känna mig tryggare, men glömde dem kvar i bilen. *ler* Jag tänkte att jag får väl utmana mig själv igen....
Men någon läste nog min blogg då och tog bort snön, sopade bort alla löv på stigen, slog ut vitsippor och bokar, byggde ny bro och nya spångar.... visst är det tur att jag bloggar? ;-) Nu ser det ut så här runt Hammarmölledamm. Låter bilderna tala för sig själv. Vi hade en underbar kväll!!!
Den nya bron - den vågade jag mig oxå över
....och den gamla...den gick jag INTE över i vintras!
Vi tränade även vattenmarkeringar och vattendirigeringar i slutet av rundan. Viggo och Vittra satte sina kanon och Shiva gjorde det "nästan" okey. Lilla Vittra kommer upp till mig på stranden, sätter sig vid sidan och lämnar av. I söndags tog jag dem direkt när hon kom upp utan att hon fick sätta sig och det syntes tydligt att hon tyckte jag stal dem för henne. Detta fungerade mycket bättre och hon har inga tendenser alls att skaka sig! Gulletjejen!
KATITZY -93
Så kommer turen till "lilla" Katitzy då. Så särskilt liten var hon inte utan hon var en rätt redig tös som alltid uppförde sig med viss grace. Hon var vår lilla prinsessa men med nog så mycket humör ibland. När jag skulle skaffa hund nummer två gick jag betydligt mer noggrant tillväga än med första. Jag läste stamtavlor och resultatlistor minutiöst. Å det skulle bli en brun! Så var det bestämt. Jag hittade tillslut en lämplig kombination - i Piteå *ler* Det var mellan Flatham's Teskedsgumma och O'Flanagans Ostgotika. Nu blev där tyvärr bara en brun - och det var en hane så det bidde inget där.
Men Gunilla tipsade om att där var nog kvar bruna tikar på O'Flanagan där den pappa jag hade valt var den kullens morfar. Det fanns det och de var dessutom en månad äldre så jag slapp vänta så länge och kenneln låg dessutom hela 20 mil närmare ;-) Så det var till att få valpen beskriven så mycket som möjligt av Eva-Lis per telefon och där fanns två att välja mellan. Den ena hade ett vitt bröstmärke men var enligt E-L ändå den snyggaste. "Jakt-diamant" kallades den fläcken sa hon *hehe* Nåväl, jag flög upp till Umeå och valparna var ju bedååårande så klart.
Men tikvalparna var varandras motsatser. Helst skulle jag ha valt hanvalpen som var kvar. Han var bäst så klart både utseendemässigt och till temperamentet. Men se han var inte till salu. Han blev ju sedermera NORDUCH INTUCH O'Flanagan Dances With Wolfes "Sigge" Han var snubblande nära att även bli SJCH då han hade två ettor i ekl och godkänd på praktiskt jaktprov. Men han saknade sista lilla ettan ( men hade fem tvåor) Han tävlade även med framgång i viltspår och lydnad.
Men honom blev det givetvis inte - jag skulle ju ha en tik. Katitzy var lite tillbakadragen men inte skygg alls. Hon såg väldigt bra ut förutom den lilla fläcken. Den andra tiken var väldigt tilltalande temperamentsmässigt och ville hela tiden upp i knäet som om hon sa "ta mig" "ta mig" Men hon hade kroksvans och hade nog inte alls gått att ställa ut henne. Det blev alltså tiken med fläcken. Hon fick dessutom ett väldigt passande namn visade det sig - O'Flanagan Smile A Lot ... Se bilden under så förstår ni ;-)
Hon skrattade alltid när man kom hem och till alla som hon trodde hon kunde flörta in sig hos. Troligen var det genom henne som de andra började skratta för Tamzin hade inte gjort det tidigare men började sen hon också. På bild ser Katitzy dock nästan farligt ut men såg man resten av kroppen som viftade så förstod man att hon var glad och bara fjäskade.
Tamzin och Katitzy fann varandra från början så klart och Katitzy ville ofta vara nära nära... Tamzin hade inget emot det och fann sig i alla möjliga konstiga ställningar :-)
Katitzy gick rätt bra på utställningar som valp och vi var runt på lite olika utställningar. Kommer bland annat ihåg Malmös Gåsavalpen (16 valpar) där hon stod BIM efter Almanza Something To Talk About som blev BIR. När hon var 8 månader var vi på en valputställning i SSRK:s regi i Halmstad och då blev hon BIR med slutkommentaren på kritiklappen "Ta väl vara på denna tik" i bedömningen. Annars blev hon inte någon större stjärna som vuxen då hon blev extremt trång fram. Man kunde inte få in en knuten näve mellan frambenen när hon stod upp. Lite trist för hon såg helt okey ut annars.
Desto bättre gick det i skogen. Hon var en dröm att jobba med. En liten teaterapa dock som lurade mig rätt många år med att hon var väldigt vek. Icke hon var. Hon spelade vek för att hon tyckte det var mest praktiskt. Då fick hon göra som hon ville. Å hon lyckades alltid med det hon företog sig med - på hennes sätt. Hon kunde mycket väl titta bort vid markeringar - för det var roligare att söka. Dirigering?!?! Näe - det är ju fusk! Hon ville inte veta var de var. Inte förrän hon var helt slut och var utan nya uppslag gick det att få kontakt och dirigera henne. Jag kan ju i ärlighetens namn säga att jag inte la ner så mycket energi på det heller. Men det som var hennes stora tillgångar var att hon var en naturbegåvning som sökhund, hon hade en utomordentlig näsa och ett bra sökmönster men framförallt - hennes av och på knapp fungerade alltid! Om hon inte skulle jobba så slappnade hon av. Hon kunde visst markera andras apporter men stressade aldrig upp sig. Men om någon annan hund missade sin markering kunde Katitzy gå direkt ut och hämta den. Men hon satt inte och laddade upp. Så var hon i alla situationer.
Jag kommer ihåg på ovannämda utställning i Halmstad. Först när vi väntade på att få gå in i ringen så behövde jag gå på toa. Jag bad kvinnan bredvid mig att hålla i henne medan jag gick iväg. Hon sa sen att Katitzy sovit hela tiden jag var borta. Hon märkte inte ens att jag var borta. Jag kunde lagt kopplet och sagt "stanna" och hon hade legat kvar. Hon la sig även ner i ringen i ledet då hon tyckte det tog för lång tid. Bara snurrade ihop sig som en kanelsnäcka i torven och vilade sig. Hon var alltid helt ointresserad av andra okända hundar. Väldigt bekvämt men inte speciellt flat-likt.
På valpkurserna så kunde man redan från början sätta henne på planen medan de andra valparna flängde runt då hon inte var intresserad av dem. Inte rädd alls, men ointresserad. Flockens hundar och vänner och bekantas hundar som hon träffade ofta lekte hon däremot hur bra som helst med. Men hon var svårflörtad för nya bekantskaper. Å påträngande hanar gjorde sig icke besvär. Hon lyfte lite svagt på ena läppen och de skingrade sig på några tiondelssekunder.
Det finns mycket att berätta från ett hunds liv men det går ju inte att få med ens hälften. Det som kännetecknade henne var nog hennes jaktliga styrka och hennes reservering. Tyvärr var hon även rätt skarp. En hund (Tamzin) och en katt (Vincent) fick vi lov att sy ihop. Jag var helt olycklig och visste inte hur och varför det blev så. Det gick i perioder. Jag började titta på mönster i när hon var sur och såg att det alltid var månaden innan hon skulle börja löpa. Kanske någon form av hund-PMS? Jag kastrerade henne och beteendet försvann. Jag önskar att jag kommit på det tidigare för då hade jag kunnat "ta till mig" henne bättre och på ett bättre sätt. Jag kände mig ofta orättvis mot henne men jag gillade inte skärpan alls.
En annan sak som bara måste berättas är hennes förhållande med Vincent. De var verkligen ett radarpar. Om Vincent gick till Tamzin för att mysa så gick han till Katitzy för att busa. De lekte helt ohämmat. Med Katitzys skärpa så var jag rädd ibland när han bars omkring i munnen på henne eller låg med hela huvudet i munnen, men det hände aldrig något i de situationerna. Katitzy var ju apporteringstokig även inomhus och det visste Vincent. Han hoppade upp på skåp och hyllor och puttade ut saker till kanten - å vips så föll där ner något och Katitzy kastade sig fram (även om hon just sovit) och apporterade det som föll. Vincent slutade aldrig att roas av att han kunde styra henne så. Han visste att hon triggades av själva ljudet av att asa sakerna fram till kanten. Den leken lekte de varje dag. Matte var inte fullt så road för alla saker höll ju inte! Vincent smög ofta på Katitzy också och hoppade fram bakom dörrar och möbler och smällde till henne på rumpan - och hon gav genast igen och la honom på rygg och morrade och "bet" honom på magen och över halsen - å Vincent njöt hela tiden och spann! Första gångerna fick man ju hjärtat i halsgropen för att det lät så men de hade full koll och hade lika roligt båda två. När Katitzy slutade, hoppade Vincent på henne igen - så höll de på.
Katitzy är den enda hund (och katt) som jag inte själv bestämde precis när tiden "var ute". Hon hann inte ens bli 9. Ett en månad innan 9 årsdagen blev hon hostig och tungandad och det konstaterades på djursjukhuset att hon var hjärtinkompenserad och vätskefylld i lungorna. Tyvärr klarade hon inte av det och gick bort på djursjukhuset. Jag som var övertygad om att hon skulle bli äldst! Hon var lika barnslig sista veckorna och lika spänstig i steget som när hon var liten. Det fanns ingenting som förutspådde detta och det kom verkligen som en chock. Hon som aldrig gav sig, fick ge upp allt för tidigt till sist.
Dagens Lindström:
Valborgshelgen
Vilken underbar långhelg vi fått i år. Ja framförallt vi som tog ledigt klämfredagen. Fyra långa sköna dagar. Men så kom söndagen tillslut. Tur att den är så positivt laddad ändå.
Jag kände redan igår att jag behövde en liten paus från Shivas träning då jag bara tycker att hon laddar upp mer och mer. Så jag bestämde mig för att ta ut och lufta Vittra istället....vilket feltänk ;-) Om Shiva är jobbig ibland så är ju Vittra en krutdurk *ler* Hon behöver inte mycket för att börja yla. Dessutom var vi vid vattnet vid dammarna hos Annalena och Scilla i Låkhult och vatten är ju kanon. Jag har inte provat mycket vatten med Vittra ännu så idag blev hennes längsta vattenmarkeringar hittills. Gud så roligt hon tyckte det var!! Å så snabbt hon simmade. Det såg nästan ut som hon sprang för fullt under vattenytan. Hon simmade verkligen aktivt. Jag tror att hon skulle vinna lite på att ta det lite mer lugnt och flyta med mer. Men hon var en ångbåt utan att veva för mycket ovanför vattenytan. Hennes markeringar hamnade i bortre kanten av dammen men hon hade inga tendenser till att kliva upp utan vänder i farten och simmar tillbaka. Jag tog emot henne i vattenkanten och detta konfunderade nog henne en del då hon brukar sitta vid sidan och lämna av. Men jag stal nog den lite från hennes mun. Men hon skakar sig inte omedelbart så det blir nog inget stort problem sen heller.
De andra gjorde långa markeringar över vattnet och in i skogen - tror jag. När jag har Vittra med mig så får jag vara så fullt koncentrerad på henne att jag inte riktigt ser och hör vad de andra gör. Sen började jag göra lite klockan-övningar och vilken skillnad det är "hemma" i lugn och känd miljö och borta där hon är extremt taggad. Helt plötsligt visste hon varken vad höger, vänster eller ut betydde. Hon virrade mest omkring och ville inte lämna av utan sprang med allt mot vattnet. *pust* vi fick bryta och bara låta henne vila. Hon fick ligga helt passivt på sidan utan att ens få titta bort mot de andra. Hade hon inte varit blöt hade jag kört det på rygg i famnen men jag kände inte för att bli så blöt. Det tog ett tag innan hon gav sig men hon har en karakteristisk suck när hon slappnar av. Den låter härlig när den kommer. Men det krävs inte så mycket för att "väcka" henne igen tyvärr.
Jag gjorde lite linjetag och klockan lite till och från hela dagen idag för att bryta hennes fixering på de andra och det blev bättre och bättre. Den nya goldentiken som var med idag och Vittra gjorde några enkelmarkeringar i skogen när de andra tränade linjetag och dirigeringar. Vittra var faktiskt rätt lugn vid min sida när jag kastade åt goldentiken. Ingen förväntan där alltså. Tänk om jag kunde lösa den nyckeln till var gränsen är för, för mycket förväntan. Då kunde man ju försöka balansera på gränsen hela tiden. När det var Vittras tur så var det fullt ös, medvetslös som gällde. Vilken fart och stil hon har. Ett tag trodde jag hon skulle försöka springa igenom träd och buskar som var ivägen. Hon gjorde ett bra markeringsarbete på alla tre markeringarna men den sista föll ner dold och då fick hon lite problem med avståndet. Men riktningen var exakt. Men hon är så metodisk när hon söker upp den så det ser riktigt snyggt ut.
Sen var det fika. Jag hade iofs hunnit fika för länge sedan när jag låg och hade Vittra passiv men det är alltid lika trevligt att bolla träningstips och "skvaller" med varandra. Annalena lärde ut ett fenomenalt (och enkelt) sätt att träna vattendirigeringar på. Så kanon och det fungerade ju verkligen till och med på Vittra som knappt apporterat i vatten innan.
Sen tror jag de andra fortsatte med dirigering och jag fortsatte med mitt. Vi avslutade med stadgeövningar då vi sitter på led (eller hundarna gör det) mittemot varandra och så kastar vi en dummy till varandras hundar. En av de första kastades i vattnet och jag är glad för att jag behöll kopplet på Vittra. Sen tog det ett tag innan hon taggade ner men till sist var hon i bra läge för att få apportera själv oxå. Nyttigt! Sen bröt vi upp och jag hittade tom därifrån själv utan att köra fel. Man skall svänga mot "Tjuvön" *ler* Det hade jag missat sist ;-)
Tack för idag alla!
Dagens Lindström:
TAMZIN -90 (lite uppdaterad)
Nu tänkte jag börja med en "serie" där jag berättar om mina gamla hundar. Min första flat, Tamzin, köpte jag både rätt välplanerat och tokigt spontant. Jag tillbringade några timmar på biblioteket för att läsa om de olika raserna (vad man nu kan läsa sig till där) och kom så småningom fram till att flat skulle det bli. Mina föräldrar hade två golden och jag gillade storleken och deras mjukhet och att de var så glada för allt och alla, men saknade fart och energi, framförallt när de blev vuxna. Promenadlimpor ville jag inte ha. Jag tycker nog att flatten överensstämde väl med det jag önskade. Jag hade en fantasi om att jag skulle "bo" nere på Brukshundklubben med den nya hunden men ack så annorlunda det skulle bli *ler*.
Jag ringde till SKK och kollade vilka kennlar det fanns och ringde runt lite. Jag fastnade väl för ett par kennlar men de skulle inte ha några valpar just då. Jag var så sugen på en valp så jag gick och köpte ett valphalsband innan jag ens visste om och när valpen skulle komma ;-)
Så ringde en kompis en dag och sa att hon sett en annons i dagstidningen om flatvalpar. Vi körde dit och skulle "titta" - ja ni förstår nog hur det gick ;-). Kenneln, som väl var den mest beryktade i Skåne då, hade två kullar med knappt en veckas mellanrum. Samma pappa och tikarna var kullsystrar.... Tio valpar i varje kull har jag för mig och bara några sålda. Jag hade innan jag åkt dit bestämt att jag skulle ha den största tiken i den yngsta kullen vad nu det var för idioti att välja valp *skrattar*. Men vad jag skulle gått efter annars visste jag ju inte. Nåväl, jag kom hem med min älskade Tamzin som i stamtavlan hette Pengwins (jo felstavat) Fanta. Mamman hette Peppsie och jag tänkte glatt att om hon någon gång fick en son skulle han få heta Coca Cola (så blev det ju nu inte som tur var - de fick mycket bättre namn ;-)
Jag fick lida lite för den dåliga kennel hon kom ifrån men jag tycker fortfarande inte att valpköpare skall lastas för vad en kennel gör. Men så var det. Inte heller blev det bättre av att kenneln döpte YTTERLIGARE en valp till Fanta, som de dessutom behöll själv och avlade vidare på incestuöst med sin egen pappa. Många trodde nog att det var min Fanta som det handlade om. Jag fick till och med ett samtal en gång från någon från flatklubben som ifrågasatte detta och när hon fick klart för sig hur det var, ville att jag skulle dementera det skriftligen i vårt lilla klubb-blad "Skvaller i Ankdammen" som den hette då. Men jag brydde mig inte så mycket att jag tyckte det var lönt.
Min kompis hade några månader före mig köpt en Irländsk setter av jakttyp och hon var intresserad av utställningar. Så vi åkte iväg med dessa valpar och Torpid, hennes hanvalp, gick så klart inte så bra då han var väldigt liten och smidig. Jag var inte så intresserad av att ställa ut MEN eftersom det gick väldigt bra för Tamzin när vi var ute så tändes intresset verkligen. Jag ställde ut henne avigt och rätt på varje liten obskyr brukshundklubbs utställning. Å det gick nästan alltid bra. Det gick inte fullt lika enkelt så klart att ställa ut henne officiellt. Men jag kollade på flatdata och hon var utställd 25 ggr officiellt och inte en endaste 2:a. Trots att jag inte kunde mycket om utställning. Tamzin gick ofta passgång i ringen och jag sprang glatt vidare *ler* Men fem Ck tog vi varav tre som 2:a i Skl. Tre hundar ifrån att vara fullcertad alltså. I dagens konkurrens hade det inte blivit så men hade jag haft den kunskapen jag har idag så skulle hon varit fullcertad då.
Brukshundklubben blev jag rätt snabbt varse om att det inte var något för mig. Millimetrar och sekunder kändes för futtigt. Men när Tamzin blev BIM på skåneflatshowen -92 (domare den gången var Vittras pappas uppfödare Christian B Søndergaard) så blev jag "uppmanad" av en annan utställare att jag skulle börja jaktträna med henne. Hon tyckte hon var så snygg att hon tyckte vi skulle satsa på att bli SUCH och då behövdes jaktmeriten. (Tamzin blev även BIR och således BIS på flatshowen som veteran -98; domare den gången var Charlotte Sundel- Ericsson)
Bilden vann en tävling som resulterade i att hon kom på Frk Skånes brevmärken
Sagt och gjort så började jag träna apportering uppe i Broby hos dåvarande ordförande i skånesektionen Peder Pedersen. Detta var jättekul och jaktträningen är det som jag har sysselsatt mina hundar med även senare. Tamzin blev dock ingen riktig stjärna då hon var nästan 3 år innan jag började träna henne. Men jag är riktigt nyfiken hur det hade varit om jag hade börjat när hon var liten valp. Ett 3:e pris på två starter i Nkl tog hon dock. Jag avskydde ännu mer då än nu att tävla så det fick vara nog efter de två starterna. Men intresset att träna apportering blev så stort att jag bestämde mig för att skaffa en till...denna gång en brun skönhet från norrland. Men det får bli nästa historia.
Jag tränade även spår och sök (människosök) med henne och när hon var dräktig tog vi det lite lugnt och tränade till räddningshund *ler* Allt dock utan att tävla i. När vi skulle vara på Revingehed och träna i ruiner var jag på bröllop och Tamzin fick följa med en kompis dit istället. För så var Tamme - hon trivdes med vem som helst och inte så mattebunden som de jag har nu. Hon var däremot rätt revirtänkande så på tex utställningar ville hon ogärna ha besök på sitt område (typ sin fäll). Då sa hon ifrån. Men hon älskade ungar, hundar och katter. Vincent, min fd katt sov ofta på hennes mage med huvudet utstickande från hennes ljumske. Några exempel på hur det kunde se ut:
Visst har vi det mysigt?
Tamzin fick en kull valpar med Elvelege Fidelio, en hane som Ragnhild Uhlin tagit in från England. 9 st blev det trots att utraljudet sagt 5.... Blev en liten överaskning. Men hon klarade dem alla fint.
Kullen blev mycket trevlig och jag hade sån tur att jag kunde sälja två av valparna till träningskompisar och den ena behöll jag ju själv - Latisha. Hon var ju själva skälet till att kullen blev till. Tyvärr fick en av valparna hjärtfel men levde upp till hög ålder ändå. (Ägarna till den valpen köpte förresten en bror till Vittra i fjol *ler*) En hane, Tjalle, kom tillbaka när han var drygt tre och om honom kommer jag att skriva om längre fram.
när de andra valparna åkt till sina hem
Här kommer lite fler bilder i kavalkad:
Hon är nog den mest sociala och kärleksfulla hund jag haft - utan att bli för intensiv!
Denna vattenkaskad får avsluta kavalkaden
Dagens Lindström:
Konfirmation, å promenader.
Min äldsta syster Suzan
..hennes dotter Hannah
..å son Svante som passat på att fylla år härom veckan. Vi firade honom med lite presenter och tårta på fredagen när de kom ner.
På lördagen var jag och Mia ute med hundarna i Tormestorp. Hon skulle oxå på konfirmation på eftermiddagen så vi passade på att rasta av hundarna ordentligt.
Viggo pussas med Vittra
...full fart mot Sherwoodskogen?
Sen var det konfirmation för Macus i en fullsatt kyrka i Hässleholm. Jag hade inte ens varit uppe på läktarna tidigare men de var de enda platserna som fanns och då var vi där en halvtimme innan de började....
En eftertänksam? Marcus.
..när allt var över i kyrkan.
..och vid presentbordet.
Vi blev bjudna på en dignande och mycket delikat buffé - å man äter ju alltid för mycket! Vet inte varför man alltid skall överdriva så man hamnar i "paltkoma" efter maten. Kaffe och kakor bättrade ju inte på det hela precis.
Idag var det ingen söndagsträning som vanligt då tre av "meritjägarna" startade på jaktprov och två av de andra åkte med som åskådare. Jag bjöds på lunch hos mamma och pappa och jag passade på att samla kusinerna för en gruppbild.
..de har blivit stora nu.. flera är nog på väg att växa förbi en.
Sen var det dags att rasta djuren igen. Jag tog Tees med mig när mamma och pappa skulle köra stockholmarna till tåget. Mia och Viggo mötte upp på en annan runda i Tormestorp än den igår och här kommer lite bilder från det. Kan säga att jag fick duscha alla tre och satt och plockade fästingar i flera timmar på dem. Men vackert är där nu när bokarna slår ut och alla vitsippor är kvar.
Matmor?
Vittra blev lite skogsrädd för några trädtickor *ler* Men efter lite övertalning och godis så gick det an att nosa på dem. Detta var på tillbakavägen när hon frivilligt - men lite försiktigt - luktade på svampen.
En ljuvligt vacker vattensamling - men så dyngiga de var när de kom upp!
Men det hindrade så klart inte dem att simma där så länge som de fick.
Viggo i full karriär in från solen in till "blomsterlandet"
Förutom fästingarna så är det en väldigt härlig skog.
Dagens Lindström:
Tranetorp och trädgård
Ozzy och Vickan i deras fina rastgårdar
Efter lite fika passade jag på att göra Jörgens hundar vårfina med saxen men jag tar inte på mig något ansvar för deras frisyrer då jag vet att han klipper ner även fanor och byxor på dem när jag åkt därifrån. Men halsar och framförallt öron trimmades ner prydligt. Ozzy blev en riktigt stilig kille och Vickan hade redan från början de minsta öronlapparna jag sett på en flat. Men några klipp blev där ändå.
Sen invigde vi Jörgens nya (och dyra *ler*) gasolgrill och det var riktigt gott med korv ute i friska luften. Det blåste lite snålt men solen strålade hela eftermidagen.
Grillmästaren själv
Shiva och Vittra var platskommenderade på gräsmattan när vi käkade men det lyckades inget vidare *ler* Jag såg riktigt vad Jörgen tänkte när jag ideligen fick lägga ner dem igen. Vittra var faktiskt betydligt duktigare än Shiva. Shiva flög dessutom ihop med Vickan ett par gånger under eftermiddagen och det känns ju inte okey.
Shiva vädrar korv?
Duktig tös
När vi käkat färdigt gick vi ut på ängen bakom ena längan och tränade lite med hundarna. Vi började med Vickan och Vittra. Båda två var laddade och ville jobba. Vickan är en lite rultig 8 årig dam som inte bestämt sig om hon skall vara brun eller svart så hon är båda delar. Men krut i tanten är det.
Jag vet precis vad husse har där inne säger Vickan
Vittra på väg in och Vickan sitter passiv
Jörgen kastade ut ett fält med fem dummies och Vickan började. Vittra började yla som vanligt så vi lät henne jobba av sig lite stress så småningom. Hon sprang och sprang kändes det som och hon fastnade lite i samma område stor del av tiden. Hon hade inte "alla cyklar i stället" hela tiden pga sin exaltering men hon lugnade sig efter ett tag och gjorde bra apporteringar och avlämningar. Men i början satte hon sig ett par meter från mig och ville tjuvstarta några gånger.
Sen bytte vi hundar och tog ut Ozzy och Shiva. Så här stilig hade Ozzy blivit genom saxen.
Vi la ut ett likadant sök till dessa hundar och sen gjorde vi några dubbelmarkeringar. Jag hade glömt visselpipan hemma så dirigeringarna gick ju sådär. Men "stanna" fungerade faktiskt bättre än stoppsignalen på Shiva.
Inget fel på Ozzys fart heller (jag kallade honom Oscar hela dagen men det var ju hans pappa som hette det)
Inget fel på avlämningarna heller
Stilstudie i Ozzy:
Även Shiva fastnade på kort. Hon jobbade bra idag och var väldigt kontaktbar då det varken sköts eller fanns vatten i närheten.
Idag (tisdag) har det blivit trädgårdsarbete hela eftermiddagen. Mina pallkrageodlingar börjar ta form. Rötterna efter körsbärsträdet är borta och det har jämnats till "någorlunda" så kragarna kunde ställas på plats. Locken är inte monterade riktigt ännu men jag har börjat att plantera jordgubbar, lök och vitlök i den ena kragen. Vitlöken är sent satt, jag vet, men det var vitlök som grott i kylskåpet som sattes i på skoj. Potatisen är oxå satt i stora murarbaljor på försök. Fyra sorter för att se om det blir någon skillnad. Första gången jag satt potatis ovan jord faktiskt.
Jag skall snygga till runt om kragarna sen och även lägga cementplattor runt om för att underlätta skötseln men ville bli färdig så jag kunde så och plantera först. Får väl se om det blir något till det i sommar.
Flera olika sorters jordgubbar. Minst sex olika tror jag.
Dagens Lindström:
Träning och trädgårdsarbete
Idag var jag rädd för att inte kunna komma ur sängen pga träningsvärk. Men det var inte så farligt som man kunde tro. Det var bra att Mia och jag var en runda med hundarna efter trädgårdsarbetet igår så jag fick leda till mig igen. Idag var det dags att träna igen och det skulle vara hemma hos Scilla i Låkhult. Annalena har flera dammar på sina ägor och vi skulle träna vid den ena. Vittra fick vara på kollo hemma hos Viggo och Mia.
Shiva har ju gått ur sin skendräktighet för några veckor sedan och efter den har hon en period då hon är mer stressig än vanligt. Så även idag... Vet inte varför hennes stress påverkar mig så negativt men jag tycker hon är skitjobbig just nu. Hon piper och gnäller mest hela tiden. Inte blir det bättre av att vi skulle vara vid dammen hela tiden. Hon ääälskar ju vatten och skulle vilja ligga i mest hela tiden.
Vi började med några svåra dubbelmarkeringar där vi var två kastare. En som hunden fick byta terräng flera gånger för att slutligen hitta den på en nyplöjd åker och den andra apporten kom i ett snårigt träskigt område. Detta vållade bekymmer för de flesta och jag såg för första gången Sixten ta miste på en apport med flera meter. Han hittade den relativt snabbt men det var tuffare än vanligt för till och med honom. Jag valde att göra övningen till två enkelmarkeringar istället och Shiva satte dem utan problem.
Fantastiska diregeringsövningar: Här Ingegerd och Olli
Fattar inte riktigt hur man kommer så långt...
Sen tränade vi dirigeringar över dammen som hade en liten ö i mitten och upp på land en bit. Jag insåg genast våra begränsningar och gjorde vanliga vattenmarkeringar istället. Både "mitt i vattnet" och bakom den lilla ön. Jag var väldigt säker på att hennes fel beteende att gå upp på fel sida skulle komma fram igen - men hon skall ju aldrig vara förutsägbar den hunden. En apport hämtade hon till och med bara några decimetrar från motsatt strandkant men hon gick lätt att styra mot mig igen med ett enkelt nej och "häråt". Lika enkelt var det verkligen inte i Arrie... Apporterna kom inte riktigt i hand idag heller men jag hade bestämt att det inte var avlämningarna vi skulle träna idag utan att hon inte skulle gå upp på fel ställe. Det andra får vi ta itu med en annan gång. Stod jag nere i vattenkanten så fick jag den i handen.
Julia i full fart
Julia på andra sidan
En fin avlämning. Alla Julias avlämningar som jag såg gick himla bra idag.
Olli fick agera "Boll-Kalle" till de dummiesar som inte kom in
Mia och Micke som som glad publik
Sen bestämde en av hundarna (kommer inte ihåg vilken) att det var fika. Vem vågar säga mot det? I dag var det en hund som både bestämde när vi skulle fika och när vi skulle börja jobba igen. *ler*
Scilla kan både göra "high five" och "high ten" Här är det en våldsam variant av den senare igång :-)
Sen tyckte Scilla att vi fikat länge nog. Då tog hon resolut tag i ett knippe dummies och bar omkring dem tills vi fick fart på oss igen.
Efter fikat tränade jag lite klockan en bit bort och försökte framförallt att öka avståndet mellan mig och hunden. Jag utmanade Shiva lydnadsmässigt några gånger och la ena apporten rätt nära vattenkanten. MEN hon lyckades motstå att bada. Ibland blir hon osäker på mig att jag verkligen lagt ut någon dummy åt de håll jag ska skicka henne men med lite påminnelse och stöttning fungerar det. Jag provade även att lära henne nytt kommando på höger och vänsterskickandet, tänker börja med "så" istället för apport men det var inte så enkelt. Shiva vill vänta tills rätt kommando kommer. Vi får ha dubbelt ett tag. Blev oftast "så-apport" *ler*
Mia ute och lagt ut dirigeringsdummisar till Charlie
"Jag ser dig matte..."
Jag avslutade med lite linjetag till Shiva som faktiskt fungerade bra. Sen hade nog de flesta fått nog för idag och vi bröt upp. Annalena och Scilla bor ute i "ödemarken" och fast jag varit där ett par gånger tidigare så körde jag vilse på vägen hem. Kändes till en hel evighet innan jag kom till en asfalterad väg strax utan för Lönsboda...
Sen var det dags att hämta Vittra på kollot. Hon och Viggo hade hållit igång hela dagen så de var lite möra när vi väl kom dit. (Mia och Henrik oxå tror jag ;-) Vi körde iväg och köpte pizza så vi slapp laga mat och den satt perfekt ute i solen!
Vittra var så trött att hon orkade inte ens tigga fast det var pizza...jag fick gå bort med pizzakanterna till henne *ler snett*
Sen var det bara hem till Jerusalemsförstörelse igen (dvs min trädgård) och hugga tag i den igen. Därför blev det en sen uppdatering idag. Nu är jag ännu mörare i kroppen...får se om jag kan ta mig ur sängen i morgonbitti.
Dagens Lindström:
Slutspelet för körsbärsträdet
Min lilla oanseliga stubbe före...
En knapp tredjedel uppe..
Grävarmästaren Lars själv...
I princip allt uppe som skulle upp. Visst var det mer än man trodde?
Sen var det Carina själv som fick såga av rötter som satt kvar
med motorsågen och yxa.
Det mesta avsågat och bortforslat. Återstår "bara" att jämna till det hela.
Hundarna framför och bredvid det mest av rötterna
Dagens Lindström:
Söndag
Idag var vi vid Hjärtasjön igen. Det kändes om det var länge sedan bara för att jag missat förra veckan när jag var i Arrie. Vi kom fram till att denna gången var en av de få gånger det inte har regnat eller varit snö. Solen sken nog mer än halva träningen idag. Med idag var förutom jag och Shiva även Ingegerd och Olli, Fia och Sixten, Barbro och Julia, Annalena med både Scilla och Doris (en otroligt näpen drever, pigg och glad och nästan lite retrieverlik ;-) och Mia och Micke med Charlie. Nolte var "sjuk i mandlarna" och gick på penicillin så Cecilia fick hoppa över både tävling och träning.
Idag var vi rätt fokuserade på stadga och linjetag. Förstår inte det ;-) Är det tävlingsdags??? Vi började iaf med att träna stadga. Vi började med att låta drevern vara störning *ler* Doris fick gå zig-zac mellan hundarna och det märktes att hon var ny i gänget. Shiva triggades väldigt mycket av henne och ville gärna leka med henne istället. Hon blev busig bara av att se henne. Men hundarna satt kvar för det mesta. Sen börjades det kastas dummies hej vilt omkring hundarna som satt i ring. Alla satt snyggt fast det ryckte lite i Shiva mellan varven. Sen ställde vi oss i två led mot varandra och så kastade alla förare en dummy i tur och ordning till någon annans hund. Här gällde det att ducka mellan varven *ler* Jag vet inte vad jag hade gjort men det kändes som många siktade på mig! Hmm... Får väl fundera på vad det står för ;-) Hundarna fick springa igenom klungan med hundar både på vägen ut och in. Detta fungerade också väldigt bra och det var bara vid ett tillfälle som stackars Sixten skulle få apportera med då stack både Shiva och Julia oxå. Annars var det faktiskt lugnt med det också. Shiva skulle dock ta en liten sväng om Julia varje gång på väg in för att retas eller för visa upp sin dummy. Ofog!
Så var det dags för lite dirigeringar. De hundar som kommit lite längre gjorde en dirigering som började som ett linjetag, sen blåstes stopp och så riktades hunden till höger eller vänster. Ibland fick hundarna fortsätta på linjetaget rakt fram också. Såg snyggt och bra ut för det mesta.
Ingegerd i instruktionstagen - Olli fattar att det inte gäller honom
Det blev flera och intressanta diskutioner om hur man bäst och tydligast gör tecken och vilka kommandon man kan använda. Jag fick iaf klart för mig att jag skall sluta säga "apport" vid höger och vänster utan istället använda kommandot "så" eller något liknande. Jag bör iaf börja lägga märke till vilka kommandon jag använder och när. Jag använder nog både "apport" "ja" och ibland även "ut" lite omväxlande. Jag får nog skilja lite bättre på det. Även bestämma mig om jag skall ha ha armtecknen stilla eller i rörelse. Finns både för och nackdelar i det.
Shiva och Julia gjorde lite varianter på klockan och det sitter rätt bra på Shiva även om hon ibland inte litar riktigt på mig. Vid ett tillfälle trodde hon inte att det var något utlagt bakom henne och ville inte riktigt "ut". Men när jag gått ut och lyft på den för att påminna om den så satte hon den så klart. Nästa steg jag behöver träna på är att öka avståndet mellan mig och hunden. Avståndet till apporterna kan vara rätt långt utan problem.
Barbro och tydliga tecken till Julia
Sen var det fika! Solen kom fram väldigt lägligt till fikapausen.
Efter fikan kunde jag inte låta bli att träna några vattenmarkeringar. Jag hade funderat ett varv på hur jag skall gå vidare med dem och tänkt prova att inte ta mot dummyn om inte Shiva lämnar den i hand utan istället lägger den och skakar sig först. Efter lite konfererande så provade vi det. Shiva la den och skakade sig och jag gick iväg lugnt och stilla utan att säga något. Hon förföljde mig och la den i omgångar och jag fortsatte att lämna henne. Till slut la hon den och lämnade den och jag plockade upp den. Nästa dummy fick jag i hand direkt! Vet inte om det hade någon betydelse men kanske det kan vara en väg att gå?
Sen gick gänget iväg och jag fick för mig att de gick neråt så vi gick dit ner. Men där var inga så jag passade på att lägga ett långt linjetag som Shiva var med ute och la ut. 4 dummiesar och den längst ut låg helt gömd bakom ett litet backkrön. Shiva verkade komma ihåg alla fyra så hon tog in de snabbt och enkelt. Sen gick vi tillbaka och letade efter de andra. De var bakom stugan och kastade dubbelmarkeringar på linje.
Olli i full karriär
Första hund som jag sett har sökt av en stengärdsgård.
Smart och skall Olli till det så klart!
Sixten fick jag tyvärr inga bilder på idag men han gjorde det starkaste markeringsarbetet som jag såg idag. Han är alltid vass på det men idag var han outstanding. Den ena markeringen var jag nästan säker på att han inte såg (den hamnade bakom två stengärdsgårdar) och de andra hundarna hade helt klart svårt att se dem men Sixten fixar.. Han har alltid rätt så när som på max ett par decimetrar. Fattar inte hur han gör!
Barbro och Julia in action
Jag gick lite närmare när Shiva skulle hämta och vi gjorde bara enkelmarkeringar. Men jösses vad Shiva var taggad idag. Hon sprang så fort både på vägen in och ut så hon var nästan ett par meter före sig själv kändes det som. Det var som hon hade så mycket uppdämd energi och stress som hon försökte bli av med. Men hon var fokuserad och gjorde ett mycket bra markeringsarbete ändå. Hon är lite speciell den hunden. Ingen av mina tidigare hundar har stressat så mycket och ändå har ingen av dem klarat av att hålla fokus och vara så arbetsför efter press/stress som Shiva gör. Det är väl hennes styrka ändå.
Fast hon är raketsnabb - ser hon ut att vilja springa ännu fortare...
Sen kunde jag inte låta bli att göra några vattenmarkeringar till. Dum som jag är hoppades jag väl att det skulle varit en "quick fix" med att gå ifrån henne en gång men det är nog något jag får göra konsekvent under några veckor för att det skall befästas. Jag måste komma ihåg:
Vara tyst!!!!
Gå ifrån lugnt om hon lägger ner den
Stå nära för att ta emot
Stå upp precis som vid en vanlig avlämning
Beröm översvallande om hon lyckas.
Hur skall jag klara av att hålla fokus på allt det? *ler* Jag är ju inte ens gråhårig ;-) (internt skämt)
Dagens Lindström:
En uppdatering till...
Idag la jag (som ofta) en eller två apporter efter mig där jag gick. Det går ju inte att kasta när bägge är med för då hörs det ju. Vittra är van vid att jag gör så och behöver inte mer retning än så för att göra ett linjetag. Hon fattar direkt. Första apporten hann jag bara lyfta armen så tjuvstartade hon och sprang nog 40 m innan den låg utlagd. Inga problem förutan tjuvstarten. Sen gick vi en bra bit till och så droppade jag båda dummiesarna med lite mellanrum. Inga problem med det heller och ingen tjuvstart heller. Sen kunde jag inte låta bli att prova med att droppa en bakom mig igen.... skicka Vittra och stoppa henne på stoppsignalen. Det var ju en chanstagning då ingen kunde rätta till det om hon inte stannade men det kändes så säkert både när vi gjorde det med Gert på kursen sist och med Mia i förrgår. Så jag chansade. Vittra stannade på en halv sekund och svängde runt i luften och väntade på sin belöningsdummy. Så skickade jag henne på "ut-tecknet" istället och hon vänder sig lika sekundsnabbt och hämtar in den utlagda istället. Vilken tjej!!!! Som hon gillar detta! Man kan ju nästan inte låta bli att upprepa det men jag fick hålla mig.
(fotograf Miamaria)
Jag gjorde en ny övning istället som avslut. Jag droppade en dummy bakom mig och gick en bra bit. Sen sneddade jag ut på ett fält så att linjetaget inte skulle gå i mina fotspår som det brukade. Men det var fortfarande i väldigt känd miljö och situation. Vittra hade inga problem med detta heller. Hon gick som på linje även om det var diagonalt över en äng utan något att följa. Helt fantastiskt. Inte så långt avstånd dock men ändå... Vilken dirigeringshund. Sån har jag aldrig haft innan ;-) Shiva springer omkring rätt oberörd omkring detta och ser ut som hon säger "låt de hålla på med sina lekar. Jag tycker det är roligare att leta reda på dem själv - utan hjälp" ;-)
Avslutar med en bild från i måndags när Mia och jag rastade hundarna tillsammans och där slank även med en liten spaniel på rundan. Tees är den tjej som klarar av Viggo bäst...hon fick honom tom på rygg så hon kunde anfalla honom uppifrån liten som hon är - men det är ju som bekant inte storleken som gäller ;-)
Här har de dock en ny dans för sig...kommer inte ihåg vad den hette. "...så går vi runt kring en Miaaamariaaa" kanske?
Andra dagens Lindström:
Linjetag...
Inte där heller.....
Dagens Lindström:
Lydnadskurs med Vittra och "det bidde en 3:a"
Idag SMS:ade mig Mia att vi visst inte hade nollat i Arrie utan fått ett 3:e pris. Inte så mycket att skryta om och väldigt "snällt" bedömt men vi behövde tydligen inte skämmas ensamma. Av 8 Nkl hundar så var det ett 1:a pris. fyra 3:e pris och tre 0:or.
Hittade en Lindström som passade den dagen rätt bra *ler* Något modifierad....
Usch och oj och ve...
Öppenklassen började och där var fem startande. Alla var väldigt duktiga och ingen gick ur hand och knallade, ingen misshandlade viltet och alla hade arbetsglädje så det räckte. Tror det gick bra för allihop även om domaren gnällde lite på deras lydnad. Det var faktiskt lite kinkigt gjort. Sen var det dags för Nybörjarna. Jag tittade på första hundens två vattenmarkeringar i en liten vik och linjetaget, sen gick jag och hämtade Shiva. Hon var rätt taggad efter att ha suttit i bilen några timmar men det kändes som vi hade hyfsad kontakt första timmen. Men bäst av allt så var jag faktiskt INTE nervös i förhållande till hur jag var förr om åren. Å det var ju faktiskt därför jag var där - för att träna upp min tävlingsvana. Lite pirr blev det precis innan men helt hanterbart. Sen började jag prata lite med en hundägare som oxå hade en Inkwellshund och så jämförde vi lite. Hans hund låg och sov djupt vid hans husses fötter och Shiva började hetsa upp sig och pep mer och mer ju fler skott hon hörde. I efterhand var det nog dumt att jag stod där för så länge jag höll på med att göra något med Shiva, typ gå fot och så, såg hon rätt lugn ut. Men hon varvade upp som sagt och det gjorde troligen jag oxå.
Så var det då vår tur och fotgåendet fram till domaren gick väl sådär. Inte snyggt men hon följde hyfsat. Vi började med två enkelmarkeringar i vatten. Det var vid en liten vik som nästan såg ut som det var en större ö rakt framför oss. Inte alls många meter vatten alltså. Jag har svårt att uppskatta meter men det var hyfsat nära. Lite vass och annan vegetation men helt ok. Jag var lite rädd för att Shiva skulle knalla men hon satt snällt kvar. Hon simmar ut till första fågeln och tar den snabbt men sen börjar eländet. Medan jag stod och funderade på om jag skulle få den i hand eller inte börjar Shiva simma mot ANDRA stranden som iofs var närmare men ack så långt ifrån matte...sen gick det bara snett alltihop. Hon sprang upp på den stranden, la fågeln, skakade sig, tog upp den igen och tittade upp för backen...sprang sen fram och tillbaka kors och tvärs för att leta efter någon listig väg att ta sig tillbaka. Jag blåste inkallningssignal, ropade hit, morrade osv varje gång hon tog riktning från mig och då stannade hon, sprang ner till vattenkanten och såg villrådig ut. Jag vet inte hur lång tid detta tog men det kändes väldigt låååångt. Hon la fågeln flera gånger och tänkte simma tillbaka utan men jag fick tillslut henne att ta den och simma tillbaka med den.
Shiva på väg in till slut - var tvungen att "trångas" lite med skytten. (Bilder från Helene & Wallander)
Fågeln la hon precis innan mina fötter... *pustar* Ja ja...så kan det gå. Men nästa borde hon ju förstå att det är bäst att simma direkt tillbaka med? Icke sa nicke! Alltihop upprepade sig och jag kände bara att jag kunde lämna både hund och ställe på momangen. Å jag skulle väl igentligen brutit men det gör man ju inte.
På väg upp till funktionären på andra sidan
På väg in till slut med andra truten (alla vackra svart-vita bilder från Helene & Wallander)
Shiva har gjort något liknande tidigare vid en å. Men den gången så hade vi först stått på ena sidan och kastat till de andra och sen gått tillbaka och fått kastat till oss. Den gången stod hon oxå och tvekade vid vattenkanten och lämnade sen dummyn och tog en bro tillbaka en bit bort. Men jag har inte tänkt så mycket mer på den episoden - förrän idag. Detta är troligen något vi måste jobba bort.
Sen skulle vi bort till ett linjetag och "fotgåendet" lämnade allt övrigt att önska. Konflikten var total och Shiva ville visst inte vara hos matte för hon verkade så konstigt arg... Linjetaget gick givetvis inte heller. Hon vek av linjen efter 20 meter och började med ett fritt sök. Inga stoppsignaler i världen gjorde att det gick att upprätta någon kontakt. Inga inkallningssignaler heller. Hon tog fågeln på sök. Fotgåendet till sökrutan gick lika illa. Sen på söket så släppte min irritation lite för det fanns ingen heder kvar att försöka upprätthålla längre. Fem fåglar av sex skulle in. Rutan var en liten äng som sluttade brant ner till vattnet. Flera vilt låg i den sluttningen. Första fågeln kom in utan problem, avlämningarna resterande dag var helt ok. Andra "apporten" var...ja gissa var det var? Jo, en brödlimpa! Eller något baguett-liknande *skrattar* Uppblött och äckligt. Förmodligen utlagd till fågelmat. Snyggt avlämnad i hand ifall matte skulle vara hungrig. :-) Sen tog hon in fyra fåglar till. Snabbt, snyggt och enkelt. Sista momentet var en lite längre markering på land. Lätt som en plätt. Fotgåeendet tillbaka till startplatsen gick perfekt. Kritiken var som väntat inte så översvallande för över halva provet var hon ju helt ur hand. Supernolla!
Vid passiviteten efter så stod hon och småpep hela tiden. Sen gick jag iväg och tog min fika en bit bort och Shiva stod och taggade upp igen när skotten på nästa hund gick.... Tror faktiskt jag ger upp tävlandet med denna damen.
Kort från dagen kommer nog när Wallanders matte hinner skicka dem. Jag hade fullt upp av annat ;-)
Dagens Lindström :
Träning med Miamaria
Markeringarna sätter hon utan problem och hon gör även ett starkt sök utan tvekan för något vilt.
Det märktes att hon blev trött efter ett tag då hennes flås blev ljudligare och ljudligare men det verkade inte som om det gick ut över hennes näsa alls.
Linjetaget blev dock bara "sisådär". Jag skickade henne dumt nog mot ett mindre buskage som hon var tvungen att väja lite för och då var hon ju redan ur linje så att säga. Inte så bra tänkt av mig. Det hade aldrig blivit godkänt. Men hon löser det på sök rätt snabbt.
Sen gick vi till bilarna och bytte hund. Shiva in och Viggo ut. Mia kommer troligen skriva och sätta in bilder på det. Här kommer iaf en som jag tycker blev så bra!
Sen när Mia och Viggo blev färdiga så körde jag hem och hämtade Vittra-Kvittra. Shiva fick vara kvar i Mias bil.
Vittra var taggad men fokuserad. Men helt tyst och nosen var igång redan där jag stannade bilen. Det luktade ju klart vilt överallt. Jag gick inte fritt följ med henne så klart efter som hon inte kan det men hon var hyfsat följsam efter en del bökande med fotgåendet. Det finns kanske hopp.... skall ju börja gå kurs på måndag ENBART för att lära oss det *ler*
Jag började med söket med Vittra och tog markeringarna efteråt. Vittra jobbade på oförtrutet hela söket igenom! Inga problem med varken upptag eller avlämningar. Nåja...en kråka var hon lite betänksam mot men tog upp den efter lite stöttning. Men hon jobbar med en otrolig fart och glädje. Det svämmade nästan över i bröstet på mig emellanåt.
Därför blir bloggen full av bilder på Vittra idag fast det skulle vara Shivas träning i huvudsak. Men jag är GLAD att jag gjorde mig omaket att köra och hämta och lämna hundar så att det inte blev onödig stress för någon av dem innan de skulle jobba. Visst ÄR hon både vacker och duktig lilltjejen? ;-)
Linjetagen med and och kanin gick jag givetvis fram för fort med. Ville prova dold apport först men det fungerade så klart inte. Men efter jag varit och lyft i anden så satt det som en smäck.
Sen kom det roligaste på hela dagen. Det såg sååå kul ut! Hade jag inte haft vittne med mig hade jag inte ens vågat skriva det. Vittra gick omkring helt lös och vi höll på att plocka ihop viltet och eftersnackade lite. Helt plötsligt så går Vittra och sätter sig bakom en hög med fåglar. Hon sitter där helt coolt och bara väntar. Jag sa först lite på skämt att det ser ut som om hon vill bli fotograferad med det hon har hämtat in. Hon har nog sett sådana bilder i Apportören ;-) Men efter ett tag så kändes det faktiskt som om det var så. Ja inte det med Apportören så klart men att hon ville skryta lite med det hon fått in från fältet. Så kunde vi ju givetvis inte låta bli att göra henne till viljes...å märk väl - de är INTE arrangerade! :-)
Dagens Lindström:
Inget nytt...
Dagens Lindström:
Nu hoppas vi servern funkar...
Söndag och Hjärtasjön. Låter det bekant? :-) Idag (i söndags) var jag så nyfiken på hur det gått i de olika rutorna på tjejernas WT i Småland förra veckan. Det såg ju bra ut i placeringslistorna men de sa att de INTE var nöjda *skrattar* De har då höga krav vill jag lova. De hade inte fått reda på resultaten innan de åkte hem och fick vänta tills alla andra också kunde läsa det. De hade känt sig missnöjda med flera moment men fått mer poäng än de trodde. Tur när det är åt det hållet. Fia muttrade nåt om att Sixten skulle få gå lydnad och fot hela dagen och hon höll nästan det också tyckte jag. Sixten gillade inte alls nyordningen :-) 
Bister Fia och bister Sixten? ;-)
Det som hade bestraffats hårdast på deras prov var pipande hundar. På walk-upen hade domaren sagt att 90% av dem som nollade i den rutan gjorde det pga pipande. Vilken tur att vi inte åkte dit! ;-) För pep gjorde verkligen Shiva idag. Hon var så stressad att hon t o m mjällade :-( Det var länge sedan sist. Vet inte vad som körde upp henne så. Om det var för att hon var själv hemma igår när Vittra tränade? Eller om det var för att vi sköt mycket förra gången och hon kom ihåg det? Eller om det är för att hon precis gått ur skendräktigheten? (hon är väldigt behaglig och lugn när hon är skendräktig) När vi fikade nere vid vattnet sen såg det ut som det var vattnet hon taggade upp sig på men om det var det hela tiden vet jag inte. Men hon började pipa redan i rondellen i Osby *ler* Så hon var verkligen på gång idag.... Nåväl.
Idag var inte Cecilia och Nolte med och inte Barbro och Julia heller. Men annars var de vanliga samlade plus Kerstin och hennes gula labbe Lina som var med för 14 dagar sedan. Efter en stund om även Mia och Micke med Charlie och började göra några enkla övningar med Charlie som varit konvalescent under en längre tid.
Mycket nöjd Charlie som äntligen fick apportera - jag gissar att han njöt!
Glad avlämning
Vi började med linjetag som var förhållandevis enkla över en äng bredvid vattnet. Vattnet drog en del för Shiva och apporterna låg vid ett träd vid vattenkanten. Men hon badade faktiskt inte då. Jag provade med att stå mycket längre fram när jag gav Shiva tecken så som Gert visade igår och hon tyckte först att det var lite konstigt att jag tittade på henne och skickade åt ett annat håll men efter några gånger så verkade det nästan funka bättre än det brukade. Han har kanske rätt ändå ;-) . Sen gjorde jag ytterligare några linjetag med Shiva på väldigt enkel nivå...synliga och flera i rad. Allt för att träna in det nya tecknet. Sen la jag ut fyra apporter under en liten räddningsbåt som står en bit från stranden och skickade henne på ett rätt långt linjetag men där hon sett att ja la ut dem. Det fungerade utmärkt och jag lät de andra ta in de andra tre apporterna. Sen höll vi fika. Shiva satt som sagt och pep en lång stund och tittade längtansfullt ut mot vattnet och jag gick tillslut och satte henne i bilen istället.
Knähunden Scilla
Därefter fortsatte vi träna linjetag men gick vi ut mer och utnyttjade terrängen och dirigerade upp över ett stengärde upp mot en liten hassellund, det andra målet låg ner för en backe och över en äng i kanten till en tätare skog och den tredje stationen låg vid ett träd ner mot vattnet den också. De andra blåste stopp just innan de kom fram till apporterna för att träna stadgan men sådana cirkuskonster vågar jag mig inte på med Shiva *ler* Jag är glad när hon kommer dit hon skall. Men Scilla såg jag stanna flera gånger fast hon såg en dummy och det får väl betecknas som väldigt lydigt.
Fullt ös och en garanterad 20 poängare?
Shiva gick rakt över stengärdet första gången men vimsade sen omkring till vänster om hassellunden och kom tillbaka tom efter en stund. Jag gick lite närmare och skickade en gång till och då gick hon spikrakt. När jag blåste närsöksignal så såg hon ut som om hon inte riktigt hittade, men det hon gjorde var att hon valde - där låg en rådjursdummy och massa vanliga. Gissa vilken hon tog?? ;-) De andra två stationerna fungerade bättre än det brukade. Jag får nog fortsätta att stå framför henne när jag gör linjetag.
Ingegerd och Olli in action
Den gula labben åkte hem sen och det gjorde även Mia och Micke. Till sist så la vi ut ett sök till oss fyra som var kvar. Fem i närområdet och nerstucket i klippskrevor och nergrävda i snön för att göra det lite klurigare och 6-7 st längre ut i rutan. En del lite upphängda i buskarna. Shiva hämtade först i närområdet och gick sen ut på djupet. Men hon springer omkring där tom och väljer sen att komma närmare och hittar en gömd dummy till. Jag har fått för mig att just i den terrängen så går Shiva ofta tom på djupet. Vet inte om det har med rutan att göra eller om det är för att vi ofta avslutar med det och att hon är trött. Vi bestämde att hon skall få börja med ett sök nästa gång för att kolla det.
Shiva uppbunden medan matte lägger ut (gräver ner) ett sök.
När vi stod borta vid bilarna sen och eftersnackade lite blev jag sugen på att prova några vattenmarkeringar igen. Jag lovade mig själv att inte skälla på Shiva om hon lägger dummyn men vad händer?!? Det går ta mig tusan på automatik! Det är som om jag inte kan styra "morrningen" när hon släpper och skakar sig. Bakläxa igen. Den andra gången så går jag mycket närmare och då får jag den i hand. Får skaffa silvertejp att sätta på munnen nästa gång.
Nästa söndag skall jag på inofficiellt jaktprov i Arrie så då blir det ingen söndagsträning.
Dagens Lindström:
Träning på Söderåsen i Vavihill
Idag var det kurs igen för Kent och Gert. Förra gången blev det inställt för att det utlovats snöstorm men den uteblev ju. Idag var en kompensation för den helgen. Vi som var där var Mia & Viggo, Kia & Bigglos, Ingela & Tessie, Ia & Kelly, Liza & Vega, Mattias & Boston och Kent och Gert så klart. Vavihill låg mycket vackert på Söderåsen och i en bokskog. Det småregnade nästan hela tiden men det var inte så farligt. Gert och Kent började med att gå igenom dagens planering. Tyngdpunkten låg på vilt och skott. Jag kände mig jättebesvärlig när jag sa att jag inte ville få Vittra att koppla ihop skott med att arbeta. Jag såg nästan hur herrarna sjönk ihop en smula och tänka "jäkla tröttsamma fruntimmer" ;-) Men jag är ändå glad för att jag inte ändrade mig för att vara till lags som jag brukar kunna göra. Jag har tänkt mycket på hur jag skall göra med Vittra för att inte tagga upp henne i onödan och skotten vill jag vänta med så länge jag kan. Ja skott har hon ju hört mycket på skjutbanor och på andra träningar men jag vill inte att hon skall förknippa det med arbete riktigt ännu. Hon är tillräckligt taggad och piper en hel del även utan ytterligare förväntan. Men Kent och Gert funderade lite och kom fram till övningar som vi kunde göra utan skott och att Vittra oftast började så de andra kunde få träna med skott efteråt. Detta fungerade utmärkt för oss.
Vi började hos Kent med markeringar med pälsdummies över en, två eller tre stengärdsgårdar. Det ställde till det en del för Vittra då jag varit alldeles för mesig med att öka svårighetsgraden i markeringsarbetet. Men hon har ju en enorm motor som gör att hon inte ger upp. Även om hon inte markerade så perfekt så gav hon sig inte förrän hon löste uppgiften - ibland på lite väl yviga sök. Men hon har ju en utomordentligt bra näsa som hon använder sig av hela tiden. Vildsvinsdummyn vållade lite osäkerhet i början men det gick utan problem efter ett tag. Den sista markeringen som var över flera stengärden och sen in i "mörka skogen" ner i ett risigt område vållade en del bekymmer. Men sen såg man SÅ tydligt hur lilltjejen löste uppgiften. Det var nästan ett skolexempel på hur man löser en dåligt markerad apport. "Jag får väl gå upp i vind" sa Vittra högt och gör en lov ut i vind och får givetvis vittring direkt och vänder och går rakt på dummyn. Lösningen såg verkligen både effektivt och moget ut. Hon är ju ändå bara 14 månader.
Sen gick vi ner till Gert och skulle göra linjetag med trutar. Vittra har bara träffat på det en gång tidigare och då nobbade hon den. Det var även "osynliga" linjetag och det har vi inte tränat tidigare. Men vinden låg rätt och viltet gjorde att det väl var lite lättare ändå. Första linjetaget gick inte alls. Hon vek av efter ett par meter och fattade inte tecknet. Men när vi gått lite närmare så satte hon den och kom in med truten. Jag kommer inte ihåg om hon lämnade av den första i hand men jag tror att hon gjorde det. Sen andra gången hann hon lägga den och rulla sig lite på den.... :-( Sen var det linjetag med kråka. Det var återigen lite svårt då hon inte sett utläggningen och hon gick väl inte spikrakt på. Men hon löser ju uppgiften på lite sök och den var ännu lättare att ta upp än truten. Sen gick vi åt sidan så de andra kunde träna med skott. Vittra tittar upp lite när det skjuts men ser inte ut att varva upp alls. När Kia och Bigge kommer ner från den andra gruppen kan jag inte låta bli att visa Vittras stoppsignal. Uppfödaren såg rätt nöjd ut med den ;-) Sen tog vi fika. Av någon anledning kom inte kameran med ut alls idag. Vittra kräver så mycket mer koncentration att jobba med än när man jobbar med Shiva. Det känns som Vittra behöver mitt stöd och min koncentration hela tiden att jag varken hinner eller orkar ta några bilder.
Efter fikat var det dags för markeringar med skott upp för en backe för de andra. Men jag stannade nere hos Gert och tränade markeringar med fåglar utan skott. Vad som hänt med Vittra under fikan vet jag inte men helt plötsligt ville hon inte apportera varken trut eller kråka. Hon letade upp fåglarna men ville inte ta upp dem. För att inte befästa det så gick vi över till dummies. De är ju alltid lika populära så det funkade ju. Men hon hade någon låsning på vägen in till mig för hon kunde helt plötsligt inte gå i besvärlig terräng (som hon sprungit genom på vägen ut) utan letade hela tiden efter en tillräckligt bekväm väg. Hon fick nog lite hjärnsläpp och hon var lite låg när nästa hund skulle jobba. Hon slutade till och med att pipa under en stund. Sen provade vi med en dummy igen och då sa Gert att det såg ut som hon letade efter vilt så vi provade med en markeringskråka som hamnade bakom ett stengärde. Hon sög den snabbt och enkelt och vi slutade övningen där, när hon nu lyckades igen.
Efter en stunds vila så ville Gert att vi skulle "upp till bevis" att visa Vittras eminenta stoppsignal. *ler* Han kastade en markering, jag skickade henne och stoppade henne efter en liten bit. Hon stannade ögonblickligen men satte sig faktiskt inte. Men dumt nog kastade jag hennes belöningsdummy ändå. Nästa övning så skulle jag kasta belöningsdummyn bakom mig istället. Här fick jag vänta in henne lite innan hon satte sig men hon stannar mycket snabbt. Sen kunde vi inte låta bli att prova ett steg till... Jag hade funderat på just den övningen ett tag men inte fått tillfälle att sätta den i verket ännu. Gert kastade en markering, jag stoppade henne, (å hon satte sig ögonblickligen denna gång) och skickade sen henne på en ut-signal för att ta markeringen. Hon satte den perfekt!! Gud så glad jag blev. Efter det kastade vi bara en enkel markering till henne utan stopp för att hon inte skall tro att jag skulle blåsa ner henne varje gång. Sen var jag helt nöjd och ville inte göra något mer idag. Nu i kväll ligger hon helt utslagen i sin säng och ser verkligen nöjd ut.
Dagens Lindströmmar i brist på bilder från idag:
Biblioteksruinen
Nåväl - idag skulle vi ta en "safe-trip" och hoppa över våra vanliga offroad-rundor. *pha* Jag föreslog säkra Hovdala. Hela området på massor av kvadratkilometer består av ett gytter av hederliga gamla grusvägar som man kan gå på kors och tvärs. Vi började uppe vid biblioteksruinen som står i en underbar bokskog. Detta är mitt absoluta favoritställe.
Jag trodde jag kunde den delen av Hovdala utan och innan och vi började gå en långrunda. Just den rundan var det nåt år sedan jag gick och i snö ser ju allt lite annorlunda ut *ler* När vi efter vad jag tyckte var drygt halva rundan såg jag en liten stig in mot skogen och jag fick för mig att den ledde till nästa grusväg som vi skulle till... he he Där började allt gå snett ;-) Sen blev det bara värre. När vi hoppade över kullvälta granar sa Mia..vi skulle ju inte gå offroad idag. Det är lugnt sa jag. Detta är ju ingenting. Vi är snart på grusvägen igen. Men det var vi ju så klart inte. Men vi kom till en mycket vacker runda istället. Istället för att komma fram i slutet av Hammarmölledamm så fick vi gå längs med den! Otrooooligt vackert och hyfsat framkomligt - i början ;-) Några små hopp över lite vatten och lite snirkliga stigar blev det ju men helt okey för tom mig.
Jag längtar faktiskt till när bokarna slår ut och vitsipporna börjar blomma för då måste här vara bedövande vackert. Att jag inte visste att man kunde gå runt hela dammen innan. SEN blev det jobbigt. När man såg kanten man skulle balansera på runt dammen så tänkte jag - detta går aldrig! Men stigen gick faktiskt hyfsat plant och var inte allt för svårt att ta sig fram på. Vi hade bra sulor på kängorna och jag kände mig stadig på foten. Mia var nog lite impad på mig när vi pausade klängandes mot något träd mellan varven. Sen kom vi till en bit där både Mia och hundarna hade svårt att ta sig fram. De halkade och snavade till lite. (hundarna flera gånger till och med) Det var nog inte så många meter det handlade om...kanske fem? men det var nog de längsta fem metrarna jag gått på länge.
Inga träd eller buskar som man kunde hålla sig i och inga andra hjälpmedel heller. Det gick inte att gå upp längre upp i backen och jag fick bara panik. Men att vända kändes inte heller kul. Mina stackars hundar sprang fram och tillbaka mellan Mia och mig och jag bara skällde på dem för jag var rädd att de skulle knuffa mig. Stackars Vittra blev mer och mer förtvivlad - med följd av att hon sprang där några gånger extra och blötte ner snön ännu mer och gjorde det ännu halare. Det var lite synd om henne för hon fattade ju inte varför jag lät så arg.
Jag passade på att ta massa bilder för som jag sa "jag kan lika gärna ta slut på dem för kameran kommer ändå gå sönder när jag trillar i plurret." Sen hämtade jag väl kraft någonstans och "kastade mig" *knappast* framåt de max tio stegen tills nästa träd kom och den något mer platta marken som förde mig i säkerhet. Sen skrattade vi så vi kiknade. Fy tusan. Kan man gå någon kognitivterapi typ som för flygrädsla för att komma över sånt här? :-)
Resterande del av rundan kunde man njuta desto mer av.
Vi var väl ute i närmare 2 timmar allt som allt och det var ju ljuvligt väder och hundarna njöt i fulla drag. Två av dem simmade nog en tredjedel av rundan och en lite mer nogräknad herre stod oftast vid strandkanten och "passade" dem så de inte skulle drunkna... eller hur Viggo? ;-)
Vi var rätt möra i benen när vi kom tillbaka till ruinen där bilen stod. På vägen från ruinen får man en mycket vacker vy som nästan tar andan av mig varje gång. Det är svårt att fånga det på bild men jag gjorde något försök ändå.
Visst har vi det vackert i "Hässlehåla" oxå? Man behöver inte ge sig iväg så långt för att njuta av naturen. Tack för idag Mia.
Dagens Lindström:
Snö i Hjärtasjöbaden
Så var det söndag igen. Påsk? Näe - det hade ingen hört talas om - men söndag är det och det betyder träning! Mycket snö var det men en strålande sol som lättade upp. Snö är inte mitt favoritunderlag men hundarna gillar ju det. Shiva och Olli busade runt i snön innan de andra kom på plats och Shiva njöt mer ju längre de busade runt i snön tillsammans. Hon var riktigt flörtig och Olli var ju inte sen att nappa.
Olli gör snöänglar
Det var tänkt att vi skulle använda vilt idag inför allas jaktprov och workingtester men snön gjorde att vi la ner viltet i frysen igen igår. Det hade bara blivit blött och kladdigt. Rådjursdummiesarna som Scilla fick för ett tag sedan fungerade dock utmärkt. Jag skall lägga in en beställning hos herrarna Gert och Kent så vi får lite fler sådana.
Idag började vi träningen med dubbelmarkering med skott inne i skogen. Shiva taggade upp som vanligt och började pipa lite grann. Men när det är hennes tur så är hon ju knäpptyst. Shiva blir dock lite påverkad av stressen så hon satte inte markeringarna så bra som hon brukar utan fick söka lite grann. (eller så var det snön?) Men hon hade helt klart riktningen klart för sig. Efter tre hundar gick jag och Cecilia ut i rutan för att byta av dem som kastat och skjutit. Jag trodde att Shiva skulle bli helt "skrollig" av skotten men ack så fel jag hade! När hon är med mig ute när jag kastar VET hon ju att det inte är hennes tur! Då blir inte förväntan så hög - å det blir inget pip. Helt fantastiskt. Hon piper alltså inte för att det skjuts enbart utan för att det finns en chans att hon skall få jobba. När hon är övertygad om att hon inte får jobba ....eller när hon vet hon SKA göra det...så är hon tyst. Det är bara när hon hoppas få jobba som hon piper. Detta var helt nytt för mig. Jag trodde hennes förväntan alltid blev hög vid skott.
Sen satte jag Shiva i bilen och gick till en liten kulle för att skjuta och kasta enkelmarkeringar till de andra. Den kändes lite för avancerad för Shiva så vi hoppade över den. Hundarna fick göra flera byten av terräng och apporten landade bakom kullen jag stod på - alltså helt osynlig nerslagsplats. Men alla hundar klarade det galant så kanske hon hade kunnat? Strunt samma. Sen la vi ut några sök och jag fick utlagt ett eget till Shiva. Jag ville ha ett sök i en "onaturlig ruta" där inte naturen utgjorde de givna ramarna. Jag fick det utlagt på en kulle bestående av flera olika nivåskillnader eller flera små kullar eller hur man ska förklara det. Provet i Lärkesholm i höstas var i en sån "onaturlig" ruta. De flesta hundar uppfattade att rutan tog slut ungefär där jag också skulle ha slutat men den fortsatte ju upp på nästa kulle där också. Nyttigt att tänka på. Man behöver ju inte sluta vid en stengärdsgård eller en väg etc utan man kan ju lägga även utanför.
Vi tog en fika när söken var utlagda, de andras sökruta låg åt ett helt annat håll ner i skogen på ett tungsprunget och sankt område. Fikan intogs i solen där de hade varit och skottat upp en vändplats vid gården där vi brukar vara. Det är härligt när vintern visar sig från denna sidan med snö och klarblå himmel...men det behöver ju inte infalla till påsk och i slutet av mars.... Det kunde ju kommit tidigare. Men vädret kan vi ju inte rå på. Man får anpassa sig till det som sker. Det var mysigt att sitta där och fika i solen iaf.
Sen fick vi kraft att ta tag i söket. (Shiva älskar fikarasterna precis som de andra hundarna. Det ingår i träningen att dela matsäck med matte) Sex apporter var utlagda och jag startade med ett skott utan kast. Men Shiva sprang först i riktning dit skottet visade, som om hon trodde att något kastats men att hon missat det. Snacka om att de fattar!
"Titta matte jag hittade en rådjursdummy!" - sökrutan låg helt till höger i bild ;-)
Shiva hämtade hem fyra dummies och sen visade hon att hon gärna går utanför rutan *ler* genom att vid tre! tillfällen hämta in en rådjursdummy som de andra hade lagt ut som en dirigering bredvid min sökruta. *ler* Efter de sju apporterna bröt jag och lämnade över de andra två till Sixten. Rådjuret drog bra även för Sixten när han skulle hämta hem det sista i sökrutan och även han hämtade hem dirigeringsdummyn.
Här kommer lite bilder från de andras sök:
Vi slutade med att Cecilia ville gå fot med Nolte "efter en skytt" så jag fick den äran att gå längs med vägen och vifta lite med apportkastaren och de gick fot efter mig. 
Visst är där vackert?
Även de andra följde med, först med hundarna i koppel och sen fritt följ. Måste bara säga att "skyttens" hund gick sämst fot ;-) Till sist sköt jag ett skott utan att någon fick göra något, mest som ett försök till att avdramatisera Shivas skottiver. Skall försöka att komma ihåg att skjuta varje gång vi träna strax innan vi åker hem.
När jag kom hem var där ju en ivrig hund som ville få uppmärksamhet. Jag tog Vittra direkt och körde till Åhusfältet med henne. Idag stämde nästan allting! Vi började med ett litet sök som hon tog in lätt. Sen la jag ut alla fem dummiesarna i ett linjetag där Vittra var med lös och såg de läggas ut och hon fick dessutom gå förbi dem på vägen tillbaka oxå. Bara vid ett tillfälle brast hon och tog upp dummyn som hon skulle passera. 
Sen skickade ja henne på linjetag fyra gånger. Alla gånger gick hon spikrakt och hade inte någon tendens till att byta. Den fjärde kände jag mig lite osäker på om hon skulle klara men det var ingen tvekan alls. Den femte skickade jag dock inte henne på. Jag tyckte den låg för långt ut. MEN - jag släppte henne efter den fjärde på "hopp och lek" å hon gick direkt på den femte dummyn!!!! Helt otroligt. Men glad för att jag inte chansade ändå.
Vittra springer så öronen viftar
Sen gjorde jag en massa "klockan-övningar" Vittra var så fokuserad och kändes så säker att jag kastade både höger, vänster och ut i vilka ordningar som helst! Hon satte allt! Till och med när man såg att hon ville åt tex höger så skickade jag åt vänster eller ut. Å det klaffade! Hon var helt outstanding idag mot vad hon varit tidigare. En pollet som fallit ner tror jag. 
Hur fokuserad som helst
Sen avslutade vi med ett lite större sök i en annan ände av fältet. Hon ligger i och jobbar bra och det enda felet som hände där var att hon sprang på en dummie på vägen in och försökte dubbelapportera. Hon stod ett tag och försökte få in bägge apporterna i munnen innan hon bytte. Otur! - men sett på hela träningen idag så väljer jag att "glömma" det. Idag var en underbar träningsdag med bägge hundarna! 
Full fart in.
Jag har väl blivit lite tramsig med att filma hundarna men det är kul och framförallt ger det mig själv mycket att SE med andra ögon när de jobbar. Denna filmen är väl inget speciellt med men jag är GLAD för Vittras fart både ut och in, hennes supersnabba upptag och hur glatt och villigt hon kommer in till mig med apporten. Denna gången tittar hon dessutom UPP på mig vid avlämningen!!! Sen att jag klantar mig när jag både försöker filma det hela och ta mot apporten är ju korkat - men det skall ju inte Vittra lastas för. Men glad för min lilla brunis är jag!
