Söndag vid Hjärtasjön
Sen gjorde vi långa linjetag och Shiva var med ute och la apporterna. Åtta stycken dummies ute och hundarna skulle ta vars två. Shiva startade sist så där var ju bara två kvar. Det gick ju rätt mycket tid mellan att jag la ut dem oxå men hon såg ut att komma ihåg. Vi gick ju närmare än de andra proffsen men ändå rätt långt för att vara oss. Shiva går ju inte helt spikrakt utan går upp lite i vind men det gjorde ju de andra oxå. Sista apporten var en liten dummy och den tog lite tid. Men hon låg i med näsan och jag stöttade upp med närsöksignalen. Nöjd med Shiva här faktiskt!
Därefter gick vi upp till ett ställe där det var lite krångliga markförhållanden då det ligger i flera olika nivåer och flera stengärden efter varandra. Jag blev riktigt yr och kände som jag höll på att svimma på vägen dit så jag fick sätta mig en bra stund på en sten så jag har inte riktigt koll på vad som skulle göras här. Men dubbelmarkeringar var det iaf. När jag piggat på mig så fick Shiva först en enkel strax bakom ett stengärde och först såg det inte ut att vålla henne så mycket problem men hon gick tillslut över stengärdet igen för att söka på fel sida om det. När hon inte hittade nåt där heller gick hon tillbaka och fann den. Sen skulle det bli en dubbel och Shiva brukar ju förstå kommandot "markera". Men idag var hon både ivrig och lite ängslig och började titta på mig hela tiden igen som jag trodde vi arbetat bort. Andra kastet missade hon helt och jag lät bara henne ta den första. Vi får träna mer på det och kanske återgå att kvacka högt vid andra kastet igen.
tungan till sin matte... ;-)
Sen var det fika med tårta - igen! Snacka om att man valt rätt träningsgäng och träningskompisar. Här duggar tårtorna tätt! Denna gång blev det en jättegod princesstårta.
Efter fikan skulle det bli fotografering. Det finns en fototävling på Pinewood där det skall ingå kläder från dem och givetvis fick vi ta några sådana foto.
Även Nolte skulle fotas till sin tävlingsbok och kanske något annat så han satt fotomodell ett bra tag. Här är ett par av mina bidrag:
Sen gick vi upp i skogen och tog de sök som tjejerna lagt ut innan fikan. Två sök hade lagts ut på var sida om en grusväg. Det ena var djupt och smalt och apporterna ( 10 st) låg först 100 steg ut i terrängen. Den andra sidan om vägen låg det oxå 10 men började lite på närmare avstånd. Sixten och Shiva jobbade samtidigt men på olika sök. Shiva tog två på det djupa och tre på det kortare söket. Nyttigt att de såg så olika ut och att en annan hund hela tiden jobbade på söket bredvid. Efter några apporter bytte vi sida. Nyttigt!
Vi avslutade dagen med att ta lite roliga kort med hundarna uppe på en stor mossklädd sten. Olli såg verkligen ut som en lejonkung uppe på klippan.
Jobbigt att vara fotomodell...man får stressa av efteråt.
Shiva i "naturlig pose"
Och igen.
Det var allt för denna gång.
Miniträning i solskenet!
Sen fick Vittra sitta bunden i bilen och sitta passiv när Shiva jobbade. Jag förväntade mig rätt mycket pipande men hon sa inte ett knyst!! Sååå glad jag blev för det. Detta var den största behållningen av alla i kväll.
Shiva fick samma upplägg men lite längre mellan de tre dummiesarna. Hon är ju lite sämre på stoppsignalen så henne försökte jag inte ens stoppa så länge som där låg något ute. Sen är hon bättre på att räkna oxå *ler*. När jag skulle skicka henne fjärde gången på tomt linjetag så tvekade hon väldigt och ville bak och ta den först kastade. Det krävdes lite övertalning till att få ut henne på mitt uttecken. När jag sen blåste stopp så stannade hon förvisso men blev stående och tittade fånigt på mig *ler* Men hon blev skitglad när jag kastade dummyn till henne. Lärdom: Lägg ut många apporter men inte fullt lika synliga på marken. Hon får inte kunna se med ögat att det är slut på apporterna. Men fortfarande synliga utlägg av mig. Lärdom två är att träna mer stoppsignaler på roligt vis. Lita fortfarande inte på att jag kan bryta henne när hon arbetar. När jag skickade henne på apporten snett bakom oss så gick hon lite mer tveksamt dit än Vittra gjorde trots att hon tydligt visade att hon kom ihåg den. Det blev lite vidare sök, men hela tiden i rätt riktning. Men Vittra är mer ärlig i att följa mina tecken.
Sen lät jag Shiva sitta kvar på grusvägen medan jag kastade två markeringar ut på en äng som båda hundarna såg. Vittra sitter fortfarande helt tyst! Så glad jag blev för det. Vittra fick ut och hämta den första och tog den utan problem. Sen fick Vittra sitta lös passiv medan Shiva sökte efter sin. Hon hade det lite jobbigare och vid ett av mina extra "sök" kommandon så gick givetvis Vittra upp och det blev ett gemensamt sök som faktiskt Vittra avgick med segern med. Det är svårt att ge kommandon till en som inte båda tar åt sig. Det var likadant när jag hämtade Vittra vid bilen och hade Shiva på "sitt kvar" så reste hon sig och kom när jag korrigerade Vittra med ett "bättre" när hon skulle gå fot. Då kom givetvis den svarta oxå och gick fot. Det är svårt att bestraffa dem när de tror de gör rätt. Jag lät det oxå passera istället och får tänka två steg till nästa gång.
Under tiden vi tränade så kom både joggare och ett par med hund förbi. Jag hade inga koppel med mig ut och blev orolig någon sekund men insåg sen att detta ska de fixa! På ett "sitt kvar" kommando så blev det inte heller några problem. Båda hundarna var så fixerade vid att få börja jobba igen så de struntade i det runt omkring. Många lyckade störningar alltså. Jag använde även en betydligt tyngre, men ändå liten, dummy vid stoppsignalen så jag klarade av att kasta den betydligt längre än jag brukar kunna med de riktigt små. Detta var oxå nyttigt då jag fick prova stoppsignalen lite längre ifrån mig än jag brukar.
Så nöjd man kan känna sig efter ett så förhållandevis litet träningspass!
Dagens Lindström:
Milton!!!
Idag tog jag ner Milton till Vittra som fick vara den förste att träffa honom riktigt. Shiva stängdes in i köket och jag höll Milton så Vittra fick se och lukta lite på honom. Vittra var stel som en pinne *ler* Hon visste nog inte varken till eller från. "Får man äta sådana eller man får inte ens röra dem?" var nog tankarna som verkade uppta hennes huvud :-) När jag klappade både katten och henne samtidigt så kände man hur stel hon var. Milton var inte så förtjust i hela idén han heller utan morrade lite och fräste. Till sist så fick jag Vittra till att nosa lite på honom på ryggen och sen bröt jag upp innan det blev för spänt. Milton sattes i trappan och han var snabb upp ;-)
Dagens Lindström:
Helgen som gått.
Mycket av helgen har givetvis kretsat runt vår lille nya familjemedlem. Jag har inte tittat en minut på TV, så har det hänt något i världen så har jag missat det. Men jag har trots det hunnit med även en del annat än bara katteri. I lördags var mina föräldrar här och pappa hjälpte mig med det sista i min nya rosenspaljé. Dels att kapa min armeringsmatta till lagom storlek då jag inte är riktigt bekväm med min vinkelslip och dels att bära den på plats. Mamma klippte min gräsmatta under tiden. *skäms* Som tack för hjälpen bjöd jag dem på middag, rökt kyckling sås och potatis plus massa tillbehör. Det var faktiskt fantastiskt gott om jag får säga det själv. Kycklingen var dessutom stor som en mindre kalkon så vi fortsatte på den på söndagen och jag har fortfarande en hel del kvar! På en! kyckling.
På lördagskvällen blev det bara katt. Den lilla gossen (fortfarande odöpt) har verkligen tuffat till sig nu. På kvällarna och nätterna så tar han hela ovanvåningen i besittning och hoppar rundor så man tror han har eld i baken. Han är en riktig goding. Kameran går varm ;-)
Söndag är det ju hundträning. Men denna gång hade jag bestämt mig för att ta båda med och att båda skulle endast vara passiva. Jag ville inte lämna Vittra hemma själv med katten och Shiva skulle inte få göra något då jag måste ta itu med hennes pip. Men det var nog inte rätt sätt detta. *ler* De hetsar ju upp varandra och det blir ohanterligt. Shiva hörs iofs inte då Vittra överröstar henne ljudligt. Henne vågar jag ju inte ha själv i bilen så det fick vara båda i bilen istället efter ett tag. Flera andra sa att de inte tyckte pipandet var så farligt men jag klarar inte av att höra på det. Men jag tror nog att passiviteten i bilen är inte helt fel den heller. De fick komma ut när vi fikade och gå lite korta rundor istället. Men ingen apportering alls.
Det var roligt att höra om allas framgångar och vi hade ju inte mindre än tre 1:e pristagare på jakt på träningen sedan sist och även tre 2:a pris. Snacka om att vi är meritjägarna! Mia och Wilmer kunde inte komma i går då de var iväg på lydnadstävling och de fick sin tredje 1:a och är numera LPI ! Vilka entusiaster. Nu duggar tårtorna tätt! :-) Det verkar vara kutym att bjuda på tårta i denna gruppen när man lyckats ta en etta! Tur att Shiva tänkte på mattes skrala ekonomi denna månaden och pep till en extra gång i Lärkesholm ;-)
Det blir ingen större beskrivning av själva träningsmomenten idag men väl några bilder från dagen! Även på smörgåstårtan som Sixten och Scilla hade använt hela lördagen till att knåpa ihop.
Glad Annalena som fått upp Scilla till elitklass nu! Helt fantastiskt.
Dessutom med ett provbäst förrförra helgen
De kan mer än apportera minsann!
Vi fick inte jobba och knappt ens smaka...:-(
Olli som hedersgäst vid bordet
Denna biten måste ju vara min, tänker Scilla
Efter fikan så tog jag mina hundar på en mycket liten promenad innan de skulle in i bilen igen. MEN så snabbt och enkelt blev det inte. De hittade det värsta gyttjehålet jag någonsin sett! Vittra var mer svart än brun i ansiktet som om hon varit på en bättre skönhetssalong och fått lermask. Som "belöning" fick de givetvis simma en runda i Hjärtasjön innan jag ville ta in dem i bilen. Sen gick jag och tittade på de andra när de tränade andra rundan. Rätt trevligt att bara kolla andra som tränar och nyttigt för hundarna att inte få göra något ibland. Glad för att jag lyckades stå fast i beslutet att de inte skulle få jobba. Glad även för att Vittra inte ätit upp bilen eller något annat dumt men det funkar ju oftast bra när hon får vara med Shiva.
Gyttjemask á la Vittra
Spa-damerna
Normalt efter söndagsträningen så brukar det vara "vilodag" resten av söndagen men icke denna dag. Jag hade bestämt med mamma och pappa att vi skulle göra äppelmos av lite av mina äpplen och vi fick till en rätt bra organisation till slut. Den plockades, klyftades, koktes, passerades och koktes igen, äpplen i långa banor. Tror vi gjorde vid ca femtio liter äpplen. Å det syns inte ens på trädet. Någon som vill ha äpplen?
Full action i äppelmosfabriken
Visst får djur vara inne i matfabriker?
Vissa anställda tog fler raster än andra...
Visst...?
En del mos fick vi ihop iaf
Tröttsamt att göra äppelmos?
Vi stod ute på min altan för att slippa få kladdet inomhus och det var rätt trevligt att stå där och greja. Hundarna tog alla äppelklyftor som råkade trilla ner - fast hela trädgården är full av äpplen. När mörkret föll var både hundar och människor trötta. Jag gick nästan och la mig direkt för att katten skulle kunna få sällskap ett par timmar innan jag somnade. Om några dagar hoppas jag att han vågar sig ner från ovanvåningen så jag slipper hålla honom sällskap där uppe. Men vi tar det i hans egen takt. Detta var allt för denna gången i äppelmosfabriken!
Dagens Lindström:
Första natten och morgonen
Spännande
Men efter en halvtimme eller så fick han upp på ovanvåningen och kolla in sin låda och var mat och vatten fanns. Sen fick han ligga i sin bur på min säng med dörren öppen men jag tror knappt att han var ute något.
Ett par gånger fick jag bära bort honom till lådan men han ville inte göra något. Men natten var lugn - ungefär fram till halv tre. Då skulle han busa med sina nya leksaker och framförallt var det roligt att leka med sin fjäderplym som hade en inbygd skallra ;-) Men det var härligt att höra honom även om han väckte mig. Leker man så vantrivs man ju inte så mycket. Han passade även på att gå på lådan och göra både det ena och det andra.
Tog lite kort på föräldrarna igår när jag hämtade hem honom. Mamman är ju en ren Birma och pappan sägs vara en blandning mellan Perser och Cornish Rex. Jag tycker som tur är inte att han är lik varken det ena eller det andra. Han har dessutom samma färger som mamman och det är väl därför som alla ungarna oxå fick de mjuka brun-beiga färgerna tillsammans med de ljuvligt blå ögonen.
Dagens Lindström:
Vi ska bli med katt igen!
Först en bild på Vincent - saknar honom fortfarande....
Sen några bilder på det nya stjärnskottet. Funderar på vad han skall heta....
Inte går det att motstå denna lilla blyga viol-gosse? Han var liite tillbakadragen när jag var och tittade på honom i kväll och tyvärr är han inte van vid hundar - än - men kommer förhoppningsvis klara av att möta dessa två lite hyperaktiva damer som han skall bli sambo med...och den lite mer flegmatiska så klart ;-) Funderar på hur Vittra skall hantera katt. Hon har ju ingen erfarenhet av katter alls. Shiva växte ju upp med Vincent och älskade honom. Jag längtar till fredag!
Dagens Lindström:
Testprotokollet
Här kommer testprotokollet lite förenklat (jag har bara fyllt i förklaringar på det som vi antingen gissade på eller som hundarna hamnade på) Det i fetstil hamnade Vittra på.
TILLGÄNGLIGHET ( Bemötande av främmande människor)
Lömsk
Aggressiv
Reserverad
Mindre tillgänglig
Öppen och tillgänglig - Lätt att få kontakt med
Överdrivet tillgänglig - Intensivt kontakttagande/överdrivet kontaktsökande
Här fick både Vittra och Viggo öppen och tillgänglig. Vittra låg enl Barbro på gränsen uppåt men hamnade tillslut i Öppen-rutan. Jag hade gissat i Överdriven och Mia i Öppen så jag räknar att vi båda hade rätt i denna.
JAKTKAMPLUST (Lust att förfölja synligt byte och intresse för bytet)
Visar ej
Obetydlig
Liten
Måttlig
Stor - Snabbt förföljande, visar tydligt bytesintresse
Mycket stor
Här hamnade bägge på Stor och detta gissade vi båda
SOCIALKAMPLUST (Lust att kämpa med eller mot någon/något)
Visar ej
Obetydlig
Liten
Måttlig - Svarar direkt med kraft på kampinviter, lätt att kontrollera
Stor
Mycket stor
Båda hamnade på Måttligt vilka vi båda gissade rätt på
TEMPERAMENT (Nyfikenhet)
Slö
Något slö
Mindre livlig
Livlig - Nyfiken och startsnabb
Mycket livlig
Impulsiv
Här hamnade båda på livlig och vi gissade båda rätt. Men sen börjar det bli lite felgissningar.
SKÄRPA (Förmåga att bli arg)
Visar ej
Obetydlig - Få aggressiva signaler i enstaka situationer
Liten - Aggressiva signaler utan tyngd
Måttlig - Rätt riktad aggressivitet med balans och tyngd
Stor
Mycket stor
Här trodde jag att Vittra skulle ha Obetydlig men hon hamnade på Liten. Mia gissade Måttlig men Viggos skärpa var Obetydlig.
FÖRSVARSLUST (Förmåga att besvara hotsignaler)
Visar ej
Obetydlig - Backar tveksamt, backar undan eller ger upp
Liten - Besvarar vid några tillfällen, kan avvakta utan att ge upp
Måttlig
Stor
Mycket stor
Här både gissade Mia Liten och Viggo hamnade där vilket även Vittra gjorde. Jag gissade att hon skulle hamna ett snäpp lägre.
NERVKONSTITUTION (Grundstressnivå, koncentrationsförmåga, avreaktionsförmåga)
Höggradigt nervös
Nervös
Något nervös - oron ökar efter hand, bristande koncentration, genomgående långsamma avreaktioner
Nervösa tendenser - Viss okoncentration och/eller sen avreaktion, flera felbeteenden
Relativt nervfast - Frimodig och koncentrerad, snabba avreaktioner, enstaka felbeteenden
Nervfast - Frimodig och koncentrerad, inga felbeteenden och avreagerar snabbt
Här gissade jag helt fel. Jag hade dessutom fegat och satt Vittra mellan Något nervös och Nervösa tendenser. Men hon hamnade på Relativt nervfast. Skitbra! Mia hade gissat på Nervfast men Viggo gjorde Vittra sällskap på Relativt nervfast.
HÅRDHET (Visa social status, självständighet)
Mycket vek - Mycket undergiven, hämmas av att vara osjälvständig och "valpig"
Vek - Störs ofta av att vara undergiven och osjälvständig
Något vek - Något undergiven, störs ej av sin ödmjukhet
Måttligt hård - Ej undergiven, självständig utan att det stör
Hård
Mycket hård
Här blev jag nog mest förvånad. Jag hade fegat igen och satt Vittra mellan Vek och Något vek men hon var Mycket vek med en lite pil upp till Vek där Barbro trodde hon skulle hamna när hon blev vuxen. Jag jämför ju så klart med Shiva och hennes vekhet måste nästan hamna utanför kartan. Men tydligen har jag två mycket veka tikar hemma. (men det finns förklaringar på att Vittra verkar tuffare i slutänden) Mia hade gissat Måttligt hård på Viggo men han hamnade på Något vek.
DÅDKRAFT (Förmåga att övervinna rädsla)
Minimal
Obetydlig - Behöver mycket förarstöd, övervinner tveksamt
Liten - Kräver förarstöd i de flesta situationer
Måttlig - Övervinner med tidstillägg och utan förarstöd
Stor
Mycket stor
Här gissade både Mia och jag på Obetydlig men Vittra var lite modigare än jag trott (Liten) och Viggo betydligt modigare (Måttlig) än matte trott.
KONCENTRATION (Under och mellan testsituationerna)
Mycket orolig
Orolig
Något orolig
Godtagbar - Brister då och då vid enstaka testsituationer
God - Konc. vid momenten, men ibland okonc. där emellan
Mycket god - God koncentration under och mellan momenten
Här hade jag återigen skrivit ner Vittra ett snäpp till Godtagbar medan båda hundarna hamnade på God. Mia hade gissat Mycket god. Börjar vi känna igen ett mönster? *ler*
AVREAKTION (Förmågan att sänka stressnivån efter ett engagemang)
Kan ej avreagera
Mycket långsam
Långsam
Något fördröjd - Löser allt på plats, behöver tid/hjälp vid några situationer
Snabb - Löser allt på plats, kan behöva extra tid vid enstaka tillfällen
Mycket snabb - Löser allt direkt och självständigt
Här gissade jag helt riktigt Något fördröjt på Vittra och Mia skrev för en gångs skull ner Viggo till Snabb men han var Mycket snabb. Det såg helt otroligt ut. Det tog bara någon bråkdels sekund innan han var av med det obehagliga varje gång.
SKOTTFASTHET (Reaktion vid skottlossning)
Skottfast - reagerar ej
Skottfast - reaktion som försvinner
Berörd - Reaktion varje gång
Berörd - Aktivitetsnivån ökar
Berörd - Aktivitetsnivån
Skotträdd
Viggo fick den första skottfastheten och Vittra den andra skottfastheten, hon försökte titta åt skottets håll och markera men såg givetvis inget.
Men det som var den största överraskningen som sagt var att Vittra var såå vek som hon var. Men det döljer hon nog för mig genom att vara lite modigare än jag trodde, ha bättre nervkonstitution, vara mer koncentrerad, ha mer skärpa och försvarslust än jag trodde. Det sammantaget gör ju att hon döljer lite av sin vekhet. Men hennes "krypande" (när hon ser lite strykrädd ut) när jag sätter lite press på henne kommer nog just från hennes vekhet. Hon såg härlig ut när hon smygande kröp/ medelst ålade förbi pappfigurerna fast hon var skiträdd och det var väl hennes mod som gjorde att hon klarade av det. Mias största förvåning var nog att Viggo var bra mycket modigare än hon trodde och skakade av sig obehaget extremt fort.
Igår kväll blev jag återigen lite tveksam till Vittras otroliga vekhet. När hon och en eller två hundar busar så är Vittra aldrig underst utan alltid över den/de andra och anfaller lite ovanifrån. Igår kväll gjorde hon så både tillsammans med Shiva/Viggo både i trio och var för sig. Senare på kvällen likadant med Shiva/Tees. Alla de andra hundarna bjöd lätt på sig och la sig underst och lät de andra hundarna busa ovanifrån. Jag har nog lite svårt att tänka om i frågan av vekheten. Kan det inte vara så att hon inte är så jättevek men att hennes dådkraft är lite sämre och att det därför blir jobbigt för henne att lösa saker ute i skogen. Och sen tänker jag samtidigt - vad gör det för skillnad i den vardagliga hanteringen och träningen? Hur skall jag tänka i fortsättningen för att göra det så optimalt som möjligt för henne... många tankar blir det *ler*
Söndag med Barbro Börjesson
Jag önskar att man kunde visa filmerna som vi spelade in igår på mentaltestet som Viggo och Vittra var på. Så olika man kunde hantera farligheterna i skogen och vilka överraskningar både Mia och jag fick emellanåt. Man har väl en ungefärlig bild av sin hund och det blev kanske inga sensationer - det var ju samma hundar vi åkte hem med - men vi hade nog en liten annorlunda syn på vissa moment i skogen och vissa egenskaper hos hundarna. Beskrivningen som följer är, är jag väldigt medveten om, i det torraste laget men mer skrivet för att själv reflektera än för att "roa" er denna gång. Det är ju efter ett sådant här test som man skall ha nytta av att veta mer om sin hund; men det är inte glasklart hur man skall använda sig av sin nya kunskap.
Det var ett härligt väder hela dagen om än lite rått på morgonen. Mia fick startnummer 1 och fick därigenom börja dagen. Det var mycket publik som följde provet men det var inget som verkade störa Viggo. Viggo visade genom hela provet att han var en cool kille. Det skall mycket till för att bringa honom ur fattningen. Viggo Valium är kanske även ett fortsatt bra smeknamn på honom. Men vad han däremot överraskade sin matte med var att han visade upp ett mycket större mod (dådkraft) än hon trott och att han skakade av sig obehagligheterna i en rasande takt. Hans skärpa var däremot mycket lägre än hon gissade men skärpa vill vi ju inte ha i vår ras precis. Annars var hennes gissningar precis som de flesta av mina rätt eller i rutan strax bredvid det rätta. Det är ju ibland bara nyansskillnader i egenskaperna. (Om man skall vara exakt hade jag 7½ fel av tolv och Mia 6½ fel men bara 2-3 delar som var helt fel)
Jag filmade ju Viggos alla delmoment (därför är det inga kort från någon av våra tester utan från andras) och det fyllde båda kamerornas minneskort. Så vi fick kvickt och lätt hem till Mias syster för att tömma minneskorten på deras dator och sen ändrade hennes man ner kvaliteten på filmningen så Vittras test skulle få plats i den ena kameran.
Sen åkte vi tillbaka och hann se ett halvt test med en Spinone innan lunchen. Jag såg den redan i fredags utanför där Barbro höll sitt föredrag och blev glatt överraskad av rasen. Jag hade bara sett den i hundböcker tidigare och blev lite nyfiken på dem. Ägaren hade tre med sig och testade två av dem på söndagen, mor och dotter. Det var en väldigt mjuk stående fågelhund som väl närmast får jämföras med Weimaranerna och startas på jaktprov tillsammans med dem. Men jag uppfattar de betydligt mer mjuka och ödmjuka än dem och tex Vorstehn. Deras tester visade även på två veka mjuka tikar. De var härligt stora och "lufsiga" i kroppen och jag kommer nog att hålla ett öga på den rasen även i fortsättningen. Kul med lite annorlunda raser också.
Lunch vid Fulltofta naturcentrum
Mias klätterträd hon ville upp i
Efter lunch så var det lottning mellan vem som skulle starta först av Vittra och den yngre Spinonen. Vittra blev tvåa. Jag blev kvar hos hundarna hela tiden och rastade av Vittra ordentligt innan. Mia tittade på den andra hundens mentaltest.
När det var dags för oss hade funktionärerna även hunnit ta en fikapaus och min stressnivå gick nog upp lite då det blev tio minuter "försenat". Men det släppte snabbt igen. Vittra hälsade glatt på Barbro vid teststarten och även några i åskådarsamlingen. Hon gick iväg med den första funktionären och man såg att hon blev lite ängslig först och att hon gärna ville vara honom till lags när de gick lite fot. Men när han började kampa med trasan så syntes det att hon bara hade kul. Nästa station var en enkel variant av en harmaskin. En lina hade dragits zig zag mellan små hjul och en liten bit av en hundfäll hade knutits i linans ände. "Kaninen" sprang sen från sida till sida av grusvägen och hunden fick sticka om hon ville. Jag trodde Vittra skulle sticka direkt men Tonie och Maries stadgekurs hade gett resultat så hon satt kvar lydigt tills hon fått kommando att ge sig efter. Men då var det full fart.
Nästa station var "det lilla bytet" En person med grått täcke över sig gick från sida till sida på en grusväg och hukade ihop sig lite i vägkanten mellan varven. Hunden fick rusa efter men även här väntade Vittra på ett förlösande kommando. Här överraskar hon mig lite genom att lägga upp ett rätt snyggt sök på båda sidor av vägen. Hon såg ut som om hon trodde att funktionären lagt ut något i vägrenen där han hade gått. Själva funktionären var här rätt ointressant. Hon nosade av honom efter en stund.
Figurskogen var läskig! Denna såg jag ju inte mycket av då jag skulle lämna hunden och gå iväg men såg hennes reaktioner efteråt på filmen. Ett 20 tal militära pappfigurer var uppställda i skogen. Man lämnade hunden och sprang iväg och kallade på hunden tills man var mitt i gruppen ungefär - sen skulle man tyst fortsätta utom synhåll. Där fick man vänta medan hunden skulle försöka ta sig till en. Det var inget fel hur de än löste det och sätten var många. Vittra sprang först in och förbi några stycken bara. Där blev hon väldigt låg och vände tillbaka och försökte springa till höger om dem men där var det ännu fler läskiga monster. (det hade varit bättre att välja till vänster om dem då där var fritt från figurer.) Hon gick tillbaka till åskådarna och när Barbro började sakta gå genom figurskogen så slog Vittra följe med henne. "tillsammans klarar vi det nog" sa hon ;-) Några figurer var så läskiga att Vittra både kröp och ålade förbi dem. Då låg hon som ett sträck i backen. Men så fort hon var förbi så satte hon fart mot matte och hittade mig. Glad och lite stressad så klart. Vi skulle gå tillbaka i koppel och hon nosade lite på figurernas baksidor. Andra gången gjorde vi likadant och nu vågade hon springa genom utan problem och kom fram till mig betydligt frimodigare.
Nästa station var nog overallen. Här blev hon skiträdd och fick ha stöttning av mig genom att jag närmade mig den i flera omgångar. Hon följde efter lös vid min sida. Men när hon väl nosat på den så lägger hon sin rädsla. (Det var ju vid en sådan här station jag fick bryta Shiva när hon var ett år för att hon inte lyckades avreagera)
Sen kom skramlet. En grov kedja drogs över en bit korrugerad plåt. Vittra blev återigen rätt rädd men klarade av att gå fram genom att jag närmade mig grejerna. Men hon står på tåspetsarna ibland *ler* och kan bli ännu längre i kroppen än hon normalt är.
Sen började man gå tillbaka på vägen och först kom vi till trumpojken. En gråklädd figur har lite ljud för sig och närmar sig sen med lite busiga steg. Han hukar sig och lockar först till lek och är i slutet lite mer hotfull. Vittra skäller här som en galning när hon börjar känna sig hotad men visar ändå något lite social kamplust. När P-O till sist lägger sig ner och tar av sig den stora slokhatten går Vittra fram och slickar honom i hela ansiktet och till sist så ligger de ihop i en enda hög. Vittra på rygg i hans famn och blir kelad på magen. Då såg hon ut att trivas ;-) och man hör hur publiken skrattar gott.
Sen kom vi till en station där det var en släde med en påklädd pappfigur som sakta sakta drogs mot oss via ett rep. Först fokuserade bara Vittra på repet som rörde sig precis bredvid oss men sen kändes släden väldigt hotfull och hon börjar skalla igen. När den kommer riktigt närma tar hon ett par steg bakom oss dessutom och fortsätter att skälla så farligt hon kan. Men svansen viftar hela tiden. Jag får även här gå fram några steg för att få henne att våga gå fram. Sakta sakta och med väldigt försiktig kroppshållning vågar hon tillslut gå fram och nosa av den. Först på baksidan där det inte var några ögon och så lite från sidan. Hela tiden väldigt nära till reträtt. Men så fort det är gjort så ser hon helt oberörd ut.
Nästa station var spökena. Här blev det väldigt annorlunda och vi vet inte riktigt varför. Två påklädda spöken med vita hinkar på huvudet skrider väldigt långsamt mot oss men Vittra bryr sig inte mycket om dem. Hon leker troligen lite struts och "om jag inte bryr mig - är de inte farliga" typ. Hon går omkring och nosar lite och går tom lite mot dem i kopplets längd för att visa att hon är rätt nonchalant. Hon hittar P-O som drog i repet vid förra stationen och som var trumgubbe och försöker leka lite med honom. Hon kliar sig lite på sitt halsband, vilket hon brukar göra även när jag tränar lydnad, som för att avleda och avreagera lite när det blir för allvarligt. Men hon ser hyfsat oberörd ut. När hon släpps lös springer hon bort till det ena spöket och lite förbi när hon nosat av. Kanske hon känt på vittringen väldigt tidigt att detta är bara mer människor i konstiga kläder eller så orkar hon inte reagera så mycket mer efter de föregående stationerna? Barbro hade många alternativa förslag.
Sen var det bara skotten kvar. Vi gick på samma grusväg i promenadtakt när det avlossas först ett skott och sedan ett till. Vittra stannar och försöker markera om det faller nåt men släpper det fort då hon inte ser något. I den muntliga kritiken efteråt sa Barbro att jag hade en ung och mycket glad flat med mycket positiva anlag. Hon var tillgänglig och öppen, hade stor jaktlust och var väldigt frimodig. Hon hade jättefin koncentration men var inte så modig och var väldigt ranglåg. Det var en fantastiskt rolig dag och mycket lärorik. Nu skall man försöka ta till sig denna nya kunskap och använda sig av den i praktiken.
Dagens Lindström:
Föreläsning av Barbro Börjesson
Igår kväll var jag och en massa andra på föreläsning av Barbro Börjesson som Jägarförbundet Skåne hade anordnat i Pärup. Barbro är ju en välkänd person genom bland annat TV (Go´kväll) och har en gedigen erfarenhet av hundar. Barbro har fött upp hundar, schäfrar, i 25 år (Dittegårdens ), varit instruktör inom SBK på alla nivåer och är auktoriserad mentaltestdomare sedan slutet på 70-talet. Hon har även varit utbildningschef för Hundskolan AB i Sollefteå. Listan kan göras mycket längre...
Barbro gick under kvällen igenom vad mentaltestet i helgen kommer att innehålla och lite hur vi skulle tolka det. Beroende på vad hunden är avlad till och vad vi vill använda den till så är olika bedömningar "bra" eller "dåliga" utan att för den delen hunden i sig är bra eller dålig.
Jag hade fått för mig att mentaltestet skulle vara lite anpassat till jakthundar i stort men det är tydligen det mentaltestet som man använt officiellt sen slutet av -70-talet tills för ett par år sedan. Detta test har bland annat använts till att testa polis och tjänstehundar. Även statens hundskola använde sig av det på sin tid. Nu är dock testet inofficiellt. Men det är samma innehåll, hälsning och lek, lilla och stora bytet, figurskogen, overallen, skramlet och kampgubben, släden, spöken etc etc. Skall bli kul att testa lilla Vittra på denna stora bana. Shiva har ju bara gjort ett MH och henne fick jag bryta då hon inte kunde avreagera sin rädsla vid overallen. Hon blev helt enkelt skiträdd. Vittra bli nog inte lika rädd och kommer förhoppningsvis över sina rädslor fortare. Däremot är hon ju något berörd vid skott men har ju klarat av det hittills. Man kunde hämta ett protokoll så man lättare kunde följa testet i helgen och jag har roat mig med att fylla i ett sånt för var jag tror Vittra ligger ungefär. Ska bli spännande att se hur väl eller hur dåligt jag känner min hund och var de största överraskningarna ligger.
Tonie och Anette fixar fram det goda fikat.
Sammanfattningsvis var det en bra föreläsning och man blir ännu mer nyfiken vad som kommer hända på söndag. Får återkomma då.
Lindströmskavalkad
Ang kvällstidningarnas löp häromdagen
Kritiklappen och lite bilder
Lärkesholmprovet går ju på gudomligt vackra marker. Lärkessjöhult tror jag att det heter där. En jättesöt gård där det var lösgående gäss på parkeringen, höns och massa vackra tuppar inne på gården och katter med kattungar som smög omkring. Snacka om störningsmoment för hundarna. Hönsen såg inte alls störda ut. När jag skulle anmäla mig på morgonen flög 20 höns och tuppar ut ur ladugården som varit inne och stulit katternas mat. Shiva blev helt ställd ;-)
Här kommer söndagens kritiklapp oxå (det i kursiv stil är tydligt skrivet efteråt):
Samarbetsvilja: Bra samarbete hund - förare
(A - Samarbetsvilja 5p)
Sökarbete: Lägger upp ett bra sök och finner snabbt vilt.
(B1 - Sökarbete, söklust 5p,
B2 - Sökarbete, marktäckning 5p)
Fart: Väl avpassad
(C - Fart 5p)
Uthållighet: Håller provet ut.
(D - Uthållighet 5p)
Näsa: Används väl
(E - Näsa 5p)
Dirigerbarhet: Väl i hand.
(F - Dirigerbarhet 5p)
Markeringsförmåga: Land: Mkt bra. Vtn: Mkt bra
(G - Markeringsförmåga 5p)
Skottreaktion: Fast
(H - Skottreaktion 5p)
Stadga: Lugn och
(I1 - Stadga, fasthet 5p)
(I2 - Stadga, uppträdande
Apporteringslust: Spontan, snabbt in.
(J1 - Apporteringslust, vilja att gripa 5p)
(J2 - Apporteringslust, inleverering 5p)
Apportgrepp: Bra grepp och avlämningar.
(K1 - Apportgrepp, lämplighet 5p
K2 - Apportgrepp, mjukhet 5p
K3 - Apportgrepp, avlämning 5p)
Simteknik: Effektivt
(L - Simteknik 5p)
Vattenarbete: Villigt i, arbetar gärna.
(M1 - Vattenarbete, vattenglädje 5p
M2 - Vattenarbete, arbetsvillighet 5p)
Sammanfattande kritik: En välbalanserad tik som löser dagens uppgifter förtjänstfullt. Piper i passivitet
Pris 1 Pris 2
Avlämning i farten
Här ser man hur nära hon var fågeln på linjetaget. Ingen vind gjorde att hon missade den men andra skicket gick ju hem!
Här värmer Shiva upp tungan....
Anfall!!!
Road publik
Domaren Jan Eriksson
Avtackning av värdparet
Funktionärer
Fia hämtar sin 1:a med hp!! Grattis Fia igen!
Jag tycker Ingegerd ser minst lika glad ut ;-)
En rörd Fia efteråt
Dagens Lindström:
Ettan som blev en tvåa.....
Skall beskriva provet och dagen lite. Shiva var i bra balans hela tiden innan provet och gick lös, okopplad säkert en timme innan provstarten. Hon var helt i hand och mycket följsam. Vid ett tillfälle skickade jag ut henne i en hage för att kissa av sig och det var inga problem. En halvtimme efter gjorde jag likadant på andra sidan vägen - mot vattnet - och det gick inte lika bra... Shiva hade uppmärksammat skotten i rutan och istället för att gå och kissa så drog hon järnet bort till provrutan!!!! Hur jag visslade och kallade så kom hon inte tillbaka! Efter en stund kom två funktionärer med henne i ett provisoriskt koppel med tydlig uppmaning om att ha henne kopplad i fortsättningen. Jag trodde jag skulle sjunka genom marken. Det var nog det värsta jag någonsin varit med om i pinsamheter inom hunderiet! Jag ville bara åka hem. Men en halvtimme efter så startade vi och jag var fortfarande rätt "pissed-off" på henne.
Domaren nämnde inget om episoden just före starten så det får jag väl vara tacksam för. Shiva var följsam i fotgåendet och tog enkelt båda markeringarna på land. Sen kom ett ovanligt linjetag som slutade ett par meter ut i vattnet. Detta är faktiskt inget som jag ens provat göra innan men Shiva fixade det hyfsat. Hon drog första gången lite åt höger om fågeln men dock ut i vattnet. Sen kallade jag in henne och hon stannar precis mellan mig och fågeln. Där står hon lite passiv, tillsynes utan någon direkt tanke i huvudet och jag ger ett "ut" kommando och hon går direkt ut och tar fågeln. Helt fantastiskt! Denna delen var jag rätt orolig för innan start men blev kanonbra.
Sen var det vattenmarkeringarna. Över en vik med rätt mycket både vass och näckrosor. Shiva markerade dem bra och tar dem enkelt men väljer tyvärr landvägen tillbaka bägge gångerna. Hon slarvar med viltet en bit i från mig men plockar snabbt upp dem och kommer in med dem. Skittrist! Detta som hon varit så säker på senaste tiden. Ja ja.. Sen var det ett rätt litet och mycket enkelt sök i en skogsbacke helt utan undervegetation. Tror det var 6 vilt ute men domaren bröt ofta innan om han sett tillräckligt. Tror bara Shiva behövde ta in 5. Kommer inte riktigt ihåg. Sen en urenkel landmarkering igen. Domaren var mycket nöjd med Shivas insats idag och menade att det där med avlämningarna vid vattnet tog han inte så hårt på. Du kommer få ett mycket bra pris idag sa han. MEN! Eftersom de skulle bryta för lunch efter mig så fick jag vänta med Shivas passivitet en timme tills nästa hund skulle starta. Skit oxå! Då hade hon ju en hel timme på sig att ladda upp igen. Jag vet inte om hon hade klarat passiviteten direkt efter heller - men chansen hade ju varit betydligt större om det varit som det brukar. *suckar lite*
En timme efter så var det då dags igen och Shiva var mycket laddad och glad över att "får vara där igen". " En gång till" såg man att hon tänkte. Hon pep givetvis mer än hon brukar göra direkt efter ett fullgjort arbete. Inte jättehögt - varken domare eller publik hörde något - men de funktionärer som stod där för att lyssna hörde givetvis hennes pipande.
På prisutdelningen säger domaren "En välbalanserad tik som löser dagens uppgifter förtjänstfullt" "Men när man piper i passiviteten så åker man ner från en etta till en tvåa." Jag som var säker på en trea såg nog ändå glad ut så han tittade lite konstigt på mig. Lite trist bara när man läser lappen och ser hur de ändrat ettan till en tvåa och en femma i stadgan till en tvåa. Lugn och tyst är överstruket och efter står lugn men piper i passivitet. Men i en timme hade vi ju en etta! *ler lite* Men hon piper ju i passivitet lite titt som tätt - så det är ju inget felaktigt pris eller bedömning. Snöpligt bara att det var så nära iaf ;-)
Annars så fanns där många duktiga hundar men MÅSTE bara nämna Fias Sixten. Han gjorde ett helt igenom okritiserbart prov och fick givetvis en 1:a med hp - helt rätt och riktigt! Du har en underbar hund Fia!
Tusen tack till Mia som passat Vittra-kvittra - eller "Vittra-vandrare" som Mia döpt om henne sedan i natt. Hon har passat henne sedan igår kväll och hon har mått så bra där även om hon var lite orolig på natten. Tusen tack Mia - utan dig hade jag inte kunnat starta alls!
Bilder och hela kritiklappen kommer senare!
Generalrepetion..
