Shiva o Vittra

I fredags var mamma, pappa, jag och hundarna nere på en Österlenrunda. Jag ville till Ales stenar i Kåseberga (hade varit där som barn men hade ingen riktig minnesbild av det) och pappa ville till Glimmingehus. Sen var tanken att vi skulle köra runt lite mer men det var vad tiden räckte till. Vi kom inte iväg så tidigt som vi tänkt. När vi kom upp till Ales stenar så var där ett bröllop på gång. Häftig plats att gifta sig på! Tyvärr var vädret inte det bästa så där var inte så bra sikt och det blåste på lite. Men de slapp ju regn iaf. Bröllopsparet såg lyckliga ut som sig bör.



Lite av den trolska stämninen gick förlorad då där var väldigt mycket folk, både på grund av bröllopet och på några busslaster turister. Svårt att ta några riktigt bra bilder utan allt för mycket folk på. Men det var mysigt att vara där - svårt att veta riktigt vad stenarna egentligen står för. Hundarna tyckte dock att det var trist att de inte kunde springa lösa på vidderna och kunna ta sig en tur ner till havet. Man fick en hissnande känsla när man stod på "stupets kant".


Fem vana poseringsobjekt


En bukett hundar (pappa gömmer sig bakom stenen och håller i Tees koppel)

Sen körde vi till Glimmingehus. När vi kom dit 16.05 hade de precis stängt så vi kunde inte gå in och titta där men vi gick runt och insöp atmosfären istället.





Pappa skulle tramsa sig - som vanligt - och lekte Romeo och Julia med mamma på trappan. Fast han sa att det lika gärna kunde vara Shakespeare "To be or not to be" men mamma såg inte ut att vilja spela dödskalle.