Lite pussbilder till slut
En sista Lindströmmare oxå:
Kolmårdenvargarna och bloggpaus
Boka vargbesök
Jag kommer sätta in någon bild på mig med riktigt goa vargpussar när det är möjligt - men sen kommer jag nog hålla bloggandet på en rätt låg nivå ett tag. Jag får återvända när den riktiga lusten infinner sig igen. Eller om något spektakulärt inträffar som jag bara måste berätta om. *ler* Jag kommer troligen kika in på era andras bloggar även i fortsättningen men kanske inte lika frekvent som jag har gjort tidigare.
Så - God Jul och allt det där redan nu ;-) Må så gott alla!
Vargarna!!!!!!
Så blev det då äntligen "varg-dagen-D". Jag har längtat dit i flera år och haft förhinder då andra kompisar åkt dit och inte blivit färdig till att arrangera det själv. Men så hittade jag en "varg-kompis" som aldrig hört talas om att man kunde "dansa med vargar" och blev heltänd på idén. Sagt och gjort. För några månader sedan bokade vi in oss på vargbesök och igår var det då ääääntligen dags!
Vi fick reda på just innan att det var till "huliganerna" vi skulle in till. Eller kleptomanerna...kärt barn har många namn. Det var ett gäng unga vargar - ca 1½ år gamla - som även dessa var uppnappade sedan 9 dagars ålder av människor - och en schäfertik. Allt för att socialiseras och att präglad av människor så mycket som möjligt. Eftersom de var unga och "tonåriga" var de lite gangsteraktiga och vi fick uppmålat ett lite häftigt scenario om vad som skulle hända de första tio minuterna. Vi fick inte ha några kameror framme just då för risken var att vi aldrig fick återse kameran då - iaf inte den första veckan och absolut inte i brukbart skick. Inga mössor, kapuschonger, vantar, lösa tampar etc fick heller tas med in. Jag fick alltså skala av min kapuschong med pälskant ;-) innan jag gick in. Å de var verkligen som huliganer *ler*. De hoppade upp på axlarna på en och slickade en i ansikten och höll på att välta en. Det var ju verkligen då man önskar att någon hade filmat. Vilken känsla.
När vi satte oss ner så stack en del av min kofta ut under jackan och genast kom en varg och började dra och slita i den. Han verkligen kampade om tåten. Vi hade fått tydliga instruktioner om att vi INTE fick tillrättavisa någon varg utan de skulle guiderna göra. Så det var bara att hänga med i dragkampen tills man fick hjälp. Vilken upplevelse! Sen lugnade de mycket riktigt ner sig efterhand och de var mer intresserade av att kela och mysa. Alla blev nog ordentligt tvättade i ansiktet och det var ljuvligt. Att titta detta rovdjur i dess gula ögon samtidigt som de hade sin mun helt nära sin egen var faktiskt nog det häftigaste jag varit med om på många år. Jag var ett tag nästan nära att gråta av den högtidliga stunden.
Det var 6 eller 7 vargar i flocken (fick iaf 6 på bild samtidigt) och där var faktiskt även två tikar. Jag trodde bara de använde hanar till detta men tydligen hade de börjat ta in tjejer oxå. Men de skulle så klart kastreras snart. Det är ingen bra idé att ha könsmogna både hanar och tikar samtidigt - framförallt eftersom de två tikarna var kullsyskon med en av hanarna.
Till alla som har minsta intresse för hundar och rovdjur kan jag verkligen rekommendera varghägnet. Det var iaf en upplevelse som jag sent skall glömma.
Jag har ju tyvärr bara bilder på vargarna tillsammans med andra människor. Främst tillsammans med min kompis Jürgen som jag åkte dit med. Men jag ser framemot att få de filmer som han tog på mig tillsammans med vargarna. Men tills dess får ni titta på de bilder som jag tog. De flesta bilder har jag dessutom plockat från de filmer jag själv tog. Det blev ingen vidare bildkvalité när man tog stillbilder från film men i detta lilla formatet ser det helt okey ut.
Dagens Lindström:
Äntligen söndagsträning!
Sen la vi ut ett sök på ett kalhygge med några enstaka träd kvar i. Lite svårt att gå omkring i "brötet" som låg kvar och jag fick nästan lite träningsvärk i mina lår efter som det var lite tung-gått. Men hundarna hade inga problem med det. De flyger ju över riset utan problem. Tyckte alla hundarna var fokuserade och arbetsvilliga. Kul att se Barbro och Julia som har hittat en mycket bättre kontakt än i våras.
Nästa övning var närsök. Vi la ut fem minidummiesar i en lite ormbunkebacke och kollade hur bra närsökssignalen satt. Hunden skulle i första omgången sitta i mitten för att se om nosen gick i backen med det samma. Shiva blev helt förvirrad och tycktes inte förstå någonting. Hon har iofs aldrig gillat när matte lägger sig i hennes jobb - helt onödigt enl Shiva. De andra skötte sig bättre och kunde skickas till området andra omgången. Innan vi gick till detta moment kastade Ingegerd ut vars en dummy till hundarna över ett stengärde till en dirigering senare. Men fika först sa Olli!
På fikat kom jag på att jag inte tagit några kort alls och tog några snabba kort. MEN - tror att jag låter bli att publicera dem. Tjejerna har bjudit höga mutor för att inte visa dem offentligt ;-) I går var jag verkligen ingen vidare fotograf! :-)
Efter fikan skulle vi ta våra utlagda apporter som dirigering eller som linjetag. Sixten och Olli tog ju den på först ett linjetag som de blev stoppade på och sen riktade vänster. Men Shiva och Julia fick ta dem på ett rakt linjetag istället. Gick bra för alla. Sen kom en brun söt liten flattevalp på besök som visade sig vara nära släkt med Vittra. En liten Zombie-son. Han var från kennel Lopplådans och hans pappa är halvbror med Vittra. Valpens farmor är alltså Vittras mamma. Kul att se släkten! Han var givetvis bedårande söt! Ägarinnan hade tidigare haft en brun hane från Meitas och hon kände igen mig från Meitas 25 års träff i fjol. Valpisen - tror han hette Harry - fick apportera Fias minidummiesar och gjorde det med den äran.
Sen var det hemfärd till Vittra och sen vidare till farsdagsfirande. Mamma "firade" med att ligga på sjukhus men mår mycket bättre idag. Hon får nog komma hem i morgon. Tror kanske att det var Zorro Zaffrans matte Cissi som körde in henne i ambulansen? Mamma och pappa bloggar ju oxå och nu för tiden är ju släkten bortskämda att dela allt i deras vardag. Mammas syster hade till och med frågat pappa om han tog kort på ambulansen till deras blogg... :-) Men det hade han ju givetvis inte *ler*
I helgen skall jag ääääntligen till Kolmården för att pussa på lite vargar. Har längtat dit i flera år men i helgen skall det äntligen bli av! Hoppas på massor av fina bilder och filmer därifrån. Skall givetvis visa dem i bloggen så småningom. Sen efter det tror jag att jag kommer ta en lite längre bloggpaus. Känns lite trögt ibland att skriva och det är ju inte meningen. Vi får se hur länge det varar.
Idag blir det ingen Lindström utan en annan kul bild som kom häromdagen. Måste vara en släkting till Lindström som jobbar på Burgerking?
Veckan som gått...
"Sicken vicka". Det känns ibland som om jag håller på att slå knut på mig på jobbet. Men vis av erfarenhet så kommer det inte få bli i några längre perioder. Idag hämtade jag dock hundarna på pensionatet då jag varit iväg med jobbet i ett par dagar. Hundarna mår nog bättre på pensionatet än jag känner mig för att jag lämnar iväg dem. Det känns hemskt. Någon som dock levt som en kung i tre dagar är Milton. Han har regerat i hela huset nu och kvällen innan jag åkte var bara han och jag hemma. Han är nu helt bekväm med att vara i hela huset när hundarna är iväg. Ska bli intressant att se hur han gör nu när vi alla är på plats igen.
Tror att det var Wallanders syrra.
I söndags var Vittra och jag i Arrie på Workingtest och det gick verkligen inget vidare. Efter tre veckors löpning och lika lång konvalescens efter virusen eller noskvalstren eller vad det nu var hade vi försökt "vila oss i form". Det tror jag iofs är rätt bra för Vittra då hon blir lite mer stressig ju mer hon får jobba men det fungerade verkligen inte på detta WT:t. Troligen så kommer hon aldrig överhuvudtaget fungera på prov eller större träningar då hon går upp för mycket i varv. Jag har ju liknande problem med Shiva men hon är tyst och lugn i själva arbetet och tappar inte i koncentration även om hon varvar upp mellan momenten men när Vittra lagt in stressväxeln så kan hon inte hämta kraft igen. Nåväl - jag skall försöka skriva så objektivt vad som hände på stationerna och inte "skriva ner henne" för mycket. Hon gjorde trots allt många bra saker.
Vår första station var vattnet. En av Vittras normala paradgrenar! Hon markerar ju bra och lämnar ju alltid av i hand och skakar sig aldrig innan. Två enkelmarkeringar som kanske var lite längre än hon brukar få men inget konstigt annars. Markeringarna var i en vik där apporterna hamnade några meter ut från motsatt strand, lite vass men hamnade utanför det. Vittra går dålig fot ner till vattnet men går inte ur hand och sitter hyfsat tyst och väntar på kommando. Hon knallar inte utan sitter lugnt i skottet och markerar bra, simmar spikrakt över viken mot dummyn. När hon är ca 10 meter från dummyn så börjar hon tveka och 5-7 meter innan så vänder hon och kommer hem tom. Jag vet inte om det är modet som sviker henne eller vad det är som händer men hon kommer tillbaka utan dummy. NU börjar ylandet. Hon blir klart frustrerad av att inte få hem den men sitter ändå fast i nästa markering och knallar inte. Dock är det helt igenom en repris från första markeringen - denna gång med ljud :-( Inte så mycket att göra och jag får knappt henne med på fot därifrån.
Vittra låter nu nästan hela tiden både mellan stationerna, i väntan och i arbete. Nästa station för oss var ett linjetag som jag själv skulle lägga ut och när det var gjort kom en störningsapport till vänster. Detta kan jag erkänna har jag inte utsatt henne för tidigare. Störningar är något som jag har glömt i träningen. Vittra går några meter åt rätt håll men tar sedan markeringen så klart. En nolla till men jag fick lov att skicka henne på mitt linjetag då jag ville hon skulle arbeta av sig lite stress och frustration - och den fanns visst kvar ;-) Hon springer och hämtar apporten snyggt....men går sen in i det höga gräset igen där markeringen legat och släpper dummyn. Söker lite fritt och sätter sig sen och bajsar... Jag kommenderar apport igen och då hämtar hon den igen och kommer in med den. Ridå.
Innan nästa station så rastar jag av henne lite lös för att hon ska gå ner i stress och hon blir lite lugnare. Sen när jag börjar fika inför nästa station så tystnar Vittra helt medan jag äter. Hon ligger tyst och fin och slappnar av.
Så fort jag ätit färdigt börjar hon pipa igen av förväntan. Denna ruta var Kents och det var lydnad. Det började med en bits fotgående och här går hon rätt bra...liite långt framme men helt i hand. En markering kastas i högt gräs och efter det skulle föraren gå ifrån hunden och kalla in efter en stund. Här märks att Vittra lugnat ner sig lite och känns mer i hand. Jag trodde nästan att hon skulle komma in direkt men markeringen drog så klart och hon vek av mot dummyn. Men efter ett rungande "NEJ" så kom till mig. Efter hon kommit in så fick hon hämta dummyn. Här märktes att hon började bli trött för hon hade inte riktigt koll var den låg och fick söka upp den. Tror vi fick 10-12 poäng här.
Efter en lång stunds konstant pipande började jag bli rätt tje på det hela. Det är nog det värsta ljud jag kan höra när en hund piper hela tiden. Jag tar hellre tandläkarborr och skrap på griffeltavla. Det var nog här jag bestämde mig för att detta var absolut sista gången jag utsätter mig och Vittra för detta. Ingen av oss mår bra av sådan stress och det finns ju inget självändamål med att vara ute och tävla. Men nästa ruta gick hyfsat. Det var två enkelmarkeringar på linje i högt gräs. Den bakersta först. Här hade många problem då kastaren inte fick upp apporterna i luften utan att de svischade bara över gräskanten. Men mina två kast var helt okey. Vittra gick riktigt bra fot och satt snyggt tills hon fick lov att gå iväg. Första apporten fick hon ligga i rätt länge för att hitta men höll sig hela tiden i rätt område. Hon ger sig inte och litar på sin egen näsa! Det är bra! Andra apporten missade hon lite avståndsbedömningen på och gick ut till första nedslagsplatsen men jobbade sig in så småningom. Helt okey det också. Hon missade avståndet men litade på sin syn och höll sig på linjen så att säga. 14 poäng fick vi här. Troligen fick vi en del avdrag för att jag inte fick henne ifrån rutan utan fick koppla henne när vi gick. Hon ville ta fler!
Sen snabbade vi oss till sista rutan som var ett riktat närsök. Tveksamt om jag skulle kalla det för det. Det var ett hyfsat långt linjetag där det fanns tre utlagda apporter. Vittra är inte bra på dolda linjetag och litade/förstod inte mitt tecken. Den polletten har inte trillat ner än. Hon gick bara några meter ut innan hon vek av och började söka. Här hade hon helt tappat huvudet och samarbetsförmågan och jobbade helt efter eget huvud. Höger och vänster kan hon inte alls men "ut" brukar funka. Stoppsignalen sitter dock som berget så jag försökte stoppa henne varje gång hon var ungefär mellan mig och apporten. Visst! Hon satte sig så snyggt så snyggt varje gång. Tror jag blåste ner henne 7-8 gånger men inte f_n kom hon ihåg vad "ut" betydde. Hon stack åt alla jäkla håll varje gång tills hon fick apporten i näsan. 5 löjliga poäng fick vi här...det är inte ens ett poäng per stopp ;-) I Höör fick vi 4 poäng för ett endaste litet stopp *ler lite* Men detta blev helt klart ett sök med lite störningar i form av en matte som blåste ner hunden hela tiden. Närsök eller dirigering var det knappast tal om.
att koncentrera sig på men det blev mest pipigt iaf...
Efter det gick vi tillbaka till samlingsplatsen och käkade igen. Återigen så tystnar Vittra helt och är hur cool som helst. Jag började fundera på om det var för att jag slappnade av eftersom vi var färdiga eller om det var maten igen. Men när jag hade ätit färdigt och folk började gå iväg mot de stationer som de hade kvar började hon tjuta igen. Det verkar vara helt betingat på att hon vet att det inte händer något kul när jag äter....får kanske prova att ha med STOR matsäck en gång :-) Nej, detta var som sagt sista gången. Tyvärr får vi ju även hålla oss borta ifrån större träningar också eftersom jag inte står ut med att höra henne så och inte heller kan lämna henne i bilen om jag inte är där själv. Hon brukar ju försöka äta sig ur bilen om hon blir lämnad. Men bara om det är träning på gång. Hon ligger nog i bilen varje vecka utanför Maxi eller liknande utan att nåt händer. Men där finns ju ingen förväntan heller. I vinter skall jag dock låta bli att träna henne alls - om jag kan. Tror att hon kan behöva en längre paus nu. Så kan man kanske börja träna på annat sätt efter vintern. Men bara vi själva, ingen mer hund och helst inga fler människor heller. Efter ett halvår eller nåt kanske man kan prova med ett ekipage till och se vad som händer.
Dagens Lindström:
