Efter stormen... Träning vid Hjärtasjöbaden
Idag var det söndagsträning igen. Vi skulle vara vid Hjärtasjöbaden utanför Lönsboda och jag var först på plats som vanligt. Men jag kom bara in en bit på vägen som leder dit... Efter några hundra meter in på vägen ligger det en gran tvärs över vägen. Inte så stor men dock. Troligen för stor för att man skulle klara av att dra den från vägen även om man var flera stycken. 
Det var bara att hålla tungan rätt i mun och försöka backa bak den slingriga smala vägen tills jag kunde vända och stoppa de andra. Nästa på plats var Barbro och Julia. Hon hade telefon nr till Fia som bor närmast. Skulle vi träna någon annanstans eller skulle vi försöka få bort trädet? Att inte träna alls fanns det inga tankar på. Då trädet inte var så speciellt stort kom vi fram till att vi skulle försöka såga av det. Fia skulle försöka ordna en motorsåg om någon kunde såga. Jag har bara en eldriven motorsåg hemma men tänkte att det kunde väl inte vara så stor skillnad så jag tog på mig att såga. 
Snart var både Ingegerd och Fia med motorsågen på plats. 
Vart skall vi ta av den tro?
Svårast var väl att få igång den. Jag fick dra ett otal gånger innan den hostade till och Fia fick hjälpa till att stå på den så den höll sig stilla under tiden. Tur att inga skogsarbetare såg oss ;-) Men skam den som ger sig. 
Sveaskog hörde av sig senare och erbjöd jobb ;-)
Själva sågningen var lätt som en plätt och med gemensamma krafter så lyckades vi dra trädet åt sidan.
Fia passade på att träna armstyrkan när hon försökte flytta rot och nedersta stammen åt andra sidan. Så var första hindret forcerat och vi kunde köra förbi och hoppades att där inte låg fler träd ivägen (vilket det inte gjorde)
Så kunde vi börja vår träning tills slut. Visst är vi ett energiskt gäng tanter? Det finns inga hinder när man skall ut i skogen och träna med hundarna. Varken väder eller fallna träd stoppar oss. *fnissar*
Vi var bara fyra stycken på träningen idag men det blev desto effektivare kändes det som. Jag hade glömt att Cecilia var "i utomlands" som Leffe Larsson brukar uttrycka sig (Kan rekommendera hans blogg förresten http://www.lifeofleif.com/indexx.html ) och hon kommer säkert undra vad det var för flummigt telefonsvararmeddelande ang träd och ev motorsågar när hon kommer hem ;-) 
Vi började med att träna på det som Shiva sprack helt på i söndags. Att titta på en markering men skickas på en dirigering någon annanstans för att till sist få hämta hem markeringen. Vi kastade en enkelmarkering och sedan hade vi fyra öar med dummies som låg i lite olika svårighetsgrader. Enklast var nog rakt bak i helt motsatt riktning och sen fanns en "ö" rakt åt höger och den svåraste var snett åt vänster i förhållande till markeringen. 
Shiva på väg in
Shiva fick ta dirigeringarna rakt bak för att det skulle bli så tydligt som möjligt för henne och hon spikade dem mycket bra. Jag hade henne lös i princip hela dagen idag och hon knallade vid en markering som hon inte skulle ta. Jag fick dock stopp på henne efter ett par meter - men ändå... Hon borde inte göra så enkla fel vid 4 år. Men fortsättningsvis när hon skulle gå på varje markering så stannade hon efter ett par meter som om jag hade rutit igen på henne. Varje gång fick jag säga apport till henne en gång till för att hon skulle våga springa vidare. Hon är vek och min röst är väl för hård är väl bara att konstatera. Men det verkar ju inte som hon riktigt förstår varför jag blir arg när hon knallar...? Vi för väl se om hon löser upp den knuten själv tills nästa gång.
Sixten lämnar av. Se så snyggt han "bjuder upp" dummyn.
Sen kastade vi dubbelmarkeringar till varandra. Inte en åt var sida som man oftast gör utan i samma linje, men med olika avstånd. Svårt att kasta så rakt som möjligt men mycket nyttig övning för hundarna. Shiva är inte jätteduktig på avståndsbedömning. Hon börjar ofta leta flera meter innan nerslagsplatsen. Men dessa markeringar löste hon hyfsat. Den bakersta var dock lite jobbigare - det märktes. Sixten är nog den vassaste markör jag sett - det är alltid rakt på sak och han har dessutom väldigt snabba upptag.
Olli är inte så mycket sämre han heller. Jag älskar att se en golden jobba. Det ser "softare" ut, eller hur jag skall uttrycka det, när de jobbar men man skall inte vilseledas att det är mindre effektivt. Olli är en effektiv och väldigt "förig" golden hane som har åldern och charmen på sin sida.
Lika snabba upptag har han.
Därefter skickade vi hundarna på det som fanns kvar i dirigeringsöarna. Jag gick lite närmare än de andra med Shiva då hon inte sett dem läggas ut och hon går rätt hyfsat på linje 15 meter ut ungefär...sen börjar hon söka. Jag fick kalla in henne en gång och gå ytterligare lite närmare. Samma sak igen men efter några stoppsignaler (som satt sådär) och "ut" kommandon så kom hon rätt till slut. Jag tänkte först avsluta det sådär men som tur var stoppade Fia det och sa att jag skulle skicka henne dit en gång till nu när hon visste att det fanns dummies där. Jag ökade avståndet betydligt och skickade henne igen. Hon gick spikrakt och matte blev så glad så glad. Man ser riktigt att Shiva oxå blir glad när hon förstår uppgiften och att jag är nöjd med henne.
Barbros Julia är bara två år men redan en mycket duktig markör. Det som strulade lite idag på markeringarna och dirigeringarna var hennes avlämningar. Hon bar ofta dummiesarna som cigarrer i munnen och ville inte riktigt lämna dem i hand. 
Barbro sa att hon kommer fortsätta att träna avlämningarna hemma, inomhus. Jag tycker oxå att det är viktigt att hålla isär de bitarna för hunden kan ju göra ett perfekt jobb hela vägen men missa avlämningsbiten å då är det ju synd om man blir sur och irriterad för den sista biten utan att berömma det andra arbetet.
Sen var det fika... Olli skötte inte riktigt sin uppgift och höll fikatiden så min mage sa ifrån innan hans. Han började iofs passa sin ryggsäck tidigt på förmiddagen så ingen skulle sno hans fika ;-)
Nästan alltid när jag har kameran framme så är det Olli som suger min blick.. När jag kollar korten efteråt så är det alltid flest (och bäst *ler*) kort på Olli :-) Ni andra får ursäkta lite ;-) Men gula hundar gör sig bättre på kort än svarta. Dessutom flirtar han med kameran. Får kanske bli en gul nästa gång. Är faktiskt lite sugen på en golden efter att ha sett alla fina golden på träningarna.
Men även Sixten fastnar ju ibland...
Är det någon som uppmärksammar att alla i "meritjägar-klanen" har speciella handskar så är detta helt riktigt. Det är Barbro som har hittat dessa excellenta handskar med vit "handflata" som gör att dirigeringstecknen syns mycket bättre på långt håll. 
Så nu kan hundarna inte skylla på något längre att de inte ser eller så... ;-) Det börjar så smått även bli inne att ha orangea jackor så vi andra får väl hänga med snart vi oxå *ler*
Barbro syns betydligt bättre i denna än i den hon brukar ha. Mycket smart även i hundträningssammanhang.
Efter fikat gick vi ner i en granskog och la ut två sökrutor som avslutning. Vi gjorde dem rätt smala och djupa då Barbro ville träna att Julia skulle gå på djupet. Vi skickade omväxlande i rutorna och två hundar jobbade samtidigt i de olika rutorna utan problem.
Olli på väg in.
Sen var det dags att åka hem. Men det är underbara omgivningar vi tränar i och vi skall ha ett litet internat där i maj och träna både lördag och söndag. Det ser vi fram emot.
Det syns inte i bild här men till vänster ligger sjön som vi skall träna vatten i till våren.
Tack för idag tjejer!
Dagens Lindström:
Workingtest-träning i Låkhult
Även namnen på de omkringliggande ställena klingar väl gott i munnen?
Nåväl. Det var en spännande dag som vi alla sett fram emot och den blev lika bra som iaf jag vågat hoppas på. Härlig mark, trevliga hundar och glada hjälpsamma människor. Kan det gå fel? Vi började med lite samling för att gå igenom hur träningen var upplagd. Annalena hade funderat på alla övningarna och dessutom gjort det i olika klasser då där var både Nkl, Ökl och Ekl hundar. Nkl - hundarna kallas alltid för "de små" och man vågar ju knappt knysta att Shiva fyller 4 år i morgon :-) Men går man två år i varje klass så tar det tid...
Det var även idag golden-dominans och det utökades med goldentik idag. Vackert namn hade hon oxå och jag tror att det stavades Sheeva?
För att öka spänningen och nerven i det hela hade Cecilia önskat lottdragning för i vilken turordning man skulle starta. Fia som även hon var dagens stora organisatör fixade med lotterna. Cecilia fixade med lottningen.
Tror Cecilia försökte köpa sig ett bra startnummer?
Vi började med att hundarna i de övre klasserna startade två och två. En markering kastades och hunden skickades på en dold dirigering. Hund nummer två fick hämta markeringen. Sen skiftades turordningen. Markeringen var samma men dirigeringen var olika svår beroende på hur långt hundarna kommit. Nkl hundarna dvs Shiva och Julia fick var sin enkelmarkering. Shiva fixade sin helt okey. När de var på väg in lades där ut en dummy på samma ställe som fick hämtas på linjetag. Shiva gick faktiskt som på linje men förbi dummyn och vek av lite senare och sökte upp den på tillbakavägen.
Sen skulle de andra hundarna göra någon kombination av sök och markering men då det skulle skjutas samtidigt valde jag att gå bakom kullen där vi hade våra grejer och skulle fika längre fram. Dels skulle vi använda sökrutan till oss oxå senare men utan markeringar utanför rutan, och dels för att Shiva taggar upp så vid skott. Jag ville inte att hon även skulle eggas av att se de andra jobba efter skottet.
Sist startade Shiva och Julia. Det låg tio dummies ute och de turades om att ta in en och vara passiva varannan apport. Shiva hade inga problem med att gå ut djupt idag men hon går ut på en konstig linje...som om hon tror att det är linjetag då oxå. Men efter en bit börjar hon söka i slag som vanligt. Jag får nog försöka göra större skillnad i hur jag skickar henne för att markera skillnad? Men hon fick in sina fem utan problem. Första gången hon fick ge sig ut så sprang hon så hon nästan välte. Hon har så bråttom så bråttom.
Shiva på väg in med apporten
Sen delade vi upp oss i två grupper för att göra markeringar. Min grupp var på en äng utan några specifika hållpunkter att hänga upp minnet på. Svårt för hundarna att bedöma avståndet oxå då terrängen var lite skiftande. Vi gjorde en enkel och en dubbelmarkering till våra fyra hundar. Fias Sixten är en riktig fena på markeringar. Han tar max ett par decimeter "fel" i sitt första "förslag" när han skall hämta men då löser ju både hans näsa och ögon resten. Helt otroligt. Jag tycker det är bra om det slår på några meter i svår terräng och hundarna löser ju även det för det mesta, men Sixten är som sagt max ett par decimeter ifrån - suveränt!
Sen ökade vi svårighetsgraden på markeringarna och kastade in i en våtmark med vassliknande vegetation. Betydligt svårare och vi gjorde bara enkelmarkeringar. Men för att ytterligare prova lyckan så backade vi sen bak en bra bit så nedslagsplatsen dessutom var lite skymd bakom en mindre kulle. Men de flesta satte det oxå utan större besvär. SEN gjorde vi det ännu tuffare. Här kom det in stadga och lydnad med i bilden och gissa vem som sprack då? ;-) Vi la ut 8 dummiesar ute i lite högre vegetation - alla hundar fick se när vi la ut dem. Sen kastade vi enkelmarkeringar i en annan ände på ängen och skickade hunden på dirigering i det höga gräset...alla utom Shiva löste detta galant men Shiva försökte få sin tröga matte att fatta "kärring - du pekar åt fel håll". Men efter en ordentlig tillsägning gick hon faktiskt på linjetaget och apporterade en dummy och fick sedan hämta markeringen.
Sen tog vi en välbehövlig fika. Annalena hade arrangerat en "Låkhults-kokplatta" som hon kokade Bullens korv på. En stubbe. En helt fantastisk anordning. En granstubbe som det var sågat en stjärna i och som fylldes med spån i spåren för att sätta fyr med. Helt genialiskt!
Så här såg den ut innan den sattes fyr på.
Så här såg det ut när det var färdigkokt. Min kamera saknade batteri men Annalena skickade denna bilden. (Det är dessutom hon som högg huvudet av sin man - inte jag ;-)
Visst är den dessutom väldigt vacker när den brunnit ett tag?
Vi hade dessutom lite fest för Ingegerd som fyllt jämt förra månaden. Visst var det 50? En prinsesstårta hade införskaffats dagen till ära och det var sannerligen ingen dum fika med bullenskorv med bröd och prinsesstårta efter det. Så tycker jag vi skall ha det varje söndag!
Inte helt enkelt att fixa med tårta ute i naturen
Annalena fick lite blommor och blader för att hon organiserat dagen och Scilla fick ett par rådjursdummies för att hon inte fick vara med (då hon löpte) men hon fick ut och lufta sig i slutet.
Bild från Annalena
Så här nöjd blev Scilla
Efter fikan så skulle vi göra en walk-up. Alla hundar på linje och en drös med apporter låg på tre "öar" bakom oss. Det sköts och kastades och hundarna fick hämta efter förmåga. Många valde att hämta dirigeringarna men andra markeringarna. Shiva tittade flera gånger på skytten och missade markeringen men lärde sig snart att titta på rätt håll. Måste lära in ett kommando för att "markera" och förmodligen även riktningsanvisa den. Annars kommer hon att missa flera markeringar. Cecilia tyckte iaf att Shiva var dagens gladaste hund! När hon äntligen fick hämta sin första dummy i walk-upen så hoppade hon in med den och sprang först bort till kastaren och frågade om han ville ha den i pur glädje. Nyttig övning och konstigt nog är Shiva tyst när det skjuts när hon tror att hon har en chans att få hämta. Det är ju bra.
Sammanfattningsvis var det en härlig dag även om det var lite kallt. Bra mark med många möjligheter, en ynnest att komma till ett färdigtänkt koncept och trevliga hundar och människor. Stubbavärmd korv går inte av för hackor heller!
Tack alla!
Dagens Lindström och en annan variant av korv:
Liten blir stor...
Bild som jag fick av Cattis nyligen som hon tagit innan Vittra flyttade hem till mig. Inte kan man motstå henne? ;-)
Å idag är hon en stor tjej som just börjat löpa! Vittra fyllde ju ett år för en månad sedan men väntade en månad till med att börja löpa.
Så det blir ingen kurs i morgon. Det passar nästan bra då matte är stenförkyld. En oväntad vilodag alltså!
Dagens Lindström:
Söndagsträning i Starsholma.
Tredje dagen gillt eller vad säger man? Det känns som jag bara har tränat hund hela helgen - vilket jag nästan har oxå. Fredagskväll, lördagmiddag och nästan halvdag idag, söndag. Jag har blivit lite träningsberoende tror jag. Men jag är nästan lite förälskad i mina träningsgäng känns det som. Det är så roligt att träffa glada och entusiastiska personer som "offrar" sina helger på sina hundar och träningskompisar. Man gnäller lite ibland att Sveriges hundar är sysslolösa och har tråkigt men det gäller sannerligen inte alla. Idag såg jag bara glada och aktiva hundar. Och träningskompisarna hjälps åt att kasta och lägga ut dummies så att alla får lite service.
Idag var vi i Starsholma och äntrade platsen där allt gick fel för några veckor sedan. Den gången var där en löptik med men löpet är över så nu var bortförklaringarna borta. Men det är något magiskt eller märkligt med de två ängarna där vi var. Ingenting fungerade riktigt som förväntat även om det var betydligt bättre än sist. Övningarna lades upp på samma vis som förra gången. Tre dirigeringar/linjetag, långa markeringar över en stor äng och ett sök som ligger både på en äng och på en liten kulle med smågranar och större stenar. Vi började med linjetagen. Jag var snabbt på det klara att vi inte skulle ta några dolda linjetag. Vi skulle ta det kortare av dem, dessutom gå närmare än de andra och Shiva skulle tydligt se var apporterna las. Nåväl - så långt var det väl rätt tänkt. Vi var ovanligt mycket hundar idag då två nygamla förare kom med tre hundar. Tre golden roligt nog! Sammanlagt var vi 8 arbetande hundar och senare kom en vilande åskådare. Det blev väldigt mycket hundar som sprang kors och tvärs över fältet till sina linjetag på tre olika ställen så efter 4-5 hundar kände jag bara att detta kommer inte Shiva att fixa. Hon har glömt var det ligger dummy och hon satt dessutom och stressade upp sig lite. Då tog jag det bästa beslutet på länge och gick iväg och la enklare och tydliga linjetag längs med en grusväg. Jag brukar alltid chansa och "hoppas" på att det fungerar men jag är så GLAD för att jag sansade mig och tränade ensam. Shiva tog lätt de tre första linjetagen men tvekade en bit ut på den fjärde. Men efter ett ut-tecken satte hon den med. Mycket nöjd över både henne och mig själv faktiskt. *ler*
Sen var det markeringar. Det är en ruta som har väldigt mörka omgivningar och det är svårt för hundarna att markera mörka dummies så de kläddes med vita sockar. När jag själv stod och kastade tänkte jag även på hur dåligt vi själva syns för hundarna. Alla mörkt klädda och oftast i grönt. Hur hundarna hittar oss kan man undra. Det är bara Fia som är klädd så hon syns. Är lite avis på hennes jacka. De flesta hundarna glömde sin andra markering då det vara svåra dubbelmarkeringar då där inte är några direkta referenspunkter. Bara en vägg av björkbuskage. Flera apporter fick kastas om å då är ändå de flesta hundarna uppe i höga klasser och normalt mycket goda markörer. Men vissa hundar spikade det direkt. Shiva fick hitta den andra på ett lite väl yvigt sök.
Sen var det fika. Å de obligatoriska korten ;-) Men jag fick även upp kameran efter fikan så vi kan bevisa för omvärlden att vi inte BARA fikar jämt.
Micke, Mia och grävskopan Charlie ;-) Husse säger att man kan inte alltid vara säker på att det har varit vildsvin i farten om det är uppbökat och grävt - det kan vara Charlie oxå!
Nolte försöker slåss om uppmärksamheten med Cecilias kaffe
Sen var det söket som gällde. Vi var så många hundar idag så det gick inte att starta alla samtidigt då det hade behövts så ofantligt många dummies ute samtidigt så vi startade 3-4 i taget. Fia och Sixten, jag och Shiva, och Barbro och Julia började. Vi släppte Sixten och Shiva samtidigt hela tiden och det fungerar utmärkt. Shiva jobbade väl på hyfsat men var lite trög att få upp i backen där de flesta apporterna låg. När vi tagit in tre var la vi ut våra dummies igen och så fick nästa gäng starta.
På linje vid sökrutan
Visst är det en bra jacka?
Denna bilden är lite otydlig men härlig. Två golden hanar på väg in med apporter och en gosse på väg ut.
Nolte på väg in och Olli? på väg ut.
Fia, Sixten och Shiva tittar på när de andra jobbar på söket
I slutet är det "ska vi byta grejer - ska vi byta grejer med varann" innan alla dummies hittat till rätt ägare. Det är bra med randiga *ler* De andra har inte hunnit skaffa så fina som jag har ännu ;-)
Visst är det en härlig syn med fem golden - alla hanar tror jag - som är ute i skogen och jakttränar?
Dagens Lindström:
Träning i Bollerup
Idag var det champinjonfest hemma hos Kia i Hammenhög. Vi var några stycken som bestämde att träna lite innan så hundarna fick sitt. Jag och Cattis med Zack träffades redan vid tolv och sen trillade de in fler och fler. Cattis hade två stycken handlers med sig som kastade dummies till oss. Vi började med enkelmarkeringar och sen med dubbla. Detta vållade inga större bekymmer för varken Vittra eller Zack. Men sen trampade nog Zack i en tistel eller nåt med sin nyläkta tass och associerade detta med avlämning hos matte och ville lämna av någon meter ifrån några gången...han haltade och lyfte tassarna om vartannat men han släppte det och gick vidare så småningom. Sen la vi ett stort sök som var rätt svårt. Hundarna valde en ruta som kändes naturlig för dem även om den utlagda rutan var mycket större. Hundarnas slutade vid några vindskydd och där ser man hur viktigt det är att variera rutorna. "naturliga gränser" måste överskridas ibland - annars söker hundarna bara till vägen, stengärdet, sluttningen vegitationsbytet etc. Men idag kom jag ihåg att möta Vittra precis där jag stod när hon tog upp apporterna Duktigt va? *ler* Ibland så fattar man. Därefter gjorde jag några linjetag som hon spikar perfekt. Jag gjorde även en störningsmarkering när hon var på väg in med en apport då jag måste befästa den stadgan. Hon släpper gärna och byter annars men idag fungerade det bra.
Jag har inga kort från träningen tyvärr men jag jobbar rätt mycket med Vittras passivitet så jag har fullt upp ändå. Men jag hoppas att Cattis fick några som var bra och som hon kan bjuda på.
Sen fick Vittra faktiskt vara i bilen själv en kvart då Shiva fick ut och "snabbjobba" lite för att få någon aktivitet idag. Shiva och Vega skulle dela på ett sök men Vega mådde inte alls bra idag så Shiva fick ta in hela söket. Hoppas det rättar till sig med Vega Liza!
Sen var det dags för valpbesiktiningen i Hammenhög. 7 valpar skulle klämmas och kännas på och godkännas av oss experter som var där idag. Alla gick igenom utan kommentarer. Mer än en tänkte nog tanken att smuggla hem en eller två i handväskan ;-)
Det var stundtals trångt som en bättre mingelfest i valplådan ;-)
Lika många paparazzis oxå ;-) Valparna blev nog vana vid blixtarna idag så de klarar nog nästa nyårsafton med glans!
Tonies gosse? :-)
Lillisen (nr fem?) pussas med Liza
"Budda-tiken" med en härlig front
Det är jobbigt att vara fotomodell - dags för tankning
Sen var det dags för det vi var där för egentligen - att fira champinjonerna (eller den officiella anledningen iaf... ;-) Valpbesiktningen togs på fullaste allvar den oxå *nickar*) 
Två av dem Lena (Guinness) längst till vänster och Kia (Coffan) i mitten skålade med oss andra i jordgubbschampagne.
Den tredje är ju Maria (Meia) i mitten. Paparazzin till vänster - Cattis - besiktigade kullen ordentligt då hon skall ha en valpis liksom Lena . Vad skönt det måste vara att få kullen till flera kända flattägare Kia!
Sen blev vi bjudna på de läckraste pajerna på länge. Micke hade nog varit olydig för han var kökskommenderad - till gagn för våra gommar och magar. Som tårtan på verket - bokstavligt talat - bjöds vi på en flat i ny färg. Gult är ju ännu inte godkänt konstigt nog så grönt dröjer nog. Men GOD var den!
Lite "minisar" från festen...
Hannes och Felix som bloggat med varandra ett tag fick äntligen träffas...visst är Internet fantastiskt? *ler* Här är Hannes från Holland...
Å här är Felix från Kobjer - tillfälligt utlånad till Malin
Så var denna dagen slut...man hinner inte med mycket mer än träna hund och blogga om det efteråt :-)
Dagens Lindström:
Träning i Pärup
Ingela på "eftersnacket" som dessutom tog sin femte raka etta i viltspår idag!!!!! Hur tusan gör ni? Grattis!
Vi började med att rasta av hundarna tillsammans när vi förflyttade oss ut till den sökruta vi skulle börja med. Stackars Tessie blev lite mobbad igen och det verkar faktiskt som de bruna damerna är lite surare. Vittra var bufflig igen men lugnade sig fortare än sist - kanske beroende på att hon hade fullt upp själv att hålla styr på gentlemännen. Vi hade vilt med oss till söket och även lite dummy ifall det inte skulle fungera med vilt. För de som ville användes även strumpor att stoppa fåglarna i.
Vi var fem ekipage och Vittra startade sist. Hennes förväntan var hög och hon blev givetvis lite pipig. Men idag var jag rätt koncentrerad på att sysselsätta Vittra med "håll fast" övningar, "se men inte ta", Gå förbi utan att ta etc. Detta gjorde ju att hennes fokus flyttades från de hundar som jobbade på söket. Detta fungerade faktiskt! Jag provade även Kent och Gerts övning om att kasta en markering och gå fot tills Vittra släpper fixeringen vid dummyn och det fungerade oxå rätt hyfsat. Sen stod jag själv lite okoncentrerat och viftade med en dummy vilket givetvis stressade upp Vittra igen - å jag fick bannor av Marie ;-)
Marie bakom flaskor termosar och tulpaner
Söket gick sisådär... Vittra började med att rulla sig på en skata (svart-vit Miamaria eller "Pica pica" på latin) och nobba en kråka (grå-svart;-) innan hon hämtade in första fasanen. Hon var lite försiktig med den oxå och fick lockas att ta upp den. Hon är fortfarande lite blyg för vilt. Sen kom där in en fasan till in - lite fortare denna gången. Sen tog hon spontant in en kråkfågel till. Sen gick jag ut för att stötta henne att ta in de hon nobbat i början och de tog hon upp utan problem. Men problemet blev att jag började gå mot min ursprungsplats när hon tagit upp fågeln för att ta emot den där - å detta funkar inte på Vittra. Hon tycker inte att apporten verkar vara något värd om matte ändå vänder henne ryggen och går därifrån. Så hon släppte den...jag hade ju bestämt mig för att inte göra så! Så lätt man fastnar i mönster. Jag har gjort så med alla mina andra hundar och det har funkat. Men Vittra vill spela med egna regler. Alla är de ju olika. Måste påminna mig om det nästa träning...dvs i morgon.
Mitt i fikan (med semlor som Ingela bjöd på) kom Tonie hem efter att ha varit och tittat på Fabbebäbisar. Tror hon är lite sugen på en son efter Fabian....
Sen gjorde de andra en markering med en "strumpfågel" men då kändes Vittra för het så vi hoppade över det. (bra beslut) Däremot lät jag henne apportera på ett rätt långt linjetag en fasan med strumpa. Den vita strumpan gjorde att fågeln syntes i dimman och Vittra noterade även att vi "tappade" den bakom oss. Hon tog ett spikrakt linjetag! *nöjd* Därefter var det fika inne hos Tonie och Marie med reflektioner från dagens träning. Nyttigt och ack så lätt att glömma när man tränar annars.
Miamaria, som inte vill vara med på bild, och Fabian som hemskt gärna vill smaka på fastlagsbulle.
Mitt som vi satt där så ringde Polisen och Marie och Tonie fick ge sig ut på ett eftersök på rådjur i markerna runt knuten. Det var en förskräcklig dimma så vi var lite nervösa när vi skulle köra hem. Man såg inte många meter i taget. Men Mia fixade det galant. Tack för skjutsen och sällskapet!
En som inte alls har några problem med att vara med på bild ;-)
I morgon är det träning utanför Hammenhög med Vittra-kvittra. Sen är det fest hemma hos Kia för att fira av de tre viltspårschampinjonerna kenneln fick 2007. Ska bli kul att träffa "alla" igen. På söndag är det äntligen (enl Shiva) dags att åka norrut för träning i Starsholma igen. Sen är det måndag igen ;-)
Dagens Lindström:
Träning i Lönsboda
Under tiden hade den andra gruppen gjort långa linjetag över ett stort fält. Apporterna låg vid två ställen även över en stenmur. Här såg jag ju direkt att Shiva var tvungen att starta mycket längre ut på fältet. Men jag tänkte ändå fel...Shiva skall inte ha dolda markeringar alls ännu. Vi måste backa och bara göra tydliga synliga linjetag. Gärna långa men tydliga. Så det gick inget vidare. Det blev mest ett riktningssök som hon iofs löste men det liknade inte ett linjetag alls. Så backa backa Carina....
Sen bestämde Olli (åldermannen i gänget) en golden hane att det var fika *ler* Han sätter sig ofta vid sin mattes ryggsäck när han tycker det är dags.. Han är för skön.
Den obligatoriska fikabilden..
Shiva på sin fäll
Annalena och Scilla och Ingegärd och Olli
Barbro och Julia
Sen gick vi till ett annat ställe och la ut ett stort sök på knappt 30 dummie. Det låg i en liten ekebacke på ena sidan och ett stort sankt fält på andra sida. Fia och jag släppte ut Shiva och Sixten till att söka samtidigt ett par gånger och det var inga problem alls. De sökte självständigt utan att bli störda av varandra. Alla dummy utom en kom in. Min ena var spårlöst försvunnen och hade troligen "gått ner sig" i vattnet. Shiva pep lite i passiviteten på söket men det var så tyst att bara "döva" Cecilia hörde det *ler* Jag tänkte knappt på det.
Sen var det hem till mamma och pappa och fika och hämta Vittra. Vi fick Tees med oss hem då mamma och pappa skulle ner till Lund och hälsa på min bror och Moa på sjukhuset. När de sen hämtade Tees somnade mina änglar som två stockar....
Dagens Lindström har lärar-tema idag...
Rastning, träning, middag och fika hos Miamaria
Tessie, Viggo, Vittra och Shiva
Sen gick vi in till Mia och åt en mycket god gulaschsoppa med bröd och ost. Jag föreslog att vi skulle ha träning varje helg hos Miamaria, men den gick hon inte på utan både hon och Ingela tyckte menande att det kanske var min tur nästa gång - men jag föredrog att inte fatta den vinken.
Sen gav vi oss ut och tränade och Shiva fick sitta i bilen. Hon hade "gråtit" ett tag där enl Henrik men inte i "Vittra-klass". Vi började att träna linjetag och vi fick alla massa felbeteende i början. De sprang sökande tillbaka med dummyn i munnen, de sökte utan dummy, Vittra bytte dummy osv. Vittras dumheter härleder jag helt till stress och vi gick då ifrån de andra en stund och tränade för oss själva. Hon har svårt att se andra jobba utan att bli för stressad. Framförallt i början.
Vi gick bort en bit och gjorde nya linjetag - nu med ordentliga avstånd mellan dummiesarna. Vittra bytte inte även om hon ibland tittade bort på den som låg längre bort. Hon gjorde ordentliga avlämningar och kändes mycket mer i hand. Vid ett tillfälle bytte hon med en som låg bakom mig som redan var hämtad men jag valde att inte göra så stor affär av det. Sen kastade jag en markering om var sida om grusvägen vi stod på med henne helt i koppel. Hon markerade bra och kom in med dem snabbt och enkelt.
Sen gick vi bort till de andra igen och de var lite frustrerade över att det inte fungerade så bra för dem heller. Det var nog mycket viltdoft i den ena rutan och vi valde att byta plats för att se om det hjälpte. Vi la ut ett stort sök med 12 dummies och hundarna fick inte se när det las ut. Miamaria gick iväg med alla hundarna. Hon såg lite lätt desperat när hon kom tillbaka men lyckades trassla ut sig ur kopplen och alla ben var hela ;-)
Alla hundarna gjorde ett starkt jobb på söket och Vittra fick inte sitta och titta när de andra jobbade. Hon startade sist på söket men blev sysselsatt av mig under väntetiden. Hon hämtade förvånansvärt snabbt in sina tre dummies och det var inga konstigheter. När det bara var en kvar så var det hennes tur igen å den kom in snabbt den oxå. Hon har en mycket säker näsa måste jag säga. Hon har även slutat fastna i det omedelbara närområdet som hon gjorde som valp och kan gå rätt långt ut på djupet. Den sista dummyn var den som var längst ut men det var inga problem med den heller som sagt. Matte var rätt stolt.
Sen skulle vi träna markeringar och jag började kasta. Jag tog Vittra med mig och hoppades att hon inte skulle tagga upp igen. Men jag övervägde att det var bättre att ta henne med än att binda upp henne och gå ifrån henne. Hon ville givetvis apportera de jag kastade men lugnade sig när hon såg att det var "någonannans tur". När det var Vittras tur tog vi först en enkelmarkering för att se hur hon löste det i denna terrängen. Men när det gick som tåget provade vi med en dubbel. Vittra löste det på ett litet konstigt sätt. Hon sprang ut på den sist kastade men började rätt snart att springa efter den första. Hittade den snabbt och kom in till mig. Nu var jag rädd för att hon skulle blanda ihop vilken som var hämtad och vilken som var kvar men icke sa nicke. Hon sprang nästan rätt på den sist kastade å så var det löst. Det är inget fel på den tjejens varken näsa eller markeringsförmåga. Inte på hennes motor heller även om den ibland blir lite väl överhettad. Får tänka till lite mer innan jag tränar bara.
Tessies tur att markera
Tessie har haft lite problem med avlämningarna men denna bjuder hon snyggt
upp till Ingela (nu när hon lärt sig att inte "stjäla" dem från henne ;-)
Sen visade Miamaria Ingela hur närsök går till. Mia och jag var ju på kurs i höstas och fick lära oss detta "nya" som jag inte tränat på tidigare.
Vi började skicka ut Mia på "sök" *skojar* Man gömmer små dummies eller tennisbollar på ett litet område och "duttar" med apporterna lite runt i området för att öka vittringen.
När man skickar hunden blåser man en "områdessignal" när hunden är nära en apport.
Eftersom jag aldrig tränat detta med Vittra (det var Shiva jag gick kursen med) så började jag på ytterligare en nivå lägre. Jag satte Vittra ute i ett område där jag gick runt och la dummies (Mias små-små) ner i tuvor och hålor precis runt henne. Sen började jag blåsa direkt och visa med handtecknet att hon skulle börja söka. Å faktiskt - näsan gick ner omedelbart! Hon har iofs hört signalen tidigare då jag blåst när hon närmat sig en dummy på linjetag. Men denna övningen var helt ny. Men Vittra verkar gilla pipans olika signaler. De betyder att nåt kul är på gång. Så roligt att det blivit rätt denna gång! Ska träna mer närsök i veckan. Någon "snäll" person skulle hålla och passa min kamera när jag la ut dummiesarna till närsöken, men vet ni vad...där hade nog gått av några kort av misstag...får väl bjuda på det (du skall få igen Ingela!)
Vittra hittade snabbt två av tre minidummiesar men sprang sen iväg på ett större sök för den tredje. Jag måste erkänna att jag knappt hittade den själv trots ett mycket begränsat område men tillslut fick jag Vittra till att hitta den. Sen var vi rätt trötta och Mia höll på att frysa ihjäl.
Vi gick hem till Mia igen för kaffe och kaka och det satt så gott så gott. Sakta började vi tina upp och började reflektera över dagens insatser. Kul att göra det så tillsammans! Tack för idag tjejer!
Dagens Lindström:
