Shiva o Vittra

Idag var det söndagsträning vid Hjärtasjön igen. Trots "stormen" igår och i natt slapp vi såga ner träd för att komma fram denna gång. Det var nog inte lika mycket kraft i vinden denna gången. De hade dessutom tagit bort "vårt" träd från vägrenen sen sist och där låg bara lite grenar kvar.

Idag var vi många fler än i söndags. Annalena och Scilla kom då Scilla hade löpt färdigt och hon (Scilla alltså) var verkligen på hugget. Man kunde inte låta bli att småle när hon fick apportera första dummyn. Grästuvorna stod som ett regn bakom henne och jag har nog aldrig sett henne så laddad innan - å hon är alltid ett krutpaket! Även Ann-Kristin och hennes Sheeva (en riktigt mörk goldentik) var på plats samt en kvinna till som jag tyvärr glömt namnet på. Jag är hemsk på namn...*suckar* Hon hade en ung goldengosse på drygt året och en äldre goldentik. Sen var givetvis den vanliga kärntruppen där med Fia och Sixten, Ingegerd och Olli, Barbro och Julia och givetvis jag och Shiva. Cecilia och Nolte var fortfarande "i utomlands".

Vi började med en nästan identisk träning som förra söndagen, men då var vi ju bara fyra hundar. En markering på ängen och dirigeringar åt 6 olika håll i olika svårighetsgrader. Hur vi la upp det fick vi själva bestämma efter svårighetsgrad. Där var ett linjetag som nästan gick förbi där markeringarna var och en snett bredvid. De andra låg höger eller vänster om markeringen eller bakom oss. Den stora förändringen idag var att vi använde skott. En apportkastare markerade de första kasten och det var bra laddning i de skotten må jag säga. Det lät väldigt likt en vanlig hagelbössa. Glad jag slapp känna den rekylen i handleden. Skotten gjorde att det blev stor skillnad för Shiva. Hon blir så in-i-hoppsan taggad att man mister lite av kontakten med henne samt att hon blir pipig och orolig. Jag försökte dämpa det genom att inte låta Shiva se alla markeringarna samt att jag skickade henne på lite linjetag oftare än jag skulle ha gjort annars för att få ner henne lite i varv och jobba av sig lite stress. Jag fick även  gå iväg en liten runda med henne efter ett tag för att minska stressen. Hon jobbar dock på lika bra men var om möjligt än mer svår på att få stopp på när hon gick ur linjen på linjetaget. Jag märkte även att hon blev väldigt orolig i munnen vid avlämningarna och hon klarade nästan inte att sitta och hålla kvar dummyn i munnen. Det krävdes en del övertalning för att få henne att bli fokuserad och tagga ner. Trist att hon blir så för några ynka skott. :-(

Annars så var det en riktigt rolig övning. Det var många hundar och flera jobbade samtidigt på olika linjetag och dirigeringar. Det ser ibland lite halvkaotiskt med alla hundar huller om buller men hundarna vet precis vad de skall göra och funkar bra ihop.

Shiva fick "göra om" linjetaget som vi gjorde några gånger i söndags. Den gick genom en öppning i en stengärdsgård ner över en annan äng mot en liten sjö eller damm (syns på bilden ovan) och hon går av linjen igen på exakt samma ställe som sist. Jag fick gå närmare och skicka igen. När hon väl lyckades kunde jag skicka på betydligt längre avstånd nästa gång. Å ännu längre tredje gången. Vad skall jag lära mig av detta? Carina Carina... alltid synliga dirigeringar i detta stadiet. När skall jag fatta? Åt de tre andra "öarna" som jag skickade mot fungerade det bättre men de var då på betydligt närmare håll. Korta linjetag fungerar alltså dolda och på det ena hade dessutom Shiva sett att jag la ut dummiesar. Men hon skall alltid se! Kom detta ihåg!

Tillslut blev stackars Fia avlöst från markeringskastningarna och fick låta Sixten jobba. Här kommer en stilstudie i deras arbete.

Full fart iväg



Shiva fick därefter göra några markeringar till och hon löste dessa kanonbra idag. Även den första markeringen som var efter mycket kludder på linjetaget. Hon visade redan i blicken att hon visste precis var den var trots att jag trodde hon hade glömt. Hon hoppade till och med över att titta på mig som hon lagt sig till med senaste månaderna och jag tyckte även att hon fattade vad kommandot "markera" betydde. Det var första gången jag anade att hon förstod vad jag menade! Glad för dessa framsteg.



Sen var det dags för fika tyckte både jag och Barbro. Jag var riktigt sugen på kaffe och mina äggmackor. Shiva hade dagen till ära fått med sig plättar och det var hon inte svårövertalad till att äta. Det hade börjat duggregna lite väl mycket så vi gick ner till den vackra fikaplatsen som troligen var gjord av en gammal stengrund av ett hus eller jordkällare eller liknande. Där var till och med en eldstad där inne...






Scilla klarar av att balansera på den smala brädan - allt för att få vara med



Bakom Olli syns sjön och man längtar ju till sommaren - eller iaf våren då man kan börja med vattenträningen ordentligt. Mitt mål i sommar är att lösa knuten som Shiva och jag har vid avlämningarna vid vattnet. Jag får väl ge mig ner i sjön själv och se om jag kan få bukt med det. Om vi löser det kan det bli aktuellt att starta henne igen. Annars är det ju inte lönt. Men jag ser även fram emot helgen 31/5-1/6 då vi skall vara här en hel helg. 



Efter fikan så la vi ut två stora sök med 20 dummies i varje. Söken låg på var sin sida av en grusväg och det ena var djupt och rätt smalt och det andra var brett och kort. Vi skickade hundarna på vilken sida vi ville och vi lät även hundarna jobba tillsammans. Som mest såg jag fem hundar ute samtidigt. Alla sökte koncentrerat trots sina hundkompisar vid sidan om. Det var fantastiskt att se!!! Två hundar i ena söket och tre hundar i det andra. Jag tror inte att det skulle fungerat med många andra rasgrupper? Alla hundarna hade ju dessutom inte ens träffats tidigare. Men inte ett gruff och inte en tendens att försöka stjäla något ur munnen på varandra utan alla fortsatte jobba. Det var bara den väldigt unga hanen som blev lite tikintresserad någon enstaka gång men det var aldrig någon fara för något gruff. Tyvärr hade jag inte kameran med ut i söket då det regnade lite för mycket. Men jag hade gärna haft det på film annars... De var goda ras representanter för retrievrarna. Flattar, labbar och golden. Både tikar och hanar om vartannat. Vackert så! 

Sen skulle de andra göra en walk-up nere på ängen men jag kände mig lite i tidsnöd då jag hade Vittra själv hemma så jag tackade för mig och för idag. Jag håller med Fia när hon stod och filosoferade... Gud så mycket vi har lärt oss senaste halvåret och vad hundarna har utvecklats. Kan inte göra annat än att hålla med!

Vi syns nästa söndag!

Dagens Lindströmmare: