Shiva o Vittra

I somras började mitt älskade körsbärsträd att rasa. Jag hade redan under stormen i januari lovat mig själv att om vi - huset, hundarna och jag - överlevde utan att få in trädet över oss skulle det ner till hösten. Trädet gungade och snurrade nästan runt sin axel i stormen. Jag vågade knappt varken stå kvar och titta på den från köksfönstret eller lämna uppsikten på det heller. Det blev ett mellanting. Jag sprang fram och tillbaka flera timmar. Men jag ville njuta av dess blomning, bären och den härliga skugga den skänker på altanen och gjort så i årtionden en sommar till. Men även jag förstod att den nu hade gjort sitt. (Exet sa det redan för 15 år sedan men se så fel han hade;-) Eftersom jag förstod att det var sista säsongen fotograferade jag dess blomning från mitt badrumsfönster i våras.


Inte alla som har ett vackert blommande träd utanför toan. Det var en av anledningarna till att det blev klarglas i våra badrumsfönster då det begav sig. (Förut nämnda fd sambo hade en kul kommentar till alla som undrade om vi inte var oroliga över att grannarna såg oss i badrummet. "De tittar bara en gång - nästa gång tittar de bort av sig själva")


Vy från badrumsfönstret

Nu var det då dags denna sommar.  En helt vindstilla dag så hördes ett brak!! Fattade inte vad det var men på kvällen när hundarna skulle ut på kvälls pinken såg jag katastrofen. Nästan en tredjedel av kronan låg på gräsmattan. Man får vara glad att inga hundar var under just då! Grenen satt dock fast lite i barken och hade därmed lite kontakt med trädet fortfarande och fick  ligga kvar då jag hoppades att körsbären skulle mogna ett par veckor senare vilket de gjorde.



Hundarna hade inga problem denna sommar att njuta av bären. Vittra fick njuta av sin första säsong körsbär, dessutom väldigt lättåtkomliga. Annars har hundarna hoppat, gått på bakbenen etc för att få tag i körsbären.


Söta som socker - både bär och valp!

Igår var det dags att själv ta en del av trädet innan naturen själv fixade resten oxå. Vi har bestämt att ta en del/ gren i taget för att man skall hinna såga itu det som skall eldas med och få bort kvistar och löv i etapper. En gren var farligt nära min telefonledning och det var den vi tog i går. Mamma och pappa fick vara arborister - jag har höjdskräck!


Vid den röda pilen satt den gren som föll själv. Den var betydligt större än denna.


Arboristerna

Nu har jag några dagar på mig att såga grenar till kaminen och slänga kvistar.

Så dagens Lindström (kändes känslan igen?):



Slänger in en bonus-Lindström ang Kias förfrågan i förra inlägget.