Shiva o Vittra

Idag var det kurs igen för Kent och Gert. Förra gången blev det inställt för att det utlovats snöstorm men den uteblev ju. Idag var en kompensation för den helgen. Vi som var där var Mia & Viggo, Kia & Bigglos, Ingela & Tessie, Ia & Kelly, Liza & Vega, Mattias & Boston och Kent och Gert så klart. Vavihill låg mycket vackert på Söderåsen och i en bokskog. Det småregnade nästan hela tiden men det var inte så farligt. Gert och Kent började med att gå igenom dagens planering. Tyngdpunkten låg på vilt och skott. Jag kände mig jättebesvärlig när jag sa att jag inte ville få Vittra att koppla ihop skott med att arbeta. Jag såg nästan hur herrarna sjönk ihop en smula och tänka "jäkla tröttsamma fruntimmer" ;-) Men jag är ändå glad för att jag inte ändrade mig för att vara till lags som jag brukar kunna göra. Jag har tänkt mycket på hur jag skall göra med Vittra för att inte tagga upp henne i onödan och skotten vill jag vänta med så länge jag kan. Ja skott har hon ju hört mycket på skjutbanor och på andra träningar men jag vill inte att hon skall förknippa det med arbete riktigt ännu. Hon är tillräckligt taggad och piper en hel del även utan ytterligare förväntan. Men Kent och Gert funderade lite och kom fram till övningar som vi kunde göra utan skott och att Vittra oftast började så de andra kunde få träna med skott efteråt. Detta fungerade utmärkt för oss.

Vi började hos Kent med markeringar med pälsdummies över en, två eller tre stengärdsgårdar. Det ställde till det en del för Vittra då jag varit alldeles för mesig med att öka svårighetsgraden i markeringsarbetet. Men hon har ju en enorm motor som gör att hon inte ger upp. Även om hon inte markerade så perfekt så gav hon sig inte förrän hon löste uppgiften - ibland på lite väl yviga sök. Men hon har ju en utomordentligt bra näsa som hon använder sig av hela tiden. Vildsvinsdummyn vållade lite osäkerhet i början men det gick utan problem efter ett tag. Den sista markeringen som var över flera stengärden och sen in i "mörka skogen" ner i ett risigt område vållade en del bekymmer. Men sen såg man SÅ tydligt hur lilltjejen löste uppgiften. Det var nästan ett skolexempel på hur man löser en dåligt markerad apport. "Jag får väl gå upp i vind" sa Vittra högt och gör en lov ut i vind och får givetvis vittring direkt och vänder och går rakt på dummyn. Lösningen såg verkligen både effektivt och moget ut. Hon är ju ändå bara 14 månader.

Sen gick vi ner till Gert och skulle göra linjetag med trutar. Vittra har bara träffat på det en gång tidigare och då nobbade hon den. Det var även "osynliga" linjetag och det har vi inte tränat tidigare. Men vinden låg rätt och viltet gjorde att det väl var lite lättare ändå. Första linjetaget gick inte alls. Hon vek av efter ett par meter och fattade inte tecknet. Men när vi gått lite närmare så satte hon den och kom in med truten. Jag kommer inte ihåg om hon lämnade av den första i hand men jag tror att hon gjorde det. Sen andra gången hann hon lägga den och rulla sig lite på den.... :-(  Sen var det linjetag med kråka. Det var återigen lite svårt då hon inte sett utläggningen och hon gick väl inte spikrakt på. Men hon löser ju uppgiften på lite sök och den var ännu lättare att ta upp än truten. Sen gick vi åt sidan så de andra kunde träna med skott. Vittra tittar upp lite när det skjuts men ser inte ut att varva upp alls. När Kia och Bigge kommer ner från den andra gruppen kan jag inte låta bli att visa Vittras stoppsignal. Uppfödaren såg rätt nöjd ut med den ;-) Sen tog vi fika. Av någon anledning kom inte kameran med ut alls idag. Vittra kräver så mycket mer koncentration att jobba med än när man jobbar med Shiva. Det känns som Vittra behöver mitt stöd och min koncentration hela tiden att jag varken hinner eller orkar ta några bilder.

Efter fikat var det dags för markeringar med skott upp för en backe för de andra. Men jag stannade nere hos Gert och tränade markeringar med fåglar utan skott. Vad som hänt med Vittra under fikan vet jag inte men helt plötsligt ville hon inte apportera varken trut eller kråka. Hon letade upp fåglarna men ville inte ta upp dem. För att inte befästa det så gick vi över till dummies. De är ju alltid lika populära så det funkade ju. Men hon hade någon låsning på vägen in till mig för hon kunde helt plötsligt inte gå i besvärlig terräng (som hon sprungit genom på vägen ut) utan letade hela tiden efter en tillräckligt bekväm väg. Hon fick nog lite hjärnsläpp och hon var lite låg när nästa hund skulle jobba. Hon slutade till och med att pipa under en stund. Sen provade vi med en dummy igen och då sa Gert att det såg ut som hon letade efter vilt så vi provade med en markeringskråka som hamnade bakom ett stengärde. Hon sög den snabbt och enkelt och vi slutade övningen där, när hon nu lyckades igen.

Efter en stunds vila så ville Gert att vi skulle "upp till bevis" att visa Vittras eminenta stoppsignal. *ler* Han kastade en markering, jag skickade henne och stoppade henne efter en liten bit. Hon stannade ögonblickligen men satte sig faktiskt inte. Men dumt nog kastade jag hennes belöningsdummy ändå. Nästa övning så skulle jag kasta belöningsdummyn bakom mig istället. Här fick jag vänta in henne lite innan hon satte sig men hon stannar mycket snabbt. Sen kunde vi inte låta bli att prova ett steg till... Jag hade funderat på just den övningen ett tag men inte fått tillfälle att sätta den i verket ännu. Gert kastade en markering, jag stoppade henne, (å hon satte sig ögonblickligen denna gång) och skickade sen henne på en ut-signal för att ta markeringen. Hon satte den perfekt!! Gud så glad jag blev. Efter det kastade vi bara en enkel markering till henne utan stopp för att hon inte skall tro att jag skulle blåsa ner henne varje gång. Sen var jag helt nöjd och ville inte göra något mer idag. Nu i kväll ligger hon helt utslagen i sin säng och ser verkligen nöjd ut.

Dagens Lindströmmar i brist på bilder från idag: