...forts från Paradiset
Nu har man sovit ut en natt och orkar ta nya tag - men detta gäller bara mig. Hundarna ligger fortfarande rätt utslagna även om jag inte behöver göra regelbundna andningskontroller idag som jag fick göra igår. ;-) Jag har aldrig sett Shiva såå trött! Vittra har nog inte heller varit så trött - och dessutom halt - men henne såg man att hon levde igår iaf. Shiva var jag inte riktigt säker på ibland utan fick peta lite på henne för att se om hon andades. *ler*
Nåväl - för att fortsätta på föregående inlägg. (bilderna är blandade både från fredag, lördag och söndag - så ni inte tror att folk sprang omkring och bytte kläder dagarna i ända. Jag har blandat vilt) Lördagseftermiddagen ägnades åt linjetag och mer vattenträning, men framförallt vattenlek. Såå härligt det är att se så många hundar bada och plaska runt i vattnet samtidigt. Lilla Diza var en betydligt större dam invärtes än utvärtes. Hennes dådkraft och självsäkerhet är inte att leka med. Men vilken härlig inställning till livet. Den enda hon blev rädd för var Fredrik när han klev upp ur havet. Då blev han rejält utskälld tills hon kom underfull med vad det var för ett "monster". Men det var nog det som var hennes tuffaste prövning. Å inte backade hon då heller! Icke sa nicke. Hon for fram vilt skällande och skulle försvara både sig själv och resten av hund- och människoflocken från denna inkräktare. Tufft gjort verkligen!
På kvällen grillades det (så även på fredagskvällen) och vi hade det mysigt vid sjöboden tills solen gott ner.
Jag gick hem längs med stranden till husvagnen och gick med hundarna på en kisserunda - i koppel märk väl - och så nattade vi oss. Hundarna var rätt trötta - även om man märkte nyansskillnad mot när man kom hem. De bekymrade sig inte för att jag tog kort i husvagnen på dem iaf.
På söndagen tränade vi sök i samma hästhage som vi tränat markeringar dagen innan. Där var så mycket skugga så det var skönast att stanna där. Vi körde bort bilarna till Saras och Cattis hus som låg närmast hagen så vi kunde hålla koll på de hundar som fick vänta på sin tur i bilarna. Skuggan flyttar ju sig förrädiskt fort och gör bilarna till heta ugnar även om luckor och fönster var helt öppna. Vi lät de unga hundarna jobba i sökrutan var för sig men skickade ut den ene när den andra var på väg in för att börja träna dem att jobba samtidigt. Vittra blev lite konfunderad i början och stannade till varje gång hon mötte en hund både på väg in och ut. Men sista utskicket gick perfekt. Hon bara sprang förbi den inkommande hunden som ingenting. Bra övning för Vittra! Hon hade dessutom ingen tendens att försöka stjäla någons dummy som hon kan göra med Shiva om jag försöker göra så hemma.
Så bytte vi hundar och Shiva fick ut och springa. Hon hade fått tillbaka sin "Shiva fart" och hon jobbade hela tiden parallellt med Östen. De jobbade på helt obehindrat av varandra och verkade inte mattas av värmen heller. Shiva gick vid något tillfälle lite för långt ut men då stoppade jag henne inte. Men när hon gick utanför rutan i sidleds kallade jag in henne i rutan och det gick skitbra. Hon är verkligen lycklig när hon kommer in med apporterna till mig som Kia säger. Det syns att det är det hon gillar mest. Hon gillar att leta, hitta men framförallt att ge mig det som hon hittat. Detta har nog mest med nedärvda anlag att göra även om jag säkert påverkat det så tillvida att jag vårdat anlagen väl. Men mest är det helt klart ärftliga anlag som styr. Å hon är inte det minsta bytesmedveten.
Spjuvern Felix
Därefter var det vattenarbete som gällde. Det gick inte att jobba mer på land då värmen steg och hundarna tröttades rätt fort. Men vatten funkar ju alltid. Lite undrande hur det skulle gå med avlämningarna idag var jag då vi även använde oss av vilt. Men det var inga problem för Shiva. Hon hämtade två fåglar i vattnet och lämnade dem stensäkert i hand på mig som om hon gjort så alltid... Måste säga igen att det var en sån känsla. Helt plötsligt är vi samarbetspartners vid vattnet som vi alltid är på land. Hon och jag! Nu blir det till att anmäla till Lärkesholm tror jag. (gjort!)
Vittra apporterade dummies som ingenting som vanligt trots att jag ökade avståndet från vattnet rätt betydligt från igår. Hon är säker hon oxå med dummies. Men vilt gillar hon inte alltid. Vi verkar som vi kommit över det med kråkor förra veckan men trutar är fortfarande rätt äckliga. Hon gjorde dock snabbt "upptag" i vattnet eller vad man skall kalla det. På land står hon mest och tittar på dem. Men hon har ett uselt grepp om dem med yttersta framtänderna i skinnet på dem. Hon tog bara in den till vattenkanten och sen la hon den där. Så kan hon göra med vilt på land oxå så det är ju inte avlämningarna det hänger på utan mer med viltovanan. Måste få tag i mer trutar att träna på. Kanske dela kroppen från vingarna och låta henne ta kroppen för sig och vingarna påsatta på en dummy för att träna greppet. De är ju rätt fladdriga att bära kan jag tänka mig. Bara att träna vidare på.
Sen var det hopp och lek i vattnet då alla kände sig rätt nöjda med dagen.
Jag tror detta är Vittra
Detta är definitivt Kelly! Hon hoppade från bryggan ett otal gånger, nu ner till Ia i vattnet
Det blev lite släktfotografering nere vid stranden och här är Vittra, brorsan Bigge, mamma Coffe och mormor Maggan
Sen började de flesta att packa ihop sig och skulle börja resan hem eller fortsätta sin semester på andra platser. Kias familj dröjde sig kvar några timmar längre än tänkt då Zac inte ville lämna paradiset *ler* Han ville bada mer och Ia och jag gjorde honom sällskap. Kia var sugen men hade inga badkläder med sig men tog till slut mod till sig och badade i sina kläder. Det gick nästan inte att låta bli att bada. Både Cattis och Saras män hade badat under helgen och Micke och Zac hade badat både frivilligt och ofrivilligt några gånger. Felix och Maximus hade oxå badat så det var nog bara Sara och Cattis som fegade ur ;-)
Två som aldrig fegade ur i helgen
Här på tidig morgontimme så de fortfarande var torra
Jag hade fått lov redan på lördagen att stanna en natt längre än planerat då jag kände efter första dagens träning att jag inte skulle vara så bra bilförare och köra hem husvagnen på söndagskvällen. Så jag stannade tills måndag förmiddag. Det blev ändå svårt att köra hem tyckte jag. Ia och hennes bror var snälla att hjälpa mig upp med vagnen från stranden och så var vi på väg till slut. Ut genom grinden till paradiset en sista gång.
Visst passar nästan husvagnen bättre bak min bil än Mias? ;-)
Nåväl - för att fortsätta på föregående inlägg. (bilderna är blandade både från fredag, lördag och söndag - så ni inte tror att folk sprang omkring och bytte kläder dagarna i ända. Jag har blandat vilt) Lördagseftermiddagen ägnades åt linjetag och mer vattenträning, men framförallt vattenlek. Såå härligt det är att se så många hundar bada och plaska runt i vattnet samtidigt. Lilla Diza var en betydligt större dam invärtes än utvärtes. Hennes dådkraft och självsäkerhet är inte att leka med. Men vilken härlig inställning till livet. Den enda hon blev rädd för var Fredrik när han klev upp ur havet. Då blev han rejält utskälld tills hon kom underfull med vad det var för ett "monster". Men det var nog det som var hennes tuffaste prövning. Å inte backade hon då heller! Icke sa nicke. Hon for fram vilt skällande och skulle försvara både sig själv och resten av hund- och människoflocken från denna inkräktare. Tufft gjort verkligen!
Samling inför vattenapportering
Zac apporterar med Linnea
Bigge och Kia startklara
På kvällen grillades det (så även på fredagskvällen) och vi hade det mysigt vid sjöboden tills solen gott ner.
Jag gick hem längs med stranden till husvagnen och gick med hundarna på en kisserunda - i koppel märk väl - och så nattade vi oss. Hundarna var rätt trötta - även om man märkte nyansskillnad mot när man kom hem. De bekymrade sig inte för att jag tog kort i husvagnen på dem iaf.
På söndagen tränade vi sök i samma hästhage som vi tränat markeringar dagen innan. Där var så mycket skugga så det var skönast att stanna där. Vi körde bort bilarna till Saras och Cattis hus som låg närmast hagen så vi kunde hålla koll på de hundar som fick vänta på sin tur i bilarna. Skuggan flyttar ju sig förrädiskt fort och gör bilarna till heta ugnar även om luckor och fönster var helt öppna. Vi lät de unga hundarna jobba i sökrutan var för sig men skickade ut den ene när den andra var på väg in för att börja träna dem att jobba samtidigt. Vittra blev lite konfunderad i början och stannade till varje gång hon mötte en hund både på väg in och ut. Men sista utskicket gick perfekt. Hon bara sprang förbi den inkommande hunden som ingenting. Bra övning för Vittra! Hon hade dessutom ingen tendens att försöka stjäla någons dummy som hon kan göra med Shiva om jag försöker göra så hemma.
Visst är hon söt min bruna pärla?
Så bytte vi hundar och Shiva fick ut och springa. Hon hade fått tillbaka sin "Shiva fart" och hon jobbade hela tiden parallellt med Östen. De jobbade på helt obehindrat av varandra och verkade inte mattas av värmen heller. Shiva gick vid något tillfälle lite för långt ut men då stoppade jag henne inte. Men när hon gick utanför rutan i sidleds kallade jag in henne i rutan och det gick skitbra. Hon är verkligen lycklig när hon kommer in med apporterna till mig som Kia säger. Det syns att det är det hon gillar mest. Hon gillar att leta, hitta men framförallt att ge mig det som hon hittat. Detta har nog mest med nedärvda anlag att göra även om jag säkert påverkat det så tillvida att jag vårdat anlagen väl. Men mest är det helt klart ärftliga anlag som styr. Å hon är inte det minsta bytesmedveten.
Spjuvern Felix
Rödbrände Micke efter hans och Zacs cykeltur till Kristianopel
Därefter var det vattenarbete som gällde. Det gick inte att jobba mer på land då värmen steg och hundarna tröttades rätt fort. Men vatten funkar ju alltid. Lite undrande hur det skulle gå med avlämningarna idag var jag då vi även använde oss av vilt. Men det var inga problem för Shiva. Hon hämtade två fåglar i vattnet och lämnade dem stensäkert i hand på mig som om hon gjort så alltid... Måste säga igen att det var en sån känsla. Helt plötsligt är vi samarbetspartners vid vattnet som vi alltid är på land. Hon och jag! Nu blir det till att anmäla till Lärkesholm tror jag. (gjort!)
Bigglos på väg in
Vittra apporterade dummies som ingenting som vanligt trots att jag ökade avståndet från vattnet rätt betydligt från igår. Hon är säker hon oxå med dummies. Men vilt gillar hon inte alltid. Vi verkar som vi kommit över det med kråkor förra veckan men trutar är fortfarande rätt äckliga. Hon gjorde dock snabbt "upptag" i vattnet eller vad man skall kalla det. På land står hon mest och tittar på dem. Men hon har ett uselt grepp om dem med yttersta framtänderna i skinnet på dem. Hon tog bara in den till vattenkanten och sen la hon den där. Så kan hon göra med vilt på land oxå så det är ju inte avlämningarna det hänger på utan mer med viltovanan. Måste få tag i mer trutar att träna på. Kanske dela kroppen från vingarna och låta henne ta kroppen för sig och vingarna påsatta på en dummy för att träna greppet. De är ju rätt fladdriga att bära kan jag tänka mig. Bara att träna vidare på.
Sen var det hopp och lek i vattnet då alla kände sig rätt nöjda med dagen.
Sara och Felix softar
Diza snor den roliga bollen från Vittra. Shiva råkar simma förbi i bakgrunden.
Jag KAN stå - snart går jag oxå
Jag tror detta är Vittra
Detta är definitivt Kelly! Hon hoppade från bryggan ett otal gånger, nu ner till Ia i vattnet
Det blev lite släktfotografering nere vid stranden och här är Vittra, brorsan Bigge, mamma Coffe och mormor Maggan
Sen började de flesta att packa ihop sig och skulle börja resan hem eller fortsätta sin semester på andra platser. Kias familj dröjde sig kvar några timmar längre än tänkt då Zac inte ville lämna paradiset *ler* Han ville bada mer och Ia och jag gjorde honom sällskap. Kia var sugen men hade inga badkläder med sig men tog till slut mod till sig och badade i sina kläder. Det gick nästan inte att låta bli att bada. Både Cattis och Saras män hade badat under helgen och Micke och Zac hade badat både frivilligt och ofrivilligt några gånger. Felix och Maximus hade oxå badat så det var nog bara Sara och Cattis som fegade ur ;-)
Två som aldrig fegade ur i helgen
Här på tidig morgontimme så de fortfarande var torra
Jag hade fått lov redan på lördagen att stanna en natt längre än planerat då jag kände efter första dagens träning att jag inte skulle vara så bra bilförare och köra hem husvagnen på söndagskvällen. Så jag stannade tills måndag förmiddag. Det blev ändå svårt att köra hem tyckte jag. Ia och hennes bror var snälla att hjälpa mig upp med vagnen från stranden och så var vi på väg till slut. Ut genom grinden till paradiset en sista gång.
Visst passar nästan husvagnen bättre bak min bil än Mias? ;-)
Tillbaka från Paradiset!
Vilken helg! Spader Damens har haft kennelhelg i Fågelmara, Blekingesskärgård. Ia hade bjudit in oss från kenneln till en träningshelg på hennes hemmamarker. Å vilken mark sen! Det var sagolikt vackert och ett perfekt ställe för hundträning vad gäller retrievrar. En liten vacker grusväg ledde oss längre och längre in längs med havet. En grind höll obehöriga på avstånd och där var ingen trafik att tala om.
Sambandscentralen Ia i telefon (eller campingvärdinnan)
Sjöboden
Där fanns en vacker gammal sjöbod som var lite av en uppsamlingsplats och hus, stugor och "husvagnsplats" av bästa sort. Jag och hundarna fick absolut den vackraste platsen! Mellan knotiga enar i en fårahage ställdes min (eller Mias rättare sagt) husvagn upp ca 15 meter från havet. El drogs ner från Ias hus och utedass fanns på bekvämt avstånd som jag delade med Kias familj. Här skulle jag kunna bo hela semestern! *ler* Jag kom dessutom först på fredagseftermiddagen och åkte dagen efter de andra (på måndagen) ;-)
Min perfekta campingplats!
Mias gulliga husvagn. (Tack Mia!)
Sämre vy till frukosten kan man ju ha ;-)
Kias familj bodde på en liten tomt bredvis Ias hus. Där fanns en liten gäststuga som Kia och hennes 4 hundar bodde i och Micke och Zac tältade bredvid. Cattis och hennes familj delade en villa tillsammans med Sara och hennes familj ca 500 meter bort. Den naturliga samlingsplatsen, den gamla sjöboden, låg mellan oss där det fanns långbord och stationär grill. Denna användes varje onsdag hela sommaren då grannarna brukade träffas där. Där satt vi och grillade på kvällarna och samlades även dessimellan. Här fanns även en härlig badbrygga som både hundar och människor använde frekvent.
Så såg man Shiva mest hela helgen...som en liten svart prick.
Shiva och Vittra var konstant våta hela helgen förutom de timmarna på kvällen som jag höll dem i bilen eller uppbundna så de skulle torka till natten. På morgonen kom morgondoppet snabbt men ibland hann jag kasta mig på kameran och föreviga de "omöjliga" bilderna på torra flattar vid strantkanten och bryggan - men under stränga kommandon förstås.
En "omöjlig bild"
Shiva låg annars i havet och simmade fram och tillbaka så till och med grannarna på andra sidan viken hade sett en konstig svart hund som bara låg och simmade fram och tillbaka hela helgen. *ler* Vittra är mer "normal" och simmar mer in och ut och plaskar i strandkanten eller hänger på någon annan hund. Men Shiva simmar runt helt självständigt och kommer nästan bara upp när man kallar på henne.
Camparna ;-)
Vi började lördagens träningspass med passivitetsövningar och sedan markeringar. Vi var i en lummig hästhage så vi kunde hitta skugga till oss själva och hundarna. Alla hundar gav järnet trots värmen och Vittra pep lite mindre än hon brukade och det kändes helt hanterbart. Hon markerade dock inte så bra som hon brukade göra utan det blev ibland lite väl yviga sök. Något att träna vidare på.
Avslutningsvis gjorde vi några vattenmarkeringar med dummies. Vittras avlämningar vid vattnet gjorde Kia lite avundsjuk så hon tyckte inte det var något att reflektera över sedan *ler* Jag är verkligen glad för Vittras avlämningar vid vattnet då jag haft flera års jobb med det med Shiva - MEN jag fick ett genombrott på det i helgen. Med Vittra hade jag ju mycket jobb med att få henne att lämna av överhuvudtaget när hon var valp och fick lägga mycket energi på det i början men sen det "satte sig" har det oftast varit okomplicerat och hon gör konstigt nog ingen som helst skillnad i vatten och på land. Hon skakar sig nästan aldrig och aldrig i samband med apportering! Underbart. Vi satt och reflekterade, hund för hund, efter varje övning för att få ut det yttersta av träningen. Sen bröt vi för lunch. De flesta av oss käkade nere vid sjöboden.
Sen byttes hundarna ut och nästa gäng fick göra samma stadgeträning och markeringsövningar. Shiva markerade bra men Kia tyckte inte hon höll den vanliga "Shiva-farten" Men det får nog läggas på både värmen och hennes skendräktighet. Farten räcker till mer än nog ändå. Det var ju nästan 30 grader så jag gick oxå på halvfart ibland. Sen gick vi ner till havet igen och gjorde vattenmarkeringar med nästa gäng. Någonting hade hänt med Shiva i helgen! Jag har ju tränat in hennes avlämningar vid vattnet med godis vid fem sex tillfällen och "plötsligt bara händer det" *ler* Poletten hade trillat ner och hon gör nu hur säkra avlämningar vid vattnet som helst!! Jag blev SÅ GLAD!!!! Som jag har jobbat på detta med så många metoder. Men dessa avlämningar (med dummies) känns nu idiotsäkra. Nästan säkrare än på land faktiskt. Hon har verkligen fattat detta och faktiskt kommit över vår inbördes konflikt där! Jag var så lycklig att de andra började mobba mig lite och driva med mig ;-) Men det bjuder jag så gärna på *ler* Åtta dummies kom i hand och jag var såååå nöjd!
Kvällen och dagen efter får jag skriva mer om i morgon. Man är rätt mör (men väldigt nöjd) efter en sån här helg! Tusen tack Ia för att vi fick vara där och till Kia som ordnar sådan här kennelträff. Vi var mer än en som tyckte det kunde bli en årlig sammankomst ;-)
Kvällspromenad i Olahus
Mia ringde och sa att hon hade några fåglar upptinade och ville ut och träna lite. Vi bestämde att träffas i Olahus och gå en promenad och samtidigt göra några övningar längs med vägen. Jag började med att gå "följ mej" med hundarna utan koppel innan de fick träffa Viggo och vi gick till och med förbi Mia och Viggo utan att de fick hälsa. Jag kan sanningsenligt säga att jag knappt trodde det skulle funka. I min fantasi skulle Vittra dra dit ca 10 meter innan mötet men icke! (stolt) De gick snyggt vid sidan några meter förbi dem oxå innan jag släppte dem på "hopp och lek".
Vi började med att göra några linjetag med fåglarna (några nakna och några påklädda - ja fåglarna alltså! Mia och jag var påklädda hela tiden! *nickar) Sen gick vi bort till en äng (efter att Mia försökt locka in mig i kohagar - med kor i!) men efter ett tag hittade vi en "ledig". Mia la ut ett sök med fyra fåglar och alla hundarna låg lösa hos mig! Sen satte vi oss och fikade! Nöjd! med att jag håller kvar vid denna goda vana ;-) Visst var mina hundar väääldigt medvetna om att där låg fåglar på fältet men de höll sig på plats och faktiskt sa Vittra inte ett pip!
När vi suttit och solat oss ett tag och fikat så fick Vittra börja. En fågel in utan problem. Ännu nöjdare blev jag av att hon var tyst och fin även när de andra två jobbade. Tror inte hon sa mer en fyra pip på hela kvällen. Vilken skillnad det är! Men denna uppläggning är nog den som passar Vittra bäst. Lite lydnad, lite hopp och lek, lite passivitet och lite jobb. Allt om vart annat. Det blir inte så stressigt för henne och det varierar hela tiden i aktivitetsgrad.
Både Vittras och Shivas fart var ju hög idag (som alla dagar) och avlämningarna var helt okey. Vittra la en fågel men de andra kom i hand och det var ju bara svartfåglar idag. Kråkor, en skata (eller pica pica ;-) och en kaja. Fåglar som hon tidigare ratat! Nu gäller det bara att få tag i några trutar att träna med för de tycker hon är lite läskiga fortfarande.
Sen började vi dra oss hemåt igen och på vägen släppte Mia fåglarna bakom oss så de fick göra några linjetag. Alla hundarna gjorde det med den äran!
Dagens Lindström:
Visst är våra "passiva" hundar duktiga?
De långa tungornas gäng
Vi började med att göra några linjetag med fåglarna (några nakna och några påklädda - ja fåglarna alltså! Mia och jag var påklädda hela tiden! *nickar) Sen gick vi bort till en äng (efter att Mia försökt locka in mig i kohagar - med kor i!) men efter ett tag hittade vi en "ledig". Mia la ut ett sök med fyra fåglar och alla hundarna låg lösa hos mig! Sen satte vi oss och fikade! Nöjd! med att jag håller kvar vid denna goda vana ;-) Visst var mina hundar väääldigt medvetna om att där låg fåglar på fältet men de höll sig på plats och faktiskt sa Vittra inte ett pip!
Fikatime!
När vi suttit och solat oss ett tag och fikat så fick Vittra börja. En fågel in utan problem. Ännu nöjdare blev jag av att hon var tyst och fin även när de andra två jobbade. Tror inte hon sa mer en fyra pip på hela kvällen. Vilken skillnad det är! Men denna uppläggning är nog den som passar Vittra bäst. Lite lydnad, lite hopp och lek, lite passivitet och lite jobb. Allt om vart annat. Det blir inte så stressigt för henne och det varierar hela tiden i aktivitetsgrad.
Både Vittras och Shivas fart var ju hög idag (som alla dagar) och avlämningarna var helt okey. Vittra la en fågel men de andra kom i hand och det var ju bara svartfåglar idag. Kråkor, en skata (eller pica pica ;-) och en kaja. Fåglar som hon tidigare ratat! Nu gäller det bara att få tag i några trutar att träna med för de tycker hon är lite läskiga fortfarande.
Sen började vi dra oss hemåt igen och på vägen släppte Mia fåglarna bakom oss så de fick göra några linjetag. Alla hundarna gjorde det med den äran!
Dagens Lindström:
Jippie!!
Så här sitter man om man har A-höfter och armbågar utan anmärkning ;-)
Hjärtasjön igen
Idag hade jag bestämt mig för att ta med Vittra-kvittra istället fast det var söndag. Shiva var där ju i torsdags och jag ville kolla hur Vittra klarade av en sån "storträning" med lite nya redskap mot hennes stress. Men Shiva gjorde nästan så jag fick dåligt samvete för hon sjöng så glatt i morse att det kändes som om jag snuvade henne på konfekten idag. Men men... Det är ju matte som bestämmer. Vi körde hem till Mia och Viggo och åkte med dem upp till Lönsboda. Viggo var trött efter sitt WT i går men Vittra var på hugget. Vi var många idag - 8 hundar tror jag - och fick dela oss i två grupper. Cecilia kom med en ny rolig indelning - i färg och vi hamnade med "de gula".
Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om dagen. Visst - hon var ljudlig som vanligt men jag tycker nog att hon hanterar stressen något bättre nu. Men hon skall inte vara i så stora träningssammanhang. Hon skall träna med färre hundar. Men det var hanterbart iaf. Hon är definitivt inte färdig för starter varken på Wt eller andra jaktprov och visst - hon låter nästan hela tiden men det är ändå några nyanser mindre. Hon kan ligga litet tag på avstånd och sansa sig. Men arbetet är det inget fel på. Idag var jag dock lite stygg mot henne och utsatte henne för alldeles för stora utmaningar efter hennes erfarenhet. Men jag ville att hon skulle få jobba lite hårdare än hon var van vid för att jobba av sig lite stress. Men liite för högt satte jag ribban. Men hon markera hyfsat, har en excellent näsa (syntes framförallt på vattnet idag) går hyfsat fritt följ även om det inte ser vackert ut och går att hantera. Hon blir dock lite för taggad vid markeringar. Å det var det vi tränade mest idag. Markering bakom ett stengärde, hon hade lite svårt att gå över men efter lite hjälp gick hon över vid tredje kastet. Svårt med avståndet ibland i terrängbyte.
Vi gjorde sen några markeringar över ett buskage ut på en äng och Vittra stannade även här före ett stengärde och kom inte ut riktigt på ängen. Vi hade gjort samma övning med Shiva, Sixten och Nolte några dagar tidigare men de har ju kommit längre. Sen kom det "svarta gänget" och ville hålla fika. Vittra fick bada lite innan för att svalka sig - av dubbla orsaker - och sen fick hon ligga passiv vid fikat.
Mitt under fikat kom en störtskur och vi fick skula i den mysiga fikaplatsen med grill och allt. Men strax gick skuren över och vi började igen. Vi gjorde då vattenmarkeringar ungefär där vi tränat innan fikat. Detta triggar ju Vittra ännu mer men hon fungerar iaf. Hon är en hyfsad markör även i vatten men näckrosbladen gör henne lite förvirrad ibland. Vid sin ena markering simmade hon rakt mot ett blad eller blomma som stod rakt upp. Men när hon kom i vind för den kastade apporten gjorde hon en gir som såg så rolig ut att vi började skratta. Det var en mycket tvär högersväng rätt mot den riktiga apporten. Ingen tvekan då längre. Hon markerar givetvis även de andras apporter och det fick hon belöning för då ena hunden tjuvstartade lite och inte fick hämta apporten sen. Vittra tog glatt mot denna extra chans att få apportera.
Andra gången Vittra skulle få en uppgift kastade jag själv en markering i vattnet, förflyttade oss i motsatt riktning (här var det inget vackert fotgående) och kastade en markering på land oxå som hon fick hämta först. När den var inne gick vi tillbaka till vattnet och hon fick hämta hem den oxå. Hon visade hyfsad stadga men som sagt det såg inte så snyggt ut. Sen kände vi oss färdiga för dagen och lät Vittra och Viggo springa av sig lite i skogen och körde sen hem och hämtade Shiva för en längre promenad i "Mias skog".
Dagens Lindström:
Jag vet inte riktigt vad jag skall säga om dagen. Visst - hon var ljudlig som vanligt men jag tycker nog att hon hanterar stressen något bättre nu. Men hon skall inte vara i så stora träningssammanhang. Hon skall träna med färre hundar. Men det var hanterbart iaf. Hon är definitivt inte färdig för starter varken på Wt eller andra jaktprov och visst - hon låter nästan hela tiden men det är ändå några nyanser mindre. Hon kan ligga litet tag på avstånd och sansa sig. Men arbetet är det inget fel på. Idag var jag dock lite stygg mot henne och utsatte henne för alldeles för stora utmaningar efter hennes erfarenhet. Men jag ville att hon skulle få jobba lite hårdare än hon var van vid för att jobba av sig lite stress. Men liite för högt satte jag ribban. Men hon markera hyfsat, har en excellent näsa (syntes framförallt på vattnet idag) går hyfsat fritt följ även om det inte ser vackert ut och går att hantera. Hon blir dock lite för taggad vid markeringar. Å det var det vi tränade mest idag. Markering bakom ett stengärde, hon hade lite svårt att gå över men efter lite hjälp gick hon över vid tredje kastet. Svårt med avståndet ibland i terrängbyte.
Vi gjorde sen några markeringar över ett buskage ut på en äng och Vittra stannade även här före ett stengärde och kom inte ut riktigt på ängen. Vi hade gjort samma övning med Shiva, Sixten och Nolte några dagar tidigare men de har ju kommit längre. Sen kom det "svarta gänget" och ville hålla fika. Vittra fick bada lite innan för att svalka sig - av dubbla orsaker - och sen fick hon ligga passiv vid fikat.
Mitt under fikat kom en störtskur och vi fick skula i den mysiga fikaplatsen med grill och allt. Men strax gick skuren över och vi började igen. Vi gjorde då vattenmarkeringar ungefär där vi tränat innan fikat. Detta triggar ju Vittra ännu mer men hon fungerar iaf. Hon är en hyfsad markör även i vatten men näckrosbladen gör henne lite förvirrad ibland. Vid sin ena markering simmade hon rakt mot ett blad eller blomma som stod rakt upp. Men när hon kom i vind för den kastade apporten gjorde hon en gir som såg så rolig ut att vi började skratta. Det var en mycket tvär högersväng rätt mot den riktiga apporten. Ingen tvekan då längre. Hon markerar givetvis även de andras apporter och det fick hon belöning för då ena hunden tjuvstartade lite och inte fick hämta apporten sen. Vittra tog glatt mot denna extra chans att få apportera.
Andra gången Vittra skulle få en uppgift kastade jag själv en markering i vattnet, förflyttade oss i motsatt riktning (här var det inget vackert fotgående) och kastade en markering på land oxå som hon fick hämta först. När den var inne gick vi tillbaka till vattnet och hon fick hämta hem den oxå. Hon visade hyfsad stadga men som sagt det såg inte så snyggt ut. Sen kände vi oss färdiga för dagen och lät Vittra och Viggo springa av sig lite i skogen och körde sen hem och hämtade Shiva för en längre promenad i "Mias skog".
Dagens Lindström:
Träningar i dagarna två
I onsdags var jag i Fulltofta och tränade med Vittra och Sara och pojkarna Vov. Vi hade bestämt att strukturera upp träningen ordentligt och satt länge och planerade hur vi skulle göra. Vittra var hyfsat lugn hela tiden - men inte som de svarta gossarna precis. Den ena (Östen) sov mest hela tiden. Såg hur härligt ut som helst!
Vittra var lugn under större delen av fikan/planeringen men efter en bra stund så börjar hon bli rastlös och pipa lite. Jag försökte lägga henne plats en bit ifrån för att ge henne en "uppgift" och det fungerade väl sådär.
Avslappnad Sara och avslappnade pojkar Vov
Lös Vittra men dock lite flistuggande ändå
Vart tog matte vägen?
Sen började vi vår stadgeträning och fotgående. Vi gick zig-zac mellan dummies och över och fram och tillbaka. Vi satte dem och kastade ett virrvarr av dummies runt dem och det fungerade utmärkt. En gång kunde hon inte motstå att ta upp en men i det stora hela var hon lugn och samlad. Men det var när jag sprang "följ mig" med henne förbi några apporter som det blev för mycket att motstå. Då tog hon upp en dummy och sprang med den i munnen ett tag innan jag såg det.
"linus på linjen" eller Sudden rättare sagt
Snygg avlämning även om det syns dåligt bakom trädet
Lös och rätt avslappnad Vittra trots att Sudden jobbade
Sen tränade vi lite linjetag med fåglar. Det märks att det är lite "på riktigt" då men Vittra var lite slarvig med avlämningarna helt plötsligt. Hon var - som alltid - supersnabb ut, hittade fågeln, skopade upp den i världens fart (glad! det var en kråka som hon nobbat tidigare) och full fart in. Men sen la hon den faktiskt vid fötterna. Detta hände två gånger, dessutom la hon sig och rullade sig på kråkan. Då blev inte matte glad minsann... Jag röt åt henne så nästan Sara blev rädd. *ler* Men sen gjorde hon en bra avlämning så det blev lite bättre. Med duvan fungerade det betydligt bättre och det var inget problem alls med avlämningen. Men hon bollar lite med fåglarna och jag försökte gå fot med henne med fågel i munnen men hon tjafsar lite med den ändå. Men hon är mjuk i munnen som tur är.
Östen i arbetstagen
Sen la vi ut ett sök åt Vittra och Sudden med dummies. De fick hämta tre var och sen en extra efter att den andra hade jobbat. Hon har verkligen en härlig fart och en utmärkt näsa. Men det är ju som sagt inte jobba som är ett problem med Vittra utan att "inte-jobba". Men det börjar bli bättre sen jag lärt mig lite att hantera hennes stress samt framförallt - inte öka på den! Sen fick Vittra vara lite passiv igen och Östen fick gå lite lydnad och apportera lite. Då varvade hon upp sig lite igen men vi gick iväg och gick lite "följ mig" en bit bort och så fick hon ta några linjetag med dummy efteråt. Sen var vi väldigt nöjda med dagen.
Torsdag
Idag har jag varit vid Hjärtasjön och tränat med bara vilt tillsammans med Cecilia och Nolte och Fia och Sixten. Denna gång var det Shiva som fick aktivera sig. Vi la upp det som ett helt prov till var och en hund. Vi sköt vid markeringarna och vid linjetaget och vi agerade "domare" som ekipaget skulle följa för att det skulle bli så provlikt som möjligt.
Nolte fick börja. Han fick en dubbelmarkering där kastaren förflyttade sig mellan kasten, ett linjetag över en äng där fågeln låg uppe på ett stengärde och ett sök i blandad kuperad terräng längs med en sjökant. Nolte är bara så duktig så han satte ju allt som en smäck. En sak som vi såg som kanske är lite "flattigt" var att han sökte gärna i vattenkanten (där det mycket riktigt låg tre vilt) från vattensidan och passade på att njuta lite av badet samtidigt. Shiva gjorde precis likadant medan Sixten sökte av samma område från landsidan. Vet faktiskt inte hur vinden låg just då men jag tror mest att det var vattnet som drog för flattarna. Nolte fick avsluta med två vattenmarkeringar och dessa gick oxå bra. Första truten eller måsen eller vad det var la han dock på marken men den andra kom snyggt i hand som allt annat. Tyvärr hade jag inte kameran med ute på Noltes "prov".
Lite försnack
Samlade inför starten
Första snygga avlämningen
Sixten och Fia fick samma upplägg men vi gjorde dubbelmarkeringen till två enkla och linjetaget lite närmare. Han har så härlig fart och hade ett helt annat sökmönster än de andra två. Han betade av marken mer noggrant redan från start medan de andra sökte mer med hög näsa. Det var rätt kul att se hur de löste det olika. Sixten kom in med allt utan problem men var lite väl pinkig mellan varven. Två gånger kissade han med fågel i munnen och det var Fia inte så glad åt. Men till Sixtens försvar så var han verkligen pinknödig oxå så det var inget småskvättande. Men det var väl en gång för mycket iaf.
Sixten i full karriär förbi "figuranten"
Närstudie av avlämning
Vattenarbete
Nu är det okey att skaka
Sen kom heta Shiva ut. Det fick bli en del fotgående för att varva ner henne då hon suttit i bilen och varvat upp vid alla skotten. Om jag skall starta i höst så måste jag tillbringa lite tid på skjutbanor igen som jag gjorde förra sommaren. Det gjorde ju bra nytta då iaf. Shiva fick samma upplägg som de andra men jag gick ytterligare lite närmare på linjetaget.
Vi försöker samla ihop oss hos"domaren"
Markeringarna var inga problem men hon nafsar lite efter fågeln när hon lämnar av. Måste få bort det! Linjetaget gick väl sådär. Jag gillar inte att hon går upp i vind när det är 10 - 15 meter kvar till apporten. Svårt att veta om man skall stoppa (vilket jag ändå inte kan) eller låta henne lösa det så. Hon kom snabbt in med den iaf och det blev inget riktigt sök av det.
Avlämningen från linjetaget
Söket gick hur bra som helst förutom att hon gärna vill ta ett nafs sen hon lämnat av det. Det går snabbt att hitta varje vilt och ibland ser det ut som om hon fått en karta innan. Hon känner nog av "nästa vilt" redan när hon är på väg tillbaka med ett annat. Hon kan springa direkt dit iaf. Som om hon visste precis.
Sen kom ju den stora prövningen! *suckar* Innan vi började träningen idag så gjorde jag några vattenmarkeringar med Shiva som faktiskt funkade hyfsat. Med dummies. Jag belönade upp henne med räkor från min baguette då jag glömde köttbullarna hemma. Men med fåglarna fungerade det inte alls. Hon la dem en bra bit ifrån mig. Vi gjorde flera extra kast men det gick inte.
En av de få som kom i hand
Jag sa precis innan vi startade på vattnet att om detta funkade skulle vi anmäla till Lärkesholm. Nu kommer vi inte göra det. Men när vi gick över till dummy igen och med Cecilias idé att lägga ut dem i vattnet som på ett sök istället för markering så gick det lite bättre. De kommer bättre i hand även om det är stor skillnad mot avlämningarna på land. Det är en stor skillnad i Shivas huvud. Men sen kom ju mitt totala misslyckande. En enkel markering som hamnade i lite vågor så Shiva såg inte var den hamnade. (Nolte hade oxå haft problem på samma ställe) Det är ju inget konstigt med det då de inte ser det från samma vinkel som vi.
Men jag tappade helt tålamodet med henne då hon inte lyssnade alls på mig. Jag försökte styra ut henne flera gånger till apporten men hon struntade totalt i mina anvisningar och gjorde samma sak hela tiden, sökte på samma ställen och det lyckades ju inte. Jag skickade henne på linjetag flera gånger men hon vek av efter bara några meter, alltid vid samma "kant" i vattnet där det blev lite vågbrytning. Tredje gången och med en sten som Fia kastade som hjälp lyckades hon till slut. Då blev det givetvis "full fest" som avslutning men jag blir irriterad på mig själv att jag blir så arg när hon inte fattar. För det är ju så. Shiva gör inget för att bråka utan hon är ju inte dirigeringsbar - framför allt inte i vatten. *suckar* Det är ju bara dumt att försöka. Nåväl. I det stora hela var det en bra träning för oss men vattnet är vår akilleshäl.
Fikat efteråt satt gott! (även om min baguette saknade en del räkor ;-)
Dagens Lindström:
Vittra var lugn under större delen av fikan/planeringen men efter en bra stund så börjar hon bli rastlös och pipa lite. Jag försökte lägga henne plats en bit ifrån för att ge henne en "uppgift" och det fungerade väl sådär.
Avslappnad Sara och avslappnade pojkar Vov
Lös Vittra men dock lite flistuggande ändå
Vart tog matte vägen?
Sen började vi vår stadgeträning och fotgående. Vi gick zig-zac mellan dummies och över och fram och tillbaka. Vi satte dem och kastade ett virrvarr av dummies runt dem och det fungerade utmärkt. En gång kunde hon inte motstå att ta upp en men i det stora hela var hon lugn och samlad. Men det var när jag sprang "följ mig" med henne förbi några apporter som det blev för mycket att motstå. Då tog hon upp en dummy och sprang med den i munnen ett tag innan jag såg det.
"linus på linjen" eller Sudden rättare sagt
Snygg avlämning även om det syns dåligt bakom trädet
Lös och rätt avslappnad Vittra trots att Sudden jobbade
Sen tränade vi lite linjetag med fåglar. Det märks att det är lite "på riktigt" då men Vittra var lite slarvig med avlämningarna helt plötsligt. Hon var - som alltid - supersnabb ut, hittade fågeln, skopade upp den i världens fart (glad! det var en kråka som hon nobbat tidigare) och full fart in. Men sen la hon den faktiskt vid fötterna. Detta hände två gånger, dessutom la hon sig och rullade sig på kråkan. Då blev inte matte glad minsann... Jag röt åt henne så nästan Sara blev rädd. *ler* Men sen gjorde hon en bra avlämning så det blev lite bättre. Med duvan fungerade det betydligt bättre och det var inget problem alls med avlämningen. Men hon bollar lite med fåglarna och jag försökte gå fot med henne med fågel i munnen men hon tjafsar lite med den ändå. Men hon är mjuk i munnen som tur är.
Östen i arbetstagen
Sen la vi ut ett sök åt Vittra och Sudden med dummies. De fick hämta tre var och sen en extra efter att den andra hade jobbat. Hon har verkligen en härlig fart och en utmärkt näsa. Men det är ju som sagt inte jobba som är ett problem med Vittra utan att "inte-jobba". Men det börjar bli bättre sen jag lärt mig lite att hantera hennes stress samt framförallt - inte öka på den! Sen fick Vittra vara lite passiv igen och Östen fick gå lite lydnad och apportera lite. Då varvade hon upp sig lite igen men vi gick iväg och gick lite "följ mig" en bit bort och så fick hon ta några linjetag med dummy efteråt. Sen var vi väldigt nöjda med dagen.
Torsdag
Idag har jag varit vid Hjärtasjön och tränat med bara vilt tillsammans med Cecilia och Nolte och Fia och Sixten. Denna gång var det Shiva som fick aktivera sig. Vi la upp det som ett helt prov till var och en hund. Vi sköt vid markeringarna och vid linjetaget och vi agerade "domare" som ekipaget skulle följa för att det skulle bli så provlikt som möjligt.
Nolte fick börja. Han fick en dubbelmarkering där kastaren förflyttade sig mellan kasten, ett linjetag över en äng där fågeln låg uppe på ett stengärde och ett sök i blandad kuperad terräng längs med en sjökant. Nolte är bara så duktig så han satte ju allt som en smäck. En sak som vi såg som kanske är lite "flattigt" var att han sökte gärna i vattenkanten (där det mycket riktigt låg tre vilt) från vattensidan och passade på att njuta lite av badet samtidigt. Shiva gjorde precis likadant medan Sixten sökte av samma område från landsidan. Vet faktiskt inte hur vinden låg just då men jag tror mest att det var vattnet som drog för flattarna. Nolte fick avsluta med två vattenmarkeringar och dessa gick oxå bra. Första truten eller måsen eller vad det var la han dock på marken men den andra kom snyggt i hand som allt annat. Tyvärr hade jag inte kameran med ute på Noltes "prov".
Lite försnack
Samlade inför starten
Första snygga avlämningen
Sixten och Fia fick samma upplägg men vi gjorde dubbelmarkeringen till två enkla och linjetaget lite närmare. Han har så härlig fart och hade ett helt annat sökmönster än de andra två. Han betade av marken mer noggrant redan från start medan de andra sökte mer med hög näsa. Det var rätt kul att se hur de löste det olika. Sixten kom in med allt utan problem men var lite väl pinkig mellan varven. Två gånger kissade han med fågel i munnen och det var Fia inte så glad åt. Men till Sixtens försvar så var han verkligen pinknödig oxå så det var inget småskvättande. Men det var väl en gång för mycket iaf.
Sixten i full karriär förbi "figuranten"
Närstudie av avlämning
Vattenarbete
Nu är det okey att skaka
Sen kom heta Shiva ut. Det fick bli en del fotgående för att varva ner henne då hon suttit i bilen och varvat upp vid alla skotten. Om jag skall starta i höst så måste jag tillbringa lite tid på skjutbanor igen som jag gjorde förra sommaren. Det gjorde ju bra nytta då iaf. Shiva fick samma upplägg som de andra men jag gick ytterligare lite närmare på linjetaget.
Vi försöker samla ihop oss hos"domaren"
Markeringarna var inga problem men hon nafsar lite efter fågeln när hon lämnar av. Måste få bort det! Linjetaget gick väl sådär. Jag gillar inte att hon går upp i vind när det är 10 - 15 meter kvar till apporten. Svårt att veta om man skall stoppa (vilket jag ändå inte kan) eller låta henne lösa det så. Hon kom snabbt in med den iaf och det blev inget riktigt sök av det.
Avlämningen från linjetaget
Söket gick hur bra som helst förutom att hon gärna vill ta ett nafs sen hon lämnat av det. Det går snabbt att hitta varje vilt och ibland ser det ut som om hon fått en karta innan. Hon känner nog av "nästa vilt" redan när hon är på väg tillbaka med ett annat. Hon kan springa direkt dit iaf. Som om hon visste precis.
Sen kom ju den stora prövningen! *suckar* Innan vi började träningen idag så gjorde jag några vattenmarkeringar med Shiva som faktiskt funkade hyfsat. Med dummies. Jag belönade upp henne med räkor från min baguette då jag glömde köttbullarna hemma. Men med fåglarna fungerade det inte alls. Hon la dem en bra bit ifrån mig. Vi gjorde flera extra kast men det gick inte.
En av de få som kom i hand
Jag sa precis innan vi startade på vattnet att om detta funkade skulle vi anmäla till Lärkesholm. Nu kommer vi inte göra det. Men när vi gick över till dummy igen och med Cecilias idé att lägga ut dem i vattnet som på ett sök istället för markering så gick det lite bättre. De kommer bättre i hand även om det är stor skillnad mot avlämningarna på land. Det är en stor skillnad i Shivas huvud. Men sen kom ju mitt totala misslyckande. En enkel markering som hamnade i lite vågor så Shiva såg inte var den hamnade. (Nolte hade oxå haft problem på samma ställe) Det är ju inget konstigt med det då de inte ser det från samma vinkel som vi.
Men jag tappade helt tålamodet med henne då hon inte lyssnade alls på mig. Jag försökte styra ut henne flera gånger till apporten men hon struntade totalt i mina anvisningar och gjorde samma sak hela tiden, sökte på samma ställen och det lyckades ju inte. Jag skickade henne på linjetag flera gånger men hon vek av efter bara några meter, alltid vid samma "kant" i vattnet där det blev lite vågbrytning. Tredje gången och med en sten som Fia kastade som hjälp lyckades hon till slut. Då blev det givetvis "full fest" som avslutning men jag blir irriterad på mig själv att jag blir så arg när hon inte fattar. För det är ju så. Shiva gör inget för att bråka utan hon är ju inte dirigeringsbar - framför allt inte i vatten. *suckar* Det är ju bara dumt att försöka. Nåväl. I det stora hela var det en bra träning för oss men vattnet är vår akilleshäl.
Fikat efteråt satt gott! (även om min baguette saknade en del räkor ;-)
Dagens Lindström:
Bara vanligt bus...
Inget speciellt på fronten - käkade hemma hos mina föräldrar igårkväll och hundarna busade som vanligt. Alla på alla i en enda röra. Kommer här
.
Men märk väl att en av dem aldrig hamnar underst ;-)
Sen lekte Tees och Vittra själva. Tees gick tillslut in i en buske för att freda sig *ler*
Visst ser hon oskyldig ut när hon blir tillsagd att ta det lugnt? ;-)
Dagens Lindström:
.
Men märk väl att en av dem aldrig hamnar underst ;-)
Sen lekte Tees och Vittra själva. Tees gick tillslut in i en buske för att freda sig *ler*
Visst ser hon oskyldig ut när hon blir tillsagd att ta det lugnt? ;-)
Dagens Lindström:
Äntligen en vanlig söndag....
...sa Shiva i morse. Äntligen var det HON som stod i centrum. Två söndagsträningar har hon ju missat och det märktes lite idag. Hon var taggad och arbetsvillig till tusen. Å det var välbehövligt att hon fick jobba lite. Jag upptäckte idag att hon blivit lite väl rund om magen. Eller över ryggen rättare sagt. Börjar likna en tunna. Det blir till att minska portionerna minsann.
Idag var det nytt i och med att Mia och Viggo kommit med i vår söndagsträningsgrupp "meritjägarna" *fniss*. Ja inte att Mia är med utan vårt namn. Viggo var nog inte så imponerad av gänget - det finns ju bara Shiva i hans värld just nu. Men hon var ju med så det var nog kul ändå. Men jag tror att Mia kände sig välkommen och trivdes i vårt gäng. Å de gjorde ett bra jobb tillsammans både Viggo och Mia.
Vi som tränade idag var Ingegerd och Olli, Fia och Sixten, Magdalena och Jissa, Mia och Wilmer, Mia och Viggo och jag och Shiva. Cecilia, Christer och Nolte mötte vi precis när vi kom och de hade redan tränat färdigt och skulle iväg på galej sen. Vi började med vanliga enkla markeringar upp mot några sektioner av stengärden och det visade sig snabbt att det inte var så enkelt som det såg ut. Troligen stökade det till sig för att det bytte terräng lite och vi gjorde det lite enklare emellanåt för att de skulle lyckas. Shiva var dock glad när jag kastade markeringarna för då fick hon ju vara "bollkalle" Hon var ju mycket närmare men jag blev ändå förvånad över hur väl hon markerat varenda dummie. Men när hon själv fick en kastad till sig på längre avstånd fick hon oxå jobba ett tag.
Sen gick vi bort till "Annalenas" hasselbuske och tränade linjetag. Vi la ut ett gäng dummies och skickade från tre olika avstånd. Shiva fick se utläggen alla gånger (och var med ute första utlägget) och satte alla direkt. Vid sista blev jag lite sur på henne då hon gick ut i en båge men hon gick nog bara upp i vind. Men det är svårt att veta om och när man skall stoppa när de går ur linjen. Jag hade dessutom ingen pipa med mig så jag slapp visa att hon inte stannar på stopp ;-). Men jag är jättenöjd med linjetagen idag! Det var varmt hela förmiddagen så vi stod och pausade lite i skuggan mellan arbetsinsatserna. Mia tyckte vi hade en skön och avslappnad stämning i vår träningsgrupp.
Sen bröt vi för fika.
Efter fikat så gick vi ner till sjön och tränade vattenmarkeringar. Jag hade köttbullar med mig så jag fortsatte samma träningsmodell på Shiva som sist och jag fick faktiskt BÅDA dummiesarna i hand idag! Blev så glad. Hoppas det har kommit för att stanna. Om det fungerar nu två tre träningar till skall jag anmäla mig till Lärkesholm. Sen blir det till att träna fotgåendet med Shiva oxå.
Tack för idag alla för en mysig träning igen!
Dagens Lindström:
Idag var det nytt i och med att Mia och Viggo kommit med i vår söndagsträningsgrupp "meritjägarna" *fniss*. Ja inte att Mia är med utan vårt namn. Viggo var nog inte så imponerad av gänget - det finns ju bara Shiva i hans värld just nu. Men hon var ju med så det var nog kul ändå. Men jag tror att Mia kände sig välkommen och trivdes i vårt gäng. Å de gjorde ett bra jobb tillsammans både Viggo och Mia.
Vi som tränade idag var Ingegerd och Olli, Fia och Sixten, Magdalena och Jissa, Mia och Wilmer, Mia och Viggo och jag och Shiva. Cecilia, Christer och Nolte mötte vi precis när vi kom och de hade redan tränat färdigt och skulle iväg på galej sen. Vi började med vanliga enkla markeringar upp mot några sektioner av stengärden och det visade sig snabbt att det inte var så enkelt som det såg ut. Troligen stökade det till sig för att det bytte terräng lite och vi gjorde det lite enklare emellanåt för att de skulle lyckas. Shiva var dock glad när jag kastade markeringarna för då fick hon ju vara "bollkalle" Hon var ju mycket närmare men jag blev ändå förvånad över hur väl hon markerat varenda dummie. Men när hon själv fick en kastad till sig på längre avstånd fick hon oxå jobba ett tag.
Sixten och Fia in action
Olli och Ingegerd
Mia och Viggo jobbar och Mia och Wilmer tränar passivitet
Sen gick vi bort till "Annalenas" hasselbuske och tränade linjetag. Vi la ut ett gäng dummies och skickade från tre olika avstånd. Shiva fick se utläggen alla gånger (och var med ute första utlägget) och satte alla direkt. Vid sista blev jag lite sur på henne då hon gick ut i en båge men hon gick nog bara upp i vind. Men det är svårt att veta om och när man skall stoppa när de går ur linjen. Jag hade dessutom ingen pipa med mig så jag slapp visa att hon inte stannar på stopp ;-). Men jag är jättenöjd med linjetagen idag! Det var varmt hela förmiddagen så vi stod och pausade lite i skuggan mellan arbetsinsatserna. Mia tyckte vi hade en skön och avslappnad stämning i vår träningsgrupp.
Lilla Jissa och Magdalena på linjetaget - härlig mjuk tik
Viggo går på linjetag
Skitsnygg avlämning
Full rulle på Olli
Å Sixten...
Och slutligen Shiva på väg in efter ett linjetag.
Vi "tränade" passivitet i skuggan medan de andra jobbade :-)
Jissa var nog bäst ;-)
Mia i drömmarnas värld? ;-)
Sen bröt vi för fika.
Äntligen kaffe?
Jissas "kompis" som fick följa med
Ny knähund då inte Scilla var med idag
Till och med jag fastnade
Sist men inte minst Olli och Ingegerd
Efter fikat så gick vi ner till sjön och tränade vattenmarkeringar. Jag hade köttbullar med mig så jag fortsatte samma träningsmodell på Shiva som sist och jag fick faktiskt BÅDA dummiesarna i hand idag! Blev så glad. Hoppas det har kommit för att stanna. Om det fungerar nu två tre träningar till skall jag anmäla mig till Lärkesholm. Sen blir det till att träna fotgåendet med Shiva oxå.
Tack för idag alla för en mysig träning igen!
Dagens Lindström:
Kvällsrunda i Arkelstorp
Idag var jag och min mamma på Hästveda marknad. Det var alldeles precis lagom folk där...nästan folktomt ;-) Men å andra sidan så stängde stånden lite väl fort oxå. Men vi hann väl med vad vi behövde ändå. Efter en snabb fika med paranteserna körde jag hem till Mia för en kvällspromenad och lite vattenapportering. Jag måste försöka få Shiva att lämna av snyggt vid vattnet. Tycker jag har försökt de flesta träningsmodellerna - så nu var det bara prinskorv och köttbullevarianten kvar.
Först gick vi en rätt lång bit i koppel (för att vara i koppel alltså - inte så långt annars) Hade hundarna på "följ mej" och det funkar ju faktiskt väldigt bra. Tack Marie för hjälpen!!! Mia hade kameran med sig och för ovanlighetens skull fick jag finna mig i att vara huvudobjekt för kameran..eller mina hundar förstås. Ser väl inte helt tokigt ut får jag erkänna med fotgåendet.
Ser nästan ut som jag har nackspärr eller hur?
Men det har jag nästan oxå.
Här fick Viggo hänga med i gänget
Visst var hon flitig med kameran? "Här går de på asfalt..." "å här går de i gräs" osv..*ler*
Sen blev det lite "köttbulleträning" med Shiva. Inget godis förrän dummien låg i handen. Tror att det gick in till 80 % iaf. Skall försöka hålla kvar i den träningsmetoden innan jag "dissar" den oxå. Kanske det funkar i långa loppet.
Även Vittra-Kvittra fick apportera. Hon kastar sig i vattnet som en torped men är helt ljuvlig i sina avlämningar. Raka vägen upp till mig och inte en tendens till att vilja skaka innan hon sätter sig. Helt underbart att inte ens behöva träna bort något felbeteende! Här kommer en kavalkad:
Tack för idag Mia och tack för alla bilder. Är fortfarande ovan vid att sätta in bilder på mig själv. Men vi överlever väl? ;-)
Dagens Lindström:
Först gick vi en rätt lång bit i koppel (för att vara i koppel alltså - inte så långt annars) Hade hundarna på "följ mej" och det funkar ju faktiskt väldigt bra. Tack Marie för hjälpen!!! Mia hade kameran med sig och för ovanlighetens skull fick jag finna mig i att vara huvudobjekt för kameran..eller mina hundar förstås. Ser väl inte helt tokigt ut får jag erkänna med fotgåendet.
Ser nästan ut som jag har nackspärr eller hur?
Men det har jag nästan oxå.
Här fick Viggo hänga med i gänget
Visst var hon flitig med kameran? "Här går de på asfalt..." "å här går de i gräs" osv..*ler*
Sen blev det lite "köttbulleträning" med Shiva. Inget godis förrän dummien låg i handen. Tror att det gick in till 80 % iaf. Skall försöka hålla kvar i den träningsmetoden innan jag "dissar" den oxå. Kanske det funkar i långa loppet.
Även Vittra-Kvittra fick apportera. Hon kastar sig i vattnet som en torped men är helt ljuvlig i sina avlämningar. Raka vägen upp till mig och inte en tendens till att vilja skaka innan hon sätter sig. Helt underbart att inte ens behöva träna bort något felbeteende! Här kommer en kavalkad:
Tack för idag Mia och tack för alla bilder. Är fortfarande ovan vid att sätta in bilder på mig själv. Men vi överlever väl? ;-)
Dagens Lindström:
Hmm..finn fem fel...
Så tappade jag taget igen.. Blev fem steg bakåt idag. Vet inte när jag skall fatta. Idag skulle jag bara varit hemma från träningen. Var lite i obalans hela dagen. Lite ont, lite stressad över tiden idag och lite ofokuserad. Ingen bra kombination. Dessutom var det lite stress bland träningskompishundarna som även smittades över till förarna. En ännu sämre kombination *ler* MEN - jag kunde ju ha backat och gjort något i utkanten - eller inte gjort någonting alls. Men så klok var jag ju inte. Istället gjorde jag allt fel. Vittra fick sitta och stressa upp och pipa på passiviteten, hon fick göra dåliga avlämningar då hon var stressad av närheten till de andra hundarna. Hon fick knalla ett par gånger, jag skriker bara högre och högre åt henne istället för att koppla upp och gå ifrån. Ibland önskar jag att man hade en inre bandspelare som skrek STOPP i örat på en. Hon var så stressad i huvudet att hon dragit ner rullgardinen. Jag såg att hon försökte vara till lags men gjorde ändå allt tokigt. Precis som om hon inte förstod enklaste kommandon. Sitt betydde ändå på något vis fot. Och hon var inte trygg nog att ligga kvar på håll utan var tvungen att krypa mot matte. Bakläxa verkligen Carina.
Att tänka på till nästa gång:
* gå ifrån om Vittra inte kan stressa ner
* gör något annat om inte kommandon hon normalt kan fungerar
* fortsätt inte om allt går tokigt
* bli inte irriterad utan försök analysera efter en stund istället
* sluta med en superenkel övning som lyckas
Bara att bryta ihop och komma igen. Dessutom, ve och fasa, gick min älskade ryggsäck sönder ikväll. Skall väl inte klaga för mycket, har ju suttit på den minst varje vecka i 8 år nu men ändå - den var så fin. *suck*
Dagens Lindström:
Sara filosoferar och Kia och Bigge är på G.
Guiness kampar lite med Lena och lilla Grappa tittar på
Helt ljuvlig färg hon har lilla Grappa
Att tänka på till nästa gång:
* gå ifrån om Vittra inte kan stressa ner
* gör något annat om inte kommandon hon normalt kan fungerar
* fortsätt inte om allt går tokigt
* bli inte irriterad utan försök analysera efter en stund istället
* sluta med en superenkel övning som lyckas
Här ser hon trots allt lite lugnare ut
Bara att bryta ihop och komma igen. Dessutom, ve och fasa, gick min älskade ryggsäck sönder ikväll. Skall väl inte klaga för mycket, har ju suttit på den minst varje vecka i 8 år nu men ändå - den var så fin. *suck*
Dagens Lindström:
Nu är man lite på hugget ;-)
Nu kan man ju inte gå vanliga promenader längre. Vi var på vår vanliga runda idag men med lite nyordning. Vi börjar alltid med lite "följ mig" i koppel först sedan några veckor. Sen var det hopp och lek så de fick rusa av sig lite och det syntes att de behövdes. På vår runda korsar vi över en å två gånger och det är ju höjdpunkterna på rundan. Man ser när hundarna "laddar" för badet en god stund innan och elak som jag var idag lät jag dem springa ända fram till ån - så blåste jag inkallning. Jag gör ofta det men då ungefär halvvägs. Men nu ville jag kolla hur hårt lydnaden satt. Vittra vände på huvudet och frågade "menar du verkligen"? Så det var bara att springa tillbaka till mig och så fick de gå "följ mej" utan koppel till bron och sen fick de belöningen att få bada.
Jag hade en dummy med mig som jag först inte tänkte använda utan bara ha som retning men jag kunde inte låta bli att göra en stoppsignal mitt på rundan. Men Vittra stannade tveksamt men satte sig inte så jag började gå utan att kasta belöningen till henne. Efter en stund provade jag igen och då satt rumpan i marken snabbt som bara den. Härligt!
Ett litet linjetag var fick de oxå. Shiva först (då höll jag Vittra i koppel faktiskt) och sen fick Vittra ta ett med Shiva sittande passiv. Inga problem. Sen fick de vara lösa och utan kommando tills det var dags för att gå över ån igen. Nu blåste jag inkallning när de börjat gå ner mot vattnet...så elak man kan vara. Men jag ville verkligen testa var gränsen gick. Men de vände upp igen och kom in. Sen fick de springa och bada direkt.
De fick springa av sig resten av rundan tills det var ca 300m till bilen och då var det fritt följ igen. En avslappnad men lagom aktiv runda faktiskt. De känns betydligt mer i hand än vanligt. Inkallning har de ju alltid lytt innan oxå men det har varit svårt att gå fot med bägge samtidigt. Men det gick skitbra! :-)
Jag har svämmat över min altan med krukor och det börjar nästan se lite löjligt ut. Men kul samtidgt. Har även varit lite "snål" och grävt upp saker från grus och gräsmatta och satt i krukor. Smultron och en typ av fetblad bland annat. Fetbladen (heter säkert inte så) har jag haft på en bricka av metall och satt två fåglar på under ett par år och i år så blommar växten hur vackert som helst. Var tvungen att ta ett par kort på det.
Dagens Lindström:
Jag hade en dummy med mig som jag först inte tänkte använda utan bara ha som retning men jag kunde inte låta bli att göra en stoppsignal mitt på rundan. Men Vittra stannade tveksamt men satte sig inte så jag började gå utan att kasta belöningen till henne. Efter en stund provade jag igen och då satt rumpan i marken snabbt som bara den. Härligt!
Ett litet linjetag var fick de oxå. Shiva först (då höll jag Vittra i koppel faktiskt) och sen fick Vittra ta ett med Shiva sittande passiv. Inga problem. Sen fick de vara lösa och utan kommando tills det var dags för att gå över ån igen. Nu blåste jag inkallning när de börjat gå ner mot vattnet...så elak man kan vara. Men jag ville verkligen testa var gränsen gick. Men de vände upp igen och kom in. Sen fick de springa och bada direkt.
De fick springa av sig resten av rundan tills det var ca 300m till bilen och då var det fritt följ igen. En avslappnad men lagom aktiv runda faktiskt. De känns betydligt mer i hand än vanligt. Inkallning har de ju alltid lytt innan oxå men det har varit svårt att gå fot med bägge samtidigt. Men det gick skitbra! :-)
Jag har svämmat över min altan med krukor och det börjar nästan se lite löjligt ut. Men kul samtidgt. Har även varit lite "snål" och grävt upp saker från grus och gräsmatta och satt i krukor. Smultron och en typ av fetblad bland annat. Fetbladen (heter säkert inte så) har jag haft på en bricka av metall och satt två fåglar på under ett par år och i år så blommar växten hur vackert som helst. Var tvungen att ta ett par kort på det.
Dagens Lindström:
Träning i Pärup
Idag blev det inte heller någon vanlig söndagsträning. Det blev Vittra som drog vinstlotten idag och det blev hennes söndag. Mia & Viggo, Cecilia & Nolte och jag & Vittra packade in oss i Mias bil och åkte ner till Pärup och Marie och Tonie (Kennel Meitas) för att träna stadga och fotgående enl Barbro Börjessons "Fyra lätta steg". Det bygger på hundens egenskaper som valp, Hantering/kroppskontakt, Följ mig!, Nu ska vi leka och Sitt/stanna kvar. Framförallt var det "Följ mig" som vi tränade på. Ett annat "tänk" än vid lydnadsfot där man hela tiden jobbar med kontakt. Detta bygger mer på det naturliga ledarskapet av den typ som även Cesar Millan lär ut. Man tänker mest på hur man själv rör sig och nonchalerar istället hunden för att den naturligt skall vilja följa efter. Funkar kanon på Vittra. Hon har blivit en helt annan hund senaste månaden. Vilken skillnad.
Vi delade upp oss i två grupper när vi kom ner och Marie tog oss som tränat på det tidigare och Tonie tog de som aldrig provat på de fyra lätta stegen tidigare. Jag tror att vi var 14 ekipage och sju hundar i varje grupp. Vi som provat någon gång tidigare fick hårdare grillning med mer störningar från början. Jag tog rätt snabbt bort kopplet på Vittra och förde henne lös resten av förmiddagen. Vi gick "följ mig" med bollar, dummies och andra leksaker vinande om öronen. Vittra tjuvade inte en endaste gång. Hon behövdes inte ens tillrättavisas fysiskt en enda gång på denna halva av dagen. Helt underbart. Hon blev ju då inte heller så sänkt och såg inte så strykrädd ut.
Nolte och Dorran avslappnade och fina
Det som var kul oxå var när hon löste sin stress på ett vad jag tycker mycket bra sätt. Två stycken skulle gå ifrån sin hund samtidigt och byta plats med varandra (mitt emot varandra). Sedan skulle vi kalla in dem och samtidigt kastade Marie en störningsapport som hamnade mitt mellan hundarna. Vittra blev lite stressad och "tiltade" lite men valde då att sitta kvar en liten stund för att när hon samlat sig lite komma på min inkallning utan att ta apporten med sig. Jag tror att det blev lite för mycket som hände samtidigt och hon valde då att sitta kvar - det brukar ju aldrig vara fel. Bättre än att tjuvstarta och ta en förbjuden apport enl mig.
Vittra pep inte det minsta heller på förmiddagen och var en dröm att föra. Ibland fick jag korrigera med rösten men inget mer. Vid ett tillfälle närmare framåt lunch blev jag så stolt över henne att det nästan svämmade över i bröstet på mig. Lite fånigt kanske men hon var så duktig. Sen bröt vi för lunch och åt den inne på bygdegården där vi även fick reflektera högt över vad vi gjort under förmiddagen var och en samt att Marie och Tonie fyllde på med vad de sett under dagen. Båda såg stora framsteg på Vittras prestationer. Men vi har ju faktiskt tränat lite de flesta dagarna. Hundarna måste nu alltid gå fint i koppel - alltid! Antingen det eller vara lösa. Inget tjafs i koppel mer.
Syskonen Viggo och Tessie på "hemmaplan"
På eftermiddagen tränade vi i storgrupp. Det blev mer "Följ mig" och nu lades det på lite skott och mer kast med apporter. Det var ju dessutom mycket mer hundar samtidigt. Vi gick en sk Walk-up och det funkade skitbra. Vittra stannar till lite automatiskt när det skjuts och kastas för att markera apporterna men gör inga försök att gå efter.
Snygg linje på ena hållet.....
...lite vimsigare åt andra.
Sen började det med ordentliga retningar. Vi provade Maries nya "Harmaskin" en liten maskin som drar in en trasa i ett snöre med en väldans fart rakt framför oss. Vi gjorde det svårare och svårare och slutade med att sätta hundarna på linje, lämna dem och låta trasan gå mellan oss och hundarna! Gick hur bra som helst! :-)
Duktiga hundar som satt kvar samtliga!
Sen gick vi runt kaninburar och de fick sitta och titta på 4-5 kaniner som Marie satte lite fart på inne i en stor bur. De såg väldigt roliga ut var de flesta hundarna överens om. Mer än en ville gärna titta lite närmare på dem.
Vittra med full koll på kaninburen
Nolte satt och tittade helt lyckligt på kaninerna som dansade omkring i buren. Flera gånger tittade han upp på Cecilia och frågade om han fick fixa söndagssteken.
Som om inte det skulle räcka tog sen Marie ut en riktigt hundvan kanin i koppel som fick hoppa runt med en ring med hundar runt sig.
Vi gick "följ mig" och här valde jag faktiskt att ta koppel på. Jag skulle blivit olycklig om Vittra skadade kaninen. Hon var rätt intresserad av den men duktig och följsam ändå. Men väldigt medveten om att den fanns. Allt eftersom hundarna slappnade av i ledet kallade Marie in dem närmare kaninen så till slut satt alla i en väldigt trång ring runt lille Stampe.
Vittra var helt fokuserad på kaninen!
Kelly ville titta närmare på den.
Helt imponerad av att hundarna var så lydiga.
Efter en liten stund hände det jag var lite rädd för och någon hund försökte ta sig till kaninen och flera andra hängde på - där ibland Vittra. Väldigt glad för att jag behöll kopplet på. Där ser man vad "grupptrycket" eller flockkänslan betyder. Jag tror faktiskt inte att Vittra hade lyft själv men med lite retning från omgivningen så var hon inte så fast längre. Tur att de andra oxå var kopplade så ingen fick tag i kaninen. Den var hemskt söt :-)
Nästa störning var en liten vakteltupp.
Vi fick stå på linje och fågeln flög upp över huvudet på oss. Första gången såg inte Vittra fågeln när den flög men markerade ljudet bra. Och hon såg när den landade och tittade stint på den. Andra gången sa jag till henne att "markera" och hon hade full koll på den. Hon lyfte inte rumpan men jag hade valt koppel på denna gången oxå. Lite fegt kanske men jag ville inte chansa. Sen var det lite avslappning och reflektering igen.
Avslappning i gröngräset
NU började Vittra jaga upp sig lite och det berodde klart på att jag inte var lika tydlig ledare längre (även ledare behöver ju ledigt ;-) och att hon inte fick någon uppgift av mig mer. Men när jag vet och kan se tydligt vad pipandet stod för så stressade det mig inte alls heller. Kändes så skönt att kunna förstå skillnaden.
Tusen tack Marie och Tonie för en helt underbar dag! Och tack till er andra oxå så klart! Måste säga att man antingen blir trevlig om man har en flatte - eller så är det bara trevliga människor som köper en sån! ;-)))
Dagens Lindström:
Släpspår hos Mia och träning i Fulltofta
I tisdags var jag ute med bägge mina damer och skulle prova med släpspår med hare. Jag har inte spårat så mycket med Shiva överhuvudtaget och inte alls på detta viset. Vittra gick ju viltspårkurs i höstas så hon har lite mer spårvana men inte mycket hon heller. Nåväl, det var ingen liten jösse-hare heller men då borde kanske själva spåret vara enklare? Inte för dessa damer iaf. Shiva fick börja. Första spåret var draget i mittsträngen av en grusväg kanske 100-150 meter. Inte lätt alls. Jag släppte på henne alldeles för fort på spåret (hon fick bra vittring direkt) men koppel av betydde SÖK för henne. Visst hittade hon haren - och kom in med den - men inte var det genom något spårarbete inte. Sen fick Vittra prova.
Likadant där. Spåra utan lina fanns inte i hennes värld heller. Det blev ett sök med mycket stöttning och dessutom var haren så stor att hon orkade/vågade inte bära hem den. Efter lång tids pussande och provande så bar hon den kanske 20 meter men sen orkade/ville hon inte mer.
Viggo spårar ju med en helt annan rutin och satte spåret omedelbart. Men även han tyckte den var lite väl stor och behövde lite övertalning för att hämta hem den.
Andra spåret las på en äng med rätt högt gräs. Här måste vittringen lagt sig mycket bättre och tydligare. Det blev dessutom visuellt för mig då man såg spåret i att gräset lagt sig ner lite. Så det var ingen tvekan var det gick. Här höll jag kopplet på lite längre och både Vittra och Shiva spårade så länge som kopplet låg på. Men koppel av betyder sök i deras värld. Funderar hur jag skall göra nästa gång. Kanske sätta spårsele och lina på dem men släppa det efter ett tag? Får fundera lite till. Får även ta och använda en mindre kanin oxå så det blir mer greppbart så länge som de är så orutinerade. Men kul att prova på när man inte försökt tidigare.
Kan inte låta bli att sätta in denna helt misslyckade bild iaf. Men det syns att hon kämpar väl den gode Shiva. In skall den på något sätt!
På onsdagen var det lite Spaderdamen träning i Fulltoftaskogen. Kia och Bigge, Sara och Sudden, Lena och Guiness och så Vittra och jag. Mest stadga och fotgående. Så himla nyttigt det är för Vittra. Hon har verkligen utvecklats på de senaste veckorna (sedan vi var hos Marie) men det har tyvärr blivit på bekostnad av arbetsglädje och att hon ser lite strykrädd ut! Hon har haft tendenser till det förut oxå när hon märker att det är allvar och blir tryckt och dämpad. I framtiden kommer vi förhoppningsvis hitta ett mellanläge mellan "tryckt" och "hysterisk" men idag så pendlar det mellan de ytterligheterna. Hon får ju faktiskt lite "stryk" idag oxå jämfört med tidigare. En liten klatch med kopplet istället för 40 ryck i halsen. Eller ett kastat retrieverkoppel i rumpan. Det blir dessutom bättre effekt men trots allt är det lite på gränsen för vad jag tycker är roligt att göra. Det känns även som om jag måste byta personlighet helt om det skall bli ordning med Vittra. Om jag är bestämd, på gränsen till barsk, berömmer sällan och "snålt" så håller hon sig lugn och fokuserad - om än lite kuvat. Men så fort jag börjar slappna av lite när vi sitter och tex fikar och pratar med de andra med normal samtalsröst och "blir mig själv" så varvar Vittra upp direkt och börjar pipa. Trist. Får se om det kommer kännas värt detta. Om jag vågar hoppas så kommer det gå att hitta ett mellanläge snart. Annars är det ju ändå inget roligt att träna.
Men alla moment fungerade fantastiskt bra ändå. Hon gick fot och fritt följ helt otroligt bra jämfört för några veckor sedan. Inte perfekt men skitbra. Vi gick zig-zag mellan utlagda dummies helt utan koppel. Vi gjorde inkallning precis jämte några apporter och hon lät bli dem! Sen gick vi fritt följ på led och kastade dummies runt om dem. Ingen tjuvade! Sen skickade jag och Kia hundarna på ett tydligt linjetag för att se om Bigge skulle till att tjuva apporten från Vittra. Men det var ingen fara. Han satt kvar fast och fint.
Nästa övning satte vi hundarna på rad, gick ifrån dem bakåt och kastade en dummy över huvudet på vår egen hund. Sen gjorde vi en inkallning. Därefter fick hunden apportera. De andra hundarna fick sitta passivt hela tiden. Trots att de satt rätt nära varandra funkade detta utmärkt! Sen bröt vi och satt och reflekterade lite. Det var då jag märkte att Vittra tyvärr varvade upp igen för att jag slappnade av. Men vi får ge detta en chans iaf. Bra moment att träna på och sånt man inte kan göra på egen hand. Ser fram emot nästa vecka.
Dagens Lindström:
Likadant där. Spåra utan lina fanns inte i hennes värld heller. Det blev ett sök med mycket stöttning och dessutom var haren så stor att hon orkade/vågade inte bära hem den. Efter lång tids pussande och provande så bar hon den kanske 20 meter men sen orkade/ville hon inte mer.
Viggo spårar ju med en helt annan rutin och satte spåret omedelbart. Men även han tyckte den var lite väl stor och behövde lite övertalning för att hämta hem den.
Andra spåret las på en äng med rätt högt gräs. Här måste vittringen lagt sig mycket bättre och tydligare. Det blev dessutom visuellt för mig då man såg spåret i att gräset lagt sig ner lite. Så det var ingen tvekan var det gick. Här höll jag kopplet på lite längre och både Vittra och Shiva spårade så länge som kopplet låg på. Men koppel av betyder sök i deras värld. Funderar hur jag skall göra nästa gång. Kanske sätta spårsele och lina på dem men släppa det efter ett tag? Får fundera lite till. Får även ta och använda en mindre kanin oxå så det blir mer greppbart så länge som de är så orutinerade. Men kul att prova på när man inte försökt tidigare.
Vittra försöker sig på den gigantiska apporten igen
Kan inte låta bli att sätta in denna helt misslyckade bild iaf. Men det syns att hon kämpar väl den gode Shiva. In skall den på något sätt!
Inget fel på Viggos näsa inte ;-)
På onsdagen var det lite Spaderdamen träning i Fulltoftaskogen. Kia och Bigge, Sara och Sudden, Lena och Guiness och så Vittra och jag. Mest stadga och fotgående. Så himla nyttigt det är för Vittra. Hon har verkligen utvecklats på de senaste veckorna (sedan vi var hos Marie) men det har tyvärr blivit på bekostnad av arbetsglädje och att hon ser lite strykrädd ut! Hon har haft tendenser till det förut oxå när hon märker att det är allvar och blir tryckt och dämpad. I framtiden kommer vi förhoppningsvis hitta ett mellanläge mellan "tryckt" och "hysterisk" men idag så pendlar det mellan de ytterligheterna. Hon får ju faktiskt lite "stryk" idag oxå jämfört med tidigare. En liten klatch med kopplet istället för 40 ryck i halsen. Eller ett kastat retrieverkoppel i rumpan. Det blir dessutom bättre effekt men trots allt är det lite på gränsen för vad jag tycker är roligt att göra. Det känns även som om jag måste byta personlighet helt om det skall bli ordning med Vittra. Om jag är bestämd, på gränsen till barsk, berömmer sällan och "snålt" så håller hon sig lugn och fokuserad - om än lite kuvat. Men så fort jag börjar slappna av lite när vi sitter och tex fikar och pratar med de andra med normal samtalsröst och "blir mig själv" så varvar Vittra upp direkt och börjar pipa. Trist. Får se om det kommer kännas värt detta. Om jag vågar hoppas så kommer det gå att hitta ett mellanläge snart. Annars är det ju ändå inget roligt att träna.
Men alla moment fungerade fantastiskt bra ändå. Hon gick fot och fritt följ helt otroligt bra jämfört för några veckor sedan. Inte perfekt men skitbra. Vi gick zig-zag mellan utlagda dummies helt utan koppel. Vi gjorde inkallning precis jämte några apporter och hon lät bli dem! Sen gick vi fritt följ på led och kastade dummies runt om dem. Ingen tjuvade! Sen skickade jag och Kia hundarna på ett tydligt linjetag för att se om Bigge skulle till att tjuva apporten från Vittra. Men det var ingen fara. Han satt kvar fast och fint.
Nästa övning satte vi hundarna på rad, gick ifrån dem bakåt och kastade en dummy över huvudet på vår egen hund. Sen gjorde vi en inkallning. Därefter fick hunden apportera. De andra hundarna fick sitta passivt hela tiden. Trots att de satt rätt nära varandra funkade detta utmärkt! Sen bröt vi och satt och reflekterade lite. Det var då jag märkte att Vittra tyvärr varvade upp igen för att jag slappnade av. Men vi får ge detta en chans iaf. Bra moment att träna på och sånt man inte kan göra på egen hand. Ser fram emot nästa vecka.
Dagens Lindström:
