Shiva o Vittra

Idag var det avslutningsträning på vår dirigeringskurs på Hundplugget. Alltid lika roligt att vara där och alltid lika tråkigt när det tar slut... Dagens träning var upplagd som ett litet mini WT och de som var med var jag och Vittra (som kvittrar lite mindre nu) Kia & Bigge, Pierre & Mina, Karen & Singel, Randi & Loa - även kallad Alfred ;-). Anna & Ruben hade fått lämna walk-over då det strulat till sig med barnvakten hemma.

Med för dagen var även Pia & Texas och en Meitas cocker Lakrits med husse Jan. Första stationen var en lydnadsstation som bestod av fyra moment. Det var en uppmärkt  fyrkant runt två stora kaninburar. Randi och Loa får visa hur rutan gick till:



Första sträckan skulle hunden gå fritt följ, sedan skulle den sitta kvar medan föraren gick till nästa hörn. Där efter en inkallning med stoppsignal mitt på. Sen fullfölja inkallningen.




Där tog man upp tre dummies och gick fritt följ igen. Hunden skulle sitta kvar bredvid dummiesarna och en ny inkallning (utan att få med någon dummy).



Vittra gick väl "sådär". Fotgåendet är inget vidare om man inte vill göra det med hennes svans. Stoppsignalen satt inte där alls så bra som den brukar, men hon stannade till slut. Däremot var jag glad att hon inte apporterade de två gånger som jag befarade att hon skulle göra det! *glad*


Nästa station var en enkelmarkering som man skulle förflytta sig efter nerslaget. "Småungarna" kunde välja att skicka direkt från första positionen. Vittra gick med mig hyfsat trots att hon ville starta direkt och hon hittade dummyn rimligt fort.


Karen & Singel





Pia & Texas



Tredje stationen var en dubbelmarkering. Apporterna kastades nästan på linje även om ekipagen stod lite snett i förhållande till nerslagsplatserna. Men det var tufft ändå. Apporterna hamnade i väldigt högt gräs (i hundens ögon) även om den första hamnade där gräsmattan var klippt. Apport nummer två hamnade närmast.


Ett krutpaket som heter Mina tillsammans med Pierre


Duktig Mina


Jag är avundsjuk på mångas avlämningar

Här hämtade Vittra oxå den första rimligt fort men sen var den andra helt borta ur minnet. Jag skickade iaf (dumt) men hon gick tillbaka till första nedslagsplatsen. Jag försökte att skicka henne på ett linjetag men den funkade bara halvvägs. Sen bad jag att få den omkastad och då gick det givetvis som på räls igen. Men vi fick inget poäng för den sista apporten.





Sen var det dags för att fika. Dagen till ära var det grill-time!! Jag, som normalt inte käkar korv, grillade korv och andra grillade marinerad kyckling, rådjursfilé och vildsvin!! Men vi fick alla smaka på både rådjuret och vildsvinet. Rådjursfilén bara smalt i munnen! Vilken lyx!



Efter fikan var fjärde stationen ett linjetag med fågel. Vittra fick en duva. Detta var mot en känd punkt från tidigare träningar men från ett annat håll. Vittra satte den skitbra och jag visslade närsökssignal helt i onödan. Däremot la Vittra duvan en gång på vägen in men vi slapp nerdrag för det.

Mitt i alltihop kom Lena med G&G. Grappa hade tagit ett förstapris på ett ordinarie viltspårprov och blev SVCH idag! Inte mycket mer än ett år gammal! Gud vad duktiga de tjejerna är. Det verkar som om man borde börja viltspåra med de anlagen släkten har... Grattis Lena så riktigt skitroligt!!!!!!!

Sista stationen var ett sök med fyra vilt. Här blev Vittra lite uppspelt och började pipa lite då det var tydlig viltvittring och Marie sköt ett skott per hund. Vittra hade startnummer fem och fick ju vänta lite. Men det är ju när hon börjar pipa lite som man tänker på att hon faktiskt är rätt tyst nu för tiden! Hon fick ju vara passiv vid alla stationer och hon hanterar det rätt bra. Jag har börjat att sitta ner på min pall hela tiden förutom när hon skall arbeta och det verkar oxå ha en lite lugnande effekt. Det har jag ju bara märkt tidigare när jag har haft matpaus...men nu slipper jag ju äta hela tiden ;-)


De stränga domarna

Vittra tog in alla fyra vilt oxå rimligt fort. MEN tre av dem lägger hon en gång på vägen in. Detta är ett tydligt mönster nu. Vet inte riktigt hur jag skall träna bort det för springa ifrån henne har ju aldrig funkat innan. Får väl knep och knåpa lite på det ett tag. Fasanen kom hon dock in med utan att lägga ner men den hängde hon lite över istället innan hon tog upp det.

Det vi måste börja jobba mer med är även hennes avlämningar. Jag har nonchalerat det länge nog. Det är trist med en hund som vänder ryggen till vid avlämningen.  Får tänka ut nåt bra där oxå. Men annars är jag jättenöjd med dagen. Hon är betydligt tystare nere i Pärup än på andra ställen. Antingen får jag väl kidnappa Marie med mig till övriga ställen eller så får jag ta itu med koncentrationen själv ;-) Blir väl det senare kan jag tro. :-)

Vi fick ett specialpris idag oxå från Randi för att hon tyckte att Vittra lät så mycket i början och nästan var helt tyst idag. Jättegulligt! Vittra äääälskar sitt pris!!!


Jag tänker aldrig släppa den så Shiva får tag i den ;-)

Vittra är ju arbetsglad och gör allt man ber henne om (på sitt lilla vis) och det är ju framförallt lydnaden som måste bli bättre. Arbetsmässigt är hon ju duktig. Å det gick ju bra idag oxå...vi vann ju vårt lilla WT idag! :-)

Måste slänga in en Lindström så här lite efteråt. Han är ju bara så bra på att visa sakers rätta betydelse...

Länge sedan det kom med någon Lindström... kompenseras nu:

Förra helgen invigde jag att sitta ute och grilla. Mia och jag hade grillat en gång tidigare men då var det så kallt att vi åt inne. Men nu var vi (Mia, Henrik och jag) hemma hos Tina och det var varmt nog att sitta ute. Alla hundarna var med och Tina har själv två Hoffar. Förra gången grillade vi köttfärsbiffar och  varför ändra ett vinnande koncept? Så det blev till att grilla köttfärsbiffar denna gången oxå. Till det ungsrostade potatisklyftor och en god sallad. Två kalla såser till blev pricken över i. Denna gången blev biffarna ändå godare då Henrik hade vildsvinsfärs med sig.



Ett gott recept på köttfärsbiffar:
Hälften vildsvinsfärs och hälften nötfärs, ägg
Lite mangochutney i färsen tillsammans med lite hackad fetaost
Salt och peppar - klart! Blir skitgott och är jätteenkelt.

Första grillmästaren:


Å andra:


Gemensamma krafter :


Det luktade godare och godare så fler och fler drogs till grillen




Avancerat sammarbete





En liten brunfia ser ut som hon vill vara med och smaka...

I söndags var jag nere i Pärup igen och tränade med Marie & Tonie. Vittra var jätteduktig och var i princip helt tyst hela träningen. Vi tränade linjetag, stoppsignal och dirigering. Vittra bara äääälskar det! Hon lyser av glädje ju svårare man tror att man gör det. Men Vittra brukar nästan genomskåda övningarna innan så jag gör det nog för enkelt ändå. Men alla andra hundar jag försökt träna dirigering med såg helt uttråkade ut när jag vill stoppa dem och styra dem men inte Vittra inte... Hon tycker det är skitkul ju mer krångligt det blir.


Brorsan Bigge och halvsyrran Mina


Kia och Bigge


Fikapaus ( de är livsnödvändiga ;-) Denna gången var det speciellt god då vi blev bjudna på muffins och sockerkaka med kardemumma


Anna och Ruben





Vittra kisandes och njutandes i solen





Första maj
Idag - första maj blev det träning i Sibbhult. Det var nog första gången i mitt liv jag var i (iaf stannade i) Sibbhult. Själva träningen var dock en liten bit utanför. En vacker blåbärsrisskog med mycket vatten gjorde det perfekt. Men genom den torra marken och att det var helt vindstilla gjorde att det inte blev så enkelt som man kunde tro.

Vi var bara tre idag (resten tränar ju på söndag) och det var jag, Cecilia och en ny tjej som heter Marie (för att väga upp alla Maria/Mior förmodligen ;-) Hon hade en 13 månaders gosse som hade mycket i sig. Vi började med att testa honom lite för att se var hans stod. Han är en het flatherre som de flesta unga gossar är, men hyfsat mjuk och spontan i det mesta. Lite problem med avlämningar om vi som publik stod för nära  men det går ju att lösa.


Efter som jag är hopplös på  namn kommer jag inte ihåg vad hunden hette


Cecilia skickar Nolte på ett sök.


Shiva mitt i blåbärsriset


Inte för att man ser det så bra men Nolte är ute (som en liten prick) på en vattenmarkering.

Shiva fick en likadan och hon löste det på ett roligt sätt. Den hunden som ääälskar att simma och vara i vatten mest av alla hundar tror jag - hon SPRANG landvägen både in och ut till apporten. Hon simmade bara de metrarna mellan kastaren och dummyn. Såg roligt ut men gick ju faktiskt minst fem gånger fortare än för Nolte som duktigt simmade både ut och in. Så fast Shiva älskar att simma så älskar hon att leverera in så fort hon kan ännu mer. Hon är en het arbetsmaskin den tjejen. Till mattes glädje stannade hon inte heller någon endaste gång på vägen in och skakade sig. Levererade i hand som hon ska! Nöjd!

Sen den obligatoriska fikan





Shiva väntar på fikamackan


Nolte får avsluta denna veckouppdatering

Kan man börja helgen på bättre sätt än att gå en härlig promenad med hundarna i vackra marker? Nej, jag tror inte det heller. Naturen nu är ju så vacker att man nästan blir tårögd. Rundan runt dammen är så ljuvlig nu och bokarna håller precis på att slå ut i sin skira grönska och vitsipporna hänger fortfarande med. Solen lyste allt vad den orkade och Mia och jag njöt. Hundarna var väl nästan i Nirvana. De sprang som om de inte fått röra sig på hela veckan.

Här kommer ett gäng bilder från fredagskvällen.


Det börjar skifta i grönt!




Jag blir förundrad varje gång hur mycket spring i benen de har


Sara och Ia har varit ute och fixat spångar runt hela rundan! Tack! :-)














Denna delen av dammen kan man tro är gjord för våra hundar. Det är rena Skara sommarland för hundar. "Klätterställningar", "bassänger", öar - rena hinderbanan!


"Vi draaar oss upp"










Härliga vackra rötter








Min lilla säl










Kan inte låta bli:

En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.






Mia passade på att vattenapportera med Viggo (med en pinne;-)


Ser väl skitbra ut!   (jag fick förankra mig hållandes i ett träd och mina hundar i koppel)












Visst blir det väl någon runda till där snart Mia?

Hovdala är stort och har många smultronställen. Äspehöjden är ett. Tyvärr är den inte tillgänglig sommartid då där går får då så man får passa på fram tills de kommer. Där är ingen direkt runda utan man går fritt eller följer någon gammal fårstig. Men ett riktmärke man brukar gå till är offerstenen en bit bort på det stora fältet. Det är dessutom givet att sätta upp hundarna där för fotografering. Igår var jag och Mia där tillsammans med våra hundar och mina föräldrars hund. Här kommer några bilder på det.


Kalvar på grönbete


Höll på att skriva kalvarna - och mamma Mu...men då slutar väl Mia prata med mig ;-)

Fyra "offrade" hundar. De har satt sig lite roligt familjevis.


Fotograf Mia förevigade "offret"




Kan du inte tala?


Vimmel




Trångt runt vattenskålen

Eller är det inte? Jag riktigt hör Jan Malmsjö sjunga när jag går runt i naturen. Framförallt vid min älskade damm.

Anna, Ruben, jag och mina vattensorkar gick / alternativt simmade runt Hammarmölledamm igår. (det var garanterat inte jag som simmade) En gentleman såg till att vattensorkarna inte drunknade och höll sig i vattenbrynet. Men vi simmtränade honom på en del av rundan. ;-)






























Tryggt på land med matte och med koll på sorkarna. Vilken härlig runda! Tack Anna.

Milton har en lektant......



...å en mystant!

Det blir härliga frostnupna promenader i snön. Men så fort solen går ner blir det liite väl kallt tycker jag.

Hovdala i snötäcke:





















Svårt med blåfärgningen i snön när ljuset inte är tillräckligt.

Idag var vi i Kalhult - nästan hemma på Wilmers hemmamarker. Där var underbart vackra hagar och bokskogsbackar med möjlighet till så många variationer i träningen. Och så de obligatoriska stengärdena! Vad jag älskar mossbelupna stenar i dessa gamla gärden som går kors och tvärs överallt i skog och hagar i denna landsänden. Nya stenmurar är inte alls lika vackra som de gamla är. Men de kanske blir det senare så klart.

Idag var vi mycket folk och hundar. Shiva, Wilmer, Olli, Nolte, Sixten, Julia och Charlie fick turas om att jobba i hagar och backar. Här kommer en liten bildkavalkad från idag.

Mia ringde och lockade mig med en promenad runt Hammarmölledamm. Det kan man ju inte säga nej till. Vi tog fika med oss för en gångs skull och jag tog även mina stavar med mig - vis av erfarenheten för ett år sedan när vi skulle upp där i den branta delen med lite pudersnö och löv som rullade ner för slänten. Det har ju byggts lite nya spångar och broar där men en passage är ju fortfarande lite hisnande och á la naturell.

Vi parkerade vid Biblioteksruinen som vanligt och jag tog några kort innan Mia och Viggo kom.

Visst är den ståtlig där den står?

Sen kom Mia och Viggo och vi började vår vandring. Vi gick ett lite nytt håll så det blev en halv ny runda. Lika vacker denna delen.


















Vi mötte ovanligt mycket folk i skogen idag. Bland annat en man med två Grönendal - i koppel. Tänk så trist att gå i så vacker natur och inte kunna släppa hundarna! Kan ju inte vara mkt till hundliv. Vi kopplade givetvis upp hundarna så de kunde passera men de morrade lite åt oss ändå.

Vittra har blivit lite knäpp för hon tror att när jag kopplar henne så skall jag kasta något till henne. Hon blev alldeles tokig de gånger vi mötte någon och hon stod och pep och skrek och tittade mot vattnet för att inte missa när det skulle falla något i det. Snacka om att jag lärt in något fel! ;-)

Tyvärr blev det inte mycket bra bilder från den vackraste sidan på dammen för när jag bytte batteri så måste jag kladdat på linsen - eller så kom någon hundtunga ivägen. Det blev kladdiga bilder som inte ser bra ut. Två kan jag inte låta bli att visa ändå.

I helgen fick man verkligen veta att man levde. Jag var iväg på restauranginspektion på lördagsnatten tillsammans med fem poliser och en fd polis. Jag kan säga att jag var rätt spak i det sällskapet. Men inspektionen gick bra och det var lite roligt att vara inne på dansstället och reka "undercover" en dryg timme tillsammans med två poliser som oxå var "undercover". Man kände sig lite som i en dålig polisfilm ;-) Sen när de uniformerade killarna rusade in fick jag dock legitimera mig och göra inspektionen. De två första poliserna behöll dock sin anonymitet. Pulsen var lite högre än vanligt den natten kan jag säga. Hemma strax över tre på natten och var väl i säng vid halv fyra.

Klockan sex ringde klockan... Då var jag inte hemskt intresserad av att gå på fasanklappjakt kan jag säga. Men har man bestämt så har man. Det var bara till att hoppa i kläderna och se glad ut. Mer naturligt glad var Shiva som var den utvalda hunden för dagen. Vi hade blivit inbjudna på fasanjakten av Marie och Tonie och jakten var på Wrangelsberg (tror jag det hette) i närheten av Strö gård. Det var en sk tackjakt på fasan för de som varit och hjälpt till på jakterna under säsongen och Marie och Tonie fick bjuda in några hundar och hundförare som kunde hjälpa till. Mia skulle givetvis oxå ha varit med men låg hemma och var sjuk till sin stora förtvivlan.

Det var första gången jag var med på fasanjakt och Shiva hade givetvis heller aldrig provats på fasan. Änder hade vi provat på tidigare men aldrig klappjakt och aldrig en sån här stor jakt överhuvudtaget. När jag tackade ja trodde jag att det skulle vara betydligt mycket mindre folk i på plats men här var massor av människor och massor av hundar.... Nyttig situation att prova hunden på men lite nervöst för mig som dessutom var i rätt risigt skick efter en väldigt kort natts sömn.

Vi delades upp i ett A-lag och ett B-lag. Några var både skyttar och hade hund med sig. Några som bara sköt och andra som bara var hundförare. Det skulle bli nio drev under dagen och jag lovade bara mig till förmiddagen men jag var med på sju drev allt som allt så jag var rätt nöjd med det. Det första drevet gick vi med och klappade och Shiva fattade nog inte så mycket vad vi gjorde. Vi gick i Salix och delvis i en blöt och svårgådd leråker oxå. Man fick väldigt stora fötter genast och jag blev minst ett par decimeter högre än vanligt av den klibbiga leran. Jag höll Shiva i koppel för att slippa gå och vara nervös för att hon skulle knalla. I de andra dreven skulle vi stå hos någon skytt och apportera det som föll. Det var ingen väntan tills såten var slutjagad utan vi skulle ta in allt så fort som möjligt.

Pia och Texas var oxå medbjudna av Meitas och vi samåkte i hennes bil under dagen. När vi kört mellan olika drev och jag såg hur skitig hennes bil fick jag dåligt samvete att jag inte erbjudit mig att köra istället. För leriga blev vi - mer och mer allt eftersom dagen gick. Hennes bil var inte vacker fram emot eftermiddagen.

Första fasanen Shiva fick apportera föll så nära oss att hon kunde ta fågeln i kopplets längd. Men jag lät henne ta den ändå för att hon skulle få avreagera lite på skotten. Hon var väldigt nöjd med att få hålla den i munnen en kort stund. Väldigt snabbt fick jag känslan från henne att "Matte - detta är ju på riktigt!" Hon var på hugget och pep givetvis lite men inte så att det störde varken viltet eller de runt omkring. Men lite mindre kunde hon ju låta. Men efter ett par drev så fattade hon när saker och ting skulle ske och pep inte när vi gick ut på våra positioner och väntade på drevet. Men när startskottet gick och man hörde det klappande drevet började pipandet. Men hon slutade när fasanerna började flyga och skotten trummade igång. Då var hon fullt koncentrerad på vart de tog vägen och vilka som föll för skotten. Hon blev snabbt duktigare än mig att förstå vilka som blev skammade och vilka som flög iväg oskadade.

Jag var lite orolig hur hon skulle reagera om fågeln inte var helt död och en av de första småryckte lite grann när hon kom med den. Men det vållade inga problem för henne - mer för matte. Men den första var död trots ryckningarna...huvva. Den sista som hon fick ta på den sjunde såten var dock en riktig "runner" Den sprang snabbt som attan och jag skickade Shiva efter den. Jag var väldigt tveksam om hon skulle fixa den överhuvudtaget. Men det fanns inte den minsta tvekan hos henne. Tvärt om eggade det nog henne att den sprang. Hon tog den distinkt och höll den i ett fast grepp när hon sprang in till mig med den flaxande. Jag däremot var slarvig när jag tog emot den så den slet sig (jag tyckte det var äckligt faktiskt) och den kom på benen igen. Shiva stack snabbt efter den igen utan kommando och såg lite förebrående ut på mig när hon kom med den. Hon sa nästan "fixa nu detta matte annars är det ju inte lönt att jag hämtar dem till dig" ;-) Denna gång höll jag den lite bättre och gick bort med den till skytten som fick ta ihjäl den. Jag vet att det kanske var min uppgift men där gick min gräns faktiskt. Jag är för blödig för sånt här.

Sen var det som om energin rann av mig och jag fick ta och packa ihop mig och köra hem. När jag kom hem märkte jag till min stora förtvivlan att när jag tog ut mina grejer ur Pias bil och slängde över till min så hade jag av misstag tagit med mig HENNES matpåse. Min matpåse hade jag stoppat in i min ryggsäck efter lunchen men glömt bort det. Å där var samma sorts vattenflaska och samma påse från en mack men resten av ingredienserna var inte alls mitt. Hur pinsamt blev det inte! Jag skämdes som en hund....

Nåväl. Det var en jätteintressant dag att få se sin hund i en riktig jaktsituation och jag blev faktiskt både lite stolt och förvånad över att hon fixade även skadeskjutet vilt. Att hon har både näsa och är en bra markör visste jag ju men jag trodde inte hon var så tuff i skarpt läge som hon var.

Tusen tack både Tonie och Marie för både chansen att få vara med och för en trevlig dag!

Först vill jag utnämna Shiva till Sveriges vekaste hund. *ler* Hon ger efter för allt och alla. Nu även för Milton. Vilket han ibland utnyttjar...  Här kommer en liten bildserie som visar detta:


Lite mysigt att röra vid henne.....


Undras om det går att putta lite på henne.....?


Nu fick jag ju fart på henne - det var ju busenkelt! ;-)


*he he*


Vadå? Var inte det schysst säger du?!?!?!

Sen har jag även lyckats få Vittra på bild. Hon gillade ju jättemycket när vi hade Animal Planet. Då satt hon som klistrad vid TV:n. Men nu har vi ju inte sådana kanaler längre. Men hon gillar även Dog Whisperer - dvs Cesar Millan. Eller så är det kanske hundarna som hon gillar att titta på? Här är iaf bildbevis på det! (man kan ju hoppas att hon lär sig något...*blink*)


Vittra på TV-pallen. Hon blev två år igår! (som matte glömde...)

Även katten visar visst intresse för Millan från sin Tv-fåtölj.



Döm om min förvåning när jag måndagen efter nyår skulle ut och hämta posten! Jag hade ingen brevlåda längre! När jag tänkte efter så hade jag iofs hittat post på bänken på farstubron redan på fredagen men funderade inte så mycket över det. Trodde kanske mina föräldrar varit där och lagt upp den när jag inte varit hemma eller nåt. Men nu förstår jag ju att brevbäraren inte visste var han skulle göra av den.



Visst vet man att det ibland sprängs sönder lite brevlådor vid nyår men att de tar den med sig?!?!? Nu har jag fått låna en begagnad tills jag hittar en jag vill ha.

Igår (lördag) var jag hemma hos Cissi och Zorro och tränade tillsammans med henne, Mia, Ingela och Johan. Vi var hemma på Cissis och Zorros hemmamarker. Såå vackert de bor. En gammal gård med massor av stenlängor och vackra småhus runt om. Och marken var även den jättevacker. Det var kallt men om man höll sig igång så gick det att hålla värmen. Mia och Ingela var varma och goa i deras nya gummistövlar ;-)




Kolla den vackra gården i bakgrunden!


Viggos snygga avlämning



Ronja fokuserad och startberedd

Jag tog inte så många bilder ute - men det gjorde Ingela! Hon fyllde kameran med nästan fem hundra bilder och lovade att några skulle landa här när hon gått igenom dem. Så det blir kanske lite uppdatering av dem sen. Vi tränade både med vilt och med dummies, markeringar och sök och även lite dirigering och stoppsignal. Vittra hade legat av sig så hon uppfattade först stoppsignalen som närsökssignal. Men det får vi putsa till igen.

När vi var som kallast - och hungrigast - så bröt vi upp och gick in i "stugvärmen" Eller det går nästan inte att säga här. Det var en så stor och vacker gård att vi blev rent hänförda. Shiva och Vittra har genast lagt in en protest mot vårt boende och vill bo så som Zorro gör! Framförallt vill de ha lika vacker hundplats att ligga på.



Zorro tyckte dock inte det var något särskilt med den platsen och ville hellre vara runt matte när hon lagade mat. Å vilken mat sen! Vi åt tills vi storknade. Jag var glad att jag slapp köra hem för jag kunde svårligen röra mig.



Sen skulle Mia dela med sig till Cissi alla hundaktiviteter som händer i vår. Hon hade tagit med sig sin lilla fickalmanacka just för detta tillfället....



Inte förrän vi påpekade att den var en aning stor för att bära med sig insåg även Mia det roliga i det hela. Dessutom var den full med bilder - med gamla hus i Sösdala ;-)



Avslutar med en Lindström:

Vi hade trevlig träning som vanligt!  Vittra och jag höll oss dock lite vid sidan om för att Vittra inte skulle kvittra mer än nödvändigt. Naturen var bedövande vacker idag!


Skridskoåkare


God fika hör till men liiite kallt var det trots varma drycker. Men många tack till Ingegerd som såg till att min rumpa inte förfrös ;-)



När vi kom hem ville Vittra värma sig hos Shiva - men Shiva tyckte det blev lite trångt efter ett tag...



Dagens Lindström:

Önskar alla en god fortsättning på helgerna. Visst är det härligt att vara ledig! Jag och djuren njuter av att få lite extra tid tillsammans och Milton har blivit riktigt kaxig mot hundarna - framförallt om de vänder ryggen åt honom. ;-) Han har två favoritleksaker - en svart och en brun! De sitter bakpå hundarna. Låter bilderna tala för sig själva.








Milton på sin favoritmus.




En av de första trevarna... Shiva sover som en stock


Vincents gamla klätter- och klösmöbel har fått åka upp igen









Måste fylla på med några bilder från Julafton!


Full koncentration... Kolla Shivas ödleblick *ler*




Vittra släpper inte gärna ner någon annan i skålen...


Visst ser hon lycklig ut??

Ha det gott och njut!