Biblioteksruinen
Nåväl - idag skulle vi ta en "safe-trip" och hoppa över våra vanliga offroad-rundor. *pha* Jag föreslog säkra Hovdala. Hela området på massor av kvadratkilometer består av ett gytter av hederliga gamla grusvägar som man kan gå på kors och tvärs. Vi började uppe vid biblioteksruinen som står i en underbar bokskog. Detta är mitt absoluta favoritställe.
Jag trodde jag kunde den delen av Hovdala utan och innan och vi började gå en långrunda. Just den rundan var det nåt år sedan jag gick och i snö ser ju allt lite annorlunda ut *ler* När vi efter vad jag tyckte var drygt halva rundan såg jag en liten stig in mot skogen och jag fick för mig att den ledde till nästa grusväg som vi skulle till... he he Där började allt gå snett ;-) Sen blev det bara värre. När vi hoppade över kullvälta granar sa Mia..vi skulle ju inte gå offroad idag. Det är lugnt sa jag. Detta är ju ingenting. Vi är snart på grusvägen igen. Men det var vi ju så klart inte. Men vi kom till en mycket vacker runda istället. Istället för att komma fram i slutet av Hammarmölledamm så fick vi gå längs med den! Otrooooligt vackert och hyfsat framkomligt - i början ;-) Några små hopp över lite vatten och lite snirkliga stigar blev det ju men helt okey för tom mig.
Jag längtar faktiskt till när bokarna slår ut och vitsipporna börjar blomma för då måste här vara bedövande vackert. Att jag inte visste att man kunde gå runt hela dammen innan. SEN blev det jobbigt. När man såg kanten man skulle balansera på runt dammen så tänkte jag - detta går aldrig! Men stigen gick faktiskt hyfsat plant och var inte allt för svårt att ta sig fram på. Vi hade bra sulor på kängorna och jag kände mig stadig på foten. Mia var nog lite impad på mig när vi pausade klängandes mot något träd mellan varven. Sen kom vi till en bit där både Mia och hundarna hade svårt att ta sig fram. De halkade och snavade till lite. (hundarna flera gånger till och med) Det var nog inte så många meter det handlade om...kanske fem? men det var nog de längsta fem metrarna jag gått på länge.
Inga träd eller buskar som man kunde hålla sig i och inga andra hjälpmedel heller. Det gick inte att gå upp längre upp i backen och jag fick bara panik. Men att vända kändes inte heller kul. Mina stackars hundar sprang fram och tillbaka mellan Mia och mig och jag bara skällde på dem för jag var rädd att de skulle knuffa mig. Stackars Vittra blev mer och mer förtvivlad - med följd av att hon sprang där några gånger extra och blötte ner snön ännu mer och gjorde det ännu halare. Det var lite synd om henne för hon fattade ju inte varför jag lät så arg.
Jag passade på att ta massa bilder för som jag sa "jag kan lika gärna ta slut på dem för kameran kommer ändå gå sönder när jag trillar i plurret." Sen hämtade jag väl kraft någonstans och "kastade mig" *knappast* framåt de max tio stegen tills nästa träd kom och den något mer platta marken som förde mig i säkerhet. Sen skrattade vi så vi kiknade. Fy tusan. Kan man gå någon kognitivterapi typ som för flygrädsla för att komma över sånt här? :-)
Resterande del av rundan kunde man njuta desto mer av.
Vi var väl ute i närmare 2 timmar allt som allt och det var ju ljuvligt väder och hundarna njöt i fulla drag. Två av dem simmade nog en tredjedel av rundan och en lite mer nogräknad herre stod oftast vid strandkanten och "passade" dem så de inte skulle drunkna... eller hur Viggo? ;-)
Vi var rätt möra i benen när vi kom tillbaka till ruinen där bilen stod. På vägen från ruinen får man en mycket vacker vy som nästan tar andan av mig varje gång. Det är svårt att fånga det på bild men jag gjorde något försök ändå.
Visst har vi det vackert i "Hässlehåla" oxå? Man behöver inte ge sig iväg så långt för att njuta av naturen. Tack för idag Mia.
Dagens Lindström:
Vilken runda,blir impad! Mia sa visserligen att ni skulle ut en lång runda men hade hon tänkt sig sååå lång? Hur som helst så hade ni ju kanon väder och trevligt sällskap båda två, hoppas ni vill visa mig en sådan runda någon dag? Kramizar från Sibbarp
Ser ut som om ni också hade en härlig tur med små korta undantag. Men tänk så kul ni kan ha åt det nu i efterhand.
Ja du Carina, vilken runda vi fick till idag! Att vi alltid ska hamna på dom konstigaste rundorna!! Men visst hade vi kul!
Vad fint det är där ni bor! Vi har det också rätt bra, var ute och gick på stranden i dag i solskenet.
GUUUD vad vackert!!! Och nu lärde man sig minsann något nytt om dig, Carina! Inte visste jag att du hade denna fobi mot att trilla och slå dig! Om du tar med mig till Hovdala någon gång så LOVAR jag dig att jag ska lägga cementrör framför dina fötter närhelst du behöver för att kunna ta dig fram!
*ler* Ett tips Sara är att istället för att bära med dig massa cementrör, som ju måste vara tungt att bära, så ta med dig några spångar och stegar/trappor i trä. Det måste vara lättare att bära runt på rundan och jag skulle dessutom ha mycket god nytta av dem ;-) Även runda cementrör är nämligen lite läskiga :-)
Vilken underbar natur.Här är en som kan tänka sig att ta med en spång, för att få följa med till Hovdala. Någon annan få ta trappor/stegar.
Jag skulle också kunna tänka mig att följa med på tur i Hovdala. Snart kommer det nog en inbjudan till alla som visat intresse, eller?????
Som motprestation kan ni få lov att komma till Malmö och spana in den asfalterade parkeringsplatsen där Guinness och jag tränar lydnad. Där behövs minsann inga spångar, cementrör eller trappor.
Vilka underbara bilder du lyckades åstadkomma trots alla nervpress under långturens gång. När jag läste detta inlägg så kändes det nästan som om man var med er och upplevde alla "läskigheter". Strongt att av dig att inte vända tillbaka...
Jag vet inte hur många gånger jag läst detta inlägget, jisses vad roligt du kan skriva! O så återupplever jag ju rundan en gång till, och skrattar gott. Har du sett på kortet på min blogg? Carina går först med stora steg i skogen och leder oss på rätt väg... ja, jisses. Snart dags för en Hovdala tur till, tycker du inte? Ses imorgon!
*skrattar så jag gråter*
Det kan inte vara några andra än hundägare som ger sig ut på såna strapatser. Allt för att våra hundar ska få springa lösa. Sen är det ju inte fel om det dessutom är vackert!
