Shiva o Vittra

Kusin Anette gratulerar sin mor

Igår blev det ingen träning då Siw i Porrarp fyllde år. Hennes goda mat skall det mycket till för att missa. Även om det kändes lite konstigt att hoppa över söndagsträningen. Vi kommer dessutom även hoppa över nästa gång då vi skall till Kennel Meitas och träna fotgående och stadga då. Shiva lider nog inte så mycket för det just nu då hon är lite hängig. Jag satt igår och funderade på olika symptom hon hade - mest trötthet - men sen kändes mitt resonemang väldigt bekant. Hade hon haft mycket fästingar? Någon hälta etc... så kom jag på mig själv att så funderade jag varje gång Shiva precis löpt. Hon kommer alltid in i en iofs väldigt behaglig sinnesstämning där jag alternerar i tankarna om hon blivit vuxen eller är sjuk. Men hon blir alltid skendräktig eller har en efterlöpsperiod där hon går ner i varv väldigt påtagligt. Skönt men otypiskt för hennes vanliga temperament. Men tur att hon inte är sjuk.

Mina föräldrar, systerson Marcus och syster Christel

I Porrarp är det alltid stortkalas och så även i år. Vi åt en lunch bestående av tre olika sorters lax, ugnsbakad, kokt och rökt. Nypotatis och massa goda såser och röror och en god sallad och kokta grönsaker. Man äter ju som om man aldrig sett mat innan. Efter maten fick vi gå en runda med  hundarna. Jag tog mina och min kusin Anette och hennes barn tog Tees så "di gamle" fick vila lite efter maten.

Anette med sina barn Jacob och Johanna

Jag trodde mättheten skulle lindras efter vår lilla runda men det gjorde det inte. ÄNDÅ fortsatte vi att vräka i oss flera timmar till *ler* Efterrätten var jordgubbar, persikor, päron, melon med glass och grädde. Sånt slinker ju ändå ner på något sätt. Men här skulle man ju slutat. Men icke. Efter ett tag var det ju dags för kaffe och kakor. Alla smakade jag inte på men troligen de flesta. Allt såg ju så gott ut.



Sen ovan på det var det tårta...eller tårtor! Men tack och lov tog jag bara av den ena. Men Siw skar upp en betydligt större bit än vad som var lämpligt. Det kändes som man fick vika sig dubbelt när vi satte oss i bilen för att köra hem. Jag får lägga upp en bättre plan nästa år...då fyller hon 65!