Shiva o Vittra

Så var det dagen D. Det som skulle bli den stora dagen i helgen. Vittras debut i jaktprovssammanhang. Då jag hade Shiva hemma själv bestämde jag kvällen innan att om jag var hyfsat pigg skulle jag köra dit och att jag skulle köra hem vid 12 oavsett hur många rutor jag skulle hinna med. Jag uppskattade att jag skulle hinna med iaf tre rutor. Nu gick det snabbare än jag trott så vi hann faktiskt med hela provet.

Hur gick det nu då? Nja.. sådär får man väl säga. Jag kan konstatera att jag har två stressade hundar och jag är VÄLDIGT glad för att jag inte startade bägge idag. Det hade blivit en symfoni utan dess like. Så det var väl tur i oturen att Shiva löpte iaf. Vi blev tilldelade att starta i en ruta för att sedan välja vilken station vi ville gå till sedan. Jag skulle börja på station fem som var en lång enkelmarkering upp för en brant backe. Vi slapp fotgående i denna rutan och vi skulle stå med sjön fem meter bakom oss. Vittra var intresserad av vattnet men hade hört att det "kvackade" uppe i backen (Ingelas Johan lät väldigt likt en skogsfågel ;-) så hon hade full koncentration åt rätt håll.  Dummyn kom farandes och Vittra tjuvstartade INTE! Glad. Hon var het som en gasolgrill och sprang fortare än en prärievarg både in och ut. På väg ner för backen var jag rädd att hon skulle snubbla av bara farten och bryta benen av sig men det gjorde hon inte. Dock sprang hon förbi mig och tog en liten runda ner mot vattnet men kom sedan in vid sidan och lämnade av. Gick väl hyfsat men som domaren sa..." där har du lite och jobba med".  Tror det blev 14 poäng där.

Sen började pärsen. Ruta 3 och 4 var bredvid varandra och först var där gemensam kö dit. Sen delade den upp sig till två parallella. Dessa köer satt vi nog i sammanlagt i 1 ½ - 2 timmar. Under denna tid stressade Vittra upp sig rätt bra och blev periodvis inte kontaktbar. Hon fattade åt vilket håll kön gick och ju närmare grinden vi skulle starta vid ju mer stressad blev hon. Hon mjällade och pep nästan konstant. Jag försökte gå lite fot och lite lydnad med henne men det fungerade inte alls bra. Då tog jag beslutet att inte gå "fritt följ" med henne i transporterna till och från rutorna även om jag förstod att jag skulle nolla. Men att jag skulle ha henne lös i skott och kast. Jag såg dagen som ett träningstillfälle mer än som tävlig och ville, och fick, lite status på var vi stod.

Tror det var ruta 3 som var en enkelmarkering på ett stort öppet fält och ett litet närsök åt ett annat håll. Här gick Vittra rent gräsligt även i koppel men tjuvstartade inte vid markeringen. Hon tog en lov runt mig vid avlämningen och jag såg att hon knappt var kontaktbar ännu. När jag skulle skicka henne åt närsöket fick jag knappt runt henne och hon gick inte heller åt rätt håll utan gick åter bort där markeringen varit. Denna gång gick hon betydligt djupare (förmodligen där nkl och ökl markeringarna hamnat) och hon var helt döv för inkallningar både med röst och pipa. Mycket pinsamt! Vi fick givetvis inte fortsätta sen utan fick bryta med orden från Håkan "hon verkar inte riktigt mogen för detta"

Ruta 4 var två enkelmarkeringar i vatten med skott. Marie Strauss dömde. Jag sa igen att jag ville behålla koppel på och Marie sa givetvis att det blev en nolla då. Men det var jag ju medveten om. Vid skott och kast var hon lös. Hon satt fast vid första skottet och simmade fort och effektivt både ut och in. Jag stod en bit upp på stranden trots att jag fick gå närmare om jag ville. Men Vittra brukar ju inte lägga och skaka så jag stod kvar. Vittra väljer att gå upp en bit ifrån mig och sprang och örlade lite innan hon kom in och lämnade av. Det börjar bli ett mönster nu. Vid andra markeringen knallade hon och här hade vi ju nollat iaf. Men jag fick tillbaka henne innan hon kom i vattnet och skickade henne sen. Samma fart men när hon kom in denna gången till vattenbrynet lägger hon dummyn och byter grepp ett par gånger. Fumlar lite till och springer en runda på stranden innan hon kommer och lämnar av. En supernolla till.

Sen var det en förflyttning till rutorna 1 och 2. Den jag tror var ettan var ett långt fotgående (som jag gjorde i koppel) till rutan och sen ett litet närsök med fyra dummies varav två skulle in. Fotgåendet gick riktigt uselt så domaren Inger sa de sista tio metrarna att prova att ta av kopplet om du ändå ser det som träning. Jag hade ju nollat redan ändå. Jag gick fritt följ med henne och det gick faktiskt lite bättre utan koppel den lilla biten. Rutan var inget konstigt utan en begränsad plätt med skog runtom. Vittra gör ett stickigt och okoncentrerat sök men hittar rätt snabbt en dummy. Nästa skick går hon utanför rutan och jag fick kalla in och skicka om. Sen var hon på väg från sida till sida i rutan igen och jag blåste stopp när hon var mitt på och hon stannar på millimetern och sätter sig och tittar på mig. Jag skickar "ut" och hon går ut och hittar nästa dummy. Inger sa att "det såg ut som hon verkligen stannade på din signal" *ler* Mmm sa jag det gjorde hon ju. Stoppsignalen sitter i ryggmärgen på henne. Den funkar till och med sovande. "Det passade ju inte in på henne annars vad hon gjort" sa hon och jag förstod vad hon menade :-) "Jag vill ge henne lite charmpoäng för det för det var ju bra gjort iaf." Så vi fick 4 poäng där på grund av stoppsignalen. Inte så illa *ler*

Ruta två var en enkelmarkering med skott över en stengärdsgård som var relativt hög. Det var Gert som var domare och han tyckte att jag skulle chansa utan koppel så efter lite övervägande kändes det som jag inte hade något att förlora på det. Det var rätt kort sträcka. Det gick väl sådär och jag fick korrigera henne tre fyra gånger men det hade jag fått göra i koppel oxå tror jag. Markeringen var inget problem. Hon satt fast och tjuvade inte. Dummyn hamnade precis bakom stengärdet och hon höll sig där hela tiden och hittade den efter ett par sök-lovar. Avlämningen var inte så snygg denna gång heller utan hon undviker mig först. Av alla felbeteenden som kom fram idag är nog detta det vi först måste ta itu med. 12 poäng fick vi på denna rutan och Gert frågade om jag inte tyckte det var bra att chansa utan koppel. Å det var det ju. Han sa att Vittra var en stark markör och bland de 5 bästa under dagen och då startade vi näst sist. Men markeringarna är ju hennes starka sida. Det är ju stress, stadga och framförallt lydnaden som är bristen.

Men vi kom tydligen på tredje plats av unghundarna (av fyra) *ler* och fick lite priser som Mia tog hem till oss. Tuggben, klädroller, en mugg, ett brunt retrieverkoppel och bajspåsar. Inte så illa för ett så mediokert genomfört prov. Vi får hitta de prov i framtiden med få deltagare i ;-)

Jag får reflektera mer över provet sedan.