Viltspårkurs
Vi la vars ett enkelt första spår till hundarna idag. 50 -75 meter och mycket blod. Det fick ligga 30 - 45 minuter. Vittra skulle starta sist. Labbarna gick som på räls kändes det som och de var nog så heta allihop. Det var ingen tvekan om att de ville iväg i spåret. Så var det Vittras tur. Hon gick snällt fram till spårstarten och började vifta på svansen och ville iväg hon oxå. :-) Matte blev så glad. Det var väl inget perfekt spår och hon irrade omkring och snurrade lite men det var ingen tvekan att hon tyckte det var spännande och roligt! Hon blev inte alls låg eller tvekande. När hon hittade klöven tog hon upp den snyggt och såg lite mallig ut. Helt nöjd med hennes första spår. Nu får man iväg och köpa spårlina för den gamle har försvunnit.
Bosjökloster och skottfasthet/stadga
Båda hundarna fick göra en häftig bekantskap som de inte gjort tidigare. Vildgrisar! Först två väldigt döda och uppstoppade. Både Shiva och Vittra var framme och nosade på dem både fram och bak - inget konstigt. MEN - sen var där ju en radiostyrd "levande" gris oxå. DEN var otäck sa Vittra. Hon skällde och reste ragg och var väldigt rädd/arg och skeptisk till den - som sig bör. Hon blåste upp sig till nästan dubbel storlek och gjorde rejäla utfall men retirerade väldigt snabbt igen. Shiva var först framme och nosade på den lite här och var men sen stämde hon in i utskällningen, vilket även de flesta andra hundarna som var där gjorde oxå. När vi sedan skulle gå tillbaka och passera de andra två stendöda grisarna som de tidigare inte brytt sig så mycket om så skälldes de ut med besked av Vittra. Nu visste hon ju hur farliga de var :-)
Fikapaus i klosterparken
Både Shiva och Vittra fick ställa upp i SSRK:s skoj-apporteringstävling utanför slottet. Sex föremål (två rådjursklövar, två bollar, en mjukismorot och en sko) skulle apporteras in på tid. Shiva tog in allt utom ena bollen - den var tydligen för trist och Vittra tog in båda rådjursklövarna (efter viss tvekan och stannande och smakande) men det bådar ju gott att hon var intresserad av dem då hon skall börja på viltspårskurs på onsdag.
På söndagen var det dags att stadgeträna Shiva inför nästa helg. Dummies och hagelbössa medtogs ut på ett stort slaget fält. Första skottet så knallade hon - givetvis. Sen fick hon ett retriever koppel löst om magen och jag tror att jag fumlade med den tillräckligt för att hon inte skulle tro att den var där. Tanken var givetvis att jag skulle hinna dra till så att den satte sig i midjan på henne om hon tjuvade igen. Så kom skottet och kastet å iväg far Shiva - en och en halv meter... Sen satt kopplet runt benen och tassarna på henne så hon hängde fast helt. Bravo Carina! Det var faktiskt effektivt. Två gånger till fick hon ha kopplet runt magen. Då tränade vi in att hon måste titta på mig - få ett Nej! till sen titta var markeringen kom och sen titta på mig och be om lov en gång till. Till slut fick hon gå efter. Vid några tillfällen förflyttade vi oss oxå. Hoppas nu att det kommer göra lite nytta. Följden av allt detta gjorde ju att hon markerade rätt dåligt - men det kan även bero på att det var ett stort öppet fält utan speciella referenspunkter. Men hon brukar ju kunna markera hyfsat ändå. Men knallningarna har jag nog lyckats få ner lite nu iaf.
Vittra satt och skrek i bilen hela tiden men fick i en tyst paus få komma ut och markera lite utan skott. Hon är rätt trög in men vi får ta i tu med det i höst.
Österlenrunda
I fredags var mamma, pappa, jag och hundarna nere på en Österlenrunda. Jag ville till Ales stenar i Kåseberga (hade varit där som barn men hade ingen riktig minnesbild av det) och pappa ville till Glimmingehus. Sen var tanken att vi skulle köra runt lite mer men det var vad tiden räckte till. Vi kom inte iväg så tidigt som vi tänkt. När vi kom upp till Ales stenar så var där ett bröllop på gång. Häftig plats att gifta sig på! Tyvärr var vädret inte det bästa så där var inte så bra sikt och det blåste på lite. Men de slapp ju regn iaf. Bröllopsparet såg lyckliga ut som sig bör.
Lite av den trolska stämninen gick förlorad då där var väldigt mycket folk, både på grund av bröllopet och på några busslaster turister. Svårt att ta några riktigt bra bilder utan allt för mycket folk på. Men det var mysigt att vara där - svårt att veta riktigt vad stenarna egentligen står för. Hundarna tyckte dock att det var trist att de inte kunde springa lösa på vidderna och kunna ta sig en tur ner till havet. Man fick en hissnande känsla när man stod på "stupets kant".
Fem vana poseringsobjekt
En bukett hundar (pappa gömmer sig bakom stenen och håller i Tees koppel)
Sen körde vi till Glimmingehus. När vi kom dit 16.05 hade de precis stängt så vi kunde inte gå in och titta där men vi gick runt och insöp atmosfären istället. 
Pappa skulle tramsa sig - som vanligt - och lekte Romeo och Julia med mamma på trappan. Fast han sa att det lika gärna kunde vara Shakespeare "To be or not to be" men mamma såg inte ut att vilja spela dödskalle.
Lärkesholm..
Men flatmästerskapet ser ju ut att ha varit en lugn och avslappnad historia.....
(Foto Cattis Nordqvist)
Utställning i Simrishamn
Vi körde rätt tidigt på morgonen och vi stannade därför på campingen i Simrishamn först och drack kaffe då mamma, pappa och Tees campade där . Sen körde vi till utställningen och mötte nästan omedelbart Kia, Zack, Bigge och Linnéa. Linnéa är ju van vid större arenor (BIM i Ronneby) och var bara med som sällskap åt Bigge. Där var även en Spader Damens hund till som heter Vega med förare Liza.
Vittra avgick med segern och hennes kritik löd: Feminint välskuret huvud (uppfödaren log lite här), tillräckligt mörka ögon, bra hals, vällagd skuldra och bra rygglinje (här nämns ingenting om gunghäst matte:-) Tillräcklig bröstkorg, passande benstomme till kroppen. Korrekta vinklar fram och bak, korrekt päls och goda rörelser. Trevligt temperament.
Bästa valp!
Efterdyningar...
Flatmästerskapet 2007
Jaha, då var flatmästerskapet 2007 till ända. Vilken helg! Rolig, nyttig, spännande och helt underbar. Men man är ju som en urvriden trasa idag. Vi åkte dit i husvagn på fredag eftermiddag och kom hem vid 20 tiden söndag kväll. Någon sömn hade det knappt blivit under helgen men jag tror att jag somnade innan huvudet landade på kudden hemma på söndagen.
315 hundar var anmälda. Några var givetvis strukna men å andra sidan var där nog fler hundar som åskådare som uppvägde strykningarna. Det var nästan en surrealistisk känsla när man klev ur husvagnen varje morgon och var man än tittade var där svansviftande svarta och bruna hundar. Underbart!
Fredagskvällen grillade nog de flesta och vi (jag och "Nisse") blev väl omhändertagna hos "klanen Meitas" Vi tackar särskilt för Mintun Ingela!
Förberedelser inför maten
Marie, Ingela, Cecilia och Ingelas Johan
Barbro, Mia, Tonie och Marie igen.
Själva provet och organisationen fungerade nästan perfekt under lördagen. All heder åt västra sektionen. Boendet var koncentrerat runt en skola, Plönninge naturbruksgymnasium och där var sekretariat och mat och där det mesta utgick ifrån. Provrutorna låg 1-3 km därifrån men under lördagen gick där "buss", eller vad man nu skall kalla den, med jämna mellanrum för att frakta deltagare, hundar och åskådare mellan skolan och rutorna. Åkturen var en upplevelse i sig ;-) 
Tonie med flera på väg ur bussen
Västras motsvarighet till ryska aeroflot?
Nybörjarrutan och Unghundsrutorna utgick från samma gård. Där fanns alla faciliteter man kunde tänka sig. Toaletterna var inne i en lada av sten och när man kom in där så blev man helt överraskad när de var marmorklädda upp till halva väggen. Helt otippat! Det såg ut som ladan användes som festlokal i vanliga fall. Lunchen kördes ut dit för de som hade beställt. Vi andra kunde köpa lättare förtäring och dryck.
Mia och Marie framför gården där samlingsplatsen var
101 stycken hundar var anmälda i Nybörjarklassen! *pust* Shiva var ordentligt taggad när vi kom till provplatsen men jag trodde i min enfald att hon skulle lugna ner sig på den tiden som vi var där innan start - ack vad man bedrog sig. Jag försökte gå lite fot med henne runt uppsamlingsstället men kontakten var inget vidare. Hon hade noll koll på mig men följde med hyfsat. Men "i skarpt läge" räcker inte det så klart. Första rutan var sökrutan med fyra utlagda vilt. Shiva hade, eller rättare sagt jag hade stora svårigheter med att få henne att gå fot utan hon gick mer tre meter framför tillsammans med skytten. Hon gick förbi domaren och kollade in rutan lite innan jag lyckades få henne tillbaka och kunde hälsa på domaren och få våra instruktioner. Shiva hittade två vilt på tre minuter men jobbade hyfsat bra ändå tycker jag. Tre minuter är kort tid. Hälften av viltet ger hälften av poängen och skulle gett 10p om allt gick rätt till. Men det dåliga fotgåendet samt att hon la en and vid fötterna gav 2p avdrag och vi fick 8p i den rutan.
Väntan...
Nästa var en dirigering eller ett linjetag rättare sagt. Rakt ut över en liten bäck (som dock var djup och svår att forcera) Shiva drog vid ett par tillfällen åt vänster i funktionärens fotspår men kunde efter viss övertalning dock stoppas och dirigeras "ut" på några försök. När hon började lita på mig satte hon den direkt. Inlämningen fungerade perfekt. 9p fick vi där. Sen började det.... Nästa station var två enkla enkelmarkeringar. Enkla på alla sätt och vis MEN Shiva knallar på första. Hon sitter kvar ett tag men sticker ungefär vid tiden när jag normalt brukar släppa iväg henne. Hon "hörde" nog att jag sa apport eller trodde jag hade glömt säga det. Måste lära mig att låta henne vänta olika länge... Andra apporten gjorde hon precis likadant! Trots erbjudande från domaren om att ha kopplad hund så kopplade jag inte henne. Trots detta fick vi 10 poäng på denna ruta. Helt obeskrivligt. Förmodligen tyckte domaren att hon gjorde ett så starkt markeringsarbete och gjorde underbara avlämningar att de tyckte lite synd om hunden som hade så korkad förare att vi fick så höga poäng ändå.
Mia och Viggo börjar tycka det är drygt?
Sista rutan var två vattenmarkeringar. Shiva fortsätter sin vana trogen och knallar vid första markeringen och vid andra håller jag ett finger framför henne (trodde jag nollat helt igen) och hon stannar tills hon får kommando. Shiva sätter annars båda markeringarna snabbt och enkelt (hon är ju en duktig markör) och jag fick faktiskt båda i hand och det kändes bra mitt i eländet. Överraskande nog fick vi 8p på denna rutan till slut. De var generösa i sin poängsättning. Sammanfattningsvis kan man väl säga att Shiva arbetar bra och snabbt, hon har en bra näsa, en enorm vilja och kapacitet men jag har inget som helst ledarskap över henne som håller i sådana här situationer. Shiva gjorde i stort sätt vad hon skulle - men på tok för tidigt och när och hur hon själv vill! Vi fick tillslut 35p och hamnade på 49:e plats. Det får vi med tanke på utförandet vara nöjda med.
Lisa och "Dorran" väntar. I bakgrunden sitter Barbro och Julia
Sen var ju dagen "över för mig" och jag kunde andas ut. Jag försökte följa de andra lite grand och hade en fantastisk "hjälphandler" med mig. Nisse - eller Ingemar som han heter - hjälpte mig att rasta Shiva under dagen samt med att lugna mattes nerver :-)
Nisse och Shiva med "aeroflotten" i bakgrunden
Söndagen var betydligt lugnare än lördagen och man kunde mer njuta åt FM:et nu som åskådare i bland annat elitklassrutan. Vilka duktiga hundar och hundförare det finns! Det ger verkligen inspiration i fortsatt träning. Jag såg bara en tråkighet under hela helgen. En förare i elitklass som drämmer till sin hund med sin käpp under pågående prov och första gången ser inte domaren det men andra gången fick han avbryta provet. Dåligt uppförande verkligen!
Sen var det dags för finalerna. De drog som vanligt ut på tiden men var värda all väntan. I öppenklassfinalen fick jag se det vackraste i hunduppvisning jag någonsin sett. Hinnared's Nogger med förare Benny Steen gjorde en sådan fantastisk uppvisning i hur dirigering kan se ut! Hunden lydde sin husse blint och gjorde det hela tiden med en energiskt viftande svans! Det var en sådan härlig syn att se. Husse stöttade hela tiden sin hund och gav den självförtroende och visade att han var nöjd med honom. Det var så vackert och jag blev så rörd att jag började gråta! Jag var riktigt pinsam. Folk runt omkring trodde nog jag var galen. Han blev så småningom tvåa i ökl. Att han inte vann berodde på att han gick in i finalen som 6:e placerad och slutpoängen lades ihop ifrån både provet och finalen. Men det var ju en bra "upphämtning".
Öppenklassens pristagare
Om någon fortfarande är vaken och orkat läsa ända hit ångrar jag verkligen inte att jag startade och la hela min helg på flatmästerskapet. Riktigt roligt och nyttigt . Stort tack vill jag dessutom ge till alla i "Meitas klanen" som är så inbjudande och trevliga! Vi ses nog fler gånger.
Nervös!
Vittra skall bo hemma hos mamma och pappa och få dra och bita i deras hund Tees öron i tre hela dagar. Det ser hon framemot. (varken Tees eller mamma utan Vittra)
Nåja - jag överlever väl denna tävling oxå. Det kan ju bli en trevlig husvagnssemester över helgen - om det inte är en motsägelse i sig.
Shiva vilar sig i form. "Finns det hjärterum så finns det stjärterum" sa Tees
Torsdag, lördag och söndag
I torsdags var vi (jag, Kia, Sara och Ia) och tränade på Åhusfältet i Hässleholm igen. Ia och Kelly var med i Hlm för första gången, vi andra hade varit där tidigare.
Kelly lämnar av snyggt och ordentligt
Jag hade dumt nog både Shiva och Vittra med mig igen och det fungerar inte så bra. Måste träna på att ha Vittra själv hemma. Trots det fungerade träningen hyfsat för Shiva. Vi hade både fåglar och stoora kaniner som användes omväxlande med dummie.
Säkert en diskussion om ett träningsupplägg
Efter ett par långa dirigeringar gjorde vi en walk-up med fyra hundar. Shiva, Coffe, Sudden och Kelly. Man får vara på hugget så inte Shiva pyser iväg och hon gick några steg vid några tillfällen innan jag fick stopp på henne. Nyttig stadgeträning - igen. Dummies kastades hej vilt både framåt, bakåt och åt sidorna. Bra träning i slutet när vi fick dirigera hundarna ut till en bestämd dummie som den som kastat den bestämt. Inte helt enkelt men de satte de flesta. Därefter gjorde vi ett par linjetag med dummie, sen linjetag med kaninerna. Shiva satte de flesta men vek av på ena kaninen och sökte upp den istället. Stoppsignalen fungerar inte alls. Kia dirigerade Coffe på kaninen och hon är ju enormt förig på dirigering. Där ligger vi verkligen i lä.
Däråt!
Den är jättekul den leksaken! (Bild från förra veckan)
Vittra fick göra ett litet sök i början som fungerade sådär. Hon hittar allt hyfsat lätt men lite taggad som hon var började hon släppa dummien hon hade i munnen när hon fick vittring på nästa. Vi får backa i antalet och lägga dem mer i sär. Hon är fortfarande inte helt spontan med att lämna av i hand utan gör det för hon "måste". Viljan finns ännu att gå undan och gnaga lite på den. Men hon kommer in med alla dummie och lämnar av om man "styr" henne. Mer träning på det. Hon fick även prova med att hämta en fågel och den var ju ännu mer "vill ha själv".
Lite mys efter avlämning (Bild från förra veckan)
Lördag
På lördagen var det tid att skotträna både Shiva och Vittra igen. Vi var på Duveke SK utanför Kågeröd för att titta på lerduveskytte. Shiva för att "tröttna" på att det skjuts så hon inte taggar upp på lördag på flatmästerskapet och Vittra för att vänja sig vid skott. I början sitter Shiva och tittar efter lerduvorna hela tiden och markerar var de faller - men tröttnar efter ett par tusen skott ;-)
Jag ser den matte!
Men efter hand, och faktiskt utan kommando, så lägger sig båda hundarna ner helt avslappnat och tycker att det är rätt trist med skott och bössor - i alla fall i den mängden.
Lugna och fina
Söndag
På söndagen så var det samma sak denna gång i Landskrona. Där hade de dessutom varit en gång tidigare så det gick fortare att slappna av. Får se om dessa tre skjutbanebesök kommer göra någon skillnad på lördag. Hoppas.
Som avslutning båda dagarna var det bad i havet som belöning - men ingen apportering i samband med badet eller besöken på skjutbanorna.
Belöning i form av bad för att det är skönt och för att bli av med eventuell stress!!!
