Veckan som gått...
"Sicken vicka". Det känns ibland som om jag håller på att slå knut på mig på jobbet. Men vis av erfarenhet så kommer det inte få bli i några längre perioder. Idag hämtade jag dock hundarna på pensionatet då jag varit iväg med jobbet i ett par dagar. Hundarna mår nog bättre på pensionatet än jag känner mig för att jag lämnar iväg dem. Det känns hemskt. Någon som dock levt som en kung i tre dagar är Milton. Han har regerat i hela huset nu och kvällen innan jag åkte var bara han och jag hemma. Han är nu helt bekväm med att vara i hela huset när hundarna är iväg. Ska bli intressant att se hur han gör nu när vi alla är på plats igen.
Tror att det var Wallanders syrra.
I söndags var Vittra och jag i Arrie på Workingtest och det gick verkligen inget vidare. Efter tre veckors löpning och lika lång konvalescens efter virusen eller noskvalstren eller vad det nu var hade vi försökt "vila oss i form". Det tror jag iofs är rätt bra för Vittra då hon blir lite mer stressig ju mer hon får jobba men det fungerade verkligen inte på detta WT:t. Troligen så kommer hon aldrig överhuvudtaget fungera på prov eller större träningar då hon går upp för mycket i varv. Jag har ju liknande problem med Shiva men hon är tyst och lugn i själva arbetet och tappar inte i koncentration även om hon varvar upp mellan momenten men när Vittra lagt in stressväxeln så kan hon inte hämta kraft igen. Nåväl - jag skall försöka skriva så objektivt vad som hände på stationerna och inte "skriva ner henne" för mycket. Hon gjorde trots allt många bra saker.
Vår första station var vattnet. En av Vittras normala paradgrenar! Hon markerar ju bra och lämnar ju alltid av i hand och skakar sig aldrig innan. Två enkelmarkeringar som kanske var lite längre än hon brukar få men inget konstigt annars. Markeringarna var i en vik där apporterna hamnade några meter ut från motsatt strand, lite vass men hamnade utanför det. Vittra går dålig fot ner till vattnet men går inte ur hand och sitter hyfsat tyst och väntar på kommando. Hon knallar inte utan sitter lugnt i skottet och markerar bra, simmar spikrakt över viken mot dummyn. När hon är ca 10 meter från dummyn så börjar hon tveka och 5-7 meter innan så vänder hon och kommer hem tom. Jag vet inte om det är modet som sviker henne eller vad det är som händer men hon kommer tillbaka utan dummy. NU börjar ylandet. Hon blir klart frustrerad av att inte få hem den men sitter ändå fast i nästa markering och knallar inte. Dock är det helt igenom en repris från första markeringen - denna gång med ljud :-( Inte så mycket att göra och jag får knappt henne med på fot därifrån.
Vittra låter nu nästan hela tiden både mellan stationerna, i väntan och i arbete. Nästa station för oss var ett linjetag som jag själv skulle lägga ut och när det var gjort kom en störningsapport till vänster. Detta kan jag erkänna har jag inte utsatt henne för tidigare. Störningar är något som jag har glömt i träningen. Vittra går några meter åt rätt håll men tar sedan markeringen så klart. En nolla till men jag fick lov att skicka henne på mitt linjetag då jag ville hon skulle arbeta av sig lite stress och frustration - och den fanns visst kvar ;-) Hon springer och hämtar apporten snyggt....men går sen in i det höga gräset igen där markeringen legat och släpper dummyn. Söker lite fritt och sätter sig sen och bajsar... Jag kommenderar apport igen och då hämtar hon den igen och kommer in med den. Ridå.
Innan nästa station så rastar jag av henne lite lös för att hon ska gå ner i stress och hon blir lite lugnare. Sen när jag börjar fika inför nästa station så tystnar Vittra helt medan jag äter. Hon ligger tyst och fin och slappnar av.
Så fort jag ätit färdigt börjar hon pipa igen av förväntan. Denna ruta var Kents och det var lydnad. Det började med en bits fotgående och här går hon rätt bra...liite långt framme men helt i hand. En markering kastas i högt gräs och efter det skulle föraren gå ifrån hunden och kalla in efter en stund. Här märks att Vittra lugnat ner sig lite och känns mer i hand. Jag trodde nästan att hon skulle komma in direkt men markeringen drog så klart och hon vek av mot dummyn. Men efter ett rungande "NEJ" så kom till mig. Efter hon kommit in så fick hon hämta dummyn. Här märktes att hon började bli trött för hon hade inte riktigt koll var den låg och fick söka upp den. Tror vi fick 10-12 poäng här.
Efter en lång stunds konstant pipande började jag bli rätt tje på det hela. Det är nog det värsta ljud jag kan höra när en hund piper hela tiden. Jag tar hellre tandläkarborr och skrap på griffeltavla. Det var nog här jag bestämde mig för att detta var absolut sista gången jag utsätter mig och Vittra för detta. Ingen av oss mår bra av sådan stress och det finns ju inget självändamål med att vara ute och tävla. Men nästa ruta gick hyfsat. Det var två enkelmarkeringar på linje i högt gräs. Den bakersta först. Här hade många problem då kastaren inte fick upp apporterna i luften utan att de svischade bara över gräskanten. Men mina två kast var helt okey. Vittra gick riktigt bra fot och satt snyggt tills hon fick lov att gå iväg. Första apporten fick hon ligga i rätt länge för att hitta men höll sig hela tiden i rätt område. Hon ger sig inte och litar på sin egen näsa! Det är bra! Andra apporten missade hon lite avståndsbedömningen på och gick ut till första nedslagsplatsen men jobbade sig in så småningom. Helt okey det också. Hon missade avståndet men litade på sin syn och höll sig på linjen så att säga. 14 poäng fick vi här. Troligen fick vi en del avdrag för att jag inte fick henne ifrån rutan utan fick koppla henne när vi gick. Hon ville ta fler!
Sen snabbade vi oss till sista rutan som var ett riktat närsök. Tveksamt om jag skulle kalla det för det. Det var ett hyfsat långt linjetag där det fanns tre utlagda apporter. Vittra är inte bra på dolda linjetag och litade/förstod inte mitt tecken. Den polletten har inte trillat ner än. Hon gick bara några meter ut innan hon vek av och började söka. Här hade hon helt tappat huvudet och samarbetsförmågan och jobbade helt efter eget huvud. Höger och vänster kan hon inte alls men "ut" brukar funka. Stoppsignalen sitter dock som berget så jag försökte stoppa henne varje gång hon var ungefär mellan mig och apporten. Visst! Hon satte sig så snyggt så snyggt varje gång. Tror jag blåste ner henne 7-8 gånger men inte f_n kom hon ihåg vad "ut" betydde. Hon stack åt alla jäkla håll varje gång tills hon fick apporten i näsan. 5 löjliga poäng fick vi här...det är inte ens ett poäng per stopp ;-) I Höör fick vi 4 poäng för ett endaste litet stopp *ler lite* Men detta blev helt klart ett sök med lite störningar i form av en matte som blåste ner hunden hela tiden. Närsök eller dirigering var det knappast tal om.
att koncentrera sig på men det blev mest pipigt iaf...
Efter det gick vi tillbaka till samlingsplatsen och käkade igen. Återigen så tystnar Vittra helt och är hur cool som helst. Jag började fundera på om det var för att jag slappnade av eftersom vi var färdiga eller om det var maten igen. Men när jag hade ätit färdigt och folk började gå iväg mot de stationer som de hade kvar började hon tjuta igen. Det verkar vara helt betingat på att hon vet att det inte händer något kul när jag äter....får kanske prova att ha med STOR matsäck en gång :-) Nej, detta var som sagt sista gången. Tyvärr får vi ju även hålla oss borta ifrån större träningar också eftersom jag inte står ut med att höra henne så och inte heller kan lämna henne i bilen om jag inte är där själv. Hon brukar ju försöka äta sig ur bilen om hon blir lämnad. Men bara om det är träning på gång. Hon ligger nog i bilen varje vecka utanför Maxi eller liknande utan att nåt händer. Men där finns ju ingen förväntan heller. I vinter skall jag dock låta bli att träna henne alls - om jag kan. Tror att hon kan behöva en längre paus nu. Så kan man kanske börja träna på annat sätt efter vintern. Men bara vi själva, ingen mer hund och helst inga fler människor heller. Efter ett halvår eller nåt kanske man kan prova med ett ekipage till och se vad som händer.
Dagens Lindström:
Du gör rätt i att ge dig rätten att ge upp! Hoppas ni får en skön vila och tar nya tag sedan!
Du har varit iväg ett par dagar, förmodar därför att det gick bra med jobbet :-)
Säkert inget helt lätt beslut du tagit, men det viktigaste är att det känns bra för DIG. Förhoppningsvis så är NI snart tillbaka bland oss andra igen.
Vi kommer att sakna er.
Kram på er alla!
