Shiva o Vittra

I fredags var mamma, pappa, jag och hundarna nere på en Österlenrunda. Jag ville till Ales stenar i Kåseberga (hade varit där som barn men hade ingen riktig minnesbild av det) och pappa ville till Glimmingehus. Sen var tanken att vi skulle köra runt lite mer men det var vad tiden räckte till. Vi kom inte iväg så tidigt som vi tänkt. När vi kom upp till Ales stenar så var där ett bröllop på gång. Häftig plats att gifta sig på! Tyvärr var vädret inte det bästa så där var inte så bra sikt och det blåste på lite. Men de slapp ju regn iaf. Bröllopsparet såg lyckliga ut som sig bör.



Lite av den trolska stämninen gick förlorad då där var väldigt mycket folk, både på grund av bröllopet och på några busslaster turister. Svårt att ta några riktigt bra bilder utan allt för mycket folk på. Men det var mysigt att vara där - svårt att veta riktigt vad stenarna egentligen står för. Hundarna tyckte dock att det var trist att de inte kunde springa lösa på vidderna och kunna ta sig en tur ner till havet. Man fick en hissnande känsla när man stod på "stupets kant".


Fem vana poseringsobjekt


En bukett hundar (pappa gömmer sig bakom stenen och håller i Tees koppel)

Sen körde vi till Glimmingehus. När vi kom dit 16.05 hade de precis stängt så vi kunde inte gå in och titta där men vi gick runt och insöp atmosfären istället.





Pappa skulle tramsa sig - som vanligt - och lekte Romeo och Julia med mamma på trappan. Fast han sa att det lika gärna kunde vara Shakespeare "To be or not to be" men mamma såg inte ut att vilja spela dödskalle.

Jaha, då var flatmästerskapet 2007 till ända. Vilken helg! Rolig, nyttig, spännande och helt underbar. Men man är ju som en urvriden trasa idag. Vi åkte dit i husvagn på fredag eftermiddag och kom hem vid 20 tiden söndag kväll. Någon sömn hade det knappt blivit under helgen men jag tror att jag somnade innan huvudet landade på kudden hemma på söndagen.

315 hundar var anmälda. Några var givetvis strukna men å andra sidan var där nog fler hundar som åskådare som uppvägde strykningarna. Det var nästan en surrealistisk känsla när man klev ur husvagnen varje morgon  och var man än tittade var där svansviftande svarta och bruna hundar. Underbart!

Fredagskvällen grillade nog de flesta och vi (jag och "Nisse") blev väl omhändertagna hos "klanen Meitas" Vi tackar särskilt för Mintun Ingela!

Själva provet och organisationen fungerade nästan perfekt under lördagen. All heder åt västra sektionen. Boendet var koncentrerat runt en skola, Plönninge naturbruksgymnasium och där var sekretariat och mat och där det mesta utgick ifrån. Provrutorna låg 1-3 km därifrån men under lördagen gick där "buss", eller vad man nu skall kalla den,  med jämna mellanrum för att frakta deltagare, hundar och åskådare mellan skolan och rutorna. Åkturen var en upplevelse i sig ;-)


Tonie med flera på väg ur bussen


Västras motsvarighet till ryska aeroflot?

Nybörjarrutan och Unghundsrutorna utgick från samma gård. Där fanns alla faciliteter man kunde tänka sig. Toaletterna var inne i en lada av sten och när man kom in där så blev man helt överraskad när de var marmorklädda upp till halva väggen. Helt otippat! Det såg ut som ladan användes som festlokal i vanliga fall. Lunchen kördes ut dit för de som hade beställt. Vi andra kunde köpa lättare förtäring och dryck.

Mia och Marie framför gården där samlingsplatsen var

101 stycken hundar var anmälda i Nybörjarklassen! *pust* Shiva var ordentligt taggad när vi kom till provplatsen men jag trodde i min enfald att hon skulle lugna ner sig på den tiden som vi var där innan start  -  ack vad man bedrog sig. Jag försökte gå lite fot med henne runt uppsamlingsstället men kontakten var inget vidare. Hon hade noll koll på mig men följde med hyfsat. Men "i skarpt läge" räcker inte det så klart. Första rutan var sökrutan med fyra utlagda vilt. Shiva hade, eller rättare sagt jag hade stora svårigheter med att få henne att gå fot utan hon gick mer tre meter framför tillsammans med skytten. Hon gick förbi domaren och kollade in rutan lite innan jag lyckades få henne tillbaka  och kunde hälsa på domaren och få våra instruktioner. Shiva hittade två vilt på tre minuter men jobbade hyfsat bra ändå tycker jag. Tre minuter är kort tid. Hälften av viltet ger hälften av poängen och skulle gett 10p om allt gick rätt till. Men det dåliga fotgåendet samt att hon la en and vid fötterna gav 2p avdrag och vi fick 8p i den rutan.

Nästa var en dirigering eller ett linjetag rättare sagt. Rakt ut över en liten bäck (som dock var djup och svår att forcera) Shiva drog vid ett par tillfällen åt vänster i funktionärens fotspår men kunde efter viss övertalning dock stoppas och dirigeras "ut" på några försök. När hon började lita på mig satte hon den direkt. Inlämningen fungerade perfekt. 9p fick vi där. Sen började det.... Nästa station var två enkla enkelmarkeringar. Enkla på alla sätt och vis MEN Shiva knallar på första. Hon sitter kvar ett tag men sticker ungefär vid tiden när jag normalt brukar släppa iväg henne. Hon "hörde" nog att jag sa apport eller trodde jag hade glömt säga det. Måste lära mig att låta henne vänta olika länge... Andra apporten gjorde hon precis likadant! Trots erbjudande från domaren om att ha kopplad hund så kopplade jag inte henne. Trots detta fick vi 10 poäng på denna ruta. Helt obeskrivligt. Förmodligen tyckte domaren att hon gjorde ett så starkt markeringsarbete och gjorde underbara avlämningar att de tyckte lite synd om hunden som hade så korkad förare att vi fick så höga poäng ändå.

Mia och Viggo börjar tycka det är drygt?

Sista rutan var två vattenmarkeringar. Shiva fortsätter sin vana trogen och knallar vid första markeringen och vid andra håller jag ett finger framför henne (trodde jag nollat helt igen) och hon stannar tills hon får kommando. Shiva sätter annars båda markeringarna snabbt och enkelt (hon är ju en duktig markör) och jag fick faktiskt båda i hand och det kändes bra mitt i eländet. Överraskande nog fick vi 8p på denna rutan till slut. De var generösa i sin poängsättning. Sammanfattningsvis kan man väl säga att Shiva arbetar bra och snabbt, hon har en bra näsa, en enorm vilja och kapacitet men jag har inget som helst ledarskap över henne som håller i sådana här situationer. Shiva gjorde i stort sätt vad hon skulle  -  men på tok för tidigt och när och hur hon själv vill! Vi fick tillslut 35p och hamnade på 49:e plats. Det får vi med tanke på utförandet vara nöjda med.


Lisa och "Dorran" väntar. I bakgrunden sitter Barbro och Julia

Sen var ju dagen "över för mig" och jag kunde andas ut. Jag försökte följa de andra lite grand och hade en fantastisk "hjälphandler" med mig. Nisse -  eller Ingemar som han heter -  hjälpte mig att rasta Shiva under dagen samt med att lugna mattes nerver :-)


Nisse och Shiva med "aeroflotten" i bakgrunden

Söndagen var betydligt lugnare än lördagen och man kunde mer njuta åt FM:et nu som åskådare i bland annat elitklassrutan. Vilka duktiga hundar och hundförare det finns! Det ger verkligen inspiration i fortsatt träning. Jag såg bara en tråkighet under hela helgen. En förare i elitklass som drämmer till sin hund med sin käpp under pågående prov och första gången ser inte domaren det men andra gången fick han avbryta provet. Dåligt uppförande verkligen!

Sen var det dags för finalerna. De drog som vanligt ut på tiden men var värda all väntan. I öppenklassfinalen fick jag se det vackraste i hunduppvisning jag någonsin sett.  Hinnared's Nogger med förare Benny Steen gjorde en sådan fantastisk uppvisning i hur dirigering kan se ut! Hunden lydde sin husse blint och gjorde det hela tiden med en energiskt viftande svans! Det var en sådan härlig syn att se. Husse stöttade hela tiden sin hund och gav den självförtroende och visade att han var nöjd med honom. Det var så vackert och jag blev så rörd att jag började gråta! Jag var riktigt pinsam. Folk runt omkring trodde nog jag var galen. Han blev så småningom tvåa i ökl. Att han inte vann berodde på att han gick in i finalen som 6:e placerad och slutpoängen lades ihop ifrån både provet och finalen. Men det var ju en bra "upphämtning".


Öppenklassens  pristagare

Om någon fortfarande är vaken och orkat läsa ända hit ångrar jag verkligen inte att jag startade och la hela min helg på flatmästerskapet. Riktigt roligt och nyttigt . Stort tack vill jag dessutom ge till alla i "Meitas klanen" som är så inbjudande och trevliga! Vi ses nog fler gånger.

I lördags var vi på Workingtest hos kennel Meitas. Jag, Kia och Sara fick vara med trots frånvaron av Meitas hundar. Provet gick i Fredskog utanför Hässleholm så det var nära och bra. Shiva var lite stressad och "oförig" - kanske på grund av att lill-Vittra var med och busade. Får lära mig av det och träna hundarna mer separat. Det som märktes mest på testet var vårt ekipages helt frånvaro av kontakt, lydnad och annat finlir ;-) Apporterar gör hon ju som hon skall trots allt. Det som dock förvånade mest under dagen var att Shiva inte alls fick till apporterna i sökrutan. 10 dummies i liten men tungsprungen ruta resulterade bara i 3 apporter på 5 minuter. Det var en gåta. Vi skämtade lite om att de som startat precis innan troligen hade grävt ner apporterna då vi inte hittade dem. Annars så gick det väl som förväntat. Styrkor och svagheter visade sig tydligt. Vi försökte oss på en svår och lång dirigering men hon vek av linjen efter halva vägen - sen fanns inga stoppsignaler i världen som hjälpte. Riktningsanvisning funkar inte i det läget heller. Snäll domare gav oss dock några blygsamma poäng för snabbt upptag och bra inleverering. En annorlunda vattenapportering med dubbla dammar gjorde vattnet till en rolig träning och det roligaste för matte var att dummien så småningom lämnades direkt i hand.



 Hela Workingtestet vanns av Marie och Agnes. Agnes var en fröjd att se. Grattis till henne Marie! Hon är dessutom utseendemässigt sin mormor Elvira upp i dagen.


Två "utbölingar" till (förutom mig själv) var Sara och Kia. Kia tog sig till final med Vittras mamma Coffie. Det är något för Vittra att ta efter.

Till final tog sig även Mia och Viggo Valnöt. Bra jobbat Mia!


En mycket trevligt upplagd WT och arrangemang! Tack Tonie och Marie!