Andjakt
Igår började vi dagen med att åka till brukshundklubben för att sedan åka vidare till Hovdala och spåra. Denna gång dock inte viltspår. Jag var lite nyfiken på hur Vittra skulle fixa att "bara" följa människovittring istället för att både följa klöv, blod och människa. Men hon fixade så klart det oxå. Lite mindre entusiasm än vanligt tyckte jag eller så var det bara jag själv som läste in det. Bra gick det iaf och hon blev glad för dummyn som låg i spårslutet oxå. Sen åkte vi hem och sen vidare till Skäralid och Nisse. Han flyttade ju in dit för knappt två veckor sedan så det var ju lite spännande. Tidigare hade jag bara sett huset från utsidan. Nisse hade kommit bra i ordning tycker jag (han har ju knappt varit hemma) men han själv tyckte han bodde i ett kaos... För att vara man är han ovanligt beroende av gardiner och att tavlor skall sitta på plats. Svårt för mig att förstå riktigt som inte har gardiner i varken kök eller vardagsrum *ler*. Det tar nog några veckor till innan han har fått det som han vill. Lite svårare är det nu att hälsa på med hundarna då han har grannar mycket närmare än tidigare och tomten är inte inhägnad. Men det är i ett härligt skogsområde som bjuder på långa härliga hundpromenader.
På kvällen var det då dags för Shivas debut som jakthund. Jag såg fram emot det med viss tillförsikt och jag hade även Vittra med mig i bilen då jag inte vågade lämna henne kvar hos Nisse. Jag visste att hon skulle yla hela tiden och ställde bilen en bra bit bort för att inte skrämma iväg fåglarna. Följden blev istället att hon studsade så mycket i bilen att larmet gick igång! Det har hon inte lyckats med tidigare. Det var ju dumt att låsa bilen klart. Jag hämtade bilen efter ett tag och då var hon faktiskt lite tystare trots att hon inte såg oss då heller.
Vi (Nisse, Sven och Mikael) jagade änder vid några överväxta dammar vid ett reningsverk. Där växte manshögt sly och nässlor nästan på hela området så det var svår terräng att ta sig fram i. Strax innan skymningen var vi där och tre änder sköts innan det blev mörkt. Shiva hittade de två rätt snabbt men fick jobba hårt för den tredje. Vi avbröt söket då vi väntade på att fler skulle flyga in och förflyttade oss runt dammen så skyttarna skulle få bättre läge. Så kom de i stora flockar cirklandes över oss. De ville dock inte landa i dammen riktigt för vi störde troligen dem. Några stycken gick dock ner och minst tre, troligen fyra sköts ner. De två som hamnade på "land", ett mycket blött och sumpigt fält som var otroligt tungsprunget, hämtade Shiva glatt och villigt. Hon har ju en otrooolig motor. Det var inte heller några problem för henne att ta varmt vilt vilket hon ju aldrig gjort förr. De två? som föll i vattnet var dock värre. Det var nu så mörkt att man knappt såg någonting och jag försökte skicka henne ut till en vassrugg på andra sidan men hon simmade bara ut 10-12 meter och vände sedan tillbaka. Hon sökte av vassen på den sidan vi stod flera gånger men ville inte gå över till andra sidan. Om det berodde på mörkret eller på att hon inte sett nerslaget vet jag inte. Jag har ju aldrig direkt tränat henne på sök på vatten tidigare utan bara låtit henne markera. Mitt när vi satt där ute på passet så kom ett SMS från Sara och pojkarna Vov att det blivit tillökning i familjen med en pojke Felix. Grattis till honom och skönt att allt gick bra, även om det verkar ha varit utdraget.
Fyra änder fick följa med hem och vi fick till och med brösten uttagna så de skall ner i stekgrytan ikväll. Får se om mamma och pappa blir imponerade. =) Sven var ute i morse med sin ytterst jaktvana hund Loppan och skulle leta upp de fåglar som vi inte fick in igår men hon hittade bara en. Den låg i den vassruggen där vi trodde. Av de andra syntes inte ett spår. Det är inte helt lätt att markera själv var de faller och det var ju första gången jag var med på praktisk jakt. Rätt kläder hade jag inte heller... Jag var blöt upp en bit på låren i mina jeans. =) Regnbyxor hade varit mer praktiskt. Men det vet man till nästa gång! Nu skall jag leta upp något gott recept på andbröst i gräddsås *mums*
Dagens Lindström
Brukshundklubben
Igår återupprättades lite av brukshundlubbens "dåliga rykte" i mina ögon. Där är ju 4 ledare och alla säger ju givetvis inte samma saker. Men liiite borde de ju prata ihop sig innan tycker jag. Men igår var där ovanligt många "upphängda" hundar i den gruppen som jag var i - dock inte Vittra. Denna gång blev de tillsagda att inte hålla så hårt i kopplen utan försöka ha löst hängande koppel. Jag kunde inte låta bli att påtala att de flesta hade nog precis som jag fått detta käcka tips tidigare på kursen...sladdrigt jag vet men varför låta valpägarna få "skulden" när de faktiskt bara gjort som de var tillsagda. Snart blir jag väl förmodligen utesluten ur kursen :-)
Vittra har börjat fatta principen att om man oftast befinner sig väldigt nära matte och dessutom sitter väldigt "boooring" länge i taget till vänster om henne så är hon rätt nöjd och då får man generösa mutor i form av köttbullar eller pannbiff. Hon förstod dessutom igår att om hon hoppar över hindret så blir matte översvallande glad. (hon verkar lite konstig hon) Förra gången såg Vittra spöken på hindret så hon ville inte hoppa över om inte matte gick över själv först och skrämde bort spökena. Ibland ville hon inte ändå utan försökte runda hindret. Men med många övningar och mycket godis och en översvallande matte som lät henne hoppa på sig så gick det bra. Det märktes igår att det fastnat då Vittra hoppade både innan kommandot och fram och tillbaka ett par gånger av rent tokfnatt...sen kom hon och skulle hämta belöningen =) Hon förstår nog inte att spöken kan återvända på en vecka....
Vittra vet dock var spökena bor på brukshundklubben. De gömmer sig i en stor korg på en lyktstolpe. De har kamouflerat sig med massa hundbajspåsar men hon är övertygad om att de bor där. Matte brukar "mata dem" med en bajspåse varje gång vi är där men huuu vad rädd Vittra blir när luckan smäller lite. Där hjälper inte godis så mycket för att närma sig den.
Vittra har börjat fatta principen att om man oftast befinner sig väldigt nära matte och dessutom sitter väldigt "boooring" länge i taget till vänster om henne så är hon rätt nöjd och då får man generösa mutor i form av köttbullar eller pannbiff. Hon förstod dessutom igår att om hon hoppar över hindret så blir matte översvallande glad. (hon verkar lite konstig hon) Förra gången såg Vittra spöken på hindret så hon ville inte hoppa över om inte matte gick över själv först och skrämde bort spökena. Ibland ville hon inte ändå utan försökte runda hindret. Men med många övningar och mycket godis och en översvallande matte som lät henne hoppa på sig så gick det bra. Det märktes igår att det fastnat då Vittra hoppade både innan kommandot och fram och tillbaka ett par gånger av rent tokfnatt...sen kom hon och skulle hämta belöningen =) Hon förstår nog inte att spöken kan återvända på en vecka....
Vittra vet dock var spökena bor på brukshundklubben. De gömmer sig i en stor korg på en lyktstolpe. De har kamouflerat sig med massa hundbajspåsar men hon är övertygad om att de bor där. Matte brukar "mata dem" med en bajspåse varje gång vi är där men huuu vad rädd Vittra blir när luckan smäller lite. Där hjälper inte godis så mycket för att närma sig den.
Viltspår i Hörby
Så var det kurs i kväll igen. Vi började kursen lite tidigare på kvällen än vi brukar då vi nästan hade nattorientering senaste gången för de som gick de sista spåren. För att undvika behovet av pannlampa så åker de som kan dit lite tidigare och läggar sina spår. Denna gången skulle vi lägga till varandra. Det blev lite längre spår än vi gjort tidigare. Vittra var lite vimisig som vanligt.... hon behöver nog arbeta lite före för att lugna ner sig lite. Hon känns okoncentrerad men instruktören säger att hon gör vad hon ska. Men jag tycker hon är lite väl yvig i rörelserna. Men hon hittar ju alltid sin klöv även om jag förmodligen styr henne omedvetet.
Vi har det trevligt på vår kurs iaf. Det är ju en hel del väntan på att spåren skall ligga så mycket snack och fika blir det ju. Nästa gång skulle vi börja göra vinkel.
Hemma har hundarna (främst Shiva) vunnit med 10 - 0. Hon har lyckats forcera inhägnaden i köket varje dag nu i flera veckor så nu jag har gett upp. Ett antal skor har finfördelats av Vittras tänder och en del hundsängar har gått åt (även Tees säng tyvärr som bor hos oss just nu) så nu är det rensning i hela köket och "hagen" får gärda in datorn istället...får se hur länge den överlever. Hundsängarna får bort och de får bara ha fällarna att ligga på. Trist men sant.
Dagens Lindström fick mig att skratta högt:
Vi har det trevligt på vår kurs iaf. Det är ju en hel del väntan på att spåren skall ligga så mycket snack och fika blir det ju. Nästa gång skulle vi börja göra vinkel.
Hemma har hundarna (främst Shiva) vunnit med 10 - 0. Hon har lyckats forcera inhägnaden i köket varje dag nu i flera veckor så nu jag har gett upp. Ett antal skor har finfördelats av Vittras tänder och en del hundsängar har gått åt (även Tees säng tyvärr som bor hos oss just nu) så nu är det rensning i hela köket och "hagen" får gärda in datorn istället...får se hur länge den överlever. Hundsängarna får bort och de får bara ha fällarna att ligga på. Trist men sant.
Dagens Lindström fick mig att skratta högt:
Lindström
Har inget nytt att tillföra så jag balanserar det med TVÅ Lindströmmare istället:
...och...
...och...
Brukshundklubben och viltspår
I torsdags var det dags för brukshundklubben igen. Förra (första) gången var en mindre katastrof. Jag var en timme försenad av tåget från Växjö och en halv timme sen till kursen. Vittra var inte rastad och jag hade inget gott godis. 25 nya hundar gjorde ju sitt till. Ingenting fungerade ju då. Denna gång var det betydligt lugnare. Välrastad hund och lugn matte som dessutom var fulladdad med köttbullar gjorde ju att Vittra var mycket mer följsam och lugn. Alla hundar hade hon ju dessutom sett en gång tidigare. Alla hundarna var betydligt lugnare. Två av ledarna sa till oss att "åh, vad ni har tränat i veckan" men ärlig som jag är sa jag att det var nog köttbullarna som gjorde skillnad (jag hade dessutom INTE tränat alls i veckan) men då blev de riktigt sura. En av ledarna tog oss åt sidan en och en för lite tips i linförighet vilket iofs var ett gott initiativ. Det är man inte van vid på bhkl Hässleholm där allt normalt görs i en "klump" Men kvinnans träningsmetoder gillade jag inte alls. Hennes tips hur man skulle få hunden att sluta nosa i backen var att "hänga upp" hunden som en cockerspaniel på utställning. Det hade fungerat på alla hennes hundar sa hon. Men obstinat som jag är sa jag att jag inte gillade den träningsmetoden och inte tänkte tillämpa den. Så nu ligger jag väl risigt till där ;-)
Idag var jag och mina föräldrar ute och gick viltspår med hundarna. Först körde jag hem mina hundar till dem och körde sen ut till Hovdala och la tre spår av lite olika svårighetsgrad. Det första var rätt långt och korsade dessutom en grusväg där det går mycket folk, hundar och hästar. Nummer två gick först längsmed en liten stig som jag tror gjorts av motorcross förare. Sen gjorde jag en riktig rät vinkel för första gången, bort från stigen och rätt ut i "bushen" . Nummer tre blev ett kort rakt spår med väldigt lite blod på då blodet tog slut. Sista dropparna bankade jag ut från flaskan. Sen körde jag hem till mamma och lunchade innan vi for ut i skogen. Efter en kort rastning så började vi då spåra och Tees började.
Hon började med den som var längs med en stig. Hon blev lite störd över att jag gick rätt nära bakom henne med en extra klöv som skulle vara till nästa hund. Annars gjorde hon ett bra spår men lite mer okoncentrerad än sist. En bit innan klöven stannade hon upp som om spåret var slut men gick sen vidare. (Alla gjorde så och på sista spåret fick jag min förklaring. Där låg en kanintass och en bit päls av en kanin ca 10 meter före klöven. Konstigt spår tyckte de. Oxblod, hjortklövsspår och kanintass-avslut *ler* Konstigt djur...)
Vittra fick börja med det långa lite svårare spåret över en väg. Hon var väldigt vimsig och snurrade ovanligt mycket men "kom i mål" till slut.
Shiva fick det korta raka spåret först med lite blod men hon satte den hur lätt som helst. Spåren hade nog ändå legat i nästan två timmar.
Sen fick de spåra i de gamla spåren alla tre. Jag vet inte om det är bra att "återanvända" spåren men det gick bra på alla sex "återanvändningarna". Alla tre hundarna gjorde de andra två spåren noga och säkert. Det går nog att göra dem lite svårare redan nästa gång. Kul att se att alla tre gillar det så mycket! Tyvärr sitter de ju och stressar upp sig när någon annan är ute men det får vi väl jobba med sen.
Så här glad blir man för sin klöv! Shiva har dessutom en egenhet när hon vill ha extra beröm och kel. Då ska hon springa mellan benen på mig å så skall jag "klia rumpan" som belöning innan hon lämnar av.Trodde detta bara gällde dummy och fåglar med det kunde visst praktiseras på klövar oxå...det ser ut så här :-)
Inga kommentarer tack! =)
Pappa skötte att plocka ner snitslarna när alla hade spårat färdigt
Pappa indian - något förvanskad bild ;-)
Å så dagens Lindström:
Idag var jag och mina föräldrar ute och gick viltspår med hundarna. Först körde jag hem mina hundar till dem och körde sen ut till Hovdala och la tre spår av lite olika svårighetsgrad. Det första var rätt långt och korsade dessutom en grusväg där det går mycket folk, hundar och hästar. Nummer två gick först längsmed en liten stig som jag tror gjorts av motorcross förare. Sen gjorde jag en riktig rät vinkel för första gången, bort från stigen och rätt ut i "bushen" . Nummer tre blev ett kort rakt spår med väldigt lite blod på då blodet tog slut. Sista dropparna bankade jag ut från flaskan. Sen körde jag hem till mamma och lunchade innan vi for ut i skogen. Efter en kort rastning så började vi då spåra och Tees började.
Hon började med den som var längs med en stig. Hon blev lite störd över att jag gick rätt nära bakom henne med en extra klöv som skulle vara till nästa hund. Annars gjorde hon ett bra spår men lite mer okoncentrerad än sist. En bit innan klöven stannade hon upp som om spåret var slut men gick sen vidare. (Alla gjorde så och på sista spåret fick jag min förklaring. Där låg en kanintass och en bit päls av en kanin ca 10 meter före klöven. Konstigt spår tyckte de. Oxblod, hjortklövsspår och kanintass-avslut *ler* Konstigt djur...)
Vittra fick börja med det långa lite svårare spåret över en väg. Hon var väldigt vimsig och snurrade ovanligt mycket men "kom i mål" till slut.
Shiva fick det korta raka spåret först med lite blod men hon satte den hur lätt som helst. Spåren hade nog ändå legat i nästan två timmar.
Sen fick de spåra i de gamla spåren alla tre. Jag vet inte om det är bra att "återanvända" spåren men det gick bra på alla sex "återanvändningarna". Alla tre hundarna gjorde de andra två spåren noga och säkert. Det går nog att göra dem lite svårare redan nästa gång. Kul att se att alla tre gillar det så mycket! Tyvärr sitter de ju och stressar upp sig när någon annan är ute men det får vi väl jobba med sen.
Så här glad blir man för sin klöv! Shiva har dessutom en egenhet när hon vill ha extra beröm och kel. Då ska hon springa mellan benen på mig å så skall jag "klia rumpan" som belöning innan hon lämnar av.Trodde detta bara gällde dummy och fåglar med det kunde visst praktiseras på klövar oxå...det ser ut så här :-)
Inga kommentarer tack! =)
Pappa skötte att plocka ner snitslarna när alla hade spårat färdigt
Pappa indian - något förvanskad bild ;-)
Å så dagens Lindström:
Blodspår
Igår var jag ute och la spår till båda mina hundar samt till mammas Tees. Tees och Shiva har aldrig provat tidigare så det skulle bli spännande. Vi gjorde två lätta och ett lite knepigare spår. Tees började. Hon låg helt i spårkärnan hela tiden och såg nästan ut som en karikatyr av en spårhund. Hon var jätteduktig. Hon "knäade" nästan lite så hon skulle komma närmare vittringen. Lugnt och metodiskt. Sen när hon hittade klöven blev hon givetvis extra mallig och ville behålla den så länge som möjligt.
Shiva var lite försiktig i början och blev lite "spökrädd" när matte knäckte kvistar bakom henne men följde spåret lugnt och noga. Klöven var inte jätteintressant konstigt nog men hon tog upp den och kom och lämnade av den.
Vittra som har spårat några gånger nu visste vad som var på gång och var betydligt hetare än de andra. Hon drog ordentligt i linan men vimsade runt mer än vanligt i spåret. Hon lyckades till och med trassla in sig några gånger i linan. Men hon älskar ju sin klöv när hon hittar den. Hon skall jämt bära den tillbaka till bilen.
Idag var jag på spårkursen med Vittra och hennes spår gick betydligt bättre idag. Hon gick mycket lugnare och var betydligt mer spårnoga än hon brukar. Hennes pollett har helt klart trillat ner sa vår ledare. Ska bli kul att lägga några nya spår i veckan.
Dagens Lindström:
Shiva var lite försiktig i början och blev lite "spökrädd" när matte knäckte kvistar bakom henne men följde spåret lugnt och noga. Klöven var inte jätteintressant konstigt nog men hon tog upp den och kom och lämnade av den.
Vittra som har spårat några gånger nu visste vad som var på gång och var betydligt hetare än de andra. Hon drog ordentligt i linan men vimsade runt mer än vanligt i spåret. Hon lyckades till och med trassla in sig några gånger i linan. Men hon älskar ju sin klöv när hon hittar den. Hon skall jämt bära den tillbaka till bilen.
Idag var jag på spårkursen med Vittra och hennes spår gick betydligt bättre idag. Hon gick mycket lugnare och var betydligt mer spårnoga än hon brukar. Hennes pollett har helt klart trillat ner sa vår ledare. Ska bli kul att lägga några nya spår i veckan.
Dagens Lindström:
Bröllop
I lördags var vi uppe tidigt då det skulle hinnas med en del. Hundarna fick sin skogsrunda redan klockan 8! Det är de verkligen inte vana vid. Vi var ute och rastade dem tillsammans med mamma och Tees. Sen skulle hundarna iväg på hundpensionat över helgen. Shiva och Vittra sprang glatt in i pensionatet tillsammans med ägaren och Tees. Mina hade varit där en gång tidigare men det var första gången för Tees. Det känns alltid lite i hjärtat när man åker hem utan hundar men det var nödvändigt denna helg. Därefter skulle jag till frissan och klippa mig och efter det fixa lunch till mig och Nisse. Sen gav vi oss iväg till Vittsjö och bröllop. Det var min kusin Anette och Kalle som skulle sluta leva i synd och deras tre barn var brudnäbbar. Heter det brudnäbb även för pojkarna förresten?
Det var lite kallt och blåsigt men regnet höll uppe som tur var.
Kusin Anette och Ellen
Därefter var det hästtransport till Verum där festen skulle stå för brudparet och busstransport till gästerna.
Festen bestod av mycket god mat i stora mängder och drycken flödade lika generöst. Talen avlöste varandra som sig bör och där var både levande och inspelad musik. Vi bjöds till och med på lite underhållning - till vissa delar planerad och annan mer oplanerad ;-) Har dock lovat att inte publicera några bilder därifrån. =) Mamma har "hotat" att inte följa de löftena...
Sen blev vi bussade hem och jag släckte väl lampan framåt fyratiden. DÅ var jag glad att veta att inte hundarna skulle väcka mig vid sju. Jag vaknade inte förrän telefonen ringde vid halv tolv dagen efter...å dagen efter var det verkligen. Det blev en lugn dag i soffan och hundarna hämtades hem framåt eftermiddagen. Vi fick dessutom kika på 4 st 3 månaders springer spanielvalpar och de var HUR söta som helst. Ett tag övervägde jag nästan att åka hem med en av hanarna *ler* Får skylla på bakfyllan.
Dagens Lindström är en av mina personliga favoriter - om än kanske lite väl ekivok...
Jag skrek rakt ut när jag hittade den ;-) Förstår inte varför Nisse brukar undra om jag fortfarande är "obemannad"
Det var lite kallt och blåsigt men regnet höll uppe som tur var.
Kusin Anette och Ellen
Därefter var det hästtransport till Verum där festen skulle stå för brudparet och busstransport till gästerna.
Festen bestod av mycket god mat i stora mängder och drycken flödade lika generöst. Talen avlöste varandra som sig bör och där var både levande och inspelad musik. Vi bjöds till och med på lite underhållning - till vissa delar planerad och annan mer oplanerad ;-) Har dock lovat att inte publicera några bilder därifrån. =) Mamma har "hotat" att inte följa de löftena...
Sen blev vi bussade hem och jag släckte väl lampan framåt fyratiden. DÅ var jag glad att veta att inte hundarna skulle väcka mig vid sju. Jag vaknade inte förrän telefonen ringde vid halv tolv dagen efter...å dagen efter var det verkligen. Det blev en lugn dag i soffan och hundarna hämtades hem framåt eftermiddagen. Vi fick dessutom kika på 4 st 3 månaders springer spanielvalpar och de var HUR söta som helst. Ett tag övervägde jag nästan att åka hem med en av hanarna *ler* Får skylla på bakfyllan.
Dagens Lindström är en av mina personliga favoriter - om än kanske lite väl ekivok...
Jag skrek rakt ut när jag hittade den ;-) Förstår inte varför Nisse brukar undra om jag fortfarande är "obemannad"
Tangentbordstrassel
Idag har jag varit på utbildning hela dagen och mamma och pappa har passat hundarna. Hundarna stojade så mycket när de skulle springa ut att de tog mitt tangentbord med sig så det kraschade. Jag har lagat det hjälpligt men jag kommer hålla detta kort då det kräver en hel del extra jobb att få något skrivet på det.
Igår var vi och spårade (jag o Vittra) i Hörby igen. Det är kul att se att poletten trillar ner mer och mer för varje gång vi är där.Hon tycker verkligen det är kul. Mindre roligt verkar hon dock tycka att lydnaden är... Vilken av mina hundar har gillat det förresten? Kan det vara jag som överför det tro? *ler* Vi började på brukshundklubben idag. Jag är rätt trött på brukshundklubben i Hässleholm faktiskt.Det känns som om de bara letar instruktörer på PRO och det är stora grupper jämt. Har någon tips på ett bra privat alternativ tas de tacksamt emot!
Hittade något kul på nätet igår. Kommer här något "anpassat":
.....
Å så dagens Lindström:
Har försökt intalat Nisse att jag ÄR bara 43 än så länge så han inte får några idéer;-)
Igår var vi och spårade (jag o Vittra) i Hörby igen. Det är kul att se att poletten trillar ner mer och mer för varje gång vi är där.Hon tycker verkligen det är kul. Mindre roligt verkar hon dock tycka att lydnaden är... Vilken av mina hundar har gillat det förresten? Kan det vara jag som överför det tro? *ler* Vi började på brukshundklubben idag. Jag är rätt trött på brukshundklubben i Hässleholm faktiskt.Det känns som om de bara letar instruktörer på PRO och det är stora grupper jämt. Har någon tips på ett bra privat alternativ tas de tacksamt emot!
Hittade något kul på nätet igår. Kommer här något "anpassat":
Utdrag ur en flattes dagbok
Dag nummer 180
8.00: Wow! Hundmat! Min favorit!
9.30: Wow! En biltur! Min favorit!
9.40: Wow! En promenad! Min favorit!
10.30: Wow! En biltur! Min favorit!
11.30: Wow! Hundmat! Min favorit!
12.00: Wow! Ungarna! Min favorit!
13.00: Wow! Gården! Min favorit!
16.00: Wow! Ungarna! Min favorit!
17.00: Wow! Hundmat! Min favorit!
17.30: Wow! Husse! Min favorit!
Dag nummer 181
8.00: Wow! Hundmat! Min favorit!
9.30: Wow! En biltur! Min favorit!
9.40: Wow! En promenad! Min favorit!
10.30: Wow! En biltur! Min favorit!
11.30: Wow! Hundmat! Min favorit!
12.00: Wow! Ungarna! Min favorit!
13.00: Wow! Gården! Min favorit!
16.00: Wow! Ungarna! Min favorit!
17.00: Wow! Hundmat! Min favorit!
17.30: Wow! Husse! Min favorit!
Dag nummer 182
8.00: Wow! Hundmat! Min favorit!
9.30: Wow! En biltur! Min favorit!
9.40: Wow! En promenad! Min favorit!
10.30: Wow! En biltur! Min favorit!
11.30: Wow! Hundmat! Min favorit!
12.00: Wow! Ungarna! Min favorit!
13.00: Wow! Gården! Min favorit!
16.00: Wow! Ungarna! Min favorit!
17.00: Wow! Hundmat! Min favorit!
17.30: Wow! Husse! Min favorit!
.....
Å så dagens Lindström:
Har försökt intalat Nisse att jag ÄR bara 43 än så länge så han inte får några idéer;-)
Kodnyckel och "burfågel"
Igår lämnade jag Vittra hemma själv för första gången. (Hmm - snart 8 månader) Det passade bra då jag först var ute med båda hundarna och rastade dem och sen skulle jag gå stavgång med en kollega en stund senare. Hundarna brukar vara med då oxå men det kändes som en lagom tid att lämna henne själv första gången. Hon gick glatt in i buren och la sig och börja äta på ett kex som hon fick. Jag vet inte varför jag har gjort så stor affär av detta men det känns i hela magen att låsa in henne i buren och köra ifrån henne. Shiva har jag inga problem med att lämna hemma men det var lika jobbigt när hon var liten. Hon var nog faktiskt aldrig själv förrän Latisha dog. Men hon klarade ju det hon oxå.
När jag kom hem efter 1 ½ timme stannade jag bilen en bit ifrån men hon hördes faktiskt inte. Tror inte att hon skrek iaf. När bilen kom in på uppfarten hördes hon dock - men det brukar de göra. Men den lilla "burfågeln" var glad när hon släpptes ut. Lite hade hon tuggat på sin madrass i buren men inte så mycket.
Idag fick jag en länk skickad till mig (tack Nettan) där man förklarar kodnyckeln till jaktprovets poängbedömning. Visste faktiskt inte att man kunde få "mer" än 5 poäng vid varje bedömning men värdet 5 var det optimala.
Det är svårt att se riktigt men gå in på ssrks länk så blir det tydligare.
www.ssrk.se/retriever/retrieverjaktprov_kodnyckel.xls
Shivas enda 3p stod för ett löst och oroligt apportgrepp. Två 4p hade hon ju oxå och de uppfattar jag som de var rätt okey? Sen var ju resten "optimala" femmor.
Så dagens Lindström:
När jag kom hem efter 1 ½ timme stannade jag bilen en bit ifrån men hon hördes faktiskt inte. Tror inte att hon skrek iaf. När bilen kom in på uppfarten hördes hon dock - men det brukar de göra. Men den lilla "burfågeln" var glad när hon släpptes ut. Lite hade hon tuggat på sin madrass i buren men inte så mycket.
Idag fick jag en länk skickad till mig (tack Nettan) där man förklarar kodnyckeln till jaktprovets poängbedömning. Visste faktiskt inte att man kunde få "mer" än 5 poäng vid varje bedömning men värdet 5 var det optimala.
Det är svårt att se riktigt men gå in på ssrks länk så blir det tydligare.
www.ssrk.se/retriever/retrieverjaktprov_kodnyckel.xls
Shivas enda 3p stod för ett löst och oroligt apportgrepp. Två 4p hade hon ju oxå och de uppfattar jag som de var rätt okey? Sen var ju resten "optimala" femmor.
Så dagens Lindström:
Trädets sista dag
Idag var det då dags att ta ner "resterna" av mitt körsbärsträd. Det stod bara en stor "stubbe" med en stor gren på kvar sedan mamma och pappa var här sist. Utmaningen var att hitta ett sätt att förankra linor i grenen som lutade in mot huset som man skulle dra i när grenen skulle falla. Grenen var för hög för att man skulle klara av att gå upp med stegen. Man tager vad man haver - så Nisse och jag hade dummy-kastar-tävling. Jag vann! ;-) Hans dummy med snöre fastnade uppe i trädet men min gick över en gren så den gick att sno runt trädet. Båda linorna gick dock att använda när det var dags att dra.
Pappa och Nisse turades om att såga. När grenen fallit så satt den fast lite i stammen så Nisse fick klättra upp och såga den sista delen oxå. Han fick klättra längre upp än vad stegen räckte till. Jag kan ju säga att inte ens för en miljon kronor hade någon fått upp mig att göra samma sak. Jag vågade knappt titta....
Sen stod bara skelettet kvar.
Den var ingen större utmaning att fälla även om det var lite joks. Men jag blev rent rädd när jag såg konsistensen på stammen längs ner. Hela trädet var helt murket. Inte så konstigt att det krängde och snurrade så i stormen i vintras. Det var bara tur att den inte föll av sig själv. Ena grenen gjorde ju det pga röta medan de andra grenarna var helt friska. Men själva stammen var helt mjuk! Nedersta delen duger inte ens att elda med. Annars har jag sågat och sågat och sågat... hela eftermiddagen tillsammans med Nisse och en hel del ved blev det. Hela kroppen värker och talar om för mig att jag bara är en "pappersvändare". Jag får vara glad om jag kommer upp ur sängen i morgonbitti tror jag.
Om nu hundarna skall få vara med på ett hörn här så har jag äääntligen tagit upp min stora bur från källaren. Tanken är att Vittra skall vara i den när hon skall bli lämnad själv hemma. Den har varit uppe i köket några dagar nu. Shiva välkomnade den direkt och sover ofta i den. Hon "bodde i den" mellan hon var ett och två år då hon gillade att äta gipsväggar en period. Vittra ligger gärna i den hon med men har inte blivit instängd i den ännu. Matte har ofta "godisregn" i buren för att ladda den positivt. Nisse tänkte nog bidra till den positivismen och det såg ut så här...
Jag hörde bara ett stojande i köket och sprang givetvis och hämtade kameran. - Åh nej, nu kommer väl detta i bloggen sa Nisse.
Bajsar björnarna i skogen?
Så var det dags för dagens Lindström
Pappa och Nisse turades om att såga. När grenen fallit så satt den fast lite i stammen så Nisse fick klättra upp och såga den sista delen oxå. Han fick klättra längre upp än vad stegen räckte till. Jag kan ju säga att inte ens för en miljon kronor hade någon fått upp mig att göra samma sak. Jag vågade knappt titta....
Sen stod bara skelettet kvar.
Den var ingen större utmaning att fälla även om det var lite joks. Men jag blev rent rädd när jag såg konsistensen på stammen längs ner. Hela trädet var helt murket. Inte så konstigt att det krängde och snurrade så i stormen i vintras. Det var bara tur att den inte föll av sig själv. Ena grenen gjorde ju det pga röta medan de andra grenarna var helt friska. Men själva stammen var helt mjuk! Nedersta delen duger inte ens att elda med. Annars har jag sågat och sågat och sågat... hela eftermiddagen tillsammans med Nisse och en hel del ved blev det. Hela kroppen värker och talar om för mig att jag bara är en "pappersvändare". Jag får vara glad om jag kommer upp ur sängen i morgonbitti tror jag.
Om nu hundarna skall få vara med på ett hörn här så har jag äääntligen tagit upp min stora bur från källaren. Tanken är att Vittra skall vara i den när hon skall bli lämnad själv hemma. Den har varit uppe i köket några dagar nu. Shiva välkomnade den direkt och sover ofta i den. Hon "bodde i den" mellan hon var ett och två år då hon gillade att äta gipsväggar en period. Vittra ligger gärna i den hon med men har inte blivit instängd i den ännu. Matte har ofta "godisregn" i buren för att ladda den positivt. Nisse tänkte nog bidra till den positivismen och det såg ut så här...
Jag hörde bara ett stojande i köket och sprang givetvis och hämtade kameran. - Åh nej, nu kommer väl detta i bloggen sa Nisse.
Bajsar björnarna i skogen?
Så var det dags för dagens Lindström
Spårkurs och mer träd
Igår var Vittra och jag iväg på spårkurs igen. Denna gång hade jag med mig Vittra själv...jag lär mig. *nickar* Hon förstod att det var spårning på gång så hon spårade på hela parkeringsplatsen och ända ut till där spåren lagts. Hon tycker det är spännande. Men hon är ju bara 7 månader så man kan ju inte ha för höga krav på själva utförandet. Blodspåret gick lite bättre än sist. Lite snurrade hon runt och tappade spåret men kom snabbt tillbaka. Bosse som håller kursen sa att det till och med hörs när hon ligger rätt i spåret. Hon nosar så det hörs :-) Matte tycker att hon låter som ett mellanting mellan en gris och ett trasigt membran *flinar* Men kul är det!
Under tiden som vi var i väg så tog mamma och pappa en ny titt på trädet där hemma. (jag som inte hunnit få bort den gamla grenen) De vet att jag inte gillar att se när de vinglar runt på stegar...De skulle bara titta och planera sa de. Resultatet av den planeringen kommer som följer....
Mamma gillar lite spänning i tillvaron...... Helt rak stege och så bara nudda trädet med ena kanten.
Observera att det är bara "säkerhetslinor" till trädet...inte på arboristerna
Så var den oxå nere! Hoppas att han inte stod på stegen när grenen föll....
En gren kvar bara...
Å så dagens Lindström:
Under tiden som vi var i väg så tog mamma och pappa en ny titt på trädet där hemma. (jag som inte hunnit få bort den gamla grenen) De vet att jag inte gillar att se när de vinglar runt på stegar...De skulle bara titta och planera sa de. Resultatet av den planeringen kommer som följer....
Mamma gillar lite spänning i tillvaron...... Helt rak stege och så bara nudda trädet med ena kanten.
Observera att det är bara "säkerhetslinor" till trädet...inte på arboristerna
Så var den oxå nere! Hoppas att han inte stod på stegen när grenen föll....
En gren kvar bara...
Å så dagens Lindström:
Körsbärsträdet
I somras började mitt älskade körsbärsträd att rasa. Jag hade redan under stormen i januari lovat mig själv att om vi - huset, hundarna och jag - överlevde utan att få in trädet över oss skulle det ner till hösten. Trädet gungade och snurrade nästan runt sin axel i stormen. Jag vågade knappt varken stå kvar och titta på den från köksfönstret eller lämna uppsikten på det heller. Det blev ett mellanting. Jag sprang fram och tillbaka flera timmar. Men jag ville njuta av dess blomning, bären och den härliga skugga den skänker på altanen och gjort så i årtionden en sommar till. Men även jag förstod att den nu hade gjort sitt. (Exet sa det redan för 15 år sedan men se så fel han hade;-) Eftersom jag förstod att det var sista säsongen fotograferade jag dess blomning från mitt badrumsfönster i våras.
Inte alla som har ett vackert blommande träd utanför toan. Det var en av anledningarna till att det blev klarglas i våra badrumsfönster då det begav sig. (Förut nämnda fd sambo hade en kul kommentar till alla som undrade om vi inte var oroliga över att grannarna såg oss i badrummet. "De tittar bara en gång - nästa gång tittar de bort av sig själva")
Vy från badrumsfönstret
Nu var det då dags denna sommar. En helt vindstilla dag så hördes ett brak!! Fattade inte vad det var men på kvällen när hundarna skulle ut på kvälls pinken såg jag katastrofen. Nästan en tredjedel av kronan låg på gräsmattan. Man får vara glad att inga hundar var under just då! Grenen satt dock fast lite i barken och hade därmed lite kontakt med trädet fortfarande och fick ligga kvar då jag hoppades att körsbären skulle mogna ett par veckor senare vilket de gjorde.
Hundarna hade inga problem denna sommar att njuta av bären. Vittra fick njuta av sin första säsong körsbär, dessutom väldigt lättåtkomliga. Annars har hundarna hoppat, gått på bakbenen etc för att få tag i körsbären.
Söta som socker - både bär och valp!
Igår var det dags att själv ta en del av trädet innan naturen själv fixade resten oxå. Vi har bestämt att ta en del/ gren i taget för att man skall hinna såga itu det som skall eldas med och få bort kvistar och löv i etapper. En gren var farligt nära min telefonledning och det var den vi tog i går. Mamma och pappa fick vara arborister - jag har höjdskräck!
Vid den röda pilen satt den gren som föll själv. Den var betydligt större än denna.
Arboristerna
Nu har jag några dagar på mig att såga grenar till kaminen och slänga kvistar.
Så dagens Lindström (kändes känslan igen?):
Slänger in en bonus-Lindström ang Kias förfrågan i förra inlägget.
Inte alla som har ett vackert blommande träd utanför toan. Det var en av anledningarna till att det blev klarglas i våra badrumsfönster då det begav sig. (Förut nämnda fd sambo hade en kul kommentar till alla som undrade om vi inte var oroliga över att grannarna såg oss i badrummet. "De tittar bara en gång - nästa gång tittar de bort av sig själva")
Vy från badrumsfönstret
Nu var det då dags denna sommar. En helt vindstilla dag så hördes ett brak!! Fattade inte vad det var men på kvällen när hundarna skulle ut på kvälls pinken såg jag katastrofen. Nästan en tredjedel av kronan låg på gräsmattan. Man får vara glad att inga hundar var under just då! Grenen satt dock fast lite i barken och hade därmed lite kontakt med trädet fortfarande och fick ligga kvar då jag hoppades att körsbären skulle mogna ett par veckor senare vilket de gjorde.
Hundarna hade inga problem denna sommar att njuta av bären. Vittra fick njuta av sin första säsong körsbär, dessutom väldigt lättåtkomliga. Annars har hundarna hoppat, gått på bakbenen etc för att få tag i körsbären.
Söta som socker - både bär och valp!
Igår var det dags att själv ta en del av trädet innan naturen själv fixade resten oxå. Vi har bestämt att ta en del/ gren i taget för att man skall hinna såga itu det som skall eldas med och få bort kvistar och löv i etapper. En gren var farligt nära min telefonledning och det var den vi tog i går. Mamma och pappa fick vara arborister - jag har höjdskräck!
Vid den röda pilen satt den gren som föll själv. Den var betydligt större än denna.
Arboristerna
Nu har jag några dagar på mig att såga grenar till kaminen och slänga kvistar.
Så dagens Lindström (kändes känslan igen?):
Slänger in en bonus-Lindström ang Kias förfrågan i förra inlägget.
Hans Lindström
Måste rekommendera en sida på nätet som jag själv besöker dagligen. http://www.bonton.se Hans Lindström är en satirtecknare som kan vara enormt samhällskritisk men gör det med glimten i ögat. Jag skrattar gott åt mycket och han har ofta huvudet på spiken. Han driver vilt med våra fördomar och protesterar på sitt sätt på det som händer i samhället. Han har ofta dagsfärska "kommentarer" om det som händer. Hans sida uppdateras dagligen - ibland flera gånger om dagen. Jag kommer slänga in en Lindströmare här då och då och börjar med ett litet axplock idag bland mina favoriter. Men kolla gärna in dem själv på hans sida då de är i "rätt format" och bättre kvalitet där.
Det får räcka för idag. Kommer fler i morgon!
Det får räcka för idag. Kommer fler i morgon!
Hörby
Igår var vi i Hörby brukshundklubb och skulle träna apportering. "Meitas tjejerna" har startat en träningsgrupp och skall hålla till där en gång i veckan och träna. Brukshundklubben har bra marker och till och med en liten ljuvlig damm som man kan träna vatten i.
Jag hade båda hundarna med mig och efter denna kväll så looooovar jag dyrt och heligt att jag får ta mig själv i kragen och planera innan - å inte efter. Här med lovar jag även att aldrig ha Vittra med när Shiva skall träna apportering! Vittra skall överhuvudtaget inte vara med några större träningsgrupper utan skall träna själv med matte. Hon blir bara stressad och skriker. Jag skall även börja dela dem i bilen då Shiva stressar upp Vittra av att springa omkring där bak för att hon är så exalterad. Vittra blir nersprungen och går med i Shivas stress. Jag skall inte heller träna när jag inte är i balans. Det blir bara orättvist mot dem båda. I höst får Vittra gå på kurs i viltspår och lydnad - å då får Shiva vara hemma. När Shiva skall träna apportering får Vittra vara hemma. Basta!
Mia, Ingela och Cissi apporterade - nåja deras hundar apporterade - vackert i dammen. Det var mycket hejande och tjoande och de fick de flesta i hand. Försökte få det på bild men kom inte närmare än så här (måste skaffa bättre kamera)
Ingela och Tessie
"Meitas gänget" dvs jul-kullen är både trevliga hundar och förare. Så mycket enstusiasm och glädje!
Cissi och Zorro
Mia lyckades undkomma att fastna på kort igår men jag tror hon är lika glad för det.
När jag skulle leta kort till bloggen så hittade jag ett kul från i helgen. Nisse skulle öppna en flaska vin och hittade en stooor korkskruv han ville prova. Han tycker vi har roliga grejer i Hässleholm.
Jag hade båda hundarna med mig och efter denna kväll så looooovar jag dyrt och heligt att jag får ta mig själv i kragen och planera innan - å inte efter. Här med lovar jag även att aldrig ha Vittra med när Shiva skall träna apportering! Vittra skall överhuvudtaget inte vara med några större träningsgrupper utan skall träna själv med matte. Hon blir bara stressad och skriker. Jag skall även börja dela dem i bilen då Shiva stressar upp Vittra av att springa omkring där bak för att hon är så exalterad. Vittra blir nersprungen och går med i Shivas stress. Jag skall inte heller träna när jag inte är i balans. Det blir bara orättvist mot dem båda. I höst får Vittra gå på kurs i viltspår och lydnad - å då får Shiva vara hemma. När Shiva skall träna apportering får Vittra vara hemma. Basta!
Mia, Ingela och Cissi apporterade - nåja deras hundar apporterade - vackert i dammen. Det var mycket hejande och tjoande och de fick de flesta i hand. Försökte få det på bild men kom inte närmare än så här (måste skaffa bättre kamera)
Ingela och Tessie
"Meitas gänget" dvs jul-kullen är både trevliga hundar och förare. Så mycket enstusiasm och glädje!
Cissi och Zorro
Mia lyckades undkomma att fastna på kort igår men jag tror hon är lika glad för det.
När jag skulle leta kort till bloggen så hittade jag ett kul från i helgen. Nisse skulle öppna en flaska vin och hittade en stooor korkskruv han ville prova. Han tycker vi har roliga grejer i Hässleholm.
Jaktprovsprotokollet
Samarbetsvilja: Vill gärna vara till lags, lättpåverkad.
(A - Samarbetsvilja 5p)
(A - Samarbetsvilja 5p)
Sökarbete: Arbetar med fin motivation, tar sig fram lätt i terrängen. Behöver
lite förarstöd för att komma längst ut. Får med sig all mark.
(B1 - Sökarbete, söklust 4p,
B2 - Sökarbete, marktäckning 5p)
Fart: Håller bra tempo provet igenom
(C - Fart 5p)
Uthållighet: God kondition
(D - Uthållighet 5p)
Näsa: Används väl
(E - Näsa 5p)
Dirigerbarhet: Lätt att påverka i huvudriktningen.
Lättstyrd provet igenom.
(F - Dirigerbarhet 5p)
Markeringsförmåga: Utmärkt på land och vatten.
(G - Markeringsförmåga 5p)
Skottreaktion: Normal
(H - Skottreaktion 5p)
Stadga: Befäst. Lugn och tyst runt föraren.
(I1 - Stadga, fasthet 5p)
(I2 - Stadga, uppträdande 5p)
Apporteringslust: Spontan, snabbt in.
(J1 - Apporteringslust, vilja att gripa 5p)
(J2 - Apporteringslust, inleverering 5p)
Apportgrepp: I stort välbalanserad men i flera fall oroligt,
tendens att nafsa efter vilt, Några vilt ej i hand.
(K1 - Apportgrepp, lämplighet 4p
K2 - Apportgrepp, mjukhet 3 p
K3 - Apportgrepp, avlämning 4p)
Simteknik: Simmar utmärkt
(L - Simteknik 5p)
Vattenarbete: Går villigt i vatten och arbetar gärna.
(M1 - Vattenarbete, vattenglädje 5p
lite förarstöd för att komma längst ut. Får med sig all mark.
(B1 - Sökarbete, söklust 4p,
B2 - Sökarbete, marktäckning 5p)
Fart: Håller bra tempo provet igenom
(C - Fart 5p)
Uthållighet: God kondition
(D - Uthållighet 5p)
Näsa: Används väl
(E - Näsa 5p)
Dirigerbarhet: Lätt att påverka i huvudriktningen.
Lättstyrd provet igenom.
(F - Dirigerbarhet 5p)
Markeringsförmåga: Utmärkt på land och vatten.
(G - Markeringsförmåga 5p)
Skottreaktion: Normal
(H - Skottreaktion 5p)
Stadga: Befäst. Lugn och tyst runt föraren.
(I1 - Stadga, fasthet 5p)
(I2 - Stadga, uppträdande 5p)
Apporteringslust: Spontan, snabbt in.
(J1 - Apporteringslust, vilja att gripa 5p)
(J2 - Apporteringslust, inleverering 5p)
Apportgrepp: I stort välbalanserad men i flera fall oroligt,
tendens att nafsa efter vilt, Några vilt ej i hand.
(K1 - Apportgrepp, lämplighet 4p
K2 - Apportgrepp, mjukhet 3 p
K3 - Apportgrepp, avlämning 4p)
Simteknik: Simmar utmärkt
(L - Simteknik 5p)
Vattenarbete: Går villigt i vatten och arbetar gärna.
(M1 - Vattenarbete, vattenglädje 5p
M2 - Vattenarbete, arbetsvillighet 5p)
Sammanfattande kritik: En behaglig flattik. Tar sig fram elegant i terrängen. Ngt osjälvständigt i fältarbetet o en del oroliga apportgrepp drar ner.
Provet på Lärkesholm
Så var provet gjort. Shiva var jätteduktig och gjorde sitt allra bästa. Hon gjorde ett jättestarkt prov med några få skönhetsfel. Dessa drog dock ner priset till en tvåa. Jag är dock gladast för att hennes starka motor och dåliga lydnad inte gjorde att hon hittade på med några hyss. Hon var så bra hon kan vara och hon gjorde sitt yttersta hela tiden. Hon gick hyfsat fot hela tiden och hon knallade inte! Det började med fotgående över en spång vid en liten sumpig damm. Provet började med två enkelmarkeringar. De var enkla i alla bemärkelser och Shiva satt helt fast vid skotten! Hon markerade och tog in dem med racerfart! Domare och funktionärer skrattade när hon kom in med dem. Hon hade bråttom bråttom. Sen var där ett fotgåeende upp till en åsrygg där sökrutan var ner i en djup dal. Det var en rätt tungsprungen ruta med sex vilt i. Väldigt många sprack på söket och bröt där. Fyra vilt togs in först och sen skulle hunden skickas på en dirigering åt andra hållet. Shiva satte den perfekt och enkelt. Sen skulle resterande vilt tas in från söket. Två vilt låg långt ut i rutan. Med lite stöd och utsignaler tog hon in dem oxå. Vid ett tillfälle "snappade" hon efter ett vilt men alla kom in i hand.
Vid vattnet var där två enkelmarkeringar. Shiva valde att springa runt viken på vägen in, istället för att simma tillbaka. Detta fick hon dock inget nerdrag för. Båda vattenmarkeringarna la hon dock vid mina fötter och det i kombination med "snappandet" sänkte en annars rätt säker etta :-( Lite trist men jag är mycket nöjd med hela hennes prov ändå. Jag har inte lyckats knäcka problemet med avlämningarna vid vattenarbete. Men jag älskar hennes fart och arbetsglädje! Idag älskade jag dessutom att hon kändes helt i hand oxå. Puss på dig min älskade Shiva! *smack*
Vid vattnet var där två enkelmarkeringar. Shiva valde att springa runt viken på vägen in, istället för att simma tillbaka. Detta fick hon dock inget nerdrag för. Båda vattenmarkeringarna la hon dock vid mina fötter och det i kombination med "snappandet" sänkte en annars rätt säker etta :-( Lite trist men jag är mycket nöjd med hela hennes prov ändå. Jag har inte lyckats knäcka problemet med avlämningarna vid vattenarbete. Men jag älskar hennes fart och arbetsglädje! Idag älskade jag dessutom att hon kändes helt i hand oxå. Puss på dig min älskade Shiva! *smack*
