Shiva o Vittra

Igår skulle det varit avslutning på en kurs från i höstas med Carolina Olsson och Annika Heckner. Kursen var på tre gånger men då många missat en eller fler gånger erbjöds en uppsamlingsträning i lördags. Mycket generöst tycker jag. Det var ju Shiva som gick den kursen men missade sista gången då hon löpte. Så jag såg fram emot lördagen men på fredagskväll när de gick ut med klass2 varning för storm över hela Skåne kändes det bäst att stanna hemma. Det blåste rätt bra där vi var de andra gångerna så jag vågar inte ens tänka på hur där var i lördags.

Men idiotiskt nog så åkte jag och Mia ut i skogen och rastade hundarna en stund på eftermiddagen. Vad i all världen tänkte vi på?!?!? På vägen till skogen fick vi köra zig-zag mellan fallna träd på väg 23. Så blött som där är i skogen på den rundan vi gick var det nog bara tur att vi inte fick något i huvudet. Men vi gjorde rundan väldigt kort...

Idag hade det mojnat en del även om det blåste och ösregnade i morse. Det var tufft att ge sig av i morse och jag körde inom Mia och lämnade Vittra i tryggt förvar hos Viggo. Det var i Starsholma vi skulle träna och där är rätt öppet just på våra träningsmarker även om det ligger mitt i skogen. Där var en hel del träd som legat över vägen där oxå men som var hjälpligt bortforslade åt dikena till. Flera av träningskompisarna hade varit utan/ var utan ström, telefon och bredband... Ström kan man ju klara sig utan men Internet! ;-) Jösses.. Men om jag tänker efter så blir det ju inget Internet utan ström heller ;-)

Vi började träningen med långa linjetag. Shiva litar inte fullt på mig fortfarande och viker gärna av efter en bit. Men med lite tydligare tecken...närmare avstånd och genom att nöta in linjetaget gång på gång till samma punkt blev det bra de sista gångerna. Vinden var dock riktigt stark idag så hundarna gick såklart upp i vind och utnyttjade den till sin fördel. Dumma vore de ju annars. Det syntes tydligt idag att de gick efter vinden. De andra hundarna är ju så mycket bättre än Shiva på detta. (på det mesta *ler*) De kan skickas hur långt som helst känns det som och lyder minsta vink. Alla är supersnabba på upptagen och inlevereringarna men Scilla utmärker sig ändå mest. Jag tror bara hon har en tass - eller tre klor - i marken när hon sträcker sig efter dummyn, utan att minska farten det minsta när hon plockar upp den. Ser helt ljuvligt ut. Hon hade dessutom lyckats vinna två lydnadstävlingar förra veckan. Två ettor i lydnadskl II.

Sen gjorde vi en rätt svår dubbelmarkering. Två kastare som var rätt dolda. Den ena helt och den andra halvt dold. Den dolda hamnade dessutom bakom en liten backe och kastades först. Detta ställde till det en del för Shiva. Första gången så glömde hon nog den först kastade. Hon sprang iofs i rätt riktning men släppte det snabbt och började söka på en helt annan mark efter en kort stund. Den kastades om som en enkelmarkering och hon sprang då rakt mot den i helt rätt riktning men tog återigen helt fel på avståndet och sökte drygt halvvägs ett tag innan hon tog den. Hon har dessutom börjat titta mycket på mig vid markeringarna så hon kommer nog missa dubbelmarkeringar i framtiden. Måste jobba bort det igen. Det var ju något hon la sig till med i somras när vi tränade bort knallningarna efter flatmästerskapet.

Sen kom det stora eldprovet för mig då jag var rädd för att Shiva glömt hur man söker. Hon har ju kommit in tom flera gånger de sista träningarna. Ett stort sök på 17 dummies las ut och vi skulle ta in tre var. Shiva kom in tom första rundan men skickades ut igen och sen tog hon för sig marken som hon brukar. Det var ett djupt sök i en backe men hon klarade det galant. Hon klarade tom det när det bara var ett fåtal kvar. Det kändes skönt faktiskt. Skulle inte vara kul om hon tappade sitt sök. Nu gick hon både djupt och brett hur frimodigt som helst utan att man behövde stötta henne.

Sen var det fika! Det var kallt, kallt och KALLT! Det blåste småspik, och händer och fötter var helt avdomnade till slut. Jag brukar inte frysa om fötterna men jag hade ingen känsel alls i dem till slut. Solen kom fram i slutet men förmådde inte tina upp oss ändå. Vi gjorde några enkelmarkeringar ute i solen på ett fält och sen gav vi upp för dagen. Nästa gång skall vara på ett för mig nytt ställe i Lönsboda.

Sen körde jag hem till Mia och skulle rädda henne från Vittra. Viggo och Vittra hade busat hela dagen och såg ut att trivas. När jag kom in och tog en kopp kaffe la sig Vittra ner och sov en liten runda å Mia utbrast... "så har jag inte sett henne ligga på hela dagen". *ler* Konstigt - så brukar mamma också säga när jag kommer och hämtar hundarna där. De brukar inte sova där heller innan jag kommer :-) Sen tog jag ett tag med saxen på Viggo och oj vilken stilig herre där var under all päls... man kunde inte tro det innan men han hade faktiskt en hals ;-) Å små förtjusande söta öron ;-)

När vi kom hem somnade båda hundarna direkt...Shiva med ögonen öppna *ler*





Dagens Lindström: (ang mitt ursprung)


Hittade ett par till...