Shiva o Vittra

Det är sannerligen ett nöje att surfa runt bland mina hundvänners bloggar om dagarna. Det bjuds både nyttigheter o tokigheter var och varannan dag där. Följer man sen allas kommentarer runt om i bloggarna, ökas nöjet ytterligare. Om en utomstående bara skulle flyga ner i en blogg blir det nog tämligen obegripligt - utan man får ha koll på "alla" om man ska hålla sig a´jour. Måste även säga att vi har otroooligt duktiga hundar oxå som både kan logga in på bloggarna och fixa de små tangenterna så de kan kommentera sina kompisars bloggar och kommentarer. För att inte tala om de mer infantila tvåbeningarna som bloggar innan 6 månadersålder! Det ni... Det kunde man inte när jag var ung ;-)

Härligt att se att ni bjuder på er själva iaf. Å att man kan drivas till att ta fram delar av kryddhyllan för att visa hur smååå dummiesar man köpt. *skrattar* Trodde jag skulle trilla av stolen Miamaria. Eller Kias hel-bloggs-kavalkad av bilder på Vittra för att få tyst på mig angående bilders synlighet eller inte. Detta var ju bara dagens stora skratt! Era andras bloggar är minst lika roliga och det är en av dagens höjdpunkter att surfa runt och läsa. Fortsätt att skriva - snälla!

Idag är det inte så mycket "hundigt" att skriva om. Bara en vanlig promenad med mamma och Tees på Hovdala. Men EN liten stoppsignal gjorde jag till Vittra och hon satte sig givetvis snabbt på rumpan och ropade "kasta den då matte" ;-) Så enkelt det är *ler*

Min "omtalade hundsäng" har tidigare mestadels varit i Shivas besittning. Nu sen burarna kommit in i köket används sängen mest när matte sitter vid datorn....vilket iofs är en rätt stor del av vår tid ;-) Men senaste månaden har Vittra mer och mer snabbt slunkit upp i sängen och brett ut sig. Timida Shiva har accepterat detta utan prut men idag var hon sugen igen och hoppade upp dit hon oxå. Vittra makade lite besvärat på sig men blev kvar och det fungerade ju att ligga där båda - precis som det var tänkt när jag fixade till den till hundsäng. Här kommer två bilder från idag efter promenaden.





Dagens Lindström:

När skall jag lära mig...

*Jag skall inte träna när jag känner mig hängig eller stressad

*Jag skall bara träna en i taget

*Jag skall inte försöka gå fritt följ med en hund som inte kan gå fot

*Jag skall inte chansa på att hunden skall lyckas med något fem steg mer än den brukar

*När jag märker att det inte fungerar - sluta!

*.......

*...

*

...när skall jag lära mig ;-)


Dagens Lindström:

Igår skulle det varit avslutning på en kurs från i höstas med Carolina Olsson och Annika Heckner. Kursen var på tre gånger men då många missat en eller fler gånger erbjöds en uppsamlingsträning i lördags. Mycket generöst tycker jag. Det var ju Shiva som gick den kursen men missade sista gången då hon löpte. Så jag såg fram emot lördagen men på fredagskväll när de gick ut med klass2 varning för storm över hela Skåne kändes det bäst att stanna hemma. Det blåste rätt bra där vi var de andra gångerna så jag vågar inte ens tänka på hur där var i lördags.

Men idiotiskt nog så åkte jag och Mia ut i skogen och rastade hundarna en stund på eftermiddagen. Vad i all världen tänkte vi på?!?!? På vägen till skogen fick vi köra zig-zag mellan fallna träd på väg 23. Så blött som där är i skogen på den rundan vi gick var det nog bara tur att vi inte fick något i huvudet. Men vi gjorde rundan väldigt kort...

Idag hade det mojnat en del även om det blåste och ösregnade i morse. Det var tufft att ge sig av i morse och jag körde inom Mia och lämnade Vittra i tryggt förvar hos Viggo. Det var i Starsholma vi skulle träna och där är rätt öppet just på våra träningsmarker även om det ligger mitt i skogen. Där var en hel del träd som legat över vägen där oxå men som var hjälpligt bortforslade åt dikena till. Flera av träningskompisarna hade varit utan/ var utan ström, telefon och bredband... Ström kan man ju klara sig utan men Internet! ;-) Jösses.. Men om jag tänker efter så blir det ju inget Internet utan ström heller ;-)

Vi började träningen med långa linjetag. Shiva litar inte fullt på mig fortfarande och viker gärna av efter en bit. Men med lite tydligare tecken...närmare avstånd och genom att nöta in linjetaget gång på gång till samma punkt blev det bra de sista gångerna. Vinden var dock riktigt stark idag så hundarna gick såklart upp i vind och utnyttjade den till sin fördel. Dumma vore de ju annars. Det syntes tydligt idag att de gick efter vinden. De andra hundarna är ju så mycket bättre än Shiva på detta. (på det mesta *ler*) De kan skickas hur långt som helst känns det som och lyder minsta vink. Alla är supersnabba på upptagen och inlevereringarna men Scilla utmärker sig ändå mest. Jag tror bara hon har en tass - eller tre klor - i marken när hon sträcker sig efter dummyn, utan att minska farten det minsta när hon plockar upp den. Ser helt ljuvligt ut. Hon hade dessutom lyckats vinna två lydnadstävlingar förra veckan. Två ettor i lydnadskl II.

Sen gjorde vi en rätt svår dubbelmarkering. Två kastare som var rätt dolda. Den ena helt och den andra halvt dold. Den dolda hamnade dessutom bakom en liten backe och kastades först. Detta ställde till det en del för Shiva. Första gången så glömde hon nog den först kastade. Hon sprang iofs i rätt riktning men släppte det snabbt och började söka på en helt annan mark efter en kort stund. Den kastades om som en enkelmarkering och hon sprang då rakt mot den i helt rätt riktning men tog återigen helt fel på avståndet och sökte drygt halvvägs ett tag innan hon tog den. Hon har dessutom börjat titta mycket på mig vid markeringarna så hon kommer nog missa dubbelmarkeringar i framtiden. Måste jobba bort det igen. Det var ju något hon la sig till med i somras när vi tränade bort knallningarna efter flatmästerskapet.

Sen kom det stora eldprovet för mig då jag var rädd för att Shiva glömt hur man söker. Hon har ju kommit in tom flera gånger de sista träningarna. Ett stort sök på 17 dummies las ut och vi skulle ta in tre var. Shiva kom in tom första rundan men skickades ut igen och sen tog hon för sig marken som hon brukar. Det var ett djupt sök i en backe men hon klarade det galant. Hon klarade tom det när det bara var ett fåtal kvar. Det kändes skönt faktiskt. Skulle inte vara kul om hon tappade sitt sök. Nu gick hon både djupt och brett hur frimodigt som helst utan att man behövde stötta henne.

Sen var det fika! Det var kallt, kallt och KALLT! Det blåste småspik, och händer och fötter var helt avdomnade till slut. Jag brukar inte frysa om fötterna men jag hade ingen känsel alls i dem till slut. Solen kom fram i slutet men förmådde inte tina upp oss ändå. Vi gjorde några enkelmarkeringar ute i solen på ett fält och sen gav vi upp för dagen. Nästa gång skall vara på ett för mig nytt ställe i Lönsboda.

Sen körde jag hem till Mia och skulle rädda henne från Vittra. Viggo och Vittra hade busat hela dagen och såg ut att trivas. När jag kom in och tog en kopp kaffe la sig Vittra ner och sov en liten runda å Mia utbrast... "så har jag inte sett henne ligga på hela dagen". *ler* Konstigt - så brukar mamma också säga när jag kommer och hämtar hundarna där. De brukar inte sova där heller innan jag kommer :-) Sen tog jag ett tag med saxen på Viggo och oj vilken stilig herre där var under all päls... man kunde inte tro det innan men han hade faktiskt en hals ;-) Å små förtjusande söta öron ;-)

När vi kom hem somnade båda hundarna direkt...Shiva med ögonen öppna *ler*





Dagens Lindström: (ang mitt ursprung)


Hittade ett par till...

Igår var jag inte så sugen på någon lång promenad i ösregnet. Konstigt vad vädret skiftar. I förrgår strååålande sol! Det njöt vi åt ute på Hovdala men igår som sagt blev det en kortis på Åhusfältet. Men för att det skulle ge hundarna tillräckligt tog jag med mig lite dummies. Efter en kort runda la jag ut en litet sök till Vittra. Jag var jättesugen på att kolla om stoppsignalen fungerade även när hon jobbade på ett sök. När hon kommit in med de två första skickade jag ut henne på "sök" igen och efter en liten bit blåste jag stopp. Hon stannade och vände sig om direkt och rumpan var i backen på två röda... Så glad man blir! Hon fick sin dummy kastad till sig och efter hon lämnat av den fick hon ta resten av söket. Jag gick lite på moln. Sen gjorde jag ett par kortare linjetag med henne för att hon skulle glömma söket jag lagt ut till Shiva när Vittra var färdig med sitt sök. Det fungerade oxå bra.

Sen tog jag ut Shiva så hon skulle få ta sitt sök. Det var ett enkelt och inte så stort sök - mer anpassat till Vittra faktiskt men man blir ofta förvånad. Shiva kommer in tom flera gånger. Hon har helt tappat sitt sök den hunden. Det som förr var hennes paradnummer. :-( Jag vet inte vad som har hänt. Vet inte om jag tränat linjetag allt för mycket och försökt styra henne jämt eller vad det är. Det var ju likadant förra träningen uppe i Starsholma. Men då var ju alla lite "släpp-hjärnade" så jag brydde mig inte så mycket om det då, men nu får jag nog lägga lite kraft på det fria söket med den gamla damen. Så lätt det är att träna på samma saker hela tiden alldeles för monotont.

Sen var hundarna nöjda och allt ihop gick fortare än vår vanliga runda som vi brukar gå. Men så effektivt. Hundarna var betydligt tröttare på kvällen än efter en vanlig promenad.

Idag var Miamaria och Viggo, och mamma och Tees med och gick på åsen i Tormestorp. Vi gick i min älsklingsskog - bokskogen! Jag tror Mia börjar tröttna på när jag högt och ljudligt njuter av den skogen. Men det är så vackert med de röda löven på marken och dessa gröna mossiga fötter på träden. Alla gröna och grå "mjuka" stenar gör det hela fulländat. Jag älskar stengärden oxå...men inte att gå över dem. Eller hur? ;-)  Jag är inte den graciösaste varelse när jag skall gå över stenar som inte "sitter stilla" och jag är jämt rädd för att trilla. Men de är vackra att se på :-)

Alla fyra hundarna for som projektiler fram och tillbaka i skogen och de bara njöt - framförallt Viggo som var ensam herre i sitt harem. Men vid ett tillfälle stod alla fyra hundarna stilla mitt på stigen och kollade in någonting. Ett vildsvinshuvud!!! Huvva...trodde inte vi hade vildsvin där men det har vi ju så klart. Det var bara ett litet huvud så det var väl en kulting som fått sätta livet till och hamnar på grillen så småningom. Där gör de sig bäst tycker jag. I skogen vill jag inte ha dem.













I brist på foto från i veckan (men det rättade ju mamma till) kommer flera Lindströmmare:

Kia (Spader Damen) har ordnat en kurs, för oss valpköpare, i Kent Wiberg och Gert Nordströms regi. En nybörjarkurs i apportering och jaktlydnad. Jag anmälde givetvis mig och Vittra direkt då jag måste piska mig själv genom att gå kurs för att främst träna lydnaden men givetvis även apporteringen. Vittra är ju lite väl het i sådana samanhang  - så ock även idag. Jag körde dit i mitt tycke god tid men körde givetvis fel så jag kom sist med andan i halsen. Det märktes hela första timmen kan jag säga. Vittra var vild och vacker ;-)

Förutom mig och Vittra var där 7 andra ekipage. Kia och Bigge, Ia och Kelly, Liza och Vega, Mattias och Boston (en Inkwellare precis som Shiva), Ingela och Tessie, Mia och Viggo (Ingelas och Mias tur att vara hermeliner - Meitashermeliner) och slutligen Lena och Guinness. I mitten på bilden våra excellenta instruktörer Kent och Gert.



Vi började med vanliga markeringar i storgrupp. Både framför oss och bakom oss. Framför oss hade inga hundar problem att markera men kast bakom oss missade flera av hundarna...men inte Vittra inte. Hon är lika präglad på "kva-kva-kva" som Shiva är på skott! Det är ju då något händer *ler* Jag skall be funktionärerna på jaktprov kvacka ordentligt när det blir dags för det. Vittra är arbetsglad till tusen och det hörs även en del tyvärr.. Men det kanske går att tygla lite mer framåt iaf.


Lena, Kia och Bigge

Sen delade vi upp oss i grupper och fortsatte med markeringsövningarna. Vittra är en väldigt god markör och finner dummyn snabbt och levererar den snabbt till matte. Lite problem med avlämningarna har vi fortfarande men det är ju betydligt bättre än det har varit. Men full fart - rakt in - är det iaf. (vid ett par tillfällen sprang hon dock rakt mot Ia istället för mig. Såg nästan ut som hon såg fel eller tänkte fel. Men det var bara på ena stället vi apporterade på) Det vi annars måste träna på är givetvis stadga och lydnad...trist men sant. Stadgan brukar jag kommit längre på på en ettåring men av någon anledning har jag mest lagt krutet på avlämningarna. Lydnaden är jag ju jämt sämst på och fotgåendet finns inte över huvudtaget. Fot var inget Vittra la på minnet från brukshundklubbens två kurser utan det var nog "matte viftar med en köttbulle" som fastnade. Å inga köttbullar - inget fotgående! Hon verkar inte ha en susning om vad det innebär. Jag måste givetvis tänka om i inlärningen av fot. Vittras mage tål dessutom inte köttbullar längre *ler*


Lena, Guinness och Kent

Sen bytte vi grupp och fick lära oss en övning där hunden inte får hämta markeringen så länge som hunden är taggad. Vi lärde oss den mest teoretiskt då det hade krävts två tre timmar att få tex Vittra att "glömma" eller iaf inte bry sig om den slängda dummyn. Vi provade lite grann och Vittra hade mycket svårt att varva ner men slutade pipa efter ett litet tag. Men hon visade länge med kroppen att hon absolut visste var den var.


Mia i dirigeringstagen (men Viggo sitter lugnt  lååångt bakom) - Ingela fnular med sin pall

Sen provade vi lite på linjetag. Gert rådde oss till att lägga dummyn längst ut först och ev en rådjursdummy närmast för att minska risken för ev byte. Jag trodde denna övning skulle vara en baggis för Vittra men hon var nog helt slut i huvudet då hon mest vimsade omkring. Helt plötsligt kunde hon inte lämna av eller gå på linje. Hon släppte dummyn vid ett flertal gånger på vägen in. Det har hon aldrig gjort tidigare. Men men - någon gång skall vara den första. Hon släppte och börja nosa runt i skogen och sprang och hämtade en gammal dummy som hon hämtat tidigare och allt annat tokigt. Men hon var nog trött efter ett par timmars träning. Hon är ju bara ett år.


Två nyblivna ettåringar (förra veckan) Vittra och Bigge

Sist provade vi med lite vilt. Gert kastade en stor trut och jag trodde åter igen det skulle funka direkt. Men Vittra ville inte alls ta den äckliga truten i munnen. Bakläxa igen. Hon har ju tagit råkor, kråkor, skator, änder, fasaner och kanin, men trut har vi missat. Bigge tyckte dock att den var jättegod och knallade tom en gång för att få njuta av den lite till.


"Vill ha!"

Det skall bli kul att fortsätta denna kursen. Även att träna hemma så klart - så man slipper att skämmas fortsättningsvis ;-)


Dagens Lindström:

Idag var det träning i Starsholma igen. Jag vaknade till en regnfri morgon som tur var. I gårkväll när jag tittade ut när det ösregnade och ven runt öronen kände jag mig inte alls sugen på att stå ute och träna hund i en massa timmar. Men lusten kom omedelbart tillbaka när jag vaknade.



Förväntansfulla men tysta hundar

Vi började med att göra några "osynliga" linjetag som var i varierande svårighetsgrad. Detta är ju inte Shivas starka sida, varken linjetag, stoppsignal eller dirigering. Kommer förmodligen inte bli heller (det sparar jag till Vittra som har blivit en fena på stoppsignalen på några få gånger) Det blev ett lite sökaktigt linjetag men apporterna hämtades in efter lite jox. De andra var betydligt bättre även om det var vissa problem för många idag. Men en löptik mitt bland alla hanar är ju inte så lätt. Men de flesta klarade av linjetagen hyfsat även om en del blev lite mer som ett mellanting mellan dirigering och sök.


Cecilia och Nolte in action



Därefter började det tuffa för dagen. Lååånga markeringar över en stor äng och mot ett björkbuskage. Helt omöjligt för hundarna att fokusera var dummiesarna hamnade. Pedagogiskt nog sattes vita sockar på dummiesarna men det hjälpte föga. Det var för svårt och hundarna var för ofokuserade.


Kolla Scillas alltid helt underbara kontakt med matte

Shiva ökade på hanarnas svårigheter med löptiken, genom att kissa mitt i den ena rutan och bajsa i den andra ;-) Blev ju ett bry för hanarna att markera över *skäms* Men men...vi har ju inga maskiner. Sen tog vi en välbehövlig fika...markeringarna höll vi på med lääänge eftersom det var så svårt. Vi skulle givetvis gått närmare och gjort de enklare - men ibland är man ju för envis för sitt eget (och hundarnas) bästa.


Kolla på "lap doggen" Guinness. Scilla gör det nästan igen! ;-)



Till fikan kom även en hund till (med matte och husse så klart) som är konvalecent och bara skulle vara social. Han var rätt intresserad av att göra annat än att fika ;-) Han var laddad att börja jobba igen.


Shiva fokuserad och tyst!

Sen började det riktigt svåra. Alla var inställda på att nu skulle allting klaffa. Vi var till och med rädda för att vi gjort det för lätt. Ett stort sök med många utlagda dummies som hundarna skulle få jobba i en och en i taget. Dummiesarna låg hyfsat tätt uppe på en kulle och jag tror att det låg 24 st där. Innan kullen låg där ett antal smådummiesar på en liten äng. Hundarna sprang tomma både länge och väl ute i söket och efter en timme började jag tro att vi skulle få lämna några dummiesar där. En och annan förare funderade nog på att lämna kvar även hunden där såg det ut som ;-) Eller byta ras...eller något annat drastiskt *ler* Jag är lite nöjd med Shiva idag trots allt. Hon var lös i alla förflyttningar och stor del av tiden för övrigt. Hon gick inte upp i varv heller idag och var sansad. Men inte särskilt effektiv. Men det var något konstigt idag. Det var nog inte bara löptiken även om det säkert störde hanarna mest. Men vittringen kan inte varit på topp ute i marken. Å som sagt...det är ju inga maskiner vi har.

Dagens Lindström:

Igår var vi en långrunda med hundarna jag och min mamma. När man tittar på hundarna efter några bad i vattensamlingar längs med promenaden är man glad att man inte har en vit hund...även om jag förstår att mina är precis lika skitiga ;-)



En bild i lite dålig kvalité men med kul motiv från samma runda

"Jag går min egen väg" ;-)

I slutet av rundan var de både trötta - och genomsura...



Idag har vi varit nere i Lund och passat Linnéa.  De har satt ut morfinet på Moa och det har blivit en helt annan bäbis. Man kände knappt igen henne från förra gången. Hon har ju fått tilbaka hela sin ansiktsmimik och är vaken och "med" på ett helt annat sätt. Moa hade gjort ett nytt EEG på förmiddagen och EEG:t visade även denna gång "små fel" som kan troligen kan ge epilepsi, så hon sätts in på epilepsimedicin från och med idag. Det skall även göra en magnetröntgen nästa vecka. Annars är det mest magknipet som bekymrar henne. Hon har ont i "maggen".



Linnéa sprang mest omkring och spelade pajas. Det var nog tur att farfar, farmor och faster skulle "rädda" föräldrarna från henne en eftermiddag *ler*



Vi åkte först ut till havet i Lomma för att hundarna skulle få gå lite och det ville de ju så klart. De ville dock helst vara lösa och få bada i havet men det ville vi undvika då de skulle sitta i bilen mest hela eftermiddagen. Det blev en koppelpromenad och sen åkte vi och åt i Lomma. Linnéa hade varit lite kinkig med maten vissa dagar men idag gick det bra och äta både egen och farfars mat. Det är nog en farfars tös. ;-)

Sen åkte vi till skattkammarön - ett lekland i Lund. Linnéa som var trött när vi väl kom dit och sov i bilen bars in nästan sovande...."nu skall du leka unge" *ler* Men hon blev ju så klart helt salig när hon väl var där inne...hon började lite försiktigt i de små rutschbanorna - men det tog inte så lång tid innan hon åkte den långa med flera gupp... Här kommer en bildkavalkad från eftermiddagen.













Det enda vi hörde sedan vi kom in i leklandet var "en gång till" :-) Vi fick till slut tvinga henne till en vätskepaus och tyvärr visar inte bilden riktigt hennes rödflammiga ansikte. Hon såg ut som en påmålad påskkärring ;-) Kinderna var så röda så röda... När leklandet stängde fick hon verkligen övertalas att åka hem...."bara en gång till....."


Jag tror att hon somnar ovaggad i kväll - och det tror jag faktiskt även att farfar och farmor gör ;-)

Dagens Lindström:

Lilla Moa... Det är en kämpartjej men hon har det jobbigt. Har förstått att flera bloggläsare undrar hur det går för henne och jag skall försöka uppdatera er mellan varven.

Första tiden efter operationen verkade allt bra - men det är något som gör att hon inte mår helt bra. Dels har hon troligen fått tillbaka sin kolik som hon hade före operationen och dels kanske det är något mer. Moa har något som liknar kramper och hon rullar lite med ögonen ibland och genast befarades det att hennes hjärna skulle tagit skada av antingen operationen eller att hon inte får tillräckligt med blod upp till huvudet nu efter operationen. Tidigare var det ju ett rejält stopp i artären som ger blod och syre till kroppen, neråt. Nu efter operationen är det ju ett fritt flöde ner men trycket upp har ev försämrats pga det. Moa har bara en fungerande artär upp i sitt huvud (normalt har vi en på var sida) då hennes andra artär är helt förtvinad och tydligen aldrig varit blodfylld. Detta skall man kunna leva med då den fungerande artären kan försörja hela huvudet.

Efter mycket om och men och ett flertal undersökningar (röntgen, EEG, MRT osv  av både hjärta, lungor och huvud) har det iaf inte hittats några allvarligare fel. I kväll kom senaste beskedet att det inte finns någon uppenbar hjärnskada...det var som ett helt grustag föll från hjärtat! Men man lutar lite åt något eventuellt epileptiskt. Fler undersökningar kommer att göras de närmaste dagarna. Nytt EEG och en ny magnetröntgen skall göras. Hjärta och lungor ser iaf helt okey ut men i magen är det stora mängder luft. Inte så konstigt att Moa klagar och har ont med sådant magknip som det ger. Förhoppningsvis är det koliken och de mängder mediciner, bla morfinet som gör de andra symptomen oxå. Men det kommer att fortsätta utredas givetvis.

Imorgon kommer vi köra ner till Lund igen (ikväll har pappa varit där). Då skall vi hämta Linnéa och försöka aktivera henne under dagen så föräldrarna får lite avlastning och ev kan få sova några timmar på dagen. Det har inte blivit så mycket av den varan för dem senaste tiden. Antingen har de fått sitta hos Moa eller haft Linnéa - eller båda tillsammans.

Hoppas jag kan komma med lite roligare nyheter och information om några dagar!

Lilla Moa piggar på sig mer och mer och är nu helt vaken och medveten. Hon äter "själv" och har ingen sond längre.  Hon är glupsk och äter som en häst enligt föräldrarna - å det brukar ju vara ett gott tecken på bättring (förutom för en själv... ;-) Skönast nu är att de får ta upp henne och hålla henne nära nära...

Det har varit händelserika dagar senaste veckan men jag hoppas att vi slipper sådana framöver faktiskt. Men man lär sig att uppskatta sin omgivning på ett helt annat vis nu!

För att bjuda på något annat än Lindström idag kan jag väl få bjuda er på ett stort leende - och kanske en och annan tår. Jag grät som ett barn iaf - men glädjetårar denna gången... Det kanske är gammalt för er andra - men det var helt nytt för mig igår. Lyssna och njut....

 

Kan inte låta bli att bjuda er på en till - samma sång - men denna gång i fullversion. Söt som socker!



Hon kom tvåa i England - bara slagen av Paul Potts....

Mamma och jag var nere hos nyopererade Moa både igår och idag. Hon har klarat operationen bra men hålls "sövd" fortfarande. Igår "på riktigt" och idag genom morfin. Man vill inte att hon skall anstränga sina lungor och framförallt inte sitt nyopererade hjärta och kärl och man kommer släppa upp henne till medvetande så sakteliga. Igår andades hon med hjälp av respirator men sedan i förmiddags andas hon själv. Ikväll såg hon betydligt piggare ut fast hon sov - än igår - och hon hade bara en tredjedel så många slangar kopplade idag mot igår...även om hon har många kvar. Men i och med hon andas själv så hörs ju andningen mer normal och alla de ljud hon brukar ha när hon sover har kommit tillbaka så klart. Igår hade jag ingen kamera med mig - jag trodde inte man fick ta bilder där. Men de hade till och med uppmanat min bror och sambo att ta kort som Moa själv kan få se när hon undrar över sitt operationsärr etc. Min bror fick ju inte med sig någon kamera i all hast när de gav sig hemifrån, så idag blev det lilla miraklet fotograferat av mig. Vågade dock inte använda blixt för att inte störa henne för mycket. Så bilderna blev lite korniga.

Ni som inte klarar av "sjukhusbilder" skall inte scrolla ner... det ser ut som ett mindre laboratorium.





Moa med sin snuttefilt över huvudet - som hon brukar vilja ha.


Pappa Thomas och sin lilla Moa. Syrgasmasken ser betydligt trevligare ut än respiratorn gjorde.

Får skriva lite mer sen men nu skall jag i säng...helt slut efter dessa två "utfärder".

Så har årets första (å nästan vinterns första) snö kommit. Vittra gick ut på altanen första morgonen och stannade till och visste inte vad hon skulle göra. Hon tittade på Shiva som genast började äta av den och smakade hon oxå. Det såg riktigt kul ut! Sen ville hon knappt vara inne mer. Hon står jämt vid köksdörren och vill ut...å in...å ut igen. Hon blir busig bara av att se snön ;-)



I förrgår var vi ute på åsen med Mia och Viggo och jag hade med mig Svante, min systers son från Stockholm, och Tees. Vi gick en lång runda pulsande i snön och kom tillbaka till bilarna just innan det blev helt mörkt. Hade inte snön funnits så hade det varit beckmörkt sista biten.

Att jag hade Svante och Tees med mig berodde på att resten av familjen (mamma, pappa, Suzan och hennes dotter Hannah) åkte till Landskrona för att hämta Linnea på dagis. Sen körde de ner henne till Lunds sjukhus där min bror Thomas och hans sambo är tillsammans med nyfödda Moa. Det har upptäckts att Moa har fel på hjärtat och måste opereras :-( Hon har eventuellt  till och med två fel på hjärtat som måste opereras så det känns inte som en så bra början på året eller på lilla Moas början i livet. MEN de är ju duktiga i Lund och vi håller alla tummar vi har.


Bilder från i november


Spännande med lillasyster

Suzan och hennes två barn kom ner nyårsdag och skall stanna tills i morgon. Svante och Hannah älskar djur och hundar och de kan ju få sitt lystmäte här nere i Skåne ;-) Tees är nog favoriten då hon är i lite behändigare storlek (kan nog bara bero på det) men även flattar duger.


Skräckblandad förtjusning?


Vittra tar varje chans till kroppskontakt


Hannah och "morfar" (vad svårt det är att skifta mellan pappa, morfar och farfar *ler*) tittar på dansuppvisning på dvd 

Det blir ingen hundträning för mig imorgon fast det är söndag. Det är lite för dåligt väder och väglag för att jag skall ge mig ut. Jag får ta en lång skogspromenad istället som kompensation tror jag. Vi skall ju även hinna säga hejdå till "tokholmarna" innan de hinner resa hem.

Dagens Lindström:

...för denna gången. Jag var lite "skum" på hur Shiva skulle reagera på raketerna i år då hon de senaste två nyåren tillbringat tolvslaget tillsammans med en grymt skott- och raketrädd hund. Den hunden gick in i ett chocktillstånd varje nyår och jag var lite rädd för att det smittats över till Shiva. Hon skäller en del på smällare men visar ingen direkt rädsla. Så även detta år. Hon skäller på enstaka smällare ungefär som hon tror att någon kommer - typ som när hon hör grannarnas bilar komma hem. Men ingen rädsla - mer vakt. Men när det började smälla mer frekvent så slutade hon även med skallen.

Jag tog dock det säkra före det osäkra och tillbringade nyåret hemma med nerdragna markiser och fördragna gardiner. Grannarna undrade nog ;-) Musik var på i alla rum och jag höll på att gå sönder. Det är det värsta jag vet att ha både tv och radio på - men vad gör man inte för sina  hundar. *ler* Ett par grisöron vid tolvslaget tog bort det värsta intresset för bomberna utanför fönstren oxå. Sen när det lugnade sig vid ettsnåret skulle jag släppa ut dem för sista pinkrundan - då började givetvis grannen bakom igen! *suckar* Hundarna slapp sova i köket i natt (som har fönstret mot den grannen) och fick ligga i mattes säng! *hoppsan* Vittra som bara varit på ovanvåningen två gånger tidigare, när hon skulle badas, tyckte det var toppen. Hon sprang runt första halvtimmen och bara "upptäckte".  Sen knölade hon ner sig i sängen och suckade ljuvt...såhär skulle man alltid ha det, sa hon.... :-)

Vi började det nya året med att gå en runda med en ny bekanting. Den nya flatten som flyttat in i vårt kvarter - Ruben. En omplaceringshane på 15 månader som flyttat hem till Anna och hennes familj.  Vi gick en runda på Espethöjden och Vittra och Ruben fann varandra direkt.


Dålig bild men kolla Vittras gap *ler*

Ruben är en otroligt hög 66cm? gosse som inte riktigt växt i sina ramar än. Men mild och trevlig och som säkert kommer bli till mycket glädje för sin nya familj.


Även Shiva tyckte det var en schysst new-kid-in-the-block


Vittra "klättrar" ner

Vi provade även att kasta ett par dummies till Ruben efter promenaden... vilka avlämningar! Han var liite trög ut och in, men har förmodligen inte apporterat så mycket tidigare. Men han har helt spontana avlämningar. Så vackra så. När jag kastade en dummie i slutet tänkte han att det är väl bäst att lämna tillbaka den till den tanten som "tappade" den. Han kom snyggt mot mig och när jag inte tog emot den så klättrade han upp i ansiktshöjd för att lämna den. När jag fortfarande inte tog den så tryckte han den mot min mun!!! *ler* Då var jag ju tvungen att ta emot gåvan. Läckert! Var rädd om de avlämningarna Anna!!!



Jag har inte lärt mig bemästra min nya kamera ännu men tyckte denna var läcker ändå att ha med... Kolla Vittras fokus *ler*

Dagens Lindström (appropå alla nyårslöften *ler*) :