Hammarmölledamm - igen!
Mia ringde och lockade mig med en promenad runt Hammarmölledamm. Det kan man ju inte säga nej till. Vi tog fika med oss för en gångs skull och jag tog även mina stavar med mig - vis av erfarenheten för ett år sedan när vi skulle upp där i den branta delen med lite pudersnö och löv som rullade ner för slänten. Det har ju byggts lite nya spångar och broar där men en passage är ju fortfarande lite hisnande och á la naturell.
Vi parkerade vid Biblioteksruinen som vanligt och jag tog några kort innan Mia och Viggo kom.
Visst är den ståtlig där den står?
Sen kom Mia och Viggo och vi började vår vandring. Vi gick ett lite nytt håll så det blev en halv ny runda. Lika vacker denna delen.
Vi mötte ovanligt mycket folk i skogen idag. Bland annat en man med två Grönendal - i koppel. Tänk så trist att gå i så vacker natur och inte kunna släppa hundarna! Kan ju inte vara mkt till hundliv. Vi kopplade givetvis upp hundarna så de kunde passera men de morrade lite åt oss ändå.
Vittra har blivit lite knäpp för hon tror att när jag kopplar henne så skall jag kasta något till henne. Hon blev alldeles tokig de gånger vi mötte någon och hon stod och pep och skrek och tittade mot vattnet för att inte missa när det skulle falla något i det. Snacka om att jag lärt in något fel! ;-)
Tyvärr blev det inte mycket bra bilder från den vackraste sidan på dammen för när jag bytte batteri så måste jag kladdat på linsen - eller så kom någon hundtunga ivägen. Det blev kladdiga bilder som inte ser bra ut. Två kan jag inte låta bli att visa ändå.
Vi tog vår fika när vi "landat" på lite mer fast mark och det smakade så himla gott med varm choklad på årets första pic-nic.
Jag är så glad för att bo så nära vacker natur när man skall rasta hundarna!
Dagens Lindström:
Vi parkerade vid Biblioteksruinen som vanligt och jag tog några kort innan Mia och Viggo kom.
Visst är den ståtlig där den står?
Sen kom Mia och Viggo och vi började vår vandring. Vi gick ett lite nytt håll så det blev en halv ny runda. Lika vacker denna delen.
Mia lyckades även få mig på kort!
Vi mötte ovanligt mycket folk i skogen idag. Bland annat en man med två Grönendal - i koppel. Tänk så trist att gå i så vacker natur och inte kunna släppa hundarna! Kan ju inte vara mkt till hundliv. Vi kopplade givetvis upp hundarna så de kunde passera men de morrade lite åt oss ändå.
Vittra har blivit lite knäpp för hon tror att när jag kopplar henne så skall jag kasta något till henne. Hon blev alldeles tokig de gånger vi mötte någon och hon stod och pep och skrek och tittade mot vattnet för att inte missa när det skulle falla något i det. Snacka om att jag lärt in något fel! ;-)
Tyvärr blev det inte mycket bra bilder från den vackraste sidan på dammen för när jag bytte batteri så måste jag kladdat på linsen - eller så kom någon hundtunga ivägen. Det blev kladdiga bilder som inte ser bra ut. Två kan jag inte låta bli att visa ändå.
Vi tog vår fika när vi "landat" på lite mer fast mark och det smakade så himla gott med varm choklad på årets första pic-nic.
Jag är så glad för att bo så nära vacker natur när man skall rasta hundarna!
Dagens Lindström:
Fullspäckad helg....
I helgen fick man verkligen veta att man levde. Jag var iväg på restauranginspektion på lördagsnatten tillsammans med fem poliser och en fd polis. Jag kan säga att jag var rätt spak i det sällskapet. Men inspektionen gick bra och det var lite roligt att vara inne på dansstället och reka "undercover" en dryg timme tillsammans med två poliser som oxå var "undercover". Man kände sig lite som i en dålig polisfilm ;-) Sen när de uniformerade killarna rusade in fick jag dock legitimera mig och göra inspektionen. De två första poliserna behöll dock sin anonymitet. Pulsen var lite högre än vanligt den natten kan jag säga. Hemma strax över tre på natten och var väl i säng vid halv fyra.
Klockan sex ringde klockan... Då var jag inte hemskt intresserad av att gå på fasanklappjakt kan jag säga. Men har man bestämt så har man. Det var bara till att hoppa i kläderna och se glad ut. Mer naturligt glad var Shiva som var den utvalda hunden för dagen. Vi hade blivit inbjudna på fasanjakten av Marie och Tonie och jakten var på Wrangelsberg (tror jag det hette) i närheten av Strö gård. Det var en sk tackjakt på fasan för de som varit och hjälpt till på jakterna under säsongen och Marie och Tonie fick bjuda in några hundar och hundförare som kunde hjälpa till. Mia skulle givetvis oxå ha varit med men låg hemma och var sjuk till sin stora förtvivlan.
Det var första gången jag var med på fasanjakt och Shiva hade givetvis heller aldrig provats på fasan. Änder hade vi provat på tidigare men aldrig klappjakt och aldrig en sån här stor jakt överhuvudtaget. När jag tackade ja trodde jag att det skulle vara betydligt mycket mindre folk i på plats men här var massor av människor och massor av hundar.... Nyttig situation att prova hunden på men lite nervöst för mig som dessutom var i rätt risigt skick efter en väldigt kort natts sömn.
Vi delades upp i ett A-lag och ett B-lag. Några var både skyttar och hade hund med sig. Några som bara sköt och andra som bara var hundförare. Det skulle bli nio drev under dagen och jag lovade bara mig till förmiddagen men jag var med på sju drev allt som allt så jag var rätt nöjd med det. Det första drevet gick vi med och klappade och Shiva fattade nog inte så mycket vad vi gjorde. Vi gick i Salix och delvis i en blöt och svårgådd leråker oxå. Man fick väldigt stora fötter genast och jag blev minst ett par decimeter högre än vanligt av den klibbiga leran. Jag höll Shiva i koppel för att slippa gå och vara nervös för att hon skulle knalla. I de andra dreven skulle vi stå hos någon skytt och apportera det som föll. Det var ingen väntan tills såten var slutjagad utan vi skulle ta in allt så fort som möjligt.
Pia och Texas var oxå medbjudna av Meitas och vi samåkte i hennes bil under dagen. När vi kört mellan olika drev och jag såg hur skitig hennes bil fick jag dåligt samvete att jag inte erbjudit mig att köra istället. För leriga blev vi - mer och mer allt eftersom dagen gick. Hennes bil var inte vacker fram emot eftermiddagen.
Första fasanen Shiva fick apportera föll så nära oss att hon kunde ta fågeln i kopplets längd. Men jag lät henne ta den ändå för att hon skulle få avreagera lite på skotten. Hon var väldigt nöjd med att få hålla den i munnen en kort stund. Väldigt snabbt fick jag känslan från henne att "Matte - detta är ju på riktigt!" Hon var på hugget och pep givetvis lite men inte så att det störde varken viltet eller de runt omkring. Men lite mindre kunde hon ju låta. Men efter ett par drev så fattade hon när saker och ting skulle ske och pep inte när vi gick ut på våra positioner och väntade på drevet. Men när startskottet gick och man hörde det klappande drevet började pipandet. Men hon slutade när fasanerna började flyga och skotten trummade igång. Då var hon fullt koncentrerad på vart de tog vägen och vilka som föll för skotten. Hon blev snabbt duktigare än mig att förstå vilka som blev skammade och vilka som flög iväg oskadade.
Jag var lite orolig hur hon skulle reagera om fågeln inte var helt död och en av de första småryckte lite grann när hon kom med den. Men det vållade inga problem för henne - mer för matte. Men den första var död trots ryckningarna...huvva. Den sista som hon fick ta på den sjunde såten var dock en riktig "runner" Den sprang snabbt som attan och jag skickade Shiva efter den. Jag var väldigt tveksam om hon skulle fixa den överhuvudtaget. Men det fanns inte den minsta tvekan hos henne. Tvärt om eggade det nog henne att den sprang. Hon tog den distinkt och höll den i ett fast grepp när hon sprang in till mig med den flaxande. Jag däremot var slarvig när jag tog emot den så den slet sig (jag tyckte det var äckligt faktiskt) och den kom på benen igen. Shiva stack snabbt efter den igen utan kommando och såg lite förebrående ut på mig när hon kom med den. Hon sa nästan "fixa nu detta matte annars är det ju inte lönt att jag hämtar dem till dig" ;-) Denna gång höll jag den lite bättre och gick bort med den till skytten som fick ta ihjäl den. Jag vet att det kanske var min uppgift men där gick min gräns faktiskt. Jag är för blödig för sånt här.
Sen var det som om energin rann av mig och jag fick ta och packa ihop mig och köra hem. När jag kom hem märkte jag till min stora förtvivlan att när jag tog ut mina grejer ur Pias bil och slängde över till min så hade jag av misstag tagit med mig HENNES matpåse. Min matpåse hade jag stoppat in i min ryggsäck efter lunchen men glömt bort det. Å där var samma sorts vattenflaska och samma påse från en mack men resten av ingredienserna var inte alls mitt. Hur pinsamt blev det inte! Jag skämdes som en hund....
Nåväl. Det var en jätteintressant dag att få se sin hund i en riktig jaktsituation och jag blev faktiskt både lite stolt och förvånad över att hon fixade även skadeskjutet vilt. Att hon har både näsa och är en bra markör visste jag ju men jag trodde inte hon var så tuff i skarpt läge som hon var.
Tusen tack både Tonie och Marie för både chansen att få vara med och för en trevlig dag!
Klockan sex ringde klockan... Då var jag inte hemskt intresserad av att gå på fasanklappjakt kan jag säga. Men har man bestämt så har man. Det var bara till att hoppa i kläderna och se glad ut. Mer naturligt glad var Shiva som var den utvalda hunden för dagen. Vi hade blivit inbjudna på fasanjakten av Marie och Tonie och jakten var på Wrangelsberg (tror jag det hette) i närheten av Strö gård. Det var en sk tackjakt på fasan för de som varit och hjälpt till på jakterna under säsongen och Marie och Tonie fick bjuda in några hundar och hundförare som kunde hjälpa till. Mia skulle givetvis oxå ha varit med men låg hemma och var sjuk till sin stora förtvivlan.
Det var första gången jag var med på fasanjakt och Shiva hade givetvis heller aldrig provats på fasan. Änder hade vi provat på tidigare men aldrig klappjakt och aldrig en sån här stor jakt överhuvudtaget. När jag tackade ja trodde jag att det skulle vara betydligt mycket mindre folk i på plats men här var massor av människor och massor av hundar.... Nyttig situation att prova hunden på men lite nervöst för mig som dessutom var i rätt risigt skick efter en väldigt kort natts sömn.
Vi delades upp i ett A-lag och ett B-lag. Några var både skyttar och hade hund med sig. Några som bara sköt och andra som bara var hundförare. Det skulle bli nio drev under dagen och jag lovade bara mig till förmiddagen men jag var med på sju drev allt som allt så jag var rätt nöjd med det. Det första drevet gick vi med och klappade och Shiva fattade nog inte så mycket vad vi gjorde. Vi gick i Salix och delvis i en blöt och svårgådd leråker oxå. Man fick väldigt stora fötter genast och jag blev minst ett par decimeter högre än vanligt av den klibbiga leran. Jag höll Shiva i koppel för att slippa gå och vara nervös för att hon skulle knalla. I de andra dreven skulle vi stå hos någon skytt och apportera det som föll. Det var ingen väntan tills såten var slutjagad utan vi skulle ta in allt så fort som möjligt.
Pia och Texas var oxå medbjudna av Meitas och vi samåkte i hennes bil under dagen. När vi kört mellan olika drev och jag såg hur skitig hennes bil fick jag dåligt samvete att jag inte erbjudit mig att köra istället. För leriga blev vi - mer och mer allt eftersom dagen gick. Hennes bil var inte vacker fram emot eftermiddagen.
Första fasanen Shiva fick apportera föll så nära oss att hon kunde ta fågeln i kopplets längd. Men jag lät henne ta den ändå för att hon skulle få avreagera lite på skotten. Hon var väldigt nöjd med att få hålla den i munnen en kort stund. Väldigt snabbt fick jag känslan från henne att "Matte - detta är ju på riktigt!" Hon var på hugget och pep givetvis lite men inte så att det störde varken viltet eller de runt omkring. Men lite mindre kunde hon ju låta. Men efter ett par drev så fattade hon när saker och ting skulle ske och pep inte när vi gick ut på våra positioner och väntade på drevet. Men när startskottet gick och man hörde det klappande drevet började pipandet. Men hon slutade när fasanerna började flyga och skotten trummade igång. Då var hon fullt koncentrerad på vart de tog vägen och vilka som föll för skotten. Hon blev snabbt duktigare än mig att förstå vilka som blev skammade och vilka som flög iväg oskadade.
Jag var lite orolig hur hon skulle reagera om fågeln inte var helt död och en av de första småryckte lite grann när hon kom med den. Men det vållade inga problem för henne - mer för matte. Men den första var död trots ryckningarna...huvva. Den sista som hon fick ta på den sjunde såten var dock en riktig "runner" Den sprang snabbt som attan och jag skickade Shiva efter den. Jag var väldigt tveksam om hon skulle fixa den överhuvudtaget. Men det fanns inte den minsta tvekan hos henne. Tvärt om eggade det nog henne att den sprang. Hon tog den distinkt och höll den i ett fast grepp när hon sprang in till mig med den flaxande. Jag däremot var slarvig när jag tog emot den så den slet sig (jag tyckte det var äckligt faktiskt) och den kom på benen igen. Shiva stack snabbt efter den igen utan kommando och såg lite förebrående ut på mig när hon kom med den. Hon sa nästan "fixa nu detta matte annars är det ju inte lönt att jag hämtar dem till dig" ;-) Denna gång höll jag den lite bättre och gick bort med den till skytten som fick ta ihjäl den. Jag vet att det kanske var min uppgift men där gick min gräns faktiskt. Jag är för blödig för sånt här.
Sen var det som om energin rann av mig och jag fick ta och packa ihop mig och köra hem. När jag kom hem märkte jag till min stora förtvivlan att när jag tog ut mina grejer ur Pias bil och slängde över till min så hade jag av misstag tagit med mig HENNES matpåse. Min matpåse hade jag stoppat in i min ryggsäck efter lunchen men glömt bort det. Å där var samma sorts vattenflaska och samma påse från en mack men resten av ingredienserna var inte alls mitt. Hur pinsamt blev det inte! Jag skämdes som en hund....
Nåväl. Det var en jätteintressant dag att få se sin hund i en riktig jaktsituation och jag blev faktiskt både lite stolt och förvånad över att hon fixade även skadeskjutet vilt. Att hon har både näsa och är en bra markör visste jag ju men jag trodde inte hon var så tuff i skarpt läge som hon var.
Tusen tack både Tonie och Marie för både chansen att få vara med och för en trevlig dag!
Lite blandat..
Först vill jag utnämna Shiva till Sveriges vekaste hund. *ler* Hon ger efter för allt och alla. Nu även för Milton. Vilket han ibland utnyttjar... Här kommer en liten bildserie som visar detta:
Lite mysigt att röra vid henne.....
Undras om det går att putta lite på henne.....?
Nu fick jag ju fart på henne - det var ju busenkelt! ;-)
*he he*
Vadå? Var inte det schysst säger du?!?!?!
Sen har jag även lyckats få Vittra på bild. Hon gillade ju jättemycket när vi hade Animal Planet. Då satt hon som klistrad vid TV:n. Men nu har vi ju inte sådana kanaler längre. Men hon gillar även Dog Whisperer - dvs Cesar Millan. Eller så är det kanske hundarna som hon gillar att titta på? Här är iaf bildbevis på det! (man kan ju hoppas att hon lär sig något...*blink*)
Vittra på TV-pallen. Hon blev två år igår! (som matte glömde...)
Även katten visar visst intresse för Millan från sin Tv-fåtölj.
Döm om min förvåning när jag måndagen efter nyår skulle ut och hämta posten! Jag hade ingen brevlåda längre! När jag tänkte efter så hade jag iofs hittat post på bänken på farstubron redan på fredagen men funderade inte så mycket över det. Trodde kanske mina föräldrar varit där och lagt upp den när jag inte varit hemma eller nåt. Men nu förstår jag ju att brevbäraren inte visste var han skulle göra av den.
Visst vet man att det ibland sprängs sönder lite brevlådor vid nyår men att de tar den med sig?!?!? Nu har jag fått låna en begagnad tills jag hittar en jag vill ha.
Igår (lördag) var jag hemma hos Cissi och Zorro och tränade tillsammans med henne, Mia, Ingela och Johan. Vi var hemma på Cissis och Zorros hemmamarker. Såå vackert de bor. En gammal gård med massor av stenlängor och vackra småhus runt om. Och marken var även den jättevacker. Det var kallt men om man höll sig igång så gick det att hålla värmen. Mia och Ingela var varma och goa i deras nya gummistövlar ;-)
Kolla den vackra gården i bakgrunden!
Viggos snygga avlämning
Ronja fokuserad och startberedd
Jag tog inte så många bilder ute - men det gjorde Ingela! Hon fyllde kameran med nästan fem hundra bilder och lovade att några skulle landa här när hon gått igenom dem. Så det blir kanske lite uppdatering av dem sen. Vi tränade både med vilt och med dummies, markeringar och sök och även lite dirigering och stoppsignal. Vittra hade legat av sig så hon uppfattade först stoppsignalen som närsökssignal. Men det får vi putsa till igen.
När vi var som kallast - och hungrigast - så bröt vi upp och gick in i "stugvärmen" Eller det går nästan inte att säga här. Det var en så stor och vacker gård att vi blev rent hänförda. Shiva och Vittra har genast lagt in en protest mot vårt boende och vill bo så som Zorro gör! Framförallt vill de ha lika vacker hundplats att ligga på.
Zorro tyckte dock inte det var något särskilt med den platsen och ville hellre vara runt matte när hon lagade mat. Å vilken mat sen! Vi åt tills vi storknade. Jag var glad att jag slapp köra hem för jag kunde svårligen röra mig.
Sen skulle Mia dela med sig till Cissi alla hundaktiviteter som händer i vår. Hon hade tagit med sig sin lilla fickalmanacka just för detta tillfället....
Inte förrän vi påpekade att den var en aning stor för att bära med sig insåg även Mia det roliga i det hela. Dessutom var den full med bilder - med gamla hus i Sösdala ;-)
Avslutar med en Lindström:
Lite mysigt att röra vid henne.....
Undras om det går att putta lite på henne.....?
Nu fick jag ju fart på henne - det var ju busenkelt! ;-)
*he he*
Vadå? Var inte det schysst säger du?!?!?!
Sen har jag även lyckats få Vittra på bild. Hon gillade ju jättemycket när vi hade Animal Planet. Då satt hon som klistrad vid TV:n. Men nu har vi ju inte sådana kanaler längre. Men hon gillar även Dog Whisperer - dvs Cesar Millan. Eller så är det kanske hundarna som hon gillar att titta på? Här är iaf bildbevis på det! (man kan ju hoppas att hon lär sig något...*blink*)
Vittra på TV-pallen. Hon blev två år igår! (som matte glömde...)
Även katten visar visst intresse för Millan från sin Tv-fåtölj.
Döm om min förvåning när jag måndagen efter nyår skulle ut och hämta posten! Jag hade ingen brevlåda längre! När jag tänkte efter så hade jag iofs hittat post på bänken på farstubron redan på fredagen men funderade inte så mycket över det. Trodde kanske mina föräldrar varit där och lagt upp den när jag inte varit hemma eller nåt. Men nu förstår jag ju att brevbäraren inte visste var han skulle göra av den.
Visst vet man att det ibland sprängs sönder lite brevlådor vid nyår men att de tar den med sig?!?!? Nu har jag fått låna en begagnad tills jag hittar en jag vill ha.
Igår (lördag) var jag hemma hos Cissi och Zorro och tränade tillsammans med henne, Mia, Ingela och Johan. Vi var hemma på Cissis och Zorros hemmamarker. Såå vackert de bor. En gammal gård med massor av stenlängor och vackra småhus runt om. Och marken var även den jättevacker. Det var kallt men om man höll sig igång så gick det att hålla värmen. Mia och Ingela var varma och goa i deras nya gummistövlar ;-)
Kolla den vackra gården i bakgrunden!
Viggos snygga avlämning
Ronja fokuserad och startberedd
Jag tog inte så många bilder ute - men det gjorde Ingela! Hon fyllde kameran med nästan fem hundra bilder och lovade att några skulle landa här när hon gått igenom dem. Så det blir kanske lite uppdatering av dem sen. Vi tränade både med vilt och med dummies, markeringar och sök och även lite dirigering och stoppsignal. Vittra hade legat av sig så hon uppfattade först stoppsignalen som närsökssignal. Men det får vi putsa till igen.
När vi var som kallast - och hungrigast - så bröt vi upp och gick in i "stugvärmen" Eller det går nästan inte att säga här. Det var en så stor och vacker gård att vi blev rent hänförda. Shiva och Vittra har genast lagt in en protest mot vårt boende och vill bo så som Zorro gör! Framförallt vill de ha lika vacker hundplats att ligga på.
Zorro tyckte dock inte det var något särskilt med den platsen och ville hellre vara runt matte när hon lagade mat. Å vilken mat sen! Vi åt tills vi storknade. Jag var glad att jag slapp köra hem för jag kunde svårligen röra mig.
Sen skulle Mia dela med sig till Cissi alla hundaktiviteter som händer i vår. Hon hade tagit med sig sin lilla fickalmanacka just för detta tillfället....
Inte förrän vi påpekade att den var en aning stor för att bära med sig insåg även Mia det roliga i det hela. Dessutom var den full med bilder - med gamla hus i Sösdala ;-)
Avslutar med en Lindström:
Hjärtasjön i vinterskrud
Vi hade trevlig träning som vanligt! Vittra och jag höll oss dock lite vid sidan om för att Vittra inte skulle kvittra mer än nödvändigt. Naturen var bedövande vacker idag!
Skridskoåkare
God fika hör till men liiite kallt var det trots varma drycker. Men många tack till Ingegerd som såg till att min rumpa inte förfrös ;-)
När vi kom hem ville Vittra värma sig hos Shiva - men Shiva tyckte det blev lite trångt efter ett tag...
Dagens Lindström:
