Shiva o Vittra

Idag var det kurs igen för Kent och Gert. Förra gången blev det inställt för att det utlovats snöstorm men den uteblev ju. Idag var en kompensation för den helgen. Vi som var där var Mia & Viggo, Kia & Bigglos, Ingela & Tessie, Ia & Kelly, Liza & Vega, Mattias & Boston och Kent och Gert så klart. Vavihill låg mycket vackert på Söderåsen och i en bokskog. Det småregnade nästan hela tiden men det var inte så farligt. Gert och Kent började med att gå igenom dagens planering. Tyngdpunkten låg på vilt och skott. Jag kände mig jättebesvärlig när jag sa att jag inte ville få Vittra att koppla ihop skott med att arbeta. Jag såg nästan hur herrarna sjönk ihop en smula och tänka "jäkla tröttsamma fruntimmer" ;-) Men jag är ändå glad för att jag inte ändrade mig för att vara till lags som jag brukar kunna göra. Jag har tänkt mycket på hur jag skall göra med Vittra för att inte tagga upp henne i onödan och skotten vill jag vänta med så länge jag kan. Ja skott har hon ju hört mycket på skjutbanor och på andra träningar men jag vill inte att hon skall förknippa det med arbete riktigt ännu. Hon är tillräckligt taggad och piper en hel del även utan ytterligare förväntan. Men Kent och Gert funderade lite och kom fram till övningar som vi kunde göra utan skott och att Vittra oftast började så de andra kunde få träna med skott efteråt. Detta fungerade utmärkt för oss.

Vi började hos Kent med markeringar med pälsdummies över en, två eller tre stengärdsgårdar. Det ställde till det en del för Vittra då jag varit alldeles för mesig med att öka svårighetsgraden i markeringsarbetet. Men hon har ju en enorm motor som gör att hon inte ger upp. Även om hon inte markerade så perfekt så gav hon sig inte förrän hon löste uppgiften - ibland på lite väl yviga sök. Men hon har ju en utomordentligt bra näsa som hon använder sig av hela tiden. Vildsvinsdummyn vållade lite osäkerhet i början men det gick utan problem efter ett tag. Den sista markeringen som var över flera stengärden och sen in i "mörka skogen" ner i ett risigt område vållade en del bekymmer. Men sen såg man SÅ tydligt hur lilltjejen löste uppgiften. Det var nästan ett skolexempel på hur man löser en dåligt markerad apport. "Jag får väl gå upp i vind" sa Vittra högt och gör en lov ut i vind och får givetvis vittring direkt och vänder och går rakt på dummyn. Lösningen såg verkligen både effektivt och moget ut. Hon är ju ändå bara 14 månader.

Sen gick vi ner till Gert och skulle göra linjetag med trutar. Vittra har bara träffat på det en gång tidigare och då nobbade hon den. Det var även "osynliga" linjetag och det har vi inte tränat tidigare. Men vinden låg rätt och viltet gjorde att det väl var lite lättare ändå. Första linjetaget gick inte alls. Hon vek av efter ett par meter och fattade inte tecknet. Men när vi gått lite närmare så satte hon den och kom in med truten. Jag kommer inte ihåg om hon lämnade av den första i hand men jag tror att hon gjorde det. Sen andra gången hann hon lägga den och rulla sig lite på den.... :-(  Sen var det linjetag med kråka. Det var återigen lite svårt då hon inte sett utläggningen och hon gick väl inte spikrakt på. Men hon löser ju uppgiften på lite sök och den var ännu lättare att ta upp än truten. Sen gick vi åt sidan så de andra kunde träna med skott. Vittra tittar upp lite när det skjuts men ser inte ut att varva upp alls. När Kia och Bigge kommer ner från den andra gruppen kan jag inte låta bli att visa Vittras stoppsignal. Uppfödaren såg rätt nöjd ut med den ;-) Sen tog vi fika. Av någon anledning kom inte kameran med ut alls idag. Vittra kräver så mycket mer koncentration att jobba med än när man jobbar med Shiva. Det känns som Vittra behöver mitt stöd och min koncentration hela tiden att jag varken hinner eller orkar ta några bilder.

Efter fikat var det dags för markeringar med skott upp för en backe för de andra. Men jag stannade nere hos Gert och tränade markeringar med fåglar utan skott. Vad som hänt med Vittra under fikan vet jag inte men helt plötsligt ville hon inte apportera varken trut eller kråka. Hon letade upp fåglarna men ville inte ta upp dem. För att inte befästa det så gick vi över till dummies. De är ju alltid lika populära så det funkade ju. Men hon hade någon låsning på vägen in till mig för hon kunde helt plötsligt inte gå i besvärlig terräng (som hon sprungit genom på vägen ut) utan letade hela tiden efter en tillräckligt bekväm väg. Hon fick nog lite hjärnsläpp och hon var lite låg när nästa hund skulle jobba. Hon slutade till och med att pipa under en stund. Sen provade vi med en dummy igen och då sa Gert att det såg ut som hon letade efter vilt så vi provade med en markeringskråka som hamnade bakom ett stengärde. Hon sög den snabbt och enkelt och vi slutade övningen där, när hon nu lyckades igen.

Efter en stunds vila så ville Gert att vi skulle "upp till bevis" att visa Vittras eminenta stoppsignal. *ler* Han kastade en markering, jag skickade henne och stoppade henne efter en liten bit. Hon stannade ögonblickligen men satte sig faktiskt inte. Men dumt nog kastade jag hennes belöningsdummy ändå. Nästa övning så skulle jag kasta belöningsdummyn bakom mig istället. Här fick jag vänta in henne lite innan hon satte sig men hon stannar mycket snabbt. Sen kunde vi inte låta bli att prova ett steg till... Jag hade funderat på just den övningen ett tag men inte fått tillfälle att sätta den i verket ännu. Gert kastade en markering, jag stoppade henne, (å hon satte sig ögonblickligen denna gång) och skickade sen henne på en ut-signal för att ta markeringen. Hon satte den perfekt!! Gud så glad jag blev. Efter det kastade vi bara en enkel markering till henne utan stopp för att hon inte skall tro att jag skulle blåsa ner henne varje gång. Sen var jag helt nöjd och ville inte göra något mer idag. Nu i kväll ligger hon helt utslagen i sin säng och ser verkligen nöjd ut.

Dagens Lindströmmar i brist på bilder från idag:

Så var det söndag igen. Påsk? Näe - det hade ingen hört talas om - men söndag är det och det betyder träning! Mycket snö var det men en strålande sol som lättade upp. Snö är inte mitt favoritunderlag men hundarna gillar ju det. Shiva och Olli busade runt i snön innan de andra kom på plats och Shiva njöt mer ju längre de busade runt i snön tillsammans. Hon var riktigt flörtig och Olli var ju inte sen att nappa.

Det var tänkt att vi skulle använda vilt idag inför allas jaktprov och workingtester men snön gjorde att vi la ner viltet i frysen igen igår. Det hade bara blivit blött och kladdigt. Rådjursdummiesarna som Scilla fick för ett tag sedan fungerade dock utmärkt. Jag skall lägga in en beställning hos herrarna Gert och Kent så vi får lite fler sådana.  

Idag började vi träningen med dubbelmarkering med skott inne i skogen. Shiva taggade upp som vanligt och började pipa lite grann. Men när det är hennes tur så är hon ju knäpptyst. Shiva blir dock lite påverkad av stressen så hon satte inte markeringarna så bra som hon brukar utan fick söka lite grann. (eller så var det snön?) Men hon hade helt klart riktningen klart för sig. Efter tre hundar gick jag och Cecilia ut i rutan för att byta av dem som kastat och skjutit. Jag trodde att Shiva skulle bli helt "skrollig" av skotten men ack så fel jag hade! När hon är med mig ute när jag kastar VET hon ju att det inte är hennes tur! Då blir inte förväntan så hög - å det blir inget pip. Helt fantastiskt. Hon piper alltså inte för att det skjuts enbart utan för att det finns en chans att hon skall få jobba. När hon är övertygad om att hon inte får jobba ....eller när hon vet hon SKA göra det...så är hon tyst. Det är bara när hon hoppas få jobba som hon piper. Detta var helt nytt för mig. Jag trodde hennes förväntan alltid blev hög vid skott.

Sen satte jag Shiva i bilen och gick till en liten kulle för att skjuta och kasta enkelmarkeringar till de andra. Den kändes lite för avancerad för Shiva så vi hoppade över den. Hundarna fick göra flera byten av terräng och apporten landade bakom kullen jag stod på - alltså helt osynlig nerslagsplats. Men alla hundar klarade det galant så kanske hon hade kunnat? Strunt samma. Sen la vi ut några sök och jag fick utlagt ett eget till Shiva. Jag ville ha ett sök i en "onaturlig ruta" där inte naturen utgjorde de givna ramarna. Jag fick det utlagt på en kulle bestående av flera olika nivåskillnader eller flera små kullar eller hur man ska förklara det. Provet i Lärkesholm i höstas var i en sån "onaturlig" ruta. De flesta hundar uppfattade att rutan tog slut ungefär där jag också skulle ha slutat men den fortsatte ju upp på nästa kulle där också. Nyttigt att tänka på. Man behöver ju inte sluta vid en stengärdsgård eller en väg etc utan man kan ju lägga även utanför.


Vi tog en fika när söken var utlagda, de andras sökruta låg åt ett helt annat håll ner i skogen på ett tungsprunget och sankt område. Fikan intogs i solen där de hade varit och skottat upp en vändplats vid gården där vi brukar vara.  Det är härligt när vintern visar sig från denna sidan med snö och klarblå himmel...men det behöver ju inte infalla till påsk och i slutet av mars.... Det kunde ju kommit tidigare. Men vädret kan vi ju inte rå på. Man får anpassa sig till det som sker. Det var mysigt att sitta där och fika i solen iaf.











Sen fick vi kraft att ta tag i söket. (Shiva älskar fikarasterna precis som de andra hundarna. Det ingår i träningen att dela matsäck med matte) Sex apporter var utlagda och jag startade med ett skott  utan kast. Men Shiva sprang först i riktning dit skottet visade, som om hon trodde att något kastats men att hon missat det. Snacka om att de fattar!

"Titta matte jag hittade en rådjursdummy!" - sökrutan låg helt till höger i bild ;-)

Shiva hämtade hem fyra dummies och sen visade hon att hon gärna går utanför rutan *ler* genom att vid tre! tillfällen hämta in en rådjursdummy som de andra hade lagt ut som en dirigering bredvid min sökruta. *ler* Efter de sju apporterna bröt jag och lämnade över de andra två till Sixten. Rådjuret drog bra även för Sixten när han skulle hämta hem det sista i sökrutan och även han hämtade hem dirigeringsdummyn.

Vi slutade med att Cecilia ville gå fot med Nolte "efter en skytt" så jag fick den äran att gå längs med vägen och vifta lite med apportkastaren och de gick fot efter mig.

Visst är där vackert?

Även de andra följde med, först med hundarna i koppel och sen fritt följ. Måste bara säga att "skyttens" hund gick sämst fot ;-) Till sist sköt jag ett skott utan att någon fick göra något, mest som ett försök till att avdramatisera Shivas skottiver. Skall försöka att komma ihåg att skjuta varje gång vi träna strax innan vi åker hem.


När jag kom hem var där ju en ivrig hund som ville få uppmärksamhet. Jag tog Vittra direkt och körde till Åhusfältet med henne. Idag stämde nästan allting! Vi började med ett litet sök som hon tog in lätt. Sen la jag ut alla fem dummiesarna i ett linjetag där Vittra var med lös och såg de läggas ut och hon fick dessutom gå förbi dem på vägen tillbaka oxå. Bara vid ett tillfälle brast hon och tog upp dummyn som hon skulle passera.



Sen skickade ja henne på linjetag fyra gånger. Alla gånger gick hon spikrakt och hade inte någon tendens till att byta. Den fjärde kände jag mig lite osäker på om hon skulle klara men det var ingen tvekan alls. Den femte skickade jag dock inte henne på. Jag tyckte den låg för långt ut. MEN - jag släppte henne efter den fjärde på "hopp och lek" å hon gick direkt på den femte dummyn!!!! Helt otroligt. Men glad för att jag inte chansade ändå.


Vittra springer så öronen viftar

Sen gjorde jag en massa "klockan-övningar" Vittra var så fokuserad och kändes så säker att jag kastade både höger, vänster och ut i vilka ordningar som helst! Hon satte allt! Till och med när man såg att hon ville åt tex höger så skickade jag åt vänster eller ut. Å det klaffade! Hon var helt outstanding idag mot vad hon varit tidigare. En pollet som fallit ner tror jag.


Hur fokuserad som helst

Sen avslutade vi med ett lite större sök i en annan ände av fältet. Hon ligger i och jobbar bra och det enda felet som hände där var att hon sprang på en dummie på vägen in och försökte dubbelapportera. Hon stod ett tag och försökte få in bägge apporterna i munnen innan hon bytte. Otur! - men sett på hela träningen idag så väljer jag att "glömma" det. Idag var en underbar träningsdag med bägge hundarna!


Full fart in.

Jag har väl blivit lite tramsig med att filma hundarna men det är kul och framförallt ger det mig själv mycket att SE med andra ögon när de jobbar. Denna filmen är väl inget speciellt med men jag är GLAD för Vittras fart både ut och in, hennes supersnabba upptag och hur glatt och villigt hon kommer in till mig med apporten. Denna gången tittar hon dessutom UPP på mig vid avlämningen!!! Sen att jag klantar mig när jag både försöker filma det hela och ta mot apporten är ju korkat - men det skall ju inte Vittra lastas för. Men glad för min lilla brunis är jag!

Långfredagen:
Fem minuter innan jag och Miamaria skulle köra till träningen (vi skulle rasta dem på Hovdala först) så blev träningen avblåst... Kändes lite snopet då man verkligen var i startgroparna. Men Mia och jag körde till Hovdala ändå och rastade hundarna tillsammans. Snön och regnet öste ner omväxlande och det var ju inget mysigt väder att vara ute i men vägarna är okey än så länge. Men det blir kanske värre ikväll ändå?

Sen körde Mia och Viggo hem och jag tog mina doggisar och körde på ett annat ställe på Hovdala och tränade lite linjetag, klockan och ett mindre sök. Det är svårt att träna två hundar på samma moment när de kommit så olika långt. Det är lätt att glömma att Vittra bara är ett år. Jag la ut ett linjetag med fem dummies när hundarna satt i bilen och såg på. Tänkte att det skulle vara tillräcklig retning för Vittra men det var det givetvis inte. Efter två misslyckade försök fick jag gå ut och lyfta på tre av dem så hon såg ordentligt. Då funkade det igen! Dumt av mig så klart! De två längst ut fick Shiva ta. Sen tränade jag klockan med Vittra. Återigen så skyndade jag på för fort för henne och la ut både höger, vänster och ut samtidigt. Den bakom henne fick givetvis mest uppmärksamhet då jag dessutom dumt nog la ut den sist. *suckar*  Jag fick tänka om och la den först och de andra två efter. Då klarade hon av att släppa den. Men ut-tecknet är helt klart roligast. Då tindrar verkligen hennes ögon *ler* Det är som om hon tänker "ja visst ja´ - den kuliga" .

Sen fick Shiva komma ut och göra ett mindre sök - mest för att hon skulle få använda huvudet lite. Hon skall ju träna riktigt på söndag. Så avslutade jag med ett sök med Vittra.

Naturen är verkligen ur led för vitsipporna blommar för fullt i skogen. Försökte få det på kort men det syns knappt. Efter det körde vi hem och faktiskt så hoppade jag över fikan i skogen. Det var rätt gott å få av sig sina blöta kläder och ta en kopp cappuccino ur termosen hemma i värmen istället :-) Det ser ut som vi tränat vattenapportering idag oxå men så är icke fallet. Men Vittra plaskar ju i varje vattenpöl hon ser. Mia är inte van vid det så hon kan inte låta bli att skratta åt henne varje gång.



 Hundarna trampar nästan ner vitsipporna men visst ser det ändå lovande ut... Blommorna vet att det snart är vår även om inte vädergudarna fattat det. På tal om gud och religion. Lindström är inte mer "påskig" än han var "julig"

Idag var det söndag igen! Min favoritdag. Hjärtasjöbaden och solsken kan inte bli mer än bra. Cecilia och Nolte var på plats igen efter semestern och hon hade vilt med sig som vi använde vid markeringsarbetet. Dubbla markeringar i linje med olika avstånd började vi med. Vi använde apportkastare för att träna stadgan och för att efterlikna riktig jakt. Shiva taggades givetvis av både viltet och skotten. Men hon apporterade som hon skulle. Dock låter hon för mycket i passiviteten som vanligt när det skjuts. Men jag slapp gå iväg med henne för att hon skulle varva ner denna gången.


Full fart iväg till fåglarna


Olli på väg in med en fågel men matte Ingegerd verkar inte vilja ha den?


Nolte under fot


Hur gör man för att få den kontakten?


Annalena och Ingegerd som figuranter borta vid "vår hasselbuske"


Närbild på damerna

Cecilia och jag hade pratat om Shivas och mitt problem med avlämningar vid vatten så hon och Ingegerd specialsynade våra avlämningar även vid markeringsarbetet. Vi konstaterade att jag hukar mig rätt mycket över Shiva, men att hon inte verkar så värst "tryckt" av det iaf. Vi spekulerade fram och tillbaka om det skulle vara någon nytta med att låta henne lämna av sittandes fot men vi kom fram till att det skulle nog mer störa och ställa till det för henne. Hon lämnar ju av glatt och villigt och söker efter min hand för att lämna fåglarna eller dummyn.

Olli, Scilla och Nolte använde oxå fåglarna vid markeringsarbetet. Inga problem alls och vi gjorde även lite linjetag och dirigeringar med fåglarna. Barbro och Julia la ut ett sök tillsammans med Barbros väninna (glömt namnet på henne oxå tyvärr) och hennes gula labbe med dummiesar istället för att använda fåglarna. Fia och Sixten kom inte förrän lite senare idag då de varit på Bhkl i Osby först. Sen gick några iväg och gjorde närsök med nedgrävda tennisbollar (bokstavligen) och jag fortsatte med några linjetag med fåglarna. Shiva är fortfarande lite osäker på mina tecken.


Olli uppbunden medan matte kastar fåglar till oss andra.


Den nya gästande hunden med matte

Sen var det fika. Vi planerade fortsättningen under kaffepausen. Jag har ju som sagt stora problem vid vattnet och alla blev engagerade i att försöka komma fram till någon lösning. Vi bestämde även att filma övningen för att kanske ytterligare få klarhet i vad som händer.  (det blev inget ljud Annalena så du behöver inte vara orolig  ;-) Som vanligt höll jag på att säga så skedde inte det vid övningen som jag förväntade mig skulle hända. *ler* Shiva brukar ju inte lägga ner fågeln/ dummyn vid vattenkanten och skaka sig utan brukar komma fram riktigt till mig och där lägga ner fågeln vid mina fötter. På provet i Lärkesholm i höstas sprang hon ju med bägge fåglarna ca 100 - 150 meter upp för en hög backe eller ås utan att skaka sig men ändå lägga ner fåglarna strax framför mig.

Men idag då hon bara behövde gå med dummyn ca 10 meter så la hon den direkt när hon kom upp, jag skällde på henne och hon plockar upp den och lämnar i hand. Träningskompisarna skällde på mig och jag fick bakläxa. Övningen gjordes om och scenariet upprepades. Jag kunde inte låta bli att visa mitt missnöje denna gången heller men det var kanske någon mindre argt iaf. Bakläxa igen... Så svårt att ändra på invant beteende. Det gäller inte bara hundar... Tredje gången så gick jag nästan ända ner till vattenkanten - å fick den i handen! Hej å hå!!!



Annalena förbjöd mig å det bestämdaste att träna detta på egen hand utan bara tillsammans med dem *ler* Jag fattar - och lyder *bugar mig djupt*. Jag kunde givetvis inte låta bli att göra ett par vattenmarkeringar till efter ett tag och jag fick dem i hand direkt vid vattenkanten. Vi får fortsätta där nästa gång och försöka nöta in det och kanske öka avståndet något efter hand.


Shiva poserar

Barbro gjorde några vattenmarkeringar och efter det gick vi bort till sökrutorna som Ingegerd och jag la ut innan vi började träningen. Shiva fick hämta in fem dummies i ett sträck och hon hittade de små som var lite klurigt utlagda (och upphängda) innan hon hittade de större.


Shiva på väg in i full karriär


Julia fick fortsätta i samma ruta då hon skulle träna på att gå ut på djupet i rutan. Hon ville inte riktigt göra det så Barbro fick gå ut lite i rutan för att stötta henne. Sista dummyn Julia tog in var ett mycket vackert arbete. Julia fick vittring på en dummy som hamnat djupt ner i en hög med granris och som var rätt besvärlig att få tag i men hon kämpade på och var väldigt focuserad. Snyggt jobbat.


Barbro och Julia in action

Shiva tog in de återstående och sen la jag ut dem igen till de andra. Sen var det dags för den gästande gula labben att söka på andra sidan stigen. Matte sa att de var helt noviser på detta med det gällde sannerligen inte hennes hund *ler* Hon hade ett mycket självständigt sök, både djupt och brett och det var full fart både på vägen ut och in. Inga avlämningsproblem hade de heller! Det kan absolut inte vara första gången som hon jobbar i skogen. Hon tog in 6-7 på raken tror jag och det gick fort som bara den. Däremot sa matte att de inte hade någon viltvana alls och att hon dessutom själv  tyckte fåglarna var rätt oaptitliga att ta i. Men hon skulle ordna handskar som hon kunde ta vilt med i framtiden. Jag tror faktiskt inte hunden kommer få problem med fåglar då hon hade så mycket arbetsglädje och verkade vara helt utan "hang-ups" i själva apporteringsarbetet i övrigt.



Även den sökrutan las ut igen och därefter kom de övriga ut i rutan efter att ha gjort flera lyckade vattendirigeringar under tiden vi hade gjort våra sök.


Ingegerd spanar efter Olli när han jobbar


Julia i hundtäcke och Scilla i mattes fleeceväst!

Så var även denna söndag till ända. Nästa helg är det Påsk - men  givetvis syns vi på söndag! *ler*

Dagens Lindström:

Idag gick vi vår runda på Hovdala igen. Det är tusan vad det blåser alltid. *brr* Jag har haft dåligt samvete för lilla Vittra nu när hon har löpt då det inte blivit några ordentliga träningar. Varken i Saxtorp eller i Pärup. Men idag var vi på "hemma-träning" iaf. Efter rundan la jag tre gånger tre linjetag till henne. Gick hur bra som helst. Den tredje, längst bort, var hon osäker på varje gång men när hon kommit en bit så såg hon ju den och fick full fart på sig igen. Inget bytade eller tjuvstartande heller. *glad*

Sen gjorde vi lite klockan-övningar. Höger, vänster och så provade vi även ut-tecknet. Hon fixade det galant oxå. Det var inte så långa avstånd och ut-övningen fanns det bara den apporten att gå på men ändå. Hon fattar att vi skall samarbeta - det märks tydligt! Trodde att löpningen skulle vara över till helgen men hon blöder rätt mycket fortfarande. Så vi får väl avvakta att träffa gossar till i slutet på nästa vecka istället.

Jag har anmält Vittra på en lydnadskurs igen. Den börjar i april och mitt enda mål där är att hon skall kunna gå ett perfekt fot. *ler* Jag har gett kursledaren det i uppdrag - att lära mej att lära Vittra. Å hon antog utmaningen. Vi får väl se hur det går ;-)

Kort från igår då vi faktiskt hann se solen!



Dagens Lindström:

Idag var det söndagsträning vid Hjärtasjön igen. Trots "stormen" igår och i natt slapp vi såga ner träd för att komma fram denna gång. Det var nog inte lika mycket kraft i vinden denna gången. De hade dessutom tagit bort "vårt" träd från vägrenen sen sist och där låg bara lite grenar kvar.

Idag var vi många fler än i söndags. Annalena och Scilla kom då Scilla hade löpt färdigt och hon (Scilla alltså) var verkligen på hugget. Man kunde inte låta bli att småle när hon fick apportera första dummyn. Grästuvorna stod som ett regn bakom henne och jag har nog aldrig sett henne så laddad innan - å hon är alltid ett krutpaket! Även Ann-Kristin och hennes Sheeva (en riktigt mörk goldentik) var på plats samt en kvinna till som jag tyvärr glömt namnet på. Jag är hemsk på namn...*suckar* Hon hade en ung goldengosse på drygt året och en äldre goldentik. Sen var givetvis den vanliga kärntruppen där med Fia och Sixten, Ingegerd och Olli, Barbro och Julia och givetvis jag och Shiva. Cecilia och Nolte var fortfarande "i utomlands".

Vi började med en nästan identisk träning som förra söndagen, men då var vi ju bara fyra hundar. En markering på ängen och dirigeringar åt 6 olika håll i olika svårighetsgrader. Hur vi la upp det fick vi själva bestämma efter svårighetsgrad. Där var ett linjetag som nästan gick förbi där markeringarna var och en snett bredvid. De andra låg höger eller vänster om markeringen eller bakom oss. Den stora förändringen idag var att vi använde skott. En apportkastare markerade de första kasten och det var bra laddning i de skotten må jag säga. Det lät väldigt likt en vanlig hagelbössa. Glad jag slapp känna den rekylen i handleden. Skotten gjorde att det blev stor skillnad för Shiva. Hon blir så in-i-hoppsan taggad att man mister lite av kontakten med henne samt att hon blir pipig och orolig. Jag försökte dämpa det genom att inte låta Shiva se alla markeringarna samt att jag skickade henne på lite linjetag oftare än jag skulle ha gjort annars för att få ner henne lite i varv och jobba av sig lite stress. Jag fick även  gå iväg en liten runda med henne efter ett tag för att minska stressen. Hon jobbar dock på lika bra men var om möjligt än mer svår på att få stopp på när hon gick ur linjen på linjetaget. Jag märkte även att hon blev väldigt orolig i munnen vid avlämningarna och hon klarade nästan inte att sitta och hålla kvar dummyn i munnen. Det krävdes en del övertalning för att få henne att bli fokuserad och tagga ner. Trist att hon blir så för några ynka skott. :-(

Annars så var det en riktigt rolig övning. Det var många hundar och flera jobbade samtidigt på olika linjetag och dirigeringar. Det ser ibland lite halvkaotiskt med alla hundar huller om buller men hundarna vet precis vad de skall göra och funkar bra ihop.

Shiva fick "göra om" linjetaget som vi gjorde några gånger i söndags. Den gick genom en öppning i en stengärdsgård ner över en annan äng mot en liten sjö eller damm (syns på bilden ovan) och hon går av linjen igen på exakt samma ställe som sist. Jag fick gå närmare och skicka igen. När hon väl lyckades kunde jag skicka på betydligt längre avstånd nästa gång. Å ännu längre tredje gången. Vad skall jag lära mig av detta? Carina Carina... alltid synliga dirigeringar i detta stadiet. När skall jag fatta? Åt de tre andra "öarna" som jag skickade mot fungerade det bättre men de var då på betydligt närmare håll. Korta linjetag fungerar alltså dolda och på det ena hade dessutom Shiva sett att jag la ut dummiesar. Men hon skall alltid se! Kom detta ihåg!

Tillslut blev stackars Fia avlöst från markeringskastningarna och fick låta Sixten jobba. Här kommer en stilstudie i deras arbete.

Full fart iväg



Shiva fick därefter göra några markeringar till och hon löste dessa kanonbra idag. Även den första markeringen som var efter mycket kludder på linjetaget. Hon visade redan i blicken att hon visste precis var den var trots att jag trodde hon hade glömt. Hon hoppade till och med över att titta på mig som hon lagt sig till med senaste månaderna och jag tyckte även att hon fattade vad kommandot "markera" betydde. Det var första gången jag anade att hon förstod vad jag menade! Glad för dessa framsteg.



Sen var det dags för fika tyckte både jag och Barbro. Jag var riktigt sugen på kaffe och mina äggmackor. Shiva hade dagen till ära fått med sig plättar och det var hon inte svårövertalad till att äta. Det hade börjat duggregna lite väl mycket så vi gick ner till den vackra fikaplatsen som troligen var gjord av en gammal stengrund av ett hus eller jordkällare eller liknande. Där var till och med en eldstad där inne...






Scilla klarar av att balansera på den smala brädan - allt för att få vara med



Bakom Olli syns sjön och man längtar ju till sommaren - eller iaf våren då man kan börja med vattenträningen ordentligt. Mitt mål i sommar är att lösa knuten som Shiva och jag har vid avlämningarna vid vattnet. Jag får väl ge mig ner i sjön själv och se om jag kan få bukt med det. Om vi löser det kan det bli aktuellt att starta henne igen. Annars är det ju inte lönt. Men jag ser även fram emot helgen 31/5-1/6 då vi skall vara här en hel helg. 



Efter fikan så la vi ut två stora sök med 20 dummies i varje. Söken låg på var sin sida av en grusväg och det ena var djupt och rätt smalt och det andra var brett och kort. Vi skickade hundarna på vilken sida vi ville och vi lät även hundarna jobba tillsammans. Som mest såg jag fem hundar ute samtidigt. Alla sökte koncentrerat trots sina hundkompisar vid sidan om. Det var fantastiskt att se!!! Två hundar i ena söket och tre hundar i det andra. Jag tror inte att det skulle fungerat med många andra rasgrupper? Alla hundarna hade ju dessutom inte ens träffats tidigare. Men inte ett gruff och inte en tendens att försöka stjäla något ur munnen på varandra utan alla fortsatte jobba. Det var bara den väldigt unga hanen som blev lite tikintresserad någon enstaka gång men det var aldrig någon fara för något gruff. Tyvärr hade jag inte kameran med ut i söket då det regnade lite för mycket. Men jag hade gärna haft det på film annars... De var goda ras representanter för retrievrarna. Flattar, labbar och golden. Både tikar och hanar om vartannat. Vackert så! 

Sen skulle de andra göra en walk-up nere på ängen men jag kände mig lite i tidsnöd då jag hade Vittra själv hemma så jag tackade för mig och för idag. Jag håller med Fia när hon stod och filosoferade... Gud så mycket vi har lärt oss senaste halvåret och vad hundarna har utvecklats. Kan inte göra annat än att hålla med!

Vi syns nästa söndag!

Dagens Lindströmmare: