Shiva o Vittra

I gårkväll var det sista gången av tre i stadge- och fotgåendekursen i Pärup. Dessa kvällar (plus den heldagen vi började med och den "privatlektionen" Kia, Sara och jag hade först) har varit enormt lärorika för mig och Vittra. Jag har fått lite redskap att hantera Vittras stress och övningar att fortsätta med. Men mest av allt skulle jag klart behöva "en Marie" med vinröd keps bredvid mig hela tiden. ;-) Men det är ju inte praktiskt genomförbart givetvis.

Lena och Helene lyssnar och lär

Igår var det lite manfall i gruppen så det var både mer intensivt på något sätt och lite mer väntan då vi istället för, som tänkt delat upp oss i tre grupper, så var vi en enda grupp. Men då fick man ju se och lära av alla andra istället för bara de i sin egen grupp. Passivitet mellan stationerna är ju dessutom det jag och Vittra behöver mest! De som var närvarande var Helene & Wallander, Lena & Guinness, Cia, dotter & en tik jag glömt namnet på, Cissi & Zorro, Mia & Viggo och jag & Vittra. Sen hade Marie och Tonie vars en cocker med sig som skulle stöta upp vilt på vår trampjakt vi skulle börja med och så var Anette och Anette där igen som våra eminenta hjälpredor, kastare och "störande kärringar" *ler*



Vi började med att gå på led ner till den mark som vi skulle börja jaga på genom så kallad trampjakt. Längs med den smala vägen kom bilarna susande förbi ibland att man undrar om hur folk kör egentligen. Till råga på allt mötte vi två riktigt jobbiga tanter som med höga röster och lite lätt hysteriska blickar ville få kontakt med oss hundförare och klappa på våra hundar. En tant på cykel (väldigt vingligt - stryrstångsfylla?) och en "bag-lady" med alla sina tillhörigheter i en barnvagn...det är inte lätt när man är bostadslös ;-) Det var de båda Anettorna så klart. De borde börja på Dramaten båda två!

De tokiga kärringarna "in action"

"Nu vet alla grannarna att man är lite 'gollig' " sa Anette när bilarna körde förbi ;-)

Bagladyns alla saker och hennes söta älg på promenad

Hundarna reagerade lite oroligt på dessa båda tanter och visste inte riktigt hur de skulle hantera det ibland. Barnvagnen var dessutom full med dummies och en stor mjukisdjur-älg. Marie menade på att detta kunde vara en autentisk situation och att vi skulle uppträda som goda representanter för jägare och hundägare i största allmänhet. Miamaria löste detta fint! Hon hotade tanterna med att Viggo hade gifttänder *skrattar*

Walk-up eller det mer svenska - trampjakt

Mia visar sin starköl i fickan (full med småstenar) Hon ser numera jämt ut som hon går runt och "chillar"

God vapenhantering Tonie - men vad kollar Theo på?

Cia med sin söta och lugna tik

Till slut kom vi ner till jaktmarken och cockrarna skulle gå först och söka av marken och när de hittade något sköt skyttarna (och Anettorna kastade dummies) och någon hund fick hämta. Jag förde Vittra mestadels utan koppel efter att hon fått hämta sin första dummy. Men hon är taggad till tusen. Vid varje "apport" eller "ja" alternativt "ut" som någon annan förare gav så rycker det till i hennes kropp som hon fått en elektrisk stöt. Men hon sitter fast!

Min lilla bruning som skötte sig bra igår!

Vittra har även börjat sätta sig spontant i skott som om hon faktiskt har lärt sig att ledet stannar vid skott på dessa få gånger. Jag tror alla hundar bara fick hämta en apport och sen vara passiva. Detta är tufft för dem kan jag säga. Cockrarna fick rensa upp och vi förare fick träna våran apporteringsförmåga vi oxå med hundarna på "stanna kvar". Jag konstaterade att jag nog har fått noskvalster för jag fick knappt vittring på en endaste. När vi samlat ihop dem så började vi oxå kasta dummies över huvudet på hundarna och alla satt som små ljus. De var fantastiskt duktiga.






Sen skulle vi skjuta skator och kråkor. Detta var en ovanlig art för alla fåglar var fästa i en ballong på en pinne och vi förare skulle skjuta ner ballongerna så fåglarna skulle dimpa i backen och sen skulle hunden apportera in fågeln. Spännande. Återigen fick man vara helt fokuserad på vapnet och fick lita på att hunden satt snyggt kvar bakom sig.





Helene och Wallander började med denna smygjakten och det såg så realistiskt ut när Helene smög först och Walander ett par steg efter...han hukade sig lite så inte skatorna skulle se honom. Han är så duktig!

Helene får instruktioner

Mästerskytten igång med coola Walle vid sidan

"Apport!"

Det är roligt att se oss gröngölingar skjuta som knappt hållit i ett vapen innan. Men lite teknik har man fått till. Igår lyckades jag tom ladda bössan själv. Och Vittra satt som en stenstod! Men min skjutförmåga var det lite sisådär med. Min ballong fick bara pyspunka fast jag träffade den båda gångerna. Men icke den small sönder. Vi provade att skicka Vittra ändå men hon gillade inte att den hängde i ett snöre inte. Men Marie hjälpte fågeln ner på marken och då var den okey att ta. När Lena skjutit ner sin skickade hon Guinness på sin fågel. Han hade knappt apporterat vilt innan men han var mycket nyfiken! Liite läskigt var det men efter noga övervägande och övervunnen rädsla så tog han den och sprang in med den! Så härligt när man ser hundar att övervinna gamla rädslor.

Man kan smyga både ut och tillbaka :-)

Det är inte fel med en liten paus då och då

När alla skjutit ner sin fågel och fått in den så gick vi ut på gräsplanen igen. Återigen kom det bollar och frisbees farande runt öronen på oss och hundarna har helt lärt sig att detta är ingenting att bry sig om. Säger inte matte nåt så får de ligga.



Sen började rävjakten! Vi hade nog sett räven stå och lura vid en elstolpe längre ner och nu skulle hans dagar snart vara till ända. Vi skulle gå fram till ett "staket" med lös hund. Ta stöd mot staketet för att få bättre stadga och skjuta på räven. (detta glömde jag så jag stod upp)

Kolla in min avslappnade hund

Mina stackars knä...

Sen skulle vi krypa under "staketet" med  hunden kvar på "sitt" och gå fram och undersöka räven. Där måste troligtvis ha varit två rävar för den ene stod rakt upp efter flera träffar men en liten rackare klarade sig inte lika bra. Han låg bakom och vi förare skulle gå fram och undersöka den först innan hunden skulle kallas dit - det kunde ju vara en skabbräv. Sen kallade vi fram hundarna och de fick kolla in räven lite men inte gå fram helt då det inte var några garantier för att den var skabbfri. Vittra var nyfiken men var nog mest glad för att hon inte behövde ta i den. *ler*


Hon tycker nog att Pärup är en konstig plats på jorden med så mycket levande djur i burar och hägn och så ligger det alltid massa döda djur nere i det höga gräset just de dagar vi är där.

Cissi och Zorro

Lena och en ofantligt lugn Guinness!

Marie och Tonie undervisade hela tiden under kvällens lopp om vapenhantering, inga bössor pekandes mot människor, inga pipor i marken och hur man skall hantera vapnet under förflyttning och när man skall skjuta. Marie berättade även om var man skulle sikta på tex en räv och Miamaria visste givetvis blixtsnabbt att det skulle vara "hjärta-lunga". Hon har väl inte tagit jägarexamen för intet. Även denna lilla räv som skjutits hade fallit för en fullträff. Vi fick både könsbestämma den och gissa på om det var ingångshålet eller utgångshålet vi såg.

Visst är de duktiga???

Under hela tiden vi tittade på skottspridningen på pappersräven så satt våra duktiga voffsingar snällt en bra bit bort på gräsplanen. Inte någon pep eller lyfte utan de satt snällt och väntade tills vi kom tillbaka. Snacka om att de har fattat det hela. "Om man lyder matte så fixar hon skitkul grejer till en."

Sista kuliga grejen för kvällen var en harjakt. Vi skulle gå på jakt en och en med en skytt...eller om vi ville skjuta själva... och rätt som det var kom en stor hare springandes i en väldig fart. Då var det sittkommando som gällde. När haren "dött" så var det dags att skicka. Det var en stor och jättetung dummy som farit iväg i ett snöre (Maries harmaskin) och Vittra missade lite var nerslagsplatsen var. Men hon löser det ändå genom att först gå lite till höger om där den var, sen gick hon tillbaka till harlöpan där hon såg den sist och spårade upp den. Smart gjort! Det är ingen dum liten tjej jag har. Hon utnyttjar sin erfarenhet hon fått och sin exellenta näsa hon begåvats med. Nu var det så skumt ute att det inte gick att ta kort längre så från denna övningen blev det inga bra bilder.