Shiva o Vittra

Kan man börja helgen på bättre sätt än att gå en härlig promenad med hundarna i vackra marker? Nej, jag tror inte det heller. Naturen nu är ju så vacker att man nästan blir tårögd. Rundan runt dammen är så ljuvlig nu och bokarna håller precis på att slå ut i sin skira grönska och vitsipporna hänger fortfarande med. Solen lyste allt vad den orkade och Mia och jag njöt. Hundarna var väl nästan i Nirvana. De sprang som om de inte fått röra sig på hela veckan.

Här kommer ett gäng bilder från fredagskvällen.


Det börjar skifta i grönt!




Jag blir förundrad varje gång hur mycket spring i benen de har


Sara och Ia har varit ute och fixat spångar runt hela rundan! Tack! :-)














Denna delen av dammen kan man tro är gjord för våra hundar. Det är rena Skara sommarland för hundar. "Klätterställningar", "bassänger", öar - rena hinderbanan!


"Vi draaar oss upp"










Härliga vackra rötter








Min lilla säl










Kan inte låta bli:

En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.






Mia passade på att vattenapportera med Viggo (med en pinne;-)


Ser väl skitbra ut!   (jag fick förankra mig hållandes i ett träd och mina hundar i koppel)












Visst blir det väl någon runda till där snart Mia?

Hovdala är stort och har många smultronställen. Äspehöjden är ett. Tyvärr är den inte tillgänglig sommartid då där går får då så man får passa på fram tills de kommer. Där är ingen direkt runda utan man går fritt eller följer någon gammal fårstig. Men ett riktmärke man brukar gå till är offerstenen en bit bort på det stora fältet. Det är dessutom givet att sätta upp hundarna där för fotografering. Igår var jag och Mia där tillsammans med våra hundar och mina föräldrars hund. Här kommer några bilder på det.


Kalvar på grönbete


Höll på att skriva kalvarna - och mamma Mu...men då slutar väl Mia prata med mig ;-)

Fyra "offrade" hundar. De har satt sig lite roligt familjevis.


Fotograf Mia förevigade "offret"




Kan du inte tala?


Vimmel




Trångt runt vattenskålen

Eller är det inte? Jag riktigt hör Jan Malmsjö sjunga när jag går runt i naturen. Framförallt vid min älskade damm.

Anna, Ruben, jag och mina vattensorkar gick / alternativt simmade runt Hammarmölledamm igår. (det var garanterat inte jag som simmade) En gentleman såg till att vattensorkarna inte drunknade och höll sig i vattenbrynet. Men vi simmtränade honom på en del av rundan. ;-)






























Tryggt på land med matte och med koll på sorkarna. Vilken härlig runda! Tack Anna.